söndag 13 november 2016

Du fick aldrig veta...


Så blev han digital till slut min far.
Eller i alla fall förevigad digitalt.
Ett analogt foto överfört i en tidsålder han aldrig hann uppleva och tack och lov för det.
Han hade aldrig förstått.

Sten Bertil Mauritz Eriksson.
Född den 22 september 1927 i Saleboda på gränsen mellan Blekinge och Småland.
Min far.
När jag föddes hade han nyligen firat sin femtioårsdag.
När min äldsta bror föddes skulle han fylla tjugo om några månader.

En man som levde livet på gränsen.
Många år med alkoholen som närmsta vän och största fiende.
Som fiende till de familjer han valde bort.
Som fiende till de relationer han på vägen förstörde.

Några år in i mitt liv valde han livet framför spriten och fick flera innehållsrika år på slutet.
Flera år då han gottgjorde och återvann relationer.
Men spriten hade satt sina spår.
Humöret och oförmågan till medkänsla om han inte ville satt i ända in i det sista.

Därför fick du aldrig veta.
Du fick aldrig veta att jag träffat den person som skulle bli mamma till dina barnbarn.
Jag trodde inte du skulle förstå och jag tror att jag har rätt.
Blod var inte tjockare än vatten för dig. Och det du inte förstod kunde du inte ta till dig.
Och det du borde förstått tog du ändå inte till dig.
Du kunde inte se mellan fingrarna. 
Du kunde aldrig godta att ditt eget kött och blod, dina barn, hamnade lika snett som du.
Du kunde inte stötta och hjälpa.
Istället försköt du och förnekade.
Förnekade ett av dina barn.
Det är den del hos dig som jag aldrig förstod men insåg.
Och valde att parera.
Därför fick du aldrig veta.
Fick aldrig veta det som kanske gjort att du förnekat även mig.

Ändå är du min största förebild.
Du är den klippa jag lutar mig mot om än bara mentalt numera.
Din envishet och ditt jävlaranamma har hjälpt mig genom det tunga.
Du var en man av en annan tid.
Min pappa.
Nu och för alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...