Det var 2017 - och det var mitt år

2016 blev 2017 och vi firade in det nya året i all stillsamhet hemma i TV-soffan bara vi två. Tvärtemot alla andra (eller i alla fall många andra) vaknade vi istället fulla av energi den 1 januari och var sugna på att hitta på något. Och vad gör vi då när det står årets absolut mest röda dag i kalendern och allt är stängt? Vad är det som inte stänger för att det är nyårsdagen? Vad är det som lyfter och landar vardag som helg? Flygplan såklart.

Januari



Vi satte oss helt sonika i bilen och drog till vårt favoritplace Arlanda för lite flightspotting, tog in på Clarion Arlanda och bara njöt in det nya året, käkade gott på Kitchen & table på kvällen och råkade hamna bordet bredvid Eje Elgh. För den oinvigde en legendar inom svensk Formel1 och det var intressant att få se min kära sambo starstrucked till bristningsgränsen. Stundtals fick jag inte ens prata eftersom han ville höra rösten.  Eje är ju numera expertkommentator på Viasat och hans röst hörs under varje race.

Dagen efter tog vi en runda till Mall of Scandinavia och vad är oddsen men där sprang jag på en av mina absolut äldsta bloggvänner, Åse, som jag följt sedan jag började blogga för tio år sedan. Det och framför allt tankarna om ett lite mer rosa år berättades det om i årets första inlägg här på bloggen.

Vi hann inte mer än hem och städa ut julen förrän magsjukan kom på en snabbvisit och jag fick lite mer tid än tänkt med de små. Några dagar senare gick vi på bio och såg en av de filmerna som numera finns absolut högst upp på min favoritlista.

Efter att ha avslutat 2016 med ännu ett återfall av divertikuliten (alltså mina tarmfickor) var fokus i början av året hälsosamma vanor, något mer hälsosamma än vad det outnyttjade gymkortet visade på. Jag körde som vanligt igång en Rivstart och inte bara det. Jag blev mer poppis än Trump och skrev en debattartikel i Aftonbladet.



Magsjukan bytte offer och när det var dags för innebandycup fick den innebandyspelande mamman (inte jag alltså) stanna hemma med lilleman medan jag hängde med V och bästa kompisen E i Sporthallen. Strax innan denna dag hade jag som eventuellt den siste människan på jordklotet hittat filtren i Snapchat vilket går att tyda i åtminstone någon av de bilder som förevigades under dagen.



Medan snön låg vit och vi njöt av riktigt vinterväder med utomhuslek och pulkaåkning i strålande sol började vi också förbereda oss för semester.


Den tjugonde dagen på året begav vi oss återigen norrut mot Arlanda men denna gången för att hoppa på en A330 från Thomas Cook som tog oss dryga sex timmar rakt söderut till Gran Canaria och Lopesan Baobab resort i Meloneras.


Laddade till tänderna inför resten av den mörkaste tiden av året återvände vi till norr och tog oss an årets andra månad.

Februari
Bubbel, Lina och planer...

Månadens första fredag spenderades med AW med min älskade vän Lina. Och vilken AW det blev. Planer smiddes och kreativiteten flödade. Men kloka som vi är inväntar vi rätt tillfälle för att sätta planerna i verket. På bloggen fiskade jag efter fler bröllopsinbjudningar.

Den sjätte dagen i den andra månaden av året tjugohundrasjutton var det dags för en annan av mina fina vänner, Johanna, att fylla år och inte vilket år som helst utan trettiofem. Och då sätts det ihop collage och grattas, det är sen gammalt.


Innan vi sedan packade väskan och drog till hufvudstaden med ovan nämnda födelsedagsbarn för att uppleva min 39-årspresent - Phantom of the opera, och fira just ovan nämnda födelsedagsbarns 35-årsdag kan det ha varit lite mycket i mitt huvud och Instagram uppdaterades med nedanstående bild och tillhörande text. 

Lilleman hade lite dåligt med rena tröjor så jag slängde i en tvätt...
Med byxor... #hurtänktejagnu #givmigstyrka

Dagen efter hemkomsten anföll ögoninflammationen igen och kanske borde jag redan då ha övervägt om ovan nämnda totalförvirring kring tvättade plagg tillsammans med det faktum att detta var den sjuttioelfte ögoninflammationen på bara några månader var ett resultat av något annat än virus och tillfällig förvirring. Nåväl...


Dagen efter alla hjärtans dag stod AW med Eva-Lena på dagordningen och aldrig hade jag väl kunnat förstå hur lägligt denna date var inplanerad. Tidigare samma dag valde nämligen min älskade numera före detta kollega att säga upp sig och gå i pension. Efter lång eftertanke valde hon att prioritera livet och lämna arbetsgivaren som var den första och den enda och som hon gett 47(!) år av sitt liv. Jag är så ofantligt glad att jag fick lov att vara en del av de fem sista av dina år på "landstinget" Eva-Lena. Jag minns så väl första gången vi hamnade i en av de där djupare diskussionerna. Det var när jag insåg att du är en av de där människorna jag är så avis på som har gått hela Caminon. Sedan dess har det blivit många och långa diskussioner. Och jag uppskattar varenda en av dem så oerhört. Jag hoppas jag får vandra en del av Caminon med dig en dag. Kunde vi åka till USA kan vi nog bestiga vilket berg som helst min vän.

Och afterworken? Jo tack. Den blev sen och dagen efter gjorde huvudet ont!

Den artonde i månaden fyllde bloggen tio år och jag uppmärksammade det dagen efter på detta sätt. 
Några dagar sednare ställdes en Stockholmsresa in på grund av spökande mage och till förmån för att vara riktigt pigg för månadens viktigaste händelse. Fiatid!

Mars
Med bara två blogginlägg under mars månad får jag leta efter ledtrådar till vad som egentligen försigick på andra sätt. Och enligt den information jag hittat inledde vi månaden med lunch på Flott och datenight på Mörners innan det var dags för mig och mitt stora hjärta att uppleva Andra chansen i Mello på plats och live i SAAB arena. Det blev en kväll vi sent ska glömma när vi hamnade bredvid pappan till sångaren i Dismissed.

Vi inledde med käk på NY ledgends

Och fortsatte med mello :-)

Det finns oftast en anledning till att jag är lite tystare på sociala medier eller bloggen och det är oftast att sinnet inte mår sitt allra bästa. När jag såhär i efterhand läser igenom de små anteckningar jag gör i min kalender varje dag kan jag läsa konstateranden som "skakig mentalt", "hög och dålig stressnivå", "deppig", "riktigt deppig, vet inte vad det e" och "en lite sämre dag". Tecken som i stunden kanske inte alltid tas på allvar men som i efterhand är pusselbitar som enkelt fogas samman till en inte hållbar bild.

Ändå har jag varit i allra högsta grad medveten. Jag har känt hur läget ligger. Jag har pratat av mig med de som orkar lyssna. Jag har bett om hjälp hos proffsen och blivit hänvisad till "webkurser". Jag har konstaterat att det inte funkar på mig och jag har kämpat på och det har löst sig. Men det har tagit sin tid.

Mars fortsatte på ovanstående tema med lite mer ögoninflammation innan vi i mitten av månaden bokade en resa till Paris. Den artonde i månaden var en lördag och vi bytte ett av våra viktigaste telefonisystem på min arbetsplats Region Östergötland. Det innebar helgjobb med härliga kollegor.

I växeln som den såg ut då...

Dagen därpå reste min kära sambo till Stockholm för kurs och medan jag och Johanna intog soffan för käk och vin larmades jag om större problem i vår telefoni. Det var bara en av flera störningar den kommande veckan. Och som grädde på moset gick även diskmaskinen sönder lagom till att jag var gräsänka.

Vi fortsatte månaden med en helg i Arboga med studsmattemontering och härligt umgänge innan ytterligare lite telefoniavbrott och långa nätter med jobb. Jag låter mars månad summeras med en bild från Herregud & co som jag sparade ner i mitt bildbibliotek men aldrig använde.



April
Årets fjärde månad startade med en härlig tur till huvudstaden med de små. Lördagen spenderades på Tom Titts i Södertälje.

Expriment för små...

... och stora...

Med hjärnan full av intryck  begav vi oss mot Stockholm och Scandic Foresta på Lidingö. Jag har bott på många Scandic men detta var första, men inte sista gången, på Foresta. Jag summerade mera här i bloggen. Klart är ändå att jag vid middagen åt den godaste Halloumiburgare jag någonsin ätit och utöver det hade vi värdens sötaste små med oss till middagen.


Och om någon undrar hur många foton som togs för att få detta perfekta??? Voilá!
Klicka för att förstora.







Dagen efter avslutade vi helgens begivenheter på Junibacken på Djurgården.
Helgen därpå väntade ännu en jobbhelg och sedan inleddes påskveckan. Påsken i sig inleddes med ännu en AW med Lina.  Svårt att slå den inledningen på påsken.

Påsken i övrigt bestod av en långfredag som spenderades raklång på soffan, fortsatte med storstädning av köket och påskmiddag med Johanna på lördagen och efterföljande storstädning av övriga delar av huset på påskdagen. Veckan därpå sa vi adjö till vår XC60 och hälsade en ny familjemedlem välkommen.


Den 23 april var inte bara Daniels födelsedag. Utan även dagen då jag i bloggen skrev om att (som pappa hade uttryckte det) det kokta fläsket ännu inte är stekt. Det resulterade några dagar senare i att jag, barnen och en till synes väldigt bekymrad Andreas sådde frön som än idag gror och som kommer att bli fina citronträd vad det lider om jag får bestämma.


Mot slutet av april spenderade jag jobbdagarna med östergötlandsturné med Eva-Lena. Vi besökte alla våra tre sjukhus och träffade vår förlängda arm - telefoniresurserna. Samma dag som turnén avslutades var det också Eva-Lenas sista faktiska arbetsdag. Men jag lovade henne att inte göra så stor sak av det. Istället följde jag med henne på Pilates och efterföljande räkmacka på Broadway den dagen vi spenderade i Norrköping.

Den sista dagen i april spenderade vi på Pinchos med att boka en resa till Skiathos i början av juli.

Maj
Fotbollsförälder som man numera är spenderade vi maj månads första dag med att städa Skogsvallen efter hågade Valborgsfirare. Solen sken och jag spenderade sedan eftermiddagen med att planera den kommande Parisvistelsen på det mesta analoga sätt som tänkas kan.



Viktigast av allt var väl ändå att vårt lilla hjärta denna dagen valde att skicka napparna till Pippi. Som tack för hjälpen hade Pippi på baksidan av postlådan där napparna lämnades lämnat ett paket till den stora lilla killen.

Dag fem i månad fem spenderades sedan med jobb hemma vid köksbordet. Mitt under detta arbetspass passade jag på att testa sminkningen och frisyren till lördagens bröllop. Och när man ändå testar den kan man ju lika gärna passa på att plåta bilder till ett kommande reportage i Året runt, eller hur?




Senare samma dag satte vi oss i bilen mot Arboga och stundande bröllop för Andreas kusin Jonnie och hans Helena. Och det visade sig att det var flera som testade bröllopsoutfit. I detta fallet min fina svägerska Jessica som testade skorna.



Dagen därpå frodades kärleken på det första av två bröllop vi hade äran att närvara vid under 2017. Magiskt och vackert när Helena och Jonnie fick varandra.




Och en beskrivning av undertecknad som tagen direkt från raderna här i bloggen...

Just som tårtan var uppskuren och dansen var påbörjad hoppade vi ur klänning och kostym och styrde kosan mot Arlanda. En öl i hotellbaren avslutade kvällen innan vi tidigt nästa morgon klev på planet mot Paris. Historien bakom varför det var så speciellt för mig att besöka Paris har jag berättat här. Och resten om allt vi upplevde har jag skrivit här. Men det jag ändå minns och skulle vilja åka tillbaka är detta. De små gränderna. Det genuina. Pärlorna.







Medan vi strosade på avenyer och boulevarder kämpade vårt stora hjärta i barnens hinderbana på hemmaplan och förevigades både med och utan sällskap av Pansar.



När jag kom hem från Frankrikes huvudstad reflekterade jag över #bullemedbulle och firade Norges nationaldag med en blivande kollega. Men det visste vi ingenting om då, Susanne.

Dagen därpå sken solen - det var studiedag och jag spenderade dagen med de små och med en avskedsfika på jobbet för Eva-Lena. Victoria begav sig på kalas och mina hjärtan förevigades i vårsolen.



Några dagar senare spenderade vi morgonen på US, eftermiddagen hos ovan nämnda kollega Eva-Lena, med tankarna på en kommande resa. 

Jag åkte till Stockholm på kurs i LoU. Jag hade planen att spendera kvällen på hotellet. Men det ändrades snabbt när det visade sig att Lina också var i Stockholm. Det blev istället date med hjärtformad pizza på Vapiano och pepptalk de luxe.

Maj månads slut och Kristi flygare bjöd sedan på strålande sol. Poolen blåstes upp. Kompisar och grannar anslöt för poolhäng och livet var ganska gott.

I fönstren stod bevisen för mitt nyfödda intresse för odling och i telefonens fotoapp sparas bevisen för att även det stora hjärtat uppskattar filtren i Snapchat.



Mot slutet av månaden firar vi familjens trettioettåring med pannkakstårta, öser på Leos med de små och avslutar med födelsedagsmiddag på Flöjtgatan hemma hos J.

Dagen därpå, eller egentligen några timmar senare, packar vi in väskorna i bilen och beger oss mot Arlanda med slutdestination Rhodos och Sunprime Miramare beach. Det är också där vi är när maj blir juni.





Juni
Med ett försenat plan från Rhodos och en landning på Arlanda framåt morgontimmarna mötte vi strax efter 8 på morgonen den 5 juni upp de små på hemmaplan. Med en trötthet som såhär i efterhand går att jämföra med grov jetlag tog vi oss igenom dagen innan nationaldagen med bland annat blomplockning vid hembygdsgården i Landeryd.


Dagen därpå var det fotbollscup i Vikingstad, jag hörde Kampferdrops "Jag trodde änglarna fanns" för första gången och solen visade sig från sin allra angenämaste sida.

Den sjunde i månaden infann jag mig på lasarettet i Motala för undersökning av något som spökat i mitt huvud en tid. Det jag ändå minns av resan till den västra delen av vårt landskap är texten på tanklocket på bilen bredvid oss på resan hemåt.



Juni månad fortsatte sedan som den ska. Jag upptäckte Chokladbolle-Propud och promenerade med lugnet runt knuten. Jag fick en Flamingo av min kollega Madde och så slutade mitt stora hjärta förskoleklass. Samma dag fick vi egentid hon och jag och spenderade eftermiddagen med att kolla på mängder av gamla bilder sedan innan hon fanns till.

Några dagar senare hade återigen ögoninflammationen tagit ett starkt grepp om mig och till min stora sorg missade jag min älskade vän Annas möhippa. Och kanske hade den där ögoninflammationen i och med det visat sig för sista gången för senare samma dag skrev jag detta inlägg på bloggen.
Det följdes av detta och detta. Och sen tog det ytterligare fem månader innan jag var helt i fas.

Men livet går ju ändå vidare och midsommar blev det även detta år. Vi spenderade midsommar som vi spenderat nyårsdagen - på Arlanda. Men med tacos. Så som vi spenderade midsommar för två år sedan. Den där dagen vi bestämde att vi skulle va vi.

Sista veckan av juni spenderade jag några dagar med de små innan de klev på planet med J och mormor och begav sig mot Kallithea beach på Rhodos.

Juli
Månaden hade inte hunnit bli många timmar gammal innan vi återigen begav oss mot Arlanda och vidare mot en veckas semester på Skiathos. Det mesta är redan sagt i det inlägget men några ytterligare bilder kan ändå kort sammanfatta en härlig vecka.





Vi landade i Sverige igen och jag hade ytterligare en vecka ledigt som spenderades med starten på ett ännu hemligt projekt och fortsatte med härliga dagar med de små i solen.  Alltsammans sammanfattat såhär.

Mitt i sommaren ägnade jag två hela veckor åt jobb och blev varmt välkomnad tillbaka av min nya kollega Marianne.



Sista dagen på sommarens första jobbvecka avslutades med AW med Lina. Det var hon, jag och flygmyrorna och samma dag bokades en resa till Malaga som slutade någon helt annanstans, men mer om det senare.


Veckan efter det åkte vi till Arboga och den helgen bestod av både kebab, Instagramvänlig middag och känslan av att vilja hjula spontant. Men inte bara det, den avslutades med date med Fia och Oskar på stan. Om alltihop berättade jag här.

Resten av juli domineras av jobb men även av solglasögon och ägg att applicera foundation med. Men inte bara det utan även av ett reportage i Året runt. Det där jag plåtade till i början av maj.
Månadens sista dag fick jag sedan en spontanlunch med syster och svåger på stan här i Linköping när de var på genomresa hemåt.


Syster gillar inte att vara med på bild och surar lite (skämtsamt bör jag tillägga :-)). Lovade att inte lägga ut på sociala medier, men i årskrönikan "gills" inte det löftet va?

Augusti
Årets åttonde månad inleddes med spontan AW med sambon på Mörners. Lite senare på kvällen infann sig kreativiteten och talet jag egentligen spånat på i flera år blev skrivet. Talet till min älskade vän Anna som blev fru Björk några dagar senare.

Men innan dess var jag ledig några ytterligare dagar med mina små. Solen byttes mot regn och pool mot paraply. Men med rätt inställning går det ju att ha kul i vilket vatten som helst.


Den femte dagen i månaden augusti var det så dags för årets andra bröllop. Och inte vilket som helst utan det mellan min vän Anna och hennes Fredrik. Det finns så mycket att säga om detta. Lite av det sa jag på fyra minuter på bröllopsfesten. Annat skrev jag ner några veckor senare men på själva dagen såg det ut lite såhär:

Ett år.
Två bröllop.
En klänning.
Är den rosa så är det liksom OK.
Det är sen gammalt.

Brudparet.
Anna & Fredrik

💗💗

När huvudpersonerna åkt till hotellet...
Det var då det spårade ur.
Eller vad säger du Micke?

Tur att Therese styr upp det...

Bara någon dag senares kändes det som att sommaren slutade och vardagen återigen gick sin gilla gång. Vi spenderade en av de där vanliga måndagseftermiddagarna med att åka till Vreta kloster. Med en sambo med ett nyvunnet fotointresse är det lätt att även själv kunna fånga ett och annat ögonblick fast med mobilkameran då...


I början av augusti berättade jag också fortsättningen på historien om glasögonen, fast denna gången kom det handla om progressiva.
Den åttonde dagen i månaden dokumenterades i bild såhär:

Första och i stort sett enda gången de
progressiva har använts.

Med den nya kollegan Marianne.
Som förbereder ytterligare en ny kollegas plats.
Med dammvippa såklart.

Dagen efter åker jag åter till Motala för att ta hand om det som oroat tankarna under året.
Dagen efter det lämnar jag och mina små bilen på service i Tornby och väntar på bussen i typ hundra år.

Sommaren släpper inte taget och sista lediga veckan innan de riktiga rutinerna drar igång igen gör jag årets enda besök på badet i Sturefors. 


Efter bad besökte vi min fina vän på Johanna och hennes Noah men framförallt deras katt Zorro. (I alla fall om man frågar lille B).


Det fina vädret stannade kvar några dagar till och på agendan stod fotbollscup i Linghem tätt följt av bad på Himnabadet och Vallabesök med bästa kompisarna till de små.




Höstterminen rivstartade sedan med planeringsdag på Tornet med teamet och chefen och en viss höjdrädsla...


Dagen avslutades på en plats jag i fjärran kunde skönja om jag nyttjade utsikten ovan. I Kaga. På Kagaborg med min älskade vän, nyblivna fru Björk.


Augusti är annars en månad som präglas av födelsedag. Födelsedag för mitt stora hjärta som i år fyllde sju år. Med Leos-kalas för kompisarna och firande i dagarna två.


Matmarknaden kom sedan till stan och jag gjorde allt för att hålla ordning på gänget och få teamet på en och samma bild. Det gick sådär men till slut fick vi alla vad vi önskade och avslutade med lunch vid det vanliga bordet i matsalen på jobbet.



Tillsammans med matmarknaden var det också stadsfest och lördagen spenderades på stan med test av fäktning för liten B och tivoli för båda våra små hjärtan.







Istället för att sedan avsluta månaden i södra Spanien och på Gibraltar avslutade vi den i Malmö och tjugofem våningar upp på Malmö live. Har du missat när vi bytte aga mot mö eller när jag gick ombord på ett plan till Malaga och landade i Malmö - då rekommenderar jag dig att läsa detta.

September
September månad inleddes alltså i bilen på väg hem från Malmö istället för på ett plan hem från Malaga. Månadens första dag spenderade jag med promenad och soff-flytt-hjälp till Johanna. Därefter följde några dagar av hemmapyssel. Såsom sorterande av dotterns pärlor som i en sekund av ouppmärksamhet blandats om i locket till en annars väl strukturerad uppdelning. Jag säger bara...

Före och...

... efter.

Den andra dagen i månaden och närmare en månad efter bröllopet hade jag slutligen (och efter diverse tekniskt strul som gör att jag nu sparar även detta inlägg i separat wordkopia av säkerhetsskäl) skrivit klart mina ord om och till Anna

I vanliga fall brukar september månad försvinna i ett enda jobbkaos - men saker förändras och detta årets september dokumenteras istället, trots att tempot på jobbet var lika hektiskt som vanligt, i bilder som dessa och med ett lugnare sinne än normalt.

Med det stora hjärtat och en kurs i stickning

Med ett glas bubbel och flygvärdinnepodden

Med lokala upptäcktsfärder i Sturefors


Och trots att det ska ta ännu några månader innan det ordnar upp sig helt så börjar det så smått närma sig i september.

Den elfte dagen i månaden satte jag mig på bussen och landade efter någon timme i paradiset hos Eva-Lena. Ett drygt dygn senare hade vi hunnit med att prata om det allt som hänt de senaste månaderna, sippa på vin, hoppa över orm och äta medhavd fika vid sjön på vår milslånga promenad. Mindfulness behövs inte när man spenderar ett dygn i Viken hos Eva-Lena. 








Utöver avslappningarnas avslappning hos Eva-Lena fick jag också världens gulligaste lilla påminnelse från mitt stora hjärta. "Mamma sluta spen dej på jobbet" stå det på teckningen som har en given plats på kontoret och ger en välbehövlig påminnelse dagligen.


September innehöll även fotbollscup i grannstaden och fint återseende med före detta svågern. Senare samma kväll satt jag och sambon hemma i TV-soffan och kikade på Jon Olssons senaste vlogg från New York. Denna:  



Och man skulle kunna säga att det är Jons fel eller förtjänst att jag mindre än två månader senare satte min fot på amerikansk mark för första gången i mitt liv. För där och då bestämde jag mig. Jag skulle åka till New York och jag skulle göra det innan jag fyllde fyrtio. Jag hade därmed exakt två månader på mig. Jag valde att låta tanken mogna. Och jag funderade. Jag funderade på varför jag ville göra det och sedan gjorde jag slag i saken. Jag bestämde mig för att berättade det för ett fåtal. Andreas visste såklart redan om det. Jag berättade för Fia, min bästa vän som jag SMS:ar innan jag kliver på varje flygplan. Jag berättade för min frisör för att hon är värdens bästa. Och så berättade jag såklart för J, barnens andra mamma. Och kanske var det orden hon sa som gjorde att jag verkligen gjorde det. Efter elva år tillsammans och fem års äktenskap samt två barn känner man varandra ganska väl och hennes första reaktion när jag berättade var:
- Ha, det kommer du ALDRIG att göra.
Ojojojoj, det finns inte mycket som hade kunnat stoppa mig.

Övrigt minnesvärt från september är också min och Andreas dialog när jag på väg hem skulle hämta med mig Mc Donalds och autocorrect förlängde livet med några skratt.



Två dagar efter att jag bestämt mig bokade jag sedan boendet i NY och ytterligare två dagar senare  begav jag mig mot Ahead och Lotta och plåtade årets mest gillade foto på Instagram. Såhär lockigt blir det inte på länge igen skrev jag. Men jag hade visst fel.


I september reflekterade jag också i ord och bild över familjen, familjen och familjen här på bloggen. 

Bara fyra dagar efter lockarna på bilden ovan bokade jag inte bara flyg till New York. Jag blev också nästan lika lockig igen. En söndag i september infann jag mig återigen på Ahead men denna gången för lite piff inför den inspelning som skulle göras under dagen. Lotta min frissa som blivit en riktig "träningspotatis" på äldre dar är medlem i Noc Out och skulle ansvara för underhållningen på årets julfest. Får man då frågan om man kan agera "reporter" i en film så kan det hända att man säger ja. Det kan också hända att man får feeling och går all-in och klipper till en fin liten film med en storslagen insats av skådespelarna. 





Mot slutet av månaden slöt jag och några andra girls upp på ett event anordnat av Anna. På Cavarosa vinklubb samlades vi alla och njöt av både vin, tilltugg och Annas klokskap och jag och Lotta lärde oss ord som "frans-schampo", "tuttfredag" och "magnetfransar". En kväll vi sent ska glömma!

Vi avslutade sedan september på ett alldeles magiskt sätt hos Eva-Lena och Kenneth i Viken. Med naturen inpå knuten. Med spabad till solnedgången och med en bokning av ytterligare en biljett till staden som aldrig sover. Förutom de få jag bestämt mig att berätta för om min resa så hade jag också bestämt mig för att berätta för Eva-Lena och när hon då säger: - Men kan inte jag få följa med, var saken biff. 

Ett glas rosé i lugnet

Världens vackraste solnedgång

Som avnjöts i badet



Oktober
Årets tionde månad inleddes med sushi, vin och prat i kvadrat med goa Johanna. Så till den milda grad trevligt att jag inte ens kom ihåg att föreviga med bild. Sedan fick jag lite extra tid med mina små hjärtan som är precis som alla andra syskon. Ena stunden världskrig. Andra stunden detta.


Innan vi begav oss mot grannstaden säkrade jag upp 2018 med kalenderinköp och någon dag senare satte vi oss alltså i bilen mot Norrpan och Paolo Robertos Pane Fresco. Att leka med Snapchat när sambon tankar, det är sen gammalt.




Pizza to die for och en trevlig kväll senare var det dags för ytterligare tid med med de små. Vi åkte till Valla och spanade på favoritdjuret hästar.


Under september fick jag ytterligare en kollega som anslöt till platsen som Marianne dammade så snyggt under sommaren. Hon heter Susanne och är inte speciellt obekant. Jobbgänget var därmed komplett och förevigades under oktober såhär:

Två tredjedelar av Region Östergötlands telefoniavdelning.
Anno oktober 2017.

Då och då dyker det via den moderna tidens möjligheter till återblickar på åren som gått upp minnen från tiden som journalist. Och i oktober dök ett minne upp från min tid på Corren. Även att jag mestadels arbetade med rörlig bild och nyhetsuppläsning på den tiden hade jag min dag för den lilla personliga kolumnen precis som alla andra. Min kolumn från oktober 2011 fick rubriken: Cornelia utan T.


Förutom jobb domineras de små noteringarna i den analoga kalendern under oktober av ont. Ont och så lite mer ont. Jag hade kunnat välja att summera 2017 som ett av de sämre åren rent hälsomässigt (i alla fall i mitt huvud) men jag tycker det skulle vara synd och skam. Så därför kan vi nöja oss med att nämna att noteringarna från vissa månader tyder på en viss psykisk och fysisk ohälsa som tack och lov inte fick påverka så mycket mer än mitt eget sinnelag och eventuellt även min kära sambo stundtals. Några av mina närmaste har också agerat bollplank och stöd och för det är jag dem evigt tacksam.

Under hösten 2017 domineras medierna av #metoo-kampanjen. Jag är först lite skeptisk och vill fundera lite. Känner mig inte som en av de utsatta. Men håller självfallet med om att det är ett problem som måste synliggöras även om inte alla skall dras över en och samma kam. Det dröjer flera veckor innan jag läser inlägget på bloggen som min kollega skriver. Inlägget som på en sekund påminner mig om händelsen för så många år sedan nu. Händelsen som kvalificerar sig i vilken #metoo-kampanj som helst. Och så skriver jag inlägget - #metoo - på mitt sätt. Om killen från Karlskrona som en gång i tiden kunde förstört mitt liv.

Den tjugoförsta i månaden åker vi till Omberg och Alvastra för att lära oss mer om vårt nuvarande hemlandskap och för att fotografera. För att summera detta. Brant. Blåsigt. Och vackert. Och mest imponerad blev den historietokige såklart av Alvastra klosterruin.



Dagen efter drog sambon till Stockholm för en veckas utbildning. Jag tog tillfället i akt för egentid och återhämtning. Och med det menas storstädningreflektion och AW med nyaste kollegan.

Vad var det du hittade i glaset som du var så
skeptisk till Susanne?

Det blev ett hektiskt slut på oktober. Men i största hemlighet var daten ändå inbokad. Den med Eva-Lena. På ett hak på en bakgata träffades vi i största hemlighet den tjugofemte i månaden.
Förutom lunchpizzan fanns på bordet en dator och våra pass och en stund senare var ansökningarna om att få besöka Amerikas förenta stater inskickade.


Senare samma kväll gav jag multitaskandet ett ansikte och råddade planerad driftstörning på jobbet samtidigt som jag skapade köttfärslimpa i väntan på kvällens favoritprogram och smörgåstårta.



November
Månaden med stort M var här. Min Månad. Månaden när jag skulle fylla fyrtio.
Och den kunde inte börjat bättre. Med jordens bästa resa till Malmö med kära återseenden med både Helen och Maja summerades resan såhär.
Hemkommen från Malmö spenderades dagarna med de små samtidigt som tankarna fanns i planerna om den kommande resan. När de små sov gott i sina sängar packades det och planerades. Och så den nionde i månaden började resan till New York som ett tag senare summerades såhär. Den första snön hade hunnit falla och försvinna när vi landade i Sverige igen. Jetlagen var tacksamt nog borta redan till dagen efter när de små åter var här för att spendera studiedag med lek i lekpark och en hall i fullständigt kaos. Precis som det ska vara.


Sedan var dagen obönhörlig här. Den där dagen då det var fyrtio hela år sedan Emmaboda kommun blev en invånare rikare och jag kom till världen. Fyrtioårsdagen skrev jag såhär om på bloggen några dagar senare. Den där dagen jag sett fram emot så länge. När allt var över. Aktiviteter, resor och bemärkelsedagar. Den där dagen när jag bara skulle ligga raklång i soffan och inte göra någonting. Jag lyckades - nästan...

Den nittonde i månaden ställde Facebook frågan den egentligen aldrig behöver ställa för jag är ALDRIG redo.



Viktigare att notera från just denna dagen i månaden är att jag på den lokala matvaruaffären hittade min och Johannas absoluta favoritkaffe från Starbucks (Mocca white) vilket resulterade i massinköp av 40 stycken.


Sällan har jag sedan blivit så firad. Någon dag senare tog hela mitt härliga gäng på telefoni med mig på jordens bästa buffélunch på Scandic city här i stan. Som nybliven 40-taggare firade jag sedan fredagen den 24:e med mammografi. På kvällen serverades drinkar till barnen. Alkoholfria såklart om någon undrar...



Som om det inte vore nog med firande anlände dagen efter Andreas mamma samt syster med familj för 40-årsfirande 2.0. Och vilken helg det blev. Förutom presenter på temat rosa och fantastiskt fin ring från Efva Attling fick också V och B träffa A och L för första gången. Det skiljer ett år mellan tjejerna och ett år mellan killarna och man kan nog säga att de fann varandra.

Presentbordet förevigades såhär:


Och helgen i sin helhet sammanfattades på detta vis.

Sedan blev det måndag och vardag och trots att jag var sen till möte och utbildning var jag tvungen att stanna upp utanför norra entrén till Universitetssjukhuset i Linköping och föreviga solen som visade sig från sin vackraste sida.



Efter det tog jag paus några dagar. Jag lät mig själv ligga kvar i sängen på morgonen. Lät sambon servera kaffe i den rosa muggen innan han drog till jobbet. Lät mig själv titta på de där programmen på play. Lät mig själv vila upp mig. Lät mig ta en paus. Den paus som behövdes. Under tiden avslutades höstterminens gympa med uppvisningar och allehanda evenemang.


Den sista dagen i månaden bokade vi en resa. En resa till en plats jag så länge velat besöka. En plats, ett paradis.

December
November blev december och månaden inleddes på Instagram med en sanning så sann att jag aldrig tidigare tänkt på den...



Några dagar in i december, närmare bestämt den tredje, medan jag satt nedsjunken i en härlig biofåtölj och kollade på Solsidan klämde Tuna, min systersonsdotter ut den lille knodd jag numera är gammelfarmors syster till.


Det är i dessa små stunder man inser hur fin världen är och det är i andra stunder man inser hur grym den är. Nu gick tack och lov allt mycket bra men den femte dagen i december var jag av en händelse på plats i växeln för andra ärenden när nyheten om att en buss med skolbarn kört in i en viadukt i Linköping kommer in. 



Alla tänkbara regler för hantering av en olycka som denna vidtogs innan det till slut kunde konstateras att det mirakulöst nog hade gått så bra som det någonsin hade kunnat gå.
Förutom telefoni är katastrofmedicin och hantering av detta något av det som jag verkligen brinner för och ett scenario som detta är något av de som verkligen befaras. Tacksam för att allt gick bra. Tacksam för att den organisation jag jobbar för är så väl rustad för detta som den är.

Några dagar senare tog jag med mina små till frissan för lite piff. 



Linköping kläddes i vinterskrud.


Och sedan väntade DEN STORA FÖDELSEDAGEN. Lillemans fyraårsdag. På Instagram publicerades denna bild. Ett leende to die for.



Men på morgonen på själva födelsedagen blåstes ljus och öppnades paket. 


Helgen därefter ägnades åt att göra om lillens rum här från litenkillesrum till litestörrekillesrum på temat Spiderman och Bilar.

Sista arbetsveckan 2017 gick jag in i med halsont och allmän förkylningskänsla men trampade ändå gasen i botten med både dag, kvälls- och nattjobb, vilket resulterade i att det roliga i kalendern fick stryka på foten. Jag får väga upp det direkt i januari med bättre prioriteringar. Trots att klapparna sedan länge var inhandlade hamnade vi sedan på stadens köpcentrum dagen innan själva dopparedagen. Det som var tänkt att bli en enkel julklappsspelshandling blev till slut fyra timmar sista-minuten-shopping. Dagen avrundades traditionsenligt med uppesittarkväll och paketinslagning. 

Årets julafton spenderades med julklapps-spel och liten klapputdelning hemma hos J och barnen vid lunch och avslutades med färd till Västmanland för att avsluta julfirandet hos Andreas syster Jessica med familj. Ännu en jul som värmer i hjärtat lite extra.




Den sista av juldagarna berättade jag här på bloggen om resan som bokades i november. 

Med juldagarna överstökade styrde vi kosan tillbaka till Linkan för några dagar med barnen för mig och med jobb för Andreas. Ytterligare lite julklappsöppning och legopyssel, minireunion med stora hjärtats gamla förskola på Leos och lekparksbus och upptäcktsfärd vid närbelägna fornminnen hanns med och så har jag världens bästa hjälpredor i köket. Det måste förtydligas.




När klockan slagit 17 årets näst näst sista dag kom sedan sambon med det ypperliga förslaget att skippa städning och övriga sysslor som egentligen var planerade och istället dra på en spontan kryssning över till Åland. Taget! Och därmed började vi 2017 års sista dag i Finland och avslutade den på hemmaplan. Men inte bara det. Jag avslutade 2017 på ett annat och ganska oväntat sätt också. 

Ni som läst bloggen ett tag vet att jag vid flera tillfällen lovordat en viss Isabell Boltenstern. Det började här, och fortsatte här. Och jag vill verkligen slå ett slag för hennes härliga blogg och Youtubekanal som behandlar allt ifrån utmattningssyndrom och utbrändhet till jobbet som reporter och bullet journals och det är det sistanämnda ämnet som helt sonika tar oss in på det något oväntade. För döm om min förvåning när jag på bussen hem från ovan nämna resa tittar igenom den för dagen publicerade vloggen och hittar mig själv i den...


En minut och trettio sekunder in i videon skulle jag rekommendera er att börja titta (om ni mot förmodan inte vill se hela), och videon den hittar ni genom att klicka här.

När så klockan slog tolv och 17 blev 18 spanade vi in raketerna från vår uteplats.
Summerade ett år med så mycket nya erfarenheter och intryck och besök i både Spanien, Grekland, Frankrike, USA och nu senast då lite av Finland. 
Blickandes framåt mot ett nytt år med fler resor. Närmast till Thailand och i april en härlig kryssning i Medelhavet. Det är vad vi vet nu. 
Välkommen 2018!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Mest läst: