lördag 5 november 2016

Att summera en oktober...

När jag nu ska summera den tioende månaden 2016 söker jag i minnesbanken. Söker efter händelser, aktiviteter, vardagliga bestyr, men minns absolut INGENTING. Hela oktober ter sig såhär i efterhand som en enda lång arbetsdag. De dagar barnen inte varit här har jag i de flesta fall bara tagit mig till köksbordet efter hemkomst. Där har jag bullat upp med jobbdator och sedan stannat där tills det blivit dags att traska upp för trappan och sluta de blå. Oktober 2016 bestod av ordentliga utmaningar på jobbet. Vi tog dem, gjorde det bästa av situationen, kämpade hårt och gick i mål som vinnare! Tack till alla som under denna månaden hejat på och peppat, stöttat och hjälpt till. We did it!

För att minnas tar jag fram mina reservminnen. Den analoga kalendern och fotoappen i "phånen". Och då ter sig oktober istället på följande sätt.

Vi började oktober med en tripp till huvudstaden, eller närmare bestämt Arlanda, för lite flightspotting. Hittade nya bra platser att spana på och jag förfasades och förundrades som vanligt. Märkligt nog har jag bestämt mig för att återigen sätta mig i en såndär betongklump och ge mig ut i världen. 20 januari bär det av till Gran Canaria. Jag är inte riktigt klok men väldigt nyfiken på världen!


Månaden fortsatte med barnvaktande - jag hängde en kväll hos tre av Vics kompisar medan föräldrarna var på förskolemöte. Härligt ibland att få rå om andras ungar och efter att huserat på samma föräldrakooperativ under några år känns de nästan som mina.

Den första onsdagen i oktober hade vi Noah och Johanna på middag. Medan tjejerna uppehöll sig i köket och gaggade höll sig killarna i TV-spelssoffan och rev av både FIFA och Just dance-spel, men videon från det tillfället gissar jag inte ska offentliggöras här.

Medan livet går vidare som vanligt på en plats lider timmarna mot sitt slut på en annan. Bara någon timme efter att Johanna och Noah rört sig hemåt nåddes vi av beskedet att Andreas morfar Karl-Agne efter en jobbig kamp mot cancern så till slut fått ta sitt sista andetag och lämna smärtan bakom sig.

Mitt första möte med Karl-Agne, en julidag 2015.
Fokus på senaste teknikinköpet såklart, den nya kameran!

Karl-Agne, en man så före sin tid, vars största intresse var datorer. Som lätt kunde prata bort mig och många fler när det gällde det mesta inom IT och teknik. Flera gånger har jag förundrats över hur han och Andreas diskuterat det senaste inom teknikens värld, pratat om operativsystem och uppdateringar, ram-minnen och kameraobjektiv eller varför Chromecasten inte fungerade som den skulle vid den senaste uppdateringen för smart-TV:n. Ett annat exempel på hans totala koll på IT och omvärlden var när han vid vårt sista möte, bara någon vecka innan hans bortgång, hade läst nyheten om det avtal Region Östergötland (min arbetsgivare) nyligen tecknat med TDC och vi pratade några ord om affären och dess betydelse. Ständigt uppdaterad men på senare tid färdig med livet som denna hemska sjukdom sakta men säkert tog över. ❤

Helgen därefter spenderade barnen hos oss och vi gick över ån efter vatten.

Veckan därpå försvann snabbt med alldeles för många arbetstimmar på schemat. Vi avslutade veckan med en tur till Arboga för lite praktiska bestyr och möten.

Den sjukan
gick snabbt över.
Vi närmade oss en viktig deadline på jobbet och självklart passar då det stora hjärtat på att få ont i halsen och fixa VAB för mammorna. Ganska angenämt ändå måste jag säga då jag kunde jobba hemma en dag och när vårt lilla pratglada vilddjur tappar rösten och bara kan viska fram några få ord blir tillvaron inte så dålig. Skämt åsido. Det var ovanligt att höra en så lågmäld liten V och bara ett par dagar senare var det fullt ös igen.

Alva i stallet
Dag tjugoett i oktober begav vi oss så till Arboga för begravning. En fin stund i kyrkan och församlingsgården avslutades sedan med häng hemma hos familjen Dahlin med morbror, kusiner och kusinbarn, pizzahäng och härligt snack. Och när de övriga lämnat fastnade vi uppe ända in på småtimmarna med ett (eller ett par) sena glas vin och Johans ökända Fernet! Trevligt som tusan men tungt dagen efter när vi lovat Alva att hänga med till stallet i arla morgonstund. Men vad gör man inte för de små. Direkt efter stallet begav vi oss sedan hemåt för att kunna finnas stand-by och täcka upp. Lilleman hade nämligen haft det goda omdömet att bli magsjuk. Tack och lov var det snabbt övergående. Vic fick spendera några timmar med den friska delen av familjen innan vi anslöt till det som varit sjukstuga igen.

Sista veckan i oktober låg som ett oskrivet blad. Ett blad som skrevs med ännu mer för många arbetstimmar inför stundande deadline. Onsdagen innebar ett välkommet avbrott i kvällsarbetandet när jag och Eva-Lena tog en AW med en nyfunnen bekant. En nyfunnen bekant med ett stort intresse för resor och vi fick höra om allt ifrån linbanor för drinkar (i Mexico om jag inte minns fel) till livsfarliga besök i favelor, om att befinna sig mitt på ekvatorn och somrarna i Skagen. Livskvalité!

Sista helgen i månaden hade vi de små här och spenderade dagarna helt utan jobb med massor av pyssel, lunch i full storm utomhus, muffinsbak, kompislek och bus.

Medan de små sedan inledde sitt höstlov stundade de sista skälvande timmarna innan den stora deadlinen. Vi började måndagen med att fixa biljetter till Andra chansen i Mello som går av stapeln här i Linköping i mars. Det gäller att vara förberedd när man ska ha Mello-biljetter. Två datorer och fyra skärmar senare var det klart. Oj så kul vi ska ha lilla V och jag. Jag gissar att det största blir Hasse Andersson som ju är programledare.

Oktober blev så småningom november och det med den äran. Det är månaden som jag nu vet började alldeles sagolikt. Det är månaden som har ännu fler möjligheter att ge, jag ska bara fånga dem först. Men mer om det när november blivit december.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...