Min viktminskningshistoria

I april 2007 blev detta en viktblogg, då hade den i nästan två månader fungerat som lite av en "allti-i-allo" blogg. Lite om vardagen, lite om kungligheter och lite mer om Melodifestivalen, ett av mina större intressen.
Men det kändes inte rätt, jag hade inte så mycket att säga om ämnet. Jag funderade och funderade och så kom jag på det... Jag skulle använda bloggen som en viktdagbok, som ett peppande stöd i min viktnedgång. Då var jag naturligtvis tvungen att börja med att berätta min historia. För som så många andra viktkämpar var det inte första gången jag tog tag i överflödskilona. Såhär skrev jag här i bloggen den 8 april 2007 när jag skulle beskriva min historia:

Confession of a viktväktare
"För snart 6 år sedan (herregud, var tar tiden vägen) bestämde jag mig, jag bodde då i Karlskrona och mitt uppvaknande skedde när jag på det årliga Sailet träffade en god vän till mig som jag inte sett på över ett år. Sådana saker sker ganska ofta på Sailet by the way. Ett perfekt tillfälle att träffa alla man känner och inte känner. Nåväl, denna vän till mig var helt oigenkänlig! Bara halva hon fanns kvar, jag hade aldrig tänkte på henne som kraftig eller stor men nu var hon SMAL! Fint smal, fräscht smal, ja riktigt snygg...

Uppgifter gjorde gällande att hon blivit Viktväktare, nåt jag provat en gång för många år sedan i ett anfall av sundhetskomplex eller vad jag skall kalla det. Så här i efterhand inser jag att jag absolut inte var i behov av det då. De gröna, röda och gula prickarna som presenterades för mig på det mötet flera år tidigare var också så pass obegripliga att jag valde att inte gå dit igen. Men denna gången var det annorlunda, ett par längre utlandsvistelser och många nattamatsstunder efter krogjobbet senare hade jag lagt på mig ganska många kilon. Och även att jag inte ansåg mig vara tjock så skulle jag definitivt behöva gå ner några kilon.

Sagt och gjort, jag övergav Sailet och traskade raka vägen upp på mitt kontor som låg alldeles runt hörnet. Besöket på Viktväktarnas hemsida var det första någonsin men det skulle inte bli det sista. 4 dagar senare besökte jag mitt första möte och vägde in mig... På vilken vikt får förbli min hemlighet men 7 månader senare var jag 20 kilo lättare. Och tänk om historien hade kunnat sluta där... Men ack nej, nu sitter jag här, 6 år senare och har gått upp nästan alltihop igen. Hur gick det till?

Jag vill bestämt förneka att det är på det sättet att det var någon hetsbantning som gjorde att jag gick upp alltsammans lika snabbt igen. Nej då, det var för dryga två år sedan som vågen så sakta började stiga uppåt igen. Jag har egentligen ingen konkret förklaring. Det är nog en massa små detaljer i livet som tillsammans gjort att jag inte riktigt brytt mig.

Nu har jag under ett par månaders tid varit viktväktare igen... på nätet denna gången. Samma kostnad men inte samma tvång att väga sig varje vecka och stå där med skammen om man inte gått ner eller, gud förbjude, gått upp. Det fungerade alldeles lysande under januari måndag och jag gick faktiskt ner nästan 5 kilo men sen försvann mitt engagemang igen. Det är ju inte direkt någon som loggar in på min VV sida och kollar mig var och varannan dag.

Så igår kväll när jag satt här och bloggade började en idé ta form. Varför inte använda mig av denna plats i cyberspace till att dela med mig av min kamp mot mina överflödiga kilon? Så i sann Bridget Jones anda tänker jag nu börja föra viktdagbok. Kanske kan den ge någon annan energi att göra detsamma och kanske kan den annars bara vara intresseant att följa för vem som helst och framför allt en sporre för mig att se resultatet ute på det publika nätet. Och så lite ett tvång att fullfölja det denna gången, som vägningarna varje vecka på viktis...

För nu kommer medlemsskapet på VV att sägas upp och ersättas av denna blogg. Pointsen (som alltså ersatt de färgglade prickarna jag nämnde tidigare) kommer inte att räknas minutiöst. Det kommer istället att ersättas av träning och sund och grön mat och en massa förnuft även sunt sådant.

Vägning kommer att ske varje vecka på söndagar och även om jag inte kommer att presentera vad jag väger i detta nu, det får bli min hemlighet än så länge, så kommer resultatet att presenteras. Både den senaste veckans resultat och det totala.

Jag vill nu också påpeka att jag inte på något sätt står bakom detta osunda hysteriska kroppsideal som tidningarna och modebranschen framför allt varit med och skapat de senaste åren. Den viktminskning jag hoppas på att jag lyckas med är inte, och kommer inte att bli, hysterisk, utan snarare nödvändig för att jag skall ta hand om mig och min kropp och på så sätt få ett långt liv. För lika sjukt som det smala kroppsidealet är lika sjukt är det att fler och fler människor tillåter sig att vara så stora att man riskerar sin och ofta även sina barns hälsa.

Ett hälsosamt BMI (Body Mass Index) skall om man är normalbyggd ligga mellan 20 och 25. Över 25 räknas man som överviktig och över 30 räknas som fetma. För att ingen skall kunna klandra mig, eller stämpla mitt sätt att dela med mig av min kamp, som osund vill jag berätta att jag själv idag har ett BMI på 28,7. Detta vill jag ändra på, av det enkla skälet ett min kropp inte mår bra."



Detta var alltså april 2007. I september samma år hade det inte skett några större förändringar i mitt liv eller för den delen på vågen, några halvhjärtade försök, men inte mer. Nej vågen stog på samma siffror som för 5-6 månader sedan. Det var när jag såg fotona från kräftskivan som jag fick nog, som jag insåg fakta... Det var denhär bilden (den ni ser till höger) som gjorde att jag till slut bestämde mig. Detta var inte jag. Eller i alla fall inte den jag ville skulle vara jag. Vi, jag och min dåvarande sambo, bestämde oss för att tillsammans göra ett ryck under våren 2008. GI verkade vara den rätta metoden och jag läste på och lärde mig allt om metoden och så gick jag med i GI-viktkoll för att få hjälp att hålla koll på matintaget.

Den 2:a januari 2008 gick startskottet, 85.2 kilo tung och med 102 cm runt midjan påbörjade vi vägen neråt! Och naturligtvis dokumenterade vi hela härligheten för att kunna se resultatet som förhoppningsvis skulle infinna sig snart. Jag ska inte säga att det gick som en dans, såhär i efterhand har man ju glömt de jobbiga perioderna och minns bara resultatet, men visst var det tufft under vissa perioder. 8 månader senare, i september 2008 var jag nere på 69.1 kilo och midjemåttet hade minskat till 90.5 cm. Skillnaden ser ni nedan.

Januari 2008

September 2008

Ja men vad hände sen då, åtta år senare sitter jag här och tittar tillbaka på lika många år av ett oändligt hattande mellan olika metoder, olika planer och olika mått av motivation tillsammans med sjukhusvistelser och problem med magen i form av divertiklar (fickor på tarmen) och pyspunka. Målvikten 63-65 kilo kändes för inte alls länge sedan ganska långt borta.

Något jag dock hållit fast vid hela tiden, i ur och skur, med och motgång är den här bloggen.
I min profil står det såhär:

"Om kampen mot kilona och för att må bra i en sundare livsstil."

Det tar jag fasta på nu när jag ser framåt mot 2017. Ytterligare ett återfall av min divertikulit strax innan jul 2016 fick mig att vakna. Vill jag leva ett värdigt liv är det dags att jag tar hand om den enda kropp jag har. Jag var vad jag åt - nu ska jag bli det jag äter!

Inga fler extrema dieter och galna träningsprogram. Inga fler punktinsatser. Nu är det ett sunt liv i vardagen som gäller. Ett sunt liv som ska ge mig möjligheten att nå min målvikt och sedan stanna där.
NU är det min tur att lyckas hela vägen med att göra den livsstilsförändring som krävs.
Varmt välkommen att följa med mig på resan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...