söndag 19 februari 2017

Om de senaste tio åren och en dag...

Grattis på 10-årsdagen bloggen.
Och tack för att DU läser.
Massor av kärlek och rosa till dig.
Tre städer. Fyra flyttar, eller egentligen sex flyttar om man ska vara petig. Tre jobb, varav en TV-karriär som nog troligtvis inte ens blivit av utan bloggen. En utbildning. Ett giftermål och en skilsmässa. Två små juveler, lilla V och lille B. En massa Rivstarter. Viktnedgångar och viktuppgångar. Omvälvande insikter och livshändelser. Artiklar om hypokondri och vikthets. Två sjukhusvistelser och en divertikeldiagnos. Ett nytt namn såväl på bloggen som i verkliga livet. Betraktelser, om varför jag bloggar, om skilsmässor, om hur jag hamnade här, om utmattningssyndrom och Isabell Boltenstern, om att få frugan på köpet och om att känna sig oövervinnerlig som kvinna, mitt första och enda inlägg i den feministiska debatten. Återblickar på inte mindre än sju av dessa tio. Möten med nya människor. Anna, Benita och så en helt annan Anna. Min tvillingsjäl som jag aldrig hade mött om det inte varit för bloggen. Resor till Mallis, Österrike, Turkiet, Kreta, Rhodos och Gran Canaria och så en hel massa tuffande på vägarna här hemma i Sverige. Men också drömmen om en helt annan resa. En vandring. Och så plötsligt, en ny riktning i livet. En kärlek som kom så plötsligt att det inte kunde vara annat rätt. Och en förlovning.

Ändå är allt detta bara ett litet axplock av det som hänt sedan den där dagen i februari för tio år sedan när jag satte mig ner och skrev de första orden i det som skulle bli det första inlägget i bloggen som följt mig och mitt liv sedan dess. Då var jag 29 skulle bli 30, nu är jag 39 och ska bli 40. Undrar just om jag när jag är 49 på väg att bli 50 firar mitt tjugoårsjubileum av bloggen?

Jag hade stora planer för mitt inlägg på bloggens tioårsdag. Det var igår. Och inget inlägg blev det. Det är ju lite det som är min blogg och mitt bloggande. Inget tvång. Då är det inte längre roligt. Istället för att skriva inlägg höll jag på att somna sittandes i soffan framför mello tillsammans med mitt stora hjärta och Andreas. Och på bloggens tio-år-och-en-dag-dag vill jag istället tacka dig för att du vill läsa det jag vill förmedla. Du är så välkommen att hänga med i tio år till. Minst.

1 kommentar:

  1. Hipp hurra för bloggen idag! Tack för att vi får hänga med! Kram

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...