söndag 13 augusti 2017

Jag är stark - så låt mig vara svag



En bekant till mig, vi kan kalla henne Therese, har de senaste månaderna gått igenom helvetet på jorden. Hennes man drabbades för en tid sedan av cancer som inte gick att bota och för några månader sedan tog han sitt sista andetag i sin älskades famn.

Det är ett inlägg på Therese Facebook som berör mig.

Vi känner inte varandra så väl, Therese och jag. Men av det lilla jag har lärt känna henne är hon styrkan personifierad. Rak och tydlig. Alltid med ett leende på läpparna. Lojal. Noggrann. Och medan jag dyker in på jobbet vid sjutiden och tackar gud för torr-schampo har hon varit igång sedan sex och då i en frisyr och en make up jag inte skulle kunna åstadkomma om jag så fick en hel helg på mig.

Genom hela sjukdomen stod hon tätt vid sin makes sida. Peppade och stöttade och lät sina egna känslor vänta. Tids nog skulle det få ta sin tid, det visste de båda. Och hon nyttjade varje sekund och varje minut de hade kvar. Jobbade så länge det kändes rätt och fanns sedan på heltid på plats när dagarna rann mot sitt slut. Hon skrev av sig i en egen blogg för att hjälpa andra och styrde med järnhand för att ge sin make de bästa förutsättningar som gick att få.

Med en genuin och vacker ärlighet har Therese, efter makens bortgång, både på bloggen och andra sociala medier, delat med sig av sitt sorgearbete. Delat med sig av det svåra. De dagarna det är som värst och dagarna då det är lite bättre. Delat med sig av det där som inte är så vanligt att vi visar upp på sociala medier, ärligheten, som kan vara så skrämmande.

För några dagar sedan skrev Therese såhär:

"Jag träffade en väninna igår som berättade att hon blev väldigt orolig över mig när hon läser mina uppdateringar här. En sak vill jag att ni ska veta, INGEN behöver vara orolig över mig..."

Inlägget har fått många kommentarer och många av dem påtalar hur stark Therese alltid har varit och peppar henne. Hon kommer snart att vara stark igen. I ett svar på en av kommentarerna skriver Therese:

"Jag är stark....men jag önskar jag bara kunde få vara svag & sårbar"

Jag funderar lite på de där orden. Känner igen mig. Jag är också en person som alltid uppfattats som stark. Som folk har oroat sig över om jag varit svag. Ju starkare du är, desto svårare är det att se dig svag. Nästan skrämmande. Varför är det så?

För mig är det den ultimata styrkan att våga visa sig svag. Våga visa sig sårbar och våga vara ärlig och berätta. Det är styrka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...