Medelhavskryssning med Symphony of the seas - Stoppen - april 2018

Berättelsen om båten är redan avklarad, det kan du läsa mer om här, nu fokuserar vi på platserna vi besökte.

Att åka på kryssning är som att leva i två världar, en värld på båten och en värld i alla de hamnar man lägger till.

I sommar kryssar Symphony of the seas i Medelhavet och i oktober ger hon sig sedan ut på en transatlantisk färd till sin hemmahamn i Florida. Stoppen på Medelhavsturen var Palma, Marseille, La Spezia, Rom och Neapel innan vi spenderade en hel dag på Medelhavet på väg tillbaka till Barcelona.


Att vakna varje dag i en ny fantastisk stad var mäktigt och nyfikenheten visste inga gränser när man  skulle dra bort rullgardinen för fönstret på morgonen. Och även om flera av platserna där båten lägger till är ganska trista hamndelar av städerna, var det något visst att vakna upp till en ny utsikt varje dag.

Utöver sista dagen som alltså spenderades helt på Medelhavet, reste vi på nätterna. Båten lämnade hamnen någon gång mellan 18 och 20 varje kväll och anlände sedan nästa dag på morgonen till nästa hamn.

Palma - 22 121 steg
Det var inte så långt till resans första stopp i Palma. En stad jag besökt flertalet gånger förr. Det var ganska skönt och lite av en uppladdning att få ett bekvämt första stopp, ett stopp där man inte kände pressen av att hinna uppleva så mycket som möjligt.

Båten lägger till i närheten av Porto Pi, köpcentrumet lite väster om centrum, och det går bussar in till Palma precis utanför grindarna till hamnen. Det var några år sedan jag var där senast, och endra var jag i fel områden eller så har det hänt något för jag kunde med sorg i hjärtat konstatera att Palma haft sin glans dagar. Det var förvisso mycket som var stängt, eftersom det var söndag men mycket kändes ganska nedgånget.

Andreas hade aldrig tidigare varit inne i katedralen och det tänkte jag självklart ändra på då den är en av mina favoritplatser i Palma. Men kanske ligger det någon form av förbannelse och lurar på honom där för det blev inget besök denna gången heller. Vi lyckades pricka in exakt den stunden som det var mässa och katedralen är stängd för turister. Och sedan var det dags att bege sig tillbaka till båten igen.


Och det blev afton och det blev morgon den första dagen.
På väg in mot hamnen i Palma.


Good morning Palma.
Utsikt från båten innan ilandstigning. 

Promenad in mot stan. 

Alltid i Palma

Underbara små gränder över allt.
Idag något övergivna eftersom det var söndag.

La Seu - katedralen.
Vi såg den i alla fall från utsidan.

Fräsch lunch på haket bredvid katedralen.
Dessa ställen är ju oftast en turistfälla men detta var riktigt bra.

Kameran är full av bilder på Palmas vackra hus.

Det blev en lugn dag för oss i Palma och vi begav oss sedan ut mot båten i god tid för att kunna njuta av kvällen där och en vacker vy över Palma och Medelhavet när båten lämnade hamnen.



På varje stopp erbjuder Royal Caribbean arrangerade utflykter till det mest sevärda i staden för dagen och platser runt omkring. Vi valde inte någon av dessa utflykter, dels för att de var ganska dyra och dels för att vi ville upptäcka på egen hand. I Palma kunde man bland annat besöka de berömda Drakgrottorna. Men då underjordiska saker inte är något för mig så var det ganska lätt att avstå. Det är inte första gången jag gör det valet just vid Drakgrottorna.

Väljer man utflykter via Royal Caribbean är allt mycket välordnat och du behöver knappt tänka. Definitivt ett alternativ för en annan resa men denna gången ville vi upptäcka på egen hand.

Marseille - 19 136 steg



Stopp nummer två på resan var Marseille, det enda stoppet i Frankrike.
Marseille är Frankrikes andra största men även landets äldsta stad. Länge har den haft ganska dåligt rykte på grund av mycket brottslighet men det är sedan en tid tillbaka inte längre samma problem och vi märkte inte någonting av detta.

I Marseille lägger båten till lite väster om själva citykärnan. Promenerar man en bit längs väl skyltade vägar kommer man snart till en hållplats där gratis shuttle-bussar tar dig in mot centrum.

Vi hade en sak bokad och det var en hop-on-hop-off-buss. Efter att ha försökt oss på att med tunnelbana ta oss ner till gamla hamnen, Vieux port, gav vi upp det försöket och tog istället en Uber. Vi fick bästa chauffören som på eget initiativ tog oss till den bästa platsen för att hoppa på bussen även att det inte var dit vi bad om att åka. Och på vägen passade han på att berätta lite om Marseille. Om hur staden bombades svårt under andra världskriget och så visade han oss stadens äldsta byggnad.


Så stod vi där vid bussen och blickade upp mot berget där stadens största sevärdhet ligger. 162 meter upp ligger den, Notre Dame De La Garde. Och dit skulle vi ta oss. Med en dubbeldäckarbuss.

Med tanke på att jag i Paris avstod att åka upp i Eiffeltornet efter att ha blivit yr och lite illamående på övre däck i den hop-on-hop-off-bussen kändes det mindre lockande att åka de 162 meterna upp. Några tårar och viss hyperventilering senare satte jag mig på bussen med löftet att få åka där nere.


Vi kom upp och på vägen tog jag mig till och med i kragen och begav mig upp på övre plan vilket gav en otroligt vacker vy över kyrkan men även de stup busschauffören skickligt parerade. 

Ett genomgående faktum på alla stopp var dock att man behövde skynda på lite för att hinna med allt man önskade se och därför valde vi att inte hoppa av utan beskåda utifrån. Väl tillbaka nere i stan promenerade vi runt Marseilles gator och fönstershoppade. Beundrade vacker arkitektur och kikade på katedralen.







Tittade på det gigantiska spegeltaket i hamnen och avslutade med lite shopping i ett av stadens köpcentrum.

La Spezia - 15 358 steg
Kryssningens tredje stopp blev i norra Italien och hamnstaden La Spezia. Kanske mest känd som utgångspunkt för byarna Cinque Terre. La Spezia är något mer blygsam i sin utsmyckning men fantastiskt mysig och väl värd att se. 

I La Spezia erbjuds flera utflykter till Florence och Pisa, önskar man åka på dessa spenderar man ganska många timmar i buss och det blir en hektisk dag. Något vi valde att undvika inför morgondagen som för oss var resans höjdpunkt.

Detta var istället dagen då vi unnade oss sovmorgon, stannade lite extra på båten för att sedan efter lunch ta en promenad i staden. I La Spezia lägger båten till väldigt nära centrum men då hamnområden ganska ofta innebär tung trafik så erbjöds även här gratis shuttle-buss ut till hamnens grindar. 

Några timmars strosande senare och mobilkamerans fotoalbum var fyllt ännu en gång.


Hamnen och en överblick över vårt hem för några dagar.

Trapporna upp mot borgen vi inte besökte men
som Andreas ändå gick uppför.
Ser ni honom?

Kommentar överflödig tror jag...

Underbar utsikt och vackra nivåskillnader.

La Spezia

Efter några timmar återvände vi till båten i god tid och spenderade eftermiddagen i Solarium bar, vårt favorithak jag har berättat om tidigare. Med datorn och en stunds skrivande. Med ett glas prosecco och lite eftertanke. Livet när det är som bäst. 





Innan båten hann lämna hamn slog vi oss sedan ner på Playmakers för en av de få middagar vi åt på annat ställe än i Windjammer. För min del skulle det troligen innebära dödsstöten för mina tarmfickor. Kycklingvingar och selleri. Magiskt gott men kanske inte helt lämpligt. Men det är lätt att vara efterklok.



Vissa resor startar jag inte ens min jobbtelefon, så har det till exempel varit både på Gran Canaria och Rhodos 2017. Medan jag på Skiathos samma år passade på att beta av mail till morgonkaffet på balkongen. Och vem tackar nej till en stunds ganska lugnt arbete i norra Italien till smakerna av ett gott glas rött. När denna resan bokades hade jag inte en aning om vad som skulle vara i görningen på jobbet just när vi befann oss på semester och när möjligheten ges att kunna hjälpa till även om det är på distans så tar jag den. För mig blir det liksom inte mer semester för att jag inte jobbar. Snarare tvärtom. Finns det saker jag behöver och dessutom vill göra, då är det bäst att jag gör det. Annars njuter jag inte fullt ut.



Och för er som tycker synd om min kära sambo kan jag lugna er med att han hade en Champions league-match att titta på och hade ändå inte varit ett speciellt trevligt sällskap.



Rom - 21465 steg
Så kom vi då till resans absoluta höjdpunkt. 
Båten lägger till i en hamnstad utanför Rom som heter Civitavecchia. Därifrån tar det 45 minuter med snabbtåg och en och en halv timme med vanligt tåg in till termini i Rom. 
Vi slog på stort och hade bokat ett snabbtåg för att få så mycket tid som möjligt i staden jag så länge jag kan minnas har velat besöka. 

Och här märktes det att vi kommit till Italien. Eventuella italienska läsare får ursäkta men resan från båten till någon typ av mer civiliserat område var här absolut rent kaos. Bussarna var sena, ingen visste var de skulle anlända och när de anlände skulle de parkera exakt där alla stod trots att det fanns flertalet bättre alternativ. Det tutades och skreks och händer gestikulerade. Precis som jag förväntat mig. Och en bra stund senare hade vi kommit på en buss som tog oss en bit in mot Civitavecchia.
Bussen stannade vid någon typ av knutpunkt för transporter både till hamnen, till tågstationen i Civitavecchia och till Rom. 

Innan bussen hade anlänt till hamnområdet försökte vi hitta en taxi som kunde köra oss till tågstationen i Civitavecchia men det blev kalla handen. Chaufförerna vägrade köra oss om de inte fick köra oss hela vägen till Rom. Något som fick mig att kanske inte älska italienarna av hela mitt hjärta. När vi dock anlände till ovan nämnda knutpunkt och försökte med samma sak var det inga som helst problem. Då det dragit ut på tiden något vid bussmisären utanför båten behövde vi snabbt ta oss till tågstationen och på bara någon minut var vi där med taxi.

Några små snapshots med mobilkameran får berätta om mina första intryck från vårt besök i Rom. 


Säkerheten på tågstationen var rigorös.

Oklart varför egentligen.
Får förklara det med att vi är i maffia-land.

Från Instagrams stories 1

Från Instagrams stories 2.

Så anlände vi till Italiens huvudstad. Rom. Som jag sedan barnsben drömt om att få besöka. Som jag varit på väg till ett par gången men stoppats bland annat av Ejafjallajökul och ett askmoln. Som jag nu äntligen skulle få upptäcka. Om jag så bara hade hunnit se en enda sak hade jag varit nöjd. Colosseum var det absoluta måstet för mig och det var också dit GPS:en var inställd när vi lämnade tågstationen för att promenera den relativt korta vägen dit. 

När vi vid ett övergångsställe på vägen stannade och Andreas tog tag i mig och vände mig åt vänster och jag längst ner i horisonten i slutet av gatan såg bara en liten liten del av detta monument visa sig fick jag ståpäls på hela kroppen och jajamensan, i ögonvrån kom en tår. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse för mig att få ta del av historien och se de flera tusen år gamla valven. Ett besök i Colosseum sparar vi till nästa gång. För vi kommer definitivt tillbaka. 




Det enda negativa var alla försäljare, de liksom äter upp dig. Det spelar ingen roll om du ignorerar eller visar att du absolut inte är intresserad. Då hittar de på andra knep. Men jag gjorde vad jag kunde för att stanna upp och bara fokusera på att jag var där. Just där. 



Efter en stunds begrundande begav vi oss mot hållplatsen för den hop-on-hop-off-buss vi skulle ta för att se och upptäcka resterande av måstena i Rom. Och jag var tvungen att föreviga den lilla farbrorn som inte visste vilket håll han skulle gå och frågade första bästa infödd. Vem bryr sig om ett automatgevär på magen... 



Bara ett stenkast bort snubblade vi hungriga in på en restaurang och fick avnjuta bland de godaste jag ätit. Och att sedan få sippa på ett glas prosecco med utsikten över Colloseum får nog kategoriseras som en av de absolut bästa stunderna i livet - hittills i alla fall. 

Sedan hoppade vi på turistbussen och gled igenom de absolut äldsta delarna av Rom. Och om den turen kan jag bara säga en sak. Det gav mersmak och jag vill så snart det bara går tillbaka för att vandra längs med gatorna där tre-fyra tusen år gamla kvarlämningar finns. Jag vill strosa runt i Vatikanen och insupa känslan. Rom var inte som jag förväntat mig - det var så mycket bättre. 







Nästa gång vi besöker Rom skall vi dock passa på att se Spanska trappan och Fontana di trevi när inte alla andra också är där. På väg tillbaka till tågstationen mötte vi sedan ett gäng glada nunnor. Var annars liksom. 



När solen började gå ner och båten lämnade hamn började jag dock inse att allt inte stod rätt till. Jag fick sakta men säkert ta in att det nog troligen inte skulle bli någon pizza på haket där Julia Roberts och Tuva Novotny käkar i Eat pray love. Och att Neapel skulle få beskådas från båten och besökas vid annat tillfälle. 



Neapel - 6561 steg
Kanske var det en undermedveten känsla som fick oss att inte förboka tåget till Pompeji som vi hade tänkt ta?! För på morgonen när vi så sakteliga närmade oss Neapels hamn fick Andreas gå själv till frukosten medan jag efter att ha pillat i mig ett par värktabletter tog igen några timmars sömn jag inte fått på natten. Tillbaka kom han med det snällaste han kunde hitta för magen, lite naturell yoghurt.

Sedan drog han upp rullgardinen och konstaterade att man ändå bara såg berg så jag skulle inte vara besviken att jag inte orkade titta ut.
- Men är det inte Vesuvis då? sa jag. Och reste mig ur min dvala för att kunna beskåda den allra första vulkanen jag någonsin sett på riktigt. 





Det var inte utan att jag kände mig lite deppig över att jag missade Pompeji som likt Colloseum stått på min bucket-list länge. Men istället försöker jag vara tacksam över att jag kunde få så fin vård som jag fick. För precis som jag berättade i tidigare inlägg så finns det en hel liten vårdcentral på båten. 

Förhöjda blodvärden konstaterades och för att ta det säkra före det osäkra ordinerades både det ena och det andra pillret av den sydafrikanske läkaren som såg ut som han kom direkt ifrån Days of our lives.



Det blev en lugn dag på båten med mycket vila medan vi blickade ut över Neapel och Vesuvius. Dagen efter blev det en så snäll frukost som möjligt för magen och med en dag på havet var vi beredda på att vara helt utom täckning och därmed i total internetdetox. 



Då plingade till i telefonen och aviseringarna började hagla in. Förutom via en kanal på TV:n i hytten var det omöjligt för oss att veta var vi var med i stort sett bara hav i sikte men då visade det sig att vi närmade oss sundet mellan Sardinien och Corsica och vi fick in franskt mobilnät. 
Generellt var detta en av de roligare sakerna. Att vakna på morgonen av lite pling i luren och kunna gå in på Google Maps för att se var vi var.



 Efter den lilla uppkopplade stunden mellan öarna var vi sedan helt bortkopplade från nät och flöden ända till morgonen därpå när vi närmade oss Barcelona och vid middagen den kvällen fångades de sista bilderna av de magiska solnedgångar vi fick uppleva. 



Några timmar senare lade vi återigen till i Barcelona hamn. Rikare på så mycket upplevelser och hungriga på fler.



När planet lyfte från Barcelona sa vi på återseende. 
Då var nästa resa ännu inte bokad.
Nu är en och en halv bokad. 
En lite längre i november.
Och kanske ger vi oss innan dess iväg på en till lite kortare.



Gillade du detta inlägget?
Vill du läsa mer om mina resor?
Då kan du läsa alla mina reseskildringar utomlands här och inom Sverige här.

Kommentarer

Mest läst: