lördag 7 januari 2017

Det var 2016 - och pusselbitarna föll på plats

När utmaningarnas år 2015 just blivit 2016 blickade jag framåt med dessa ord här på bloggen:

Nu ser jag fram emot ett 2016 med massor av glädje och kärlek. Jag ser med tillförsikt fram emot det liv jag nu ska forma och leva - med mina vänner, med barnen och med Andreas. 2016 blir det första året av många i resten av livet som ligger framför mig.

Att idag blicka 365 dagar tillbaka i tiden till dagen när jag skrev de där orden är på många sätt som att se på ett liv så fjärran från det jag lever nu som det bara går. Så otroligt mycket har hänt. Pusselbitar har fallit på plats och jag har landat i ett liv och en vardag där jag ser mig själv vilja vara. Livet är ganska fantastiskt ändå och det året som just passerat är inget undantag. Och utan de utmaningar vi ställs inför hade vi inte heller uppskattat det underbara.

Januari
Lite lagom osynligt för allmänheten valde jag tydligen att publicera 2016-års nyårslöfte på Twitter av alla ställen. Inte det sociala medie där jag hänger mest och kanske var just det faktumet taktik från min sida, men det ser ju ut som att det började bra. Hade du frågat mig i december, alltså tolv månader senare, skulle jag nog sagt att det gått mindre bra i längden. Istället tar jag det löftet med mig och kallar det min plan för 2017.


Jag startade 2016 som så många år förr med en Rivstart. Minns jag rätt så trodde jag nog inte på att det skulle bli någon personlig succé detta året heller men det är otroligt härligt att se den energi som det ger alla andra deltagare och bara det gör att det är värt de timmar det tar att sammanställa och ordna med resultaten. På bloggen höll jag skenet och ångan uppe och inhandlade det berömda gymkort som nu såhär i efterhand alltså inte användes en enda gång.

Precis som 2017 så inleddes 2016 med ordentlig kyla. Den sjätte dagen vaknade vi till 16,9 minus och jag och det stora hjärtat begav oss mot Isovalen och skridskoåkning. 2016 blev också en nystart i form av ett mer vanligt "varannan-veckans"-liv. Barnen spenderade mer och mer tid här hos mig och lika fantastiskt som det kändes lika jobbigt var det varje gång att lämna. Jag skildrade känslan i inlägget När Amy Diamond blir Volbeat. Ett år senare är det något lättare men vänjer sig gör man nog aldrig. Man får skapa ett eget sätt att leva det liv som är verkligheten istället för att önska att verkligheten var en annan.

Två små hjärtan på plats hos mig.

I mitten av månaden gav jag er mina tankar om skumpa, kanelbullar och feminism. Och fortsatte sedan med att som troligen sista svensk upptäcka Adele. Januari var en månad med mycket baciller för både stora och små och VAB:en avlöstes av sjukdagar. Mot slutet av månaden hann jag precis med en efterlängtad AW med före detta grannen innan både jag och minstingen däckade i feber och jag mötte februari några grader medicinskt hetare. På bloggen summerade jag i korta ordalag den gångna månaden såhär.


Februari
Så blev det då en riktig VAB-ruari 2016. Månaden började med magsjuka och forstatte exakt likadant. Det var bara offren som skiftade. Tjänstresor, middagar med vänner och AW:s som blev inställda fyller den analoga kalendern och telefonen i sin tur är fylld av bilder på små sjuklingar.


Men vi trotsade också sjukdomsdvalan och hängde i lekparken och gick på bio när tillståndet tillät. Mitt i vintern och på självaste Alla hjärtans dag började så Andreas förbereda för sommaren och fick hjälp av två små assistenter.



Dagen efter röt jag till på skarpen och kanske lyssnade någon. För sen lugnade det ner sig - nästan en hel vecka. När fina Lina istället för att gå på AW med mig fick bädda ner sig även hon tog jag med mig sambon till Pinchos för att fira friskheten som jag såg fram emot. Februari månad innehöll också en resa till Västmanland och nedpackningen av ett helt liv i form av Andreas farfars hus som skulle säljas. Sen hann jag vara hemma och jobba en hel dag innan det var dags för det stora hjärtat att däcka.
Mot slutet av februari gjorde jag ett av mina sista arbetspass i barngruppen på föräldrakooperativet som varit Vics vardagliga hemvist i nästan fem år och hittade lite udda grejer på "lost and found"-hyllan i kapprummet.


Vic stannade sedan hemma hos mig för att kunna gå på kalas medan lillebror och den andra mamman drog till Göteborg. Februari avslutades med en av de mest gillade bilderna på min Instagram, den när B leker kurragömma på sitt alldeles eget sätt.


Och på bloggen sammanfattade jag februari såhär.


Mars
Mars månad började som jag hade hoppats att februari skulle ha blivit, med Pinchosdate med Lina. Och som vanligt kommer hon med big news när vi ses. Sedan fortsatte det med extra lång helg med de små när den andra mamman åkte på tjänsteresa till London.

Den åttonde dagen i månaden satte jag mig i frisörstolen hos Lotta för lite klipp & färg. Det var senaste gången jag gjorde det. Då jag tydligen missade att föreviga resultatet finns det bara en före-bild att delge och det är ingen vacker syn så vi hoppar över den illustrationen. 


En lördag i mitten av mars koordinerade jag och kollegan ett större arbete i Region Östergötlands telefonväxel och gick igång på kablarna i växelrummet.  Och med den äran måste jag säga! Senare samma kväll bevittnade vi Frans vinna hela den svenska tjottaballongen, ja mello alltså.

Vartefter dagarna blev ljusare återkom uteleken och vi drog till och med fram grillen. Dagarna försvann som de brukar göra i mars. Försvann i ett gytter av jobb, timmar med barnen och så lite mer jobb. Jag avslutade mitt uppdrag som kassör i föräldrakooperativet och frigjorde därmed en hel del timmar av mitt liv till att kunna göra annat.

En solig lördag i slutet av mars firade vi världens bästa 40-åring. Min Anna💓


Sedan drog vi till Arboga och firade lite påsk och hämtade hem Andreas lilla pluttbil. Och sen avslutade jag mars med att inte må riktigt bra. På bloggen summerade jag mars på detta sätt.


April
Jag brukar säga att det är när allt faller på plats och man mår som allra bäst som det rasar. Lite så var det också i början av april. Rutiner, relationer och känslor började hamna på rätt platser i tillvaron och för varje dag som gick kändes det lite bättre. Då spårade min hjärna ur. Men inte något ont som inte för något gott med sig. Jag hittade en riktig inspirationskälla på kuppen och summerade det på detta sätt i inlägget, Jag hade dömt henne hårt - jag erkänner

För en gångs skull och för första gången i mitt liv tog jag mina känslor på allvar och vilade. Men - jag bad också om hjälp och fick det. Jag umgicks med stöttande vänner och pratade med de som kan nåt om detta på ett proffessionellt plan och ganska snabbt var jag tillbaka i den vanliga vardagen och kände att det var bra för mig. 

April blev solig och bilderna i telefonen vittnar om milen med Johanna, korvgrillning med kompisar till både stora och små, kalas efter kalas och massor av häng i lekparken.

April är också månaden jag skrev om frugan på köpet på bloggen, åkte till Göteborg på tjänsteresa och blev uppgraderad till sviten med kollegan Eva-Lena, fick lyssna på Renata Chlumska och hamnade i snöstorm i Katrineholm på hemvägen. En bild på det spektaklet kan man se i månadssummeringen på bloggen som du hittar här.


Maj
Sommarvärmen dök upp i samma stund som det stod maj i kalendern. 



Kortärmat, trädgårdslek och till och med spring i vattenspridaren hann vi med veckan som avslutades med Kristi flygare, en tur till Arboga och det som skulle minnas som årets första återfall av divertikuliten. Det återfallet följdes av någon annan åkomma som däckade mig totalt och flera av veckorna i maj känner jag mer för att stryka än komma ihåg.

Under sjukdomsdvalan hanns det ändå med sådan som måste göras som avslutningssamtal på Vics förskola, sommarfest på samma ställe, gympauppvisning och en och annan utflykt till bland annat Valla och Fenomenmagasinet med de små.

Den tjugotredje var jag äntligen tillbaka på jobbet och hann jobba en hel vecka innan det var dags för ledighet som jag in i det längsta var osäker på att jag skulle klara av. Men innan det firade jag och de små hemmets trettioåring med pannkakstårta på sängen.

Tidigt på morgonen den 29:e lyfte vi från Arlanda och landade några timmar senare i paradiset på Rhodos. En semester vi sent ska glömma.


I övrigt summerades maj månad såhär i text och bild här på bloggen.


Juni
På morgonen den första dagen i juni bytte vi ringar utanför vårt lilla hus på Rhodos, till ljudet av havet och med solen som enda vittne. 1/6-16.


Efter det följde en dag när ringarna fortfarande blänkte och inte hade några repor. En dag med solblekt hår och solbrun hud. En dag med en MaiTai och mysigt käk. En dag med lite extra kärlek.

Om semestern, om Rhodos i allmänhet och synnerhet berättade jag mycket ingående i ett helt annat inlägg. Innan jag också berättade mer om det dystra besked jag mottog under resan. Inlägget Just nu kan du inte nå det önskade numret är det mest lästa inlägget här på bloggen genom tiderna. Men det är också berättelsen om en av de mest omvälvande händelserna i mitt liv. En händelse som fick ett lyckligt slut men som vände upp och ner på hela min värld.

Vi kom hem till sommarvärme och rev av både bad, kvällsjobb, AW, middag med goda vänner, stora och avgörande händelser på jobbet, avsked av världens bästa förskola och en tillökning innan vi skickade iväg barnen, J och mormor M till en vecka på Sardinien.

Här hemma stod AW med Lina på schemat och visst kom hon med stora omvälvande nyheter även denna gång. Efteråt skrev hon världens finast inlägg på sin blogg om vår vänskap och sammanfattade det med precis det som är vi - Räkmacka, rosé och djupa samtal. Dagen efter mötte jag upp Benita för nästa AW som blev både senare och blötare än vad jag kanske från början trott och sen var det dags att ladda om för midsommar som spenderades på hemmaplan med svärmor på besök och med en stol som gick sönder. Mer om det, om de första dagarna på semestern och juni månad berättades det om i bilder när jag summerade juni här på bloggen.


Juli
Den mesta sommarmånaden var här och barnen var åter på svensk mark och här hos oss.
Underbara bilder flyger förbi när jag bläddrar igenom telefonens album inför att denna sammanfattning skrivs. Vattenlekar, bara ben, sol och härligt häng med kompisar. 
En helg i juli fick vi besök av Andreas syster med familj och då passade vi på att bli turister på hemmaplan och visade både upp Söderköping med Smultronstället och Valla med Gamla Linköping och museum. 

På väg till Söderköping, en av få resor
som gjordes i Pluttbilen i år.

En vecka mitt i juli var det jobb som gällde och jag passade på att boka in AW med min älskade Anna. Inte ett foto blev taget men så hann vi med att prata desto mer medan vi parerade värsta regn- och hagelskurarna i mannaminne under Storans markiser. Medan kronprinsessan firade sin 39:e födelsedag på Öland spenderade jag en egen dag med min egen V, en dag som innehöll både minigolf, picknick, teater i Gamla Linköping och basketövning på kvällskvisten. 


Dagen efter spanade vi in gårdagens firande på SVT play och V fick se sin favoritkunglighet som lite förvånande (om du frågar mig) är kungen. Mitt i juli började jag semester del två och sa hej då till jobbet för ytterligare en månads ledighet.

Jag inledde med frukost och melodikrysset på uteplatsen innan jag åkte tillbaka till jobbet. Men inte för att jobba. Istället besökte jag US i Linköping för att titta till min vän Stina som efter sin förlossning fått hjärtsvikt och inte alls mådde bra. Livet är skört! Jag fick tre fina timmar med Stina och hennes lille Victor. 

Dagen efter var väskorna packade och bilen tankad för roadtrip. Malmö, Karlskrona, Emmaboda och Lessebo besöktes under fem härliga dagar. Resan resulterade i detta inlägg här på bloggen. Och det inlägget ledde i sin tur till en riktig djuptyckning och trip down memory lane som publicerades mot slutet av månaden. Men innan dess hann vi med att smita undan värmen och in på Bamseutställning på Arbetets museum i Norrköping. 

Dagarna som följde spenderades sedan med poolhäng på baksidan varvat med poolhäng på badet i Linghem innan Andreas började jobba igen och jag hade stora planer för mina lediga dagar i ensamhet. Dag ett av dem spenderades delvis på Byggmax bärandes och bubbandes toppdress och jord i mängder. Dag två spenderades under täcket i sängen kollandes på favvofilmen Under Toscanas sol medan regnet och åskan dundrade utanför fönstret. När filmen var slut fick skafferiet sig en riktigt omgång. Ledighet spenderad väl även om det inte blev som det var tänkt. 

Medan den andra mamman drog till hufvudstaden firade jag och barnen vår granne och J:s kusin som fyllde 30 innan vi drog till Himnabadet och spenderade det som skulle visa sig bli årets sista riktigt varma dag med gamla grannar och vänner. Jag knöt här på bloggen ihop säcken juli på följande sätt.


Augusti
När vädret inte var detsamma längre gick jag in och jobbade några strödagar innan jag och Vic satte oss på tåget och begav oss ut på en semestertripp söderut. Lessebo med moster, kusin och syssling och Malmö med Sommarlov var målet för resan och det blev galet mysiga timmar tillsammans med mitt stora hjärta

Innan semestern sedan var definitivt slut tog jag och Andreas en spontantripp till Stockholm, bodde på hotell, fönstershoppade, hittade jordens mysigaste kvarterskrog (Nybrogatan 38) och åt gott på Koh Pangang.

Stockholm kan va bra vackert!

De allra sista lediga dagarna spenderades med de små innan det var dags att riva av barnkalas för den blivande sexåringen. Detta året blev det discotema. Och ska det va så ska det ju va så på temat disco fanns både VIP-lista, dörrvakt, bar och discogolv. Jag och G:s mamma Stina blev placerade i baren. Baren som serverade alkoholfria drinkar vill jag påpeka. När barnen druckit sig sockerstinna på drinkar, dansat sig varma på dansgolvet till dansstopp, skrämts halvt ihjäl när brandlarmet gick och proppat i sig tårta och småkakor i mängder avslutades kalaset med att man fick kasta vattenballonger på den andra mamman medan undertecknad fotograferade och lille B som inte förstod någonting och skulle skydda J grät floder. Barnkalas när det är som bäst!



Så började vardagen. Vårt stora hjärta började förskoleklass och helgen därpå var det dags för den riktiga födelsedagen som spenderades precis så som en 6-åring önskar.

Lagom till att semestern var slut återkom värmen och vi spontanade till en utekväll med besök på både Ledgends, Johannes innergård och Pinchos. Spontant brukar ju bli det bästa och så även denna gång. 

Augustis sista fredag var kropp och knopp ändå i osynk och jag skildrade min sinnesstämning på följande sätt på Instagram.


Det var timmarna innan det vände på så många olika sätt och alldeles bokstavligt talat. Under eftermiddagen fick jag ett samtal som förändrade hela min värld och morgonen efter vaknade jag till nyheten att min älskade systerson som varit borta sedan början av juni var återfunnen och på väg hemåt så sakteliga. Tillsammans med de små spenderade vi sedan lördagen på stadsfesten med allt som hör till. 

Jag var redo för hösten, redo för en vardag, redo för livet och summerade augusti månad såhär.


September
September började soligt och varmt med brillor och blå himmel. För att motverka de kommande höstbaciellerna (med januari och februari fortfarande i färskt minne) blandade vi ihop super-shot i form av citron, ingefära och honung och hällde upp på första bästa tomma flaska. Vilket resulterade i att min kära syster trodde att lillasystern tappat det helt.


Men inte bara det. Det resulterade också i att vi båda däckade i jordens förkylning inte långt efter. Hmpf! 

På jobbet stormade det ordentligt kring ett av hösens större projekt och själv stod jag mitt i stormens öga.

En av de första dagarna i september överraskade vi det stora hjärtat med en ny större cykel. Ett SMS på morgonkvisten från den andra mamman om en annons på Blocket. Ett spontant inköp en stund senare. En skattkarta ritad av undertecknad och en i det närmaste brottslig spaning från bilen ett kvarter bort på när barnet och den andra mamman letade efter hennes present fyllde en lördagsmorgon och gav energi för en hel dag.


Så låg vi då däckade en omgång till medan det ända in i mitten av september kändes som sommarväder. Kvällar med fantastiska solnedgångar förevigades med mobilkameran.


I övrigt fick tangenterna mycket tid i september när skrivlusten återkom och inspirationen flödade. En text i medieflödet satte i gång tankarna kring varför jag skriver här på bloggen och vem jag skriver för. På temat som jag tog upp redan under januari månads summering ovan, att det bästa är att skapa ett eget sätt att leva det liv som är verkligheten istället för att önska att verkligheten var en annan skrev jag sedan ett inlägg om den perfekta söndagen. Ett annat inlägg som det tagit lite längre tid att värka fram och som fått ligga och växa till sig ett tag medan jag satte den sista finishen publicerades den 16:e i månaden. Inspiration till det inlägget fick jag från ett annat inlägg skrivet av Camilla Läckberg och döm om min förvåning när hon på något sätt hittade till mitt inlägg och gav sig till känna på Twitter.


September är också månaden när jag försökte bli Linköpingsbo på riktigt. Jag försökte alltså förstå mig på Winnerbäck. Jag tog hjälp av sanna fans och det gick sådär....
Vi åkte tur och retur Arboga över dan och hälsade på Andreas morfar. Cancern hade nu tagit honom i ett järngrepp och vi tog vara på den lilla tid som var kvar. Detta skulle komma att bli sista gången vi träffade honom.

I kalendern dominerar jobbtimmarna, de brukar göra det i september och detta året blev lite utöver det vanliga med tanke på ovan nämnda storm. Det var därmed ett mycket välkommet avbrott att sluta upp med Anna och Fredrik och ett helt gäng underbara människor i vinkällaren på Cavarossa för att få en liten bild av deras underbara Europaresa sommaren som gick till smaken av några av de viner de testat på vägen. 
Dagen efter kröp vi in i biomörkret och såg återkomsten av Bridget Jones.

Sedan i somras har V en egen mobil som hon naturligtvis får använda under uppsikt av föräldrarna. Det resulterar i att det då och då kommer SMS av följande karaktär och hjärtat hoppar nästan ur kroppen.


Innan september avslutades hann vi med en flytt på jobbet och jag summerade månaden såhär.


Oktober


Oktobers första dag är min älskade vän Linas födelsedag och dagen till ära sammanställde jag ett inlägg om vår vänskap likt det hon skrev till mig i juni. 

Om september var hektisk ur jobbsynpunkt är det inget vad oktober skulle bli. Nämnda projekt gick in i slutfasen och natten mellan den sista oktober och första november skulle det stora avgörandet fällas om vi lyckats eller ej. 

Vi passade på att fly vardagen, drömma oss bort lite och samtidigt ordna lite terapi för den flygrädda och åkte till Arlanda över dan för lite flightspotting.


Lite avkoppling i vardagen fick vi också när Johanna och Noah kom över på lite käk en helt vanlig onsdag. Prat i kvadrat för tjejerna och TV-spel för grabbarna. Senare samma kväll när onsdagen nästan blivit torsdag somnade Andreas morfar stilla in.

Månaden innehöll också tandläkarbesök för våra hjärtan och såhär glad kan jag lova att mamman inte ser ut när hon sitter i samma position.

Oktober månad är också månaden när hon i stolen ovan drar på pyjamasparty kvällen innan vi gör i ordning korvmacks-matsäck och beger oss ut i skogen, eller går över ån efter vatten.


Skrivlusten fanns kvar i oktober och inlägget Två glada hem och ett skilsmässobarn, som också fått vila sig fram till slutresultatet under en ganska lång tid, publicerades den 16:e i månaden och är ett av de inlägg som jag fått många kommentarer kring. Det är inte alltid publikt utan i direkta meddelanden i Messenger eller SMS. Många tackar för orden. För att jag sätter ord på och uppmärksammar det många tänker och känner. Och det är precis därför jag älskar att skriva.

Mitt stora hjärta blev dunderförkyld och tappade rösten och vi fick lite kvalitetstid tillsammans innan vi styrde kosan mot Arboga och ett sista farväl till Karl-Agne.

Sista helgen innan den stora driftsättningen spenderades med de små och tankarna skingrades fint med kompishäng, utflykt och lekparkslek. Oktober summerades på följande sätt.


November
Den stora driftsättningen gick bra och hårt slit lönade sig. Vi var ett litet gäng som firade med god mat och vin på kvällen. Veckan avslutades med ett välbehövligt och avkopplande dygn i Stockholm. Och för att få den totala avkopplingen gör jag gärna på samma sätt som tidigare. Samma hotell, Scandic Park, samma fåtölj i hotellbaren, samma kvarterskrog för drinken innan maten, Nybrogatan 38 och samma restaurang för middag, Koh Pangang. Och sen var jag redo för de resterande månaderna 2016.

Den första snön föll redan i början av november och även om den inte låg kvar så länge så blev i alla fall barnen överlyckliga. I samband med fars dag skrev jag också ett inlägg till pappa, något som jag funderat på många år tidigare men som av någon anledning inte känts rätt då pappa var så långt ifrån digital man kan komma. Nu blev han i alla fall digitaliserad till slut, min käre far.

5:26 en onsdagmorgon i mitten av november vaknade jag av att mitt stora hjärta viskade:
- Mamma, jag vet inte om jag kommer att höra larmet när jag bara har två pluttar på volymen.
Mitt stora hjärta hade satt egen klocka inför överraskningsfödelsedagsfrukost på sängen och var liiite ivrig! Älskade barn! Tillsammans med Andreas fixade hon sedan pannkakstårta och väckte både mig och det lilla hjärtat på min 39:e födelsedag.

Kvällen spenderades förutom med de små med Noah och Johanna och den mer ungdomliga skaran fann varandra för soffhäng.





Två dagar senare fick jag egen tid med Johanna i form av sushi- och vinkväll med efterföljande efterrättsbuffé och som vanligt prat i kvadrat.

Den senare delen av november var fullbokad i kalendern. Innebandy- och gympaträning för stora hjärtat och mystid med den lilla. Och så en kväll då ytterligare en av de mest gillade bilderna på Instagram från året förevigades. Det var kvällen då V efter middagen hade önskemål om att vi alla skulle samlas i soffan för lite gemensam TV-tid allihopa.


På den personliga fronten spenderades en härlig kväll i Norrköping med bästa kollegan Eva-Lena. Vi lyssnade till en otroligt inspirerande föreläsning med Jesper Caron och avslutade kvällen med ett glas vin och räkmacka.

Första adventshelgen var här och vi spenderade lördagen i Finspång med bad och söndagen på hemmaplan med adventspynt och saffransbullebak. När jag lämnat barnen den kvällen och skulle till affären för att handla proviant för kommande vecka började det svida i ena ögat och jag trodde det var sviterna efter ett lite för hårt slag mot ögat jag fick vid nattning av lilla hjärtat kvällen innan. Men det var det inte. Sakta men säkert blev det värre och jag konstaterade snart ögoninflammation på båda ögonen.

I kalendern stod en mycket efterlängtad och tidigare på grund av sjukdom avbokad utbildning i Göteborg samt även en träff med min kära systerson som nu var på hemmaplan sedan en tid tillbaka och inget av ovanstående tänkte jag missa. Efter dialog med 1177 tog jag min ögoninflammation och satte mig på tåget till Götet och avslutade därmed november. På bloggen sammanfattade jag det på detta sätt.


December

De första två dagarna i december, tillika de två sista arbetsdagarna i veckan som började i Göteborg, avverkades i fullt tempo och resulterade i att jag istället, föga förvånande, låg däckad hela helgen. Närvaro på dop för lilla Hilda, Andreas kusindotter, fick ställlas in precis som den utbildning jag skulle ha gått veckan efter i Stockholm. Det andra adventsljuset såg jag genom kökshandduken som jag hade på huvudet när jag försökte kurera bihåleinflammationen med ångbad. Jag var allmänt ynklig kan man säga.

Men mitt i denna dvala som varade drygt en vecka fann jag någon form av uppvaknande. Jag har en teori om vad det var som gjorde att jag plötsligt insåg hur fel jag prioriterat de senaste kanske 15 åren. Jag är inte helt klar med min analys men tids nog kan nog just denna insikt och denna händelse komma att bli ganska avgörande. Jag ber att få återkomma när jag bearbetat detta färdigt.

Ur dvalan gick jag med en nyfunnen insikt om vad jag vill och ska prioritera. Om att livet är mer än ett jobb. Om att jag inte ÄR mitt arbete och om att mina barn, min familj och mina vänner är det jag vill prioritera. Det är det som får mig att må bra och om jag inte mår bra gör jag inte heller ett bra jobb.



Kommande decemberveckor bestod sedan av ett sammelsurium av julklappsfix, sconesbak, lekdater, granklädning, legobygge och luciafirande. Och sedan - mitt i månaden - var det dags att fira vår lilla treåring.

Dagen efter var det dags för SEB:s stora julfest på Pinchos dit jag gick med min Anna och Therese.

Vissa mer utspökade än andra ;-)

Julveckan började som vilken annan vecka som helst med jobb och barnhämtning. Men något kändes inte rätt. Värken i magen kom först som en dov känsla men ökade på vartefter dagarna gick och på onsdagskvällen fick jag ge mig för smärtorna och kalla in den andra mamman för att hämta de små en dag tidigare än beräknat. Själv begav jag mig mot akuten och istället för att träffa Lina för en AW den 22:a låg jag snällt hemma i sängen under täcket och levde på flytande föda. Dagen efter berättade jag med tungt hjärta på bloggen om årets andra återfall av divertiklarna.

Julen spenderades som planerat hemma hos J och barnen tillsammans med mormor M. Mitt i allt det tunga känner jag mig så oerhört tacksam över julen och hur den blev. Ett scenario som jag aldrig någonsin hade vågat drömma om. Med kärlek i varenda cell av kroppen lämnade vi Flöjtgatan strax innan åtta på julaftonskvällen och begav oss mot julfirande två i Västmanland.

Det var inte mycket tuggbart som slank ner i min mage under denna jul och jag konstaterande ganska snabbt att detta inte bara skulle bli en tillfällig korrigering av kosten utan en bestående förändring, helt i enlighet med min nyvunna insikt om livet.

Innan året var slut passerades ytterligare en årsdag. Den tolfte i ordningen och saknaden växer i takt med åren som går. Sandra - min ängel!



December månad summerades redan innan det var slut i bilder här på bloggen. Om Instagram fick säga sitt var det följande nio händelser som var de bästa 2016.


  • Förlovning 1/6 på Rhodos 💗
  • Besök på Sommarlov i Malmö med älskade V
  • Kom vi tittar på TV tillsammans sa Vic... 
  • En magisk himmel som markerade slutet på en oviss period 
  • Min 1000:e IG-bild. Sushi. 
  • Lille B blir 3 år 💙 
  • Min far blev så slutligen förevigad på sociala medier och fick en tanke på Fars dag 
  • Snett och rött en sommarkväll med Borgmästarfjärden i Karlskrona som vy 
  • Och så mitt älskade lilla 💙 som leker kurragömma på sitt alldeles eget sätt

Jag ser fram emot året som ligger framför oss. 2017. Året då jag blir 40. Året då jag ska förändra. Det handlar inte enbart om att gå ner i vikt. Det handlar inte om att behöva köpa en mindre storlek på kläderna eller minska x antal centimeter. Det handlar om det jag så länge har haft som en beskrivning av vad denna bloggen handlar om. Orden står redan där strax under min profilbil uppe i den högra delen av denna blogg och jag har skrivit dem själv utan att leva efter dem. Det handlar om att må bra i en sundare livsstil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...