Tjej of the day - Maja


Året är 2006 och jag har just börjat som projektadministratör på Siemens i Malmö. Det är ett tufft projekt vi skall ro i land och några rum bort sitter en annan tjej med samma roll som mig men på en annan del av projektet. En dag möts vi över skrivaren och när allt är ganska spänt och tufft då kan ju det mest triviala vara det som får den berömda bägaren att rinna över. Såsom skrivaren i detta fallet.
- Nähä, vi borde ta oss ett glas vin och prata vidare om detta sa någon av oss och på den vägen är det.
Senare samma dag strålade vi samman och minns jag rätt var det på Bakfickan i Malmö.
Resten är historia. Man säger ofta så. Resten är historia. Men detta är verkligen exakt så.

Jag är så lyckligt lottad att jag genom åren på olika sätt fått lära känna människor som betyder så mycket för mig ännu idag. Personer som jag liksom bara klickat så där fantastiskt med.

Maja - min Maja, du är absolut en av dem.
Att beskriva min vänskap med Maja i ord är liksom nästan omöjligt. Det måste upplevas. Det självklara samspelet. Orden och blickarna som bara behöver utbytas för att förstå eller för att resultera i jordens garv.

Maja är världens bästa historieberättare. Oavsett om det gäller historien om att ha blygdläpparna (eller var det skygglapparna) framför ögonen eller när byxorna sprack.

Vi har sjungit på bröllop och vi har sjungit till sing-a-long-versionen av Mamma Mia. Vi har sorterat telefoner på ett lager i hamnen i Malmö och du kom tillsammans med din andra hälft med skurmopp och dammtrasa i högsta hugg för att hjälpa mig med flyttstädningen i Malmö. Det blir jag fortfarande tårögd av tacksamhet för. Vi har umgåtts dagligen och det har gått lång tid emellan. Vi har varit nära och vi har glidit isär. Men du har alltid betytt så otroligt mycket för mig.

När vi i höstas återfick kontakten efter några år utan och vi åkte bussen ut till ert hus för att ses för första gången på närmare sex år hade jag fjärilar i magen. Och när jag närmade mig huset och hörde dig gnola i köket under idogt pysslande då var det lite som att tiden hade stått stilla.

Maja min älskade vän, jag är så glad att du finns. Och som brukligt är har det gjorts en djupdykning i arkivet och det har hittats bilder.

I flyttartagen. På den tiden då mobilkameran lämnade
lite mer att önska. 2006 typ.

På St Marcus om jag inte minns fel.
Före eller efter en "flyby" på deras julbord. 

Hemma hos Helen och Peter.
Med Knoppen i magen. 

På älskade Ryssberget.
Spelar ett av alla tokiga spel vi hittade.

Får jag publicera denna? :-)
Också Ryssberget.
En tidig morgon i paradiset.

Med våra två äldsta knottar.

Ord kan inte beskriva hur glad jag är att vi åter fått kontakten. Nu släpper jag dig inte igen min vän.


Vill du läsa fler Tjej of the day-hyllningar? Klicka dig vidare hit.

Kommentarer

Mest läst: