Dubai 2018


De som känner mig lite närmare vet två saker om mig.
Jag är höjdrädd och jag - i det närmaste - hatar att shoppa.
De som känner mig lite närmare skulle därmed med all rätt kunna ställa sig frågan varför jag åkte till landet med världens högsta byggnad och världens största köpcentrum. Dubai.

Jag har liksom haft en känsla av att jag skulle åka till Dubai nu i början av 2018. Det må låta flummigt men jag har känt det i hela kroppen.
Restokiga som vi är hade jag gett Andreas tydliga förutsättningar. Det fanns en helg under mars som passade för en weekendresa och han fick sedan fria tyglar på all sköns resesajter. Tro mig, han försökte tänja på gränserna och föreslog lite längre resor. Både i dagar räknat och i mil. Men det blev kalla handen från mig till både Thailand (igen!) och San Francisco.

Men så tio dagar innan avresa satt vi hemma vid köksbordet.
-Vad tror du om Dubai?
Och mitt svar lät inte vänta på sig.
-Absolut, vi bokar!

Boendet hittade vi via Secret Escapes och flyget via ordinarie Norwegian-sidan och med lite intjänade cashpoints i deras bonusprogram kom vi ner några kronor i pris.
Men Secret Escapes mina vänner, det kan jag verkligen rekommendera. Signa upp er och få nyhetsbrev i mailen. Vi bodde på Mövenpick Lake Tower hotell och betalade bara 1575 kr per natt i stället för ordinarie pris 2520 kr per natt. Vi har kikat på erbjudanden via Secret Escapes tidigare men detta är första gången vi bokar och jag kan varmt rekommendera det. Vill du också signa upp för att kostnadsfritt ta del av erbjudanden och inspireras? Klicka dig vidare hit.

Nåväl. Det var söndag och vi bokade oss en liten resa till Dubai. Sådär härligt spontant och ganska skönt när våren vägrade anlända att veta att det väntade dryga trettio graders värme tio dagar senare.
Hotellet vi valde var alltså Mövenpick Hotel Jumeirah Lake Towers. Mövenpick har även ett annat hotell i närheten, det heter Beach och ligger närmare just stranden.

Flyget, en Boeing 737 avgick från Arlanda på onsdagen strax efter 15, lite försenat mot den planerade tiden 14:55. Det var första gången jag åkte med Norwegian. Senast det begav sig hoppade jag ju som bekant av planet.

Som brukligt är fylldes telefonen med bilder som denna.


Men tvärtemot tidigare gånger tog jag inte dessa bilder under starka panik-känslor. Peppar, peppar, men det kan vara så att jag i det närmaste är botad från min flygrädsla. Men mer om det i ett alldeles eget inlägg.

Strax efter att klockan slagit midnatt i mellanöstern landade vi mjukt och säkert i Dubai. Och jämför man immigrationsköerna i Thailand och USA med Dubai vinner Dubai med hästlängder, det tog inte en timme efter vi slagit hjulen i backen innan vi var klara och satt i taxin mot hotellet. Och även det var sjukt smidigt. Följ bara skyltarna.

Ska jag nämna en sak som är absolut outstanding med Dubai är det just ordningen och effektiviteten. Allra bäst kanske det symboliseras med dessa bilder.

Mat brukar vi inte vilja ha på publika färdmedel i Sverige heller.
Men att utdela böter eller förbjuda tuggummi är ganska ovanligt.


Interiör och ingång till ett femstjärnigt spa?
Nej då, bara en helt vanlig toalett på Mall of the Emirates.

Det vi alla i Sverige vet. Men det som i Dubai förtydligas.
Lämna plats för de som ska AV tunnelbanan.

Här blir den oskrivna regeln tydlig.
I rulltrappan, stå på högersidan.
Gå på vänstersidan.

Det finns de som skulle kalla det för mycket regler. Själv tycker jag det är bra. De där som tycker det är för mycket regler är ju också de som irriterar sig på att folk står på vänster i rulltrappan och inte släpper av folk ordentligt på tunnelbanan. Då är det väl bättre att tydliggöra reglerna.

Fyra dagar i Dubai låg framför oss och sambon hade läst på lite inför resan. Exempelvis är det nästintill kutym i Dubai att fråga om det är möjligt att få bli uppgraderad till ett bättre rum på hotellet. Och det var inga som helst problem. Vi fick därmed en ännu lyxigare svit till det fina pris vi betalt via Secret Escapes. En premium svit på 82 kvadrat.

Vardagsrum med matsalsbord, TV, soffhörna och skrivbord.

Master bedroom

Badrum med dusch och badkar. 

Och en liten närbild på soffhörnan.

Det gick då rakt ingen nöd på oss här även om vi inte spenderade så värst mycket tid på rummet.

En sak vi lärde oss snabbt är att Dubai är STORT. På kartan ser det ut som det är gångavstånd men i verkligheten är det flera mil. Jag kommer att återkomma med tips om de allra bästa sätten att transportera sig i Dubai men låt mig klargöra redan nu att till fots är inte det bästa sättet om du vill se så mycket som möjligt.

Vår hotell låg i en "business"-del av Dubai med mycket lägenhetshotell och kontor och mycket nära Dubai Marina. Dit var det absolut gångavstånd men inte så mycket längre.
Inför vår fyra dagar långa vistelse hade vi valt ut ett par saker vi ville hinna med att se och göra.

Vi ville åka på ökensafari, vi ville åka upp i Burj Khalifa (värdens nu högsta byggnad) och vi ville åka en hop on/hop off-buss för att se mer av allt och eventuellt upptäcka mer som vi ville titta närmare på. Det var ursprungsplanen. Låt oss se hur det gick.

Efter några timmars sömn vaknade vi upp till torsdagen och planen för dagen var egentligen att slappa vid hotellets pool. Läsa på lite mer om Dubai och sedan åka på ökensafari på kvällen. Det blev inte riktigt så. Efter frukost tog vi en kortare promenad för att kolla på omgivningarna och då var det liksom svårt att bara gå och lägga sig i en solstol efter det. Nyfikenheten tog överhanden med vyer som dessa precis utanför hotellet.





En promenad bort hittade vi direkt ett av Dubais hetaste områden. Dubai marina. I detta området återfinns Dubai eye som ett landmärke och förutom beachen finns det mängder med affärer och restauranger, allt ifrån små hak med lokala specialiteter till Shake shack och The Cheesecake factory. Och så bilar såklart. Som denna. Only in Dubai.


Dubai eye

Dubai Marina

Strandpromenad med butiker och restauranger i mängder.

Och en liten promenadväg att flanera runt på.

Återkommer jag till Dubai skulle jag gärna bo nere i marina-området. Även att det inte var långt ner så var det området mysigare och jag skulle gärna uppleva mer av kvällslivet i marinan. Rekommenderas varmt. Och så måste jag dela med mig av visdomsordet som fanns i fönstret på Mövenpicks andra hotell som ligger här nere vid marinan. Mövenpick är ju kända för glass om det undgått någon. Och såhär stod det i direkt närhet till den lilla glassvagnen.

"Count memories, not calories" 


Efter några timmars turistande i världsklass begav vi oss tillbaka till hotellet för lite uppfräschning inför kvällens äventyr - ökensafari. Vi bokade via Viator vilket kan rekommenderas. Bokade även via dem när jag var New York. Smidigt. 

I vår ökensafari ingick upphämtning vid hotellet och vår chaufför för dagen uppenbarade sig i helt rätt tid. Klädd i klassiska kläder och med jordens absolut mest avslappnade gångstil kände jag mig lugn och trygg inför denna färd. Jag ska erkänna att jag var lite nervös för detta. Det blev inte bättre när Andreas påpekade att skenorna i bilens tak var förstärkningar om bilen skulle volta. I mitt stilla sinne såg jag lugnet i vår chaufför och intalade mig själv att han var en ansvarsfull familjefar. Ack vad fel jag hade. När vi någon timme senare anlände till öknen och startade färden visade det sig att vår chaufför var en av de "värre". Men herregud va kul det var.



Det är ju tur att middagen var inplanerad efter denna skumpiga färd om man säger så. Jag har faktiskt ingen aning om hur lång tid vi åkte runt i sanddynerna men en stund senare stannade alla bilarna vid stället för kvällen. The desert gate. En plats uppbyggd mitt i öknen. Där satt vi på kuddar på marken och åt vår middag, vi kunde rida kamel om vi ville och testa traditionella arabiska dräkter.


Direkt efter ankomst serverades en liten aptitretare och sedan var det fri lek en stund innan middagen. För egen del prioriterade vi bara en sak. Solnedgången. Vi promenerade bort en bit och med kameran i högsta hugg njöt vi sedan av en av de absolut vackraste solnedgångar jag sett. Det är nästintill omöjligt att fånga det på bild men tro mig vi försökte.





När solen gått ner samlades alla och njöt av fantastisk mat och underhållning. Under tiden föll nattmörkret över öknen och innan det var dags för hemfärd släcktes ljusen för en stunds beskådan av natthimlen. Jag har sällan sett något så vackert.

Det finns många arrangörer av dessa ökensafaris. Alla har lite olika upplägg. Vissa är större och andra mindre, det finns budgetvarianter och riktiga lyxresor. Jag kan svara för min upplevelse och den var fantastisk. Vi åkte inte på någon av lyxvarianterna men i grund och botten så var den stora behållningen att befinna sig i öknen och att se solnedgången och då spelar det mindre roll vilken arrangör man åker med. Men upplevelsen rekommenderas varmt och vi somnade gott efter vår första dag i Dubai.

Dag två bjöd på hop on hopp off buss, även den bokad via Viator. Det finns många olika linjer att välja mellan och vårt mål med dagen var att komma ut till The Palm med Atlantis och att åka en av de turerna som gick i de äldre delarna av Dubai. Av olika anledningar blev det kanske inte helt så som vi hade tänkt.

Vi började morgonen med att köpa oss varsitt så kallat Nolkort för att kunna åka metro och trum dit vi behövde ta oss för att hoppa på bussen.

Är du i Dubai finns det inte så många bättre och billigare sätt att ta sig runt än kollektivt. Det finns två metrolinjer, en grön och en röd.



Den röda tar dig från flygplatsen ända till det område där vi bodde och som ligger i närheten av marinan. Den gröna korsar den röda och tar dig mer runt de äldre delarna som vi tyvärr inte hann besöka.

Det finns mycket positivt med metron. Men den absolut mest positiva delen är att den går ovan jord överallt och att du därmed ser så mycket mer än i många andra städer där du färdas under jord.
Metrostationerna ser ut såhär och det går att köpa och ladda på ditt Nol-kort på alla stationer.



Förutom den gröna och den röda metrolinjen finns också en lite mindre linje som kallas trum. Den åker runt i marinan och ner till monorail-stationen vid The Palm. Och från "vår" station vid Jumeirah Lake Tower kan man hoppa på båda dessa.

Det var "trummen" vi hoppade på denna dag två i Dubai. Den skulle ta oss ner till The Palm för vidare transport med monorailen ut till Atlantis. På monorailen fungerar inte Nol-kortet. Där köper man en speciell biljett. Man kan köpa enkel eller tur och retur och vi valde enkel eftersom planen var att ta oss tillbaka med hop on hop off-bussen. För en höjdrädd med skräck för bergbanan på Liseberg var det en nära döden-upplevelse att stå och vänta på det tåg som skulle ta oss ut till Atlantis.


Låt mig säga som så. Att på dessa smala små "spår" går det ett tåg. Och det har jag suttit i. Och det gick såklart alldeles utmärkt. Kanske var det synen från tåget som fick mig att fokusera på något annat för bilden som inleder detta inlägg är taget från tåget på väg ut mot The Palm och Atlantis.



Atlantis var mäktigt och det var otroligt fint ute på The Palm men planen att ta hop on hop off-bussen för en längre tur gick i stöpet då det visade sig att den bara gick några gånger varje dag och det var flera timmar till nästa gång. Skall jag säga något negativt om hop on hopp off-bussarna så var det just det. Det fanns väldigt lite information att hitta om turerna på nätet och när vi väl fick informationen var det liksom lite för sent. Men vi deppade inte ihop för det. Vi tyckte oss ha fått se det bästa av The Palm i och med Atlantis och tog istället en annan linje tillbaka för att hoppa på en annan linje som gick från Mall of the Emirates.

Om Dubai mall är världens största köpcentrum så är Mall of the Emirates i det närmsta världens näst största. Uppgift ett blev att hitta till platsen där bussarna avgick och med Dubai-invånarnas otroliga vänlighet och tillmötesgående attityd löste det sig fint. Däremot visade det sig att en annan av de mindre bra sakerna med hop on hop off-bussarna var att det inte var så tydligt märkta och vi var nära att hamna ute på The Palm igen men kunde hoppa av och byta till rätt buss i sista sekund.

När det bytet väl var gjort åkte vi runt stora delar av Dubai och såg både Dubai Mall, Burj Kahlifa, Burj al Arab och många andra sevärdheter. Tyvärr mitt i värsta rusningstid. Det innebar en lite längre tur än normalt men också att vi verkligen fick tid att titta på mycket.





Innan vi sedan tog oss hemåt hotellet var vi tvungna att beskåda en av de där tokigheterna som Dubai är känt för. Att ha en skidbacke mitt i ett köpcentrum. Den ligger i Mall of the Emirates dit vi återkom efter en låååång bussfärd. Och nog var det märkligt att när man närmade sig backen känna att det blev kyligare och se skid- och pjäxuthyrningen mitt i mellan östern. Men på något sätt så är det inte konstigt i Dubai. Du behöver bara några dagar i Dubai för att liksom inse att där kan det mest absurda finnas och hända utan att det är konstigt alls.


Då skulle jag nog kalla detta konstigare. Att ha en "low carb- cheesecake"...


Dubai dag tre hade egentligen en enda bokad händelse. Att ta hissen upp till 124:e våningen i Burj Kahlifa. Och jag må vara tjatig men även dessa biljetter bokades via Viator.

Ni minns att jag sa att jag var höjdrädd. Kanske har ni läst min berättelse från när jag på grund av viss panik fick åka helt egen hiss upp till våning 73 i Rockefeller center i New York? Och då kan ni kanske gissa att ingenting av det vi gjorde innan kl 14 denna dag är något jag minns. Vår tids-slot att besöka världens högsta byggnad var alltså klockan två och efter att ha tagit metron till Dubai mall vankade jag av och an några oroliga timmar innan det var dags.

Burj Kahlifa är 828 meter högt när man mäter upp till toppspiran. Den har 164 våningar och används till hotell, kontor och lägenheter. Man kan besöka två våningsplan om man är nyfiken. Det är våning 124 och våning 148. Och hur kommer det sig då att vi när vi nu ändå skall besöka världens högsta byggnad inte åker så långt upp vi får till våning 148?

Det är olika biljetter för de olika våningarna. At the top på 124:e våningen och At the top sky på 148:e. Drygt 300 kronor för våning 124 och cirka 850 kronor för våning 148. Per person. Och där kom smålänningen i mig fram igen. Visst är det 24 våningar högre och det är inte lika mycket folk där uppe (av naturliga skäl) men jag tyckte det kändes som rena rånet.

Jämför jag organisationen inför besöket, köerna och hissfärden upp i Burj Kahlifa med Rockefeller center vinner Burj Kahlifa. Ingen stress och inga långa köer och därmed en nästintill behaglig minuts färd upp till plan 124.





Och som sagt, trots 124 våningar upp är det ändå en bit kvar till toppen.


Efter besöket återfick jag förmågan att uppfatta och uppleva och vi började med sen lunch i Dubai Mall. Valet föll på en restaurang som hette Social house. Rekommenderas varmt.


Och den verkar även uppskattas av "the locals". Jag undrar om jag någonsin skulle kunna vänja mig vid och inte uppmärksamma denna klädstil om jag så skulle bosätta mig i arabvärlden.


Hur som helst åt jag världens godaste pizza. Ser kanske inte mycket ut för världen men var amazing!


Dubai mall då mina vänner. Världens största galleria. Med egen skridskobana och eget akvarium. Båda två beskådade utifrån. Men också (och här har jag inga belägg egentligen, men det kändes så) världens största bokhandel och därmed världens största avdelning för papper, pennor, pärmar, post-its un so weiter. Himmelriket!






Det blev sedan en ganska tidig kväll för att vara pigg och utvilad sista dagen.

Förmiddagen startade med lite jobb på rummet innan vi gav oss ut igen för att uppleva de delarna av Dubai vi gillat mest ännu en gång. Och då blev det ett besök till i Marinan och ytterligare ett besök i Mall of the Emirates som slog Dubai mall med hästlängder i mysighet.

Dubai Marina

Kanske världens vackraste "mall"?

Trots intensiva och händelserika dagar finns det så mycket vi aldrig hann se och det är framförallt de äldre delarna av Dubai. Och visst vill vi komma tillbaka för att uppleva även det. Planet hem igen lyfte 04:55 och det blev en lång sista dag som vi avslutade på en närbelägen restaurang vi missat alla de övriga dagarna. Kapten annonserade från styrhytten som han kallade det att resan hem kunde bli rejält skumpig och att vi rekommenderades ha säkerhetsbältet på hela tiden. Kanske är det största beviset att min flygrädsla snart är helt borta att jag trots detta meddelande tog på de brusreducerande och ögonmasken och sov fyra av den totalt sex och en halv timme långa flighten hemåt. 


Arlanda bjöd morgonen efter på magiska vyer och fint väder som bjöd in till ännu fler flygplansvingar i min telefon.

Tack för allt Dubai. Vi kommer tillbaka.

Kommentarer

Populära inlägg