söndag 11 februari 2018

Mai Khao Lak Beach Resort & Spa - Thailand 2018





Det fanns en hel del "första" med den resa som nu kan läggas till historien och sorteras in som ett av de allra bästa minnena i minnesbanken. Det var första gången jag besökte Thailand (om man inte räknar med en mellanlandning i Bangkok för 20 år sedan, och det gör vi inte) det var första gången jag åkte med TUI (om man inte räknar med en liten udda resa som gjordes i december 2001 till Gran Canaria, men då hette det Fritidsresor) och det var första gången jag råkade ut för en försening när vi skulle ut och resa (om man inte räknar med förseningen hem från Rhodos i somras, men då gällde det resan hem och räknas därmed inte).

Men som brukligt är börjar vi från början.
Vi bytte inte bara resebolag från Ving, som vi alltid åker med annars, till TUI. Vi bytte även avreseort från Stockholm och Arlanda till Göteborg och Landvetter. En av anledningarna till det var utan tvekan ett bra mycket bättre pris på resan från västkusten och det tackar som bekant en smålänning inte nej till.

Early morning.
On our way.
En av de absolut vanligaste reaktionerna vi fått på denna resa är förutom det självklara "åh va härligt", "ska ni bara vara borta en veckan med en så lång resa". Jajamensan så blev det.
Vi var sugna på en resa till solen nu i början av året. Vi tittade på Kanarieöarna, vi tittade på Kap Verde men så hittade vi en resa till Thailand för samma pris och tvekade inte en sekund. Och så var det dags för avresa fredag den 26 januari kl 11:55 och vi lämnade Linköping vid femtiden på morgonen.

Klockan hade inte hunnit blir riktigt nio och vi hade just hunnit slå oss ner med en kopp kaffe på Landvetter när meddelandet från TUI kom. Tekniska problem med planet vi skulle åka, nytt plan på väg in och ny planerad avresetid 19:55 samma kväll. Då kan man tänka sig att man kanske blir lite trumpen och nedstämd, men ack nej. Det blir ju vad man gör det till och med erfarenhet från vår ovan nämnda försenade hemresa från Rhodos i somras, vet vi att man har rätt till ersättning vid längre försening. Så istället för att fokusera på de förlorade timmarna i Thailand fokuserade vi på vad vi kunde göra med pengarna vi skulle få tillbaka. Och vips blev det ganska trevligt. En stund senare kunde vi checka in bagaget, gå igenom säkerhetskontrollen och spendera lunchpengarna vi fått av TUI på O´learys. Vi har haft det sämre.

Strax innan klockan två fick vi sedan veta att vi på grund av förlängt tekniskt underhåll och nödvändig dygnsvila för besättningen inte skulle komma iväg förrän ett dygn efter ordinarie avgångstid. Och är man i Göteborg så är man. Med risk för att generalisera så kändes det över lag som att det var goa och glada göteborgare som blev försenade och därmed var det inte många sura miner utan skratt och skämt i kön till SAS som fungerade som företrädare för TUI på Landvetter. Några timmar senare hade vi fått tillbaka bagaget, tagit flygbussen in till Göteborg och checkat in på Radisson blu för natten. Senast jag var där var på konferens med kollegan Eva-Lena och då blev vi uppgraderade till sviten.

Denna gången hamnade i business class i ett av hotellets splirrans nya rum. Man brukar ju säga att färgen knappt hunnit torkat på väggarna och här var det nästan bokstavligen så, det hade i alla fall inte slutat dofta nymålat.

Business-class i rum 302 på Radisson Blu i Götet

Och med ännu mera mat på TUI:s bekostnad på kvällen och god frukost morgonen därpå tog vi så flygbussen tillbaka ut till Landvetter morgonen efter. Och trots att jag hade lite svårt att tro det så lyfte planet, en Boeing 767, ca 11:55 dagen därpå. Med en fin medvind tog resan till Thailand bara tio timmar och fyrtio minuter och vi landade efter en mycket behaglig flygning på Phukets flygplats klockan 04:35 på söndagsmorgonen. Telefonen är full med bilder som dessa.





För är det något jag älskar lika mycket som jag i alla fall tidigare ogillade att flyga så är det att ta bilder på utsikten ovan molnen. På vackra molnkonstellationer, på andra flygplan i den mån man hinner fånga dem och på de olika länder som passerar där nere.

Vi lyckades sedan välja den absolut segaste immigrationskön och klev på transferbussen som de två sista passagerarna. En och en halv timme senare checkade vi in på vårt hotell Mai Khao Lak Beach Resort & Spa.

Utöver kommentarer om att det var en kort semester för en så lång resa har vi också fått ganska mycket höjda ögonbryn kring vårt val av ort och hotell. Och då vill jag säga att det inte handlar om kommentarer från vänner utan från personer vi inte känner så väl. Kommentarerna har rört att Khao Lak är en ort med för mycket turister. I det närmaste fullsmockat på stränderna. Och kommentarerna kring hotellet har rört att det inte är genuint thailändskt och för "turistigt". Själv har jag fått mig en tankeställare av dessa kommentarer. Att faktiskt tänka till innan man kläcker dem. Dels för att det skulle kunnat ha varit så att vi inte haft någon annan möjlighet än just detta hotellet. Men framför allt för att inte nedvärdera någon annans val av semester. Tack och lov har de kommentarer vi fått inte på något sätt påverkat vår upplevelse av resan.

Som jag redan berättat var valet av ort redan självklart för mig. Ingen annan ort i Thailand hade varit ett alternativ. Att komma till Khao Lak var mer värt än något annat för mig och det har jag ju redan berättat om. Dessutom har vi konstaterat att vi gillar det där "turistiga", om man nu får kalla det så. Vi gillar hotellkomplex med möjlighet att, om man vill, inte behöva röra sig utanför hotellområdet. Allt är serverat, om man vill. Och så är det definitivt på Mai Khao Lak. Sen vet jag inte riktigt om jag skulle kalla stränderna i Khao Lak för överbefolkade. Men vi tycker ju alla olika...



Mai Khao Lak Beach Resort & Spa består av två olika hotelldelar. Den äldre delen där receptionen ligger och en nyare del som ligger lite längre från stranden, beläget närmare huvudgatan med stora poolområden.  Det är dock en överdrift att säga att det är något avstånd mellan byggnaderna eller att närheten till huvudgatan märks, det gör det inte. Vi bodde i den nyare delen längst upp emot den delen som är så kallad "Adult only" och fick därmed skjuts i golfbil till vårt rum med nummer 355. Stort och rymligt rum med fantastisk utsikt.

Frukt, strandväska, poolhanddukar och stranddynor
förberett för oss vid ankomst

Gigantiskt badrum med badkar.

Drygt två meter bred säng.

Vardagsrum med utgång till balkongen.

Och så utsikten.

Rummet var verkligen rymligt, högt i tak och möjlighet till genomgång genom och runt alla rum, till och med badrummet. Två TV-apparater hade vi också, med SVT på bland annat.

Skulle man tro TUI´s prognos för vädret under veckan hade det inte varit så upplyftande med moln och regn många dagar, men det sägs att mätstationerna inte riktigt är belägna i Khao Lak och att vädret inte alltid stämmer. Och är det något som stämmer så är det just det. Att det inte stämmer alltså. Prognosen.

Med moln verkade man avse ungefär det som syns på bilden ovan. Små lätta moln som ibland skymde solen och gav behaglig svalka. På kvällarna dundrade det dock ibland på med rejäla oväder med ösregn och åska. Men vad gjorde det? Det gav bara ett spektakulärt skådespel och lite svalka.

Regn i antågande vår första dag.


Ordentligt oväder på väg in sista kvällen.

Då vi landade runt fyrahugget på morgonen och ankom till hotellet vid niotiden inledde vi vår Thailandsvistelse med en frukost. Och för min del blev det samma frukost varje dag. Två vändstekta ägg, massor av frukt. Kaffe och en croissant som dock inte fick vara med på bild.



Efter frukost låg vi en liten stund vid poolen och sen tog vi en powernap innan regnet på bilden en bit upp drog in och vi avnjöt en sen lunch i hotellets Skybar, den restaurang som ligger högst upp i den delen av hotellet som är avsedd för endast vuxna. Där avnjöt vi många av våra luncher och även middagar. Rekommenderas varmt för alla måltider. Bjuder även på vackra solnedgångar och galna skådespel när åskan drar in.

Efter en promenad ner till stranden och upptäcktsfärd i närområdet med restauranger och massageställen, slog vi oss ned i hotellets strandrestaurang "Thalai" med varsin Chang inom räckhåll. Himlen öppnade sig ännu en gång och ungefär samtidigt kom nyheten från svenska medier att en av de allra största gått ur tiden. En person jag alltid beundrat, som jag läst mycket om och som jag så gärna hade velat få träffa. Ingvar Kamprad. Så många gånger jag tänkt på den dag då just den nyheten skulle kablas ut över världen. Och jag kommer nog aldrig att glömma var jag befann mig när nyheten kom.

Annars var nog jetlag ordet för dagen. Utöver ovan nämnda resa när jag mellanlandade i Bangkok med slutdestination Sri Lanka för tjugo år sedan (för övrigt min allra allra första utlandsresa - snacka om kulturkrock) samt min resa till New York i november har jag ingen erfarenhet av jetlag. Men med tanke på att omställning till sommar respektive vintertid ofta får mig helt ur balans var jag osäker på hur det skulle gå. Resan för tjugo år sedan minns jag inte så mycket och i New York klarade jag mig fint så nu återstod det att se hur det skulle sluta denna gång. En vecka efter hemkomst kan vi konstatera att det gick alldeles kanon. Andreas är lite mer påverkad än undertecknad men över lag inga större problem att acklimatisera sig åt något av hållen. Jag tror på att sova om man är trött och den där lilla powernapen vi tog samma dag vi kom ställde inte till det på något sätt. Men det där är nog säkert olika från person till person.

Fem härliga dagar låg framför oss och med tanke på den ändå relativt korta vistelsen som det nu blev med en försening på ett dygn behövde vi sålla lite bland saker vi skulle ta oss för. De allra flesta har varit nyfikna på vad vi skulle hitta på i Thailand och mitt svar har varit detsamma till alla. Sola och ta det lugnt. Med en dag kortare än beräknat slog vi bort tankarna på båtutflykt. Det som absolut inte togs bort i planeringen var besöket på stranden där Blue Village Pakarang låg, men i övrigt anpassade vi schemat för dagen och vad vi var sugna på. Och när vi summerar veckan kan vi konstatera att vi tog oss som längst till ovan nämnda strand åt ena hållet och massagestället 250 meter bort på vår egna strand åt andra hållet. Marknader, centrum och tsunamiminnen i form av polisbåtar och annat kan vi se nästa gång. Och istället spenderade vi dagarna ungefär såhär.

I en solstol i skuggan
Med varsin kall Chang på strandrestaurangen
Med en iskaffe, eller två...
Med en massage, eller tre...
Vad denna bilden har med det att göra?
Det är min utsikt från massagen såklart.
Med dagar i solen under en blå himmel
Med en strandpromenad
Med en solnedgång
Magiska magiska solnedgångar

Med en färskpressad vattemelonjuice
Med ännu en dag under parasollet
Och med en melondrink i poolbaren

Eller för att sammanfatta det hela i ord. Med total avkoppling.

Mai Khao Lak har verkligen allt du kan tänka dig behöva under en vecka i solen oavsett hur och med vem du reser. Reser du med barn finns det flera pooler med aktivitetsmöjligheter för barnen. Åker du endast i vuxet sällskap kanske du hellre väljer poolen med poolbar? Vill du träna finns det två gym och flera möjligheter till pass och andra aktiviteter. Det mest nödvändiga kan du handla i den lilla butiken på området och skulle du bli sjuk finns det även en mottagning med sjuksköterska och doktor på hotellet som har öppet varje dag.

Som jag redan nämnt finns det många olika restauranger och barer att välja mellan. Nio stycken närmare bestämt och här tror jag vi kommer till det enda negativa. Utbudet av mat i dessa är ganska begränsat och det är inte heller någon större skillnad mellan de olika restaurangerna. Det fanns även lite att önska av barerna. Exempelvis var det slut på vinet i vinbaren vid ett tillfälle och bubbel fanns inte att köpa per glas i någon form. Men det är i sammanhanget en liten detalj man lätt råder bot på genom att traska iväg till några av de intilliggande strandrestaurangerna. Och det finns inget att klaga på kring den maten som serveras på hotellet.



På onsdagen beställde vi sedan taxi och tog oss söderut till Memories bar. Historien bakom mitt besök på just den stranden vet ni redan. Jag har berättat om den vid flera tillfällen och det var en viktig stund för mig som jag väntat på i drygt tretton år.

Där Blue Village Pakarang tidigare låg ligger idag ett annat hotell som heter Apsara och på andra sidan en liten lagun finns Memories bar. Historien bakom den är att det innan tsunamin låg en bar där som hette Family. När vågen kom spolades allt bort och alla dog. Han som äger Memories bar idag heter Ching och han jobbade på Family. Ching var själv i byn när vågen kom och klarade sig och han har sedan byggt upp det som är Memories idag. En underbar plats. En oas som jag hoppas att jag snart får åka tillbaka till.

Naturskön piffarea på Memories
Memories bar
Strandnära servering
Avkoppling kort och gott

Ett besök här anbefalles snarare än rekommenderas.
En vecka i paradiset gick fort. Det finns inget annat ställe jag besökt som jag känt så stort behov av att åka tillbaka till. Thailand är verkligen precis så fantastiskt som alla säger. Folket, vänligheten, maten. Ja allt. Jag läste någon som skrev "To be Thai is to be free". Det stämmer på pricken. Jag har sällan känt mig så fridfull som just där.

En sista massage och en promenad tillbaka till hotellet gav mig vyn nedan och tid för eftertanke. Och med ett plan som lyfte mot Sverige strax innan 8 på morgonen blev vi sedan upphämtade mitt i natten klockan 02:40.


Bye bye Thailand.
Jag kommer tillbaka - snart!

Väl uppe i det blå meddelade styrman att vi hade kraftig motvind och att resan beräknades ta tolv timmar och trettiosex minuter. Det skulle sedemera komma att bli tolv timmar och tjugofem minuter. En riktig monsterflight i inte allt för bekväma säten i TUI´s relativt gamla plan. Normalt brukar vi betala lite extra för att få lite mer benutrymme men eftersom vi bokade ganska sent så fanns inte den möjligheten. Ledbruten var bara förnamet på statusen när jag klev ut på Landvetters snöklädda platta i mina ballerinaskor.

Efter att ha varit på resande fot i nästan arton timmar och med en tidsskillnad på sex timmar bestämde vi oss sedan för att inte köra de sista milen hem samma dag som vi anlände till Göteborg. Istället tog vi in på Quality Hotell Winn i Göteborg och innan jag avslutar denna resedokumentation från Thailand måste jag få passa på att rekommendera denna lilla pärla till hotell. Det ser kanske inte mycket ut för världen utifrån men har verkligen det lilla extra.

Mellopremiär som det var möttes vi av festivalkänsla i receptionen och popcornmaskinen gick varm. Mycket trevliga rum och en mysig restaurang med fantastisk service upplevdes innan två jetlaggade och toktrötta resenärer toksomnade ifrån mellon runt halv åtta på kvällen.


När jag sedan slog upp mina blå runt fyratiden på söndagmorgonen och tassade ner till receptionen stod nybryggt kaffe och väntade på mig och i en liten hörna hade det funnits möjlighet att till självkostnadspris värma sig en liten pirog om man varit hungrig. Små detaljer som ger ett fantastisk service och det lilla extra.

Några timmar senare käkade vi sedan bland de bättre hotellfrukostar jag ätit. Även här med det lilla extra. Istället för överflöd av allt fanns det lite av väldigt mycket. Och framför allt gillar jag de små detaljerna i presentationen. Både gällande maten och det runt om.

Som lite tips på vad du kan göra med
kaffesump. Ville man ha med sig lite fanns
det möjlighet till take away!!!
Lite kul...

Petter. Ständigt närvarande.

Tack Quality hotell Winn för en mycket trevlig avslutning på vår resa. Pricken över det berömda i:et.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...