lördag 23 september 2017

Familj, familj och familj


Det var nött och välanvänt, hade bruna pärmar, gulnade blad och naggade kanter och det innehöll en skatt. I timmar satt den inte så gamla flickan och vände andäktigt sida efter sida. Svartvita fotografier snett insatta, ibland med vit ram, ibland utan, inte sällan tagna hos fotograf i en studio, det hade säkert kostat en förmögenhet på den tiden. Hon frågade om och om igen och mamman berättade vilka som fanns på bilderna. Mormors kusin Greta, moster Anna, kusin Lisbeth, ingifta farbror Bernt, morfar Axel i unga år och så vidare. Det var familj, fast hon aldrig någonsin hade träffat dem. Familj...

Hon är jag. Den lilla flickan som bläddrade i det gamla fotoalbumet som en gång i tiden tillhört morfar om jag inte missminner mig.
Hon är jag. Den lilla flickan som så innerligt önskade sig en stor familj. En med kusiner och sysslingar nära inpå.
Hon är jag. Den lilla flickan som avundades varje syskonbråk mina klasskompisar uthärdade eller att grannen tre hus bort inte bara var just granne utan kanske också en släkting.

I min barndom bodde vi långt ifrån familjen och som den sladdis jag är var mina kusinbarn eller i vissa fall till och med mina kusinbarnbarn mer jämnåriga med mig än mina kusiner var. Ändå brevväxlade jag flitigt med just mina kusiner och på senare tid har jag fått veta att ett och annat brev finns sparat.

Jag minns att jag frenetiskt räknade in varje människa jag kunde tänka mig i släkten och för mig var det aldrig tal om att mosters man inte var en morbror. Han var lika äkta som de morbröder jag hade blodsband till.

Trettio år senare sitter den där flickan och scrollar igenom denna tidens album med inte fullt så gulnade blad - telefonens fotoapp och Instagrams flöde.

En ny tid och nya människor som jag räknar med i min familjekrets. Människor som betyder mycket för mig. Människor som jag sparar även om familjekonstellationerna ändrats genom åren. Människor som betytt mycket för mig kan inte bara sluta räknas som betydelsefulla. Och jag är tacksam för er alla, tacksam för att jag genom åren fått vara en del av er familj och för att ni nu är en del av mitt liv och det jag räknar som min stora familj.


Som min plastsyster Ann-Britt, dotter till Ulla-Britt som min pappa levde tillsammans med den sista delen av livet. För en tid sedan hittade jag till min stora glädje Ann-Britt på Facebook och fick därmed möjligheten att gratta på femtioårsdagen för några dagar sedan.




Som min före detta svåger och barnens morbror Patrik. Som till Vics stora förtjusning dök upp och tittade på när hon spelade fotbollscup i vår grannstad och hans nya hemstad förra helgen. Kärt återseende och en person som för alltid kommer att finnas med i mitt liv såsom en viktig del i barnens liv.


Såsom min systersons dotter Tuna. En del av min familj genom blodsband. Älskade Tuna, som jag mestadels följer på livets vägar genom våra sociala medier. Du kryssar din egen väg och jag känner så mycket igen mig i dig. Fortsätt följa ditt hjärta. Snart mycket snart gör det lilla livet i din mage mig till gammelfarmors syster.


Såsom denna tjejen. Räknar hon som jag är jag hennes moster. "Ingift" sådan. Andreas underbara systerdotter Alva förevigad på den åttonde födelsedagen häromsistens av min svägerska Jessica. Båda dessa juveler, starka och inspirerande på olika sätt och fantastiska att få lov att ha i familjen.

Tack alla ni kusiner och mostrar, morbröder och syskon till de som varit och är min närmaste familj. Omnämnd eller inte omnämnd ovan gör alla ni som finns och funnits i min familj, mig till världens rikaste. Rikast på människor jag har fått lära känna och som jag räknar som en del i min stora familj.  Några nämnda, ingen glömd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...