lördag 1 oktober 2016

Det började med två skrivbord och gav en vän för livet - Grattis Lina ❤

Allting började med en flytt.
Vi flyttade ihop - typ.
Året var 2005.
Med samma roller på två liknande projekt på jobbet flyttade vi ihop våra skrivbord i en egen liten hörna där vi huserade tillsammans. Stöttade och peppade. Gav råd och täckte upp för varandra. Inte under så lång tid men det räckte för att skapa ett band som sedan dess inte klippts. Det har under långa perioder de åren jag inte bott i Linköping, varit ett band på mycket långt håll utan direkt kontakt. Men de sociala medierna och möjligheten att kunna uttrycka sig i bild och text både via Facebook och blogg, som vi båda gärna gör, har gjort det möjligt för oss att uppdatera oss på hur den andra har det ändå. Och sex år efter att jag lämnade min partner in crime vid skrivbordet bredvid korsades åter våra vägar.

Den där dagen hösten 2011 när jag åter mötte dig Lina var du på språng som vanligt. Men denna gången av en inte alldeles vanlig anledning. På väg att utföra en av de där praktiska sakerna som måste göras inför planeringen av sin brors begravning. Niklas, Linas bror hade bara några veckor tidigare valt att avsluta sitt liv alldeles för tidigt. Lina valde att dela och hitta kraften i att berätta. Och jag skrev om det här för att visa på vad de sociala medierna och den gemenskapen kan ge.

Några månader efter det hastiga mötet, en måndag i början av december, dagen innan vinterns första snö föll, möttes vi upp på Steves i Linköping för lite mat och prat. Sex år att summera och ett helt liv att uppdatera oss på. Och som vanligt med telefonerna i högsta hugg.

December 2011
Välbehövlig catch up.

Vi ses inte varje vecka, långt ifrån varje månad. Ibland går det ett halvår eller nästan ett år emellan att vi ses. Men vi har konstaterat att när livet skälver har vi en märklig förmåga att lyckas finnas där för varandra just i rätt stund.

Träffen på Steves följdes upp med starten på en fin tradition.
Ett halvår senare, den 7 juni 2012, möttes vi upp på Storan för rosé och räkmacka. Det dokumenterades inte på någon av våra bloggar men det förevigades, precis som alla våra andra möten, med en bild eller två.

Juni 2012
Första räkmackan och rosén.

Hade det inte varit för att Linas syster tog studenten och min dåvarande fru fyllde år dagen efter hade kvällen kunnat bli betydligt senare (och blötare) än vad den blev för orden ville liksom aldrig ta slut. Där och då bokade vi in en uppföljare bara två månader senare. Det kanske vi borde bli bättre på att göra nu också Lina, så går det inte år mellan att vi ses...

Lördagen den 4 augusti 2012 hade vi inga åtaganden som väntade dagen efter och det blev en något längre kväll än den första. Kvällen förevigades som sig bör i bild och även på min blogg i detta inlägget. Om jag inte missminner mig helt var det denna kvällen som servitrisen rådde oss att ta in en flaska istället för glas, kanske det sämsta rådet vi fått någonsin skulle det visa sig.

Augusti 2012
Storan utan en tid att passa.

Hösten 2012 blev en innehållsrik och känslofylld tid för mig med separation och flytt och Lina fanns med hela vägen och stöttade och peppade. 

En kväll i slutet av oktober 2012 var det dags igen och vi möttes upp på Tapas för ännu mer skratt och gråt, djupa samtal och en brinnande meny!!! Min syn på saken läser du här. Lina gav sin synvinkel här.

Oktober 2012
Vem ser att det brinner när man måste checka in på FB?  

Ovan nämnda kväll i oktober skulle egentligen ha spenderats i Stockholm enligt ursprungsplanen, istället blev det av olika anledningar Malmö i november. Vi mötte vintern i min favoritstad. Med snack i timmar på tåget ner. Ett möte som var anledningen till själva besöket. Svindyrt vin mitt på blanka förmiddagen. Ett kärt återseende med en gammal vän och plötsligt upptäckte vi att Malmövistelsen spenderats i resestassen, resten av packningen låg kvar i väskorna på hotellet och lika bra mådde vi ändå. En mysig Malmövistelse avslutades dagen efter med julinspirerat kaffe på Starbucks och vi lovade att möta våren tillsammans i Malmö. Vi sa inget om vilken vår... Om Malmöresan berättade jag såhär och Lina såhär.

November 2012
Malmö

2012 blev 2013 och vi började året med en kväll som började på Espresso house och slutade på Riva med sällskap av även Anna och Therese. Det var kvällen vi blev placerade vid ett bord utan täckning och höll på att gå upp i limningen innan vi återfick kontakten med omvärlden och kunde meddela oss på de sociala medierna. Vad jag tyckte om saken kan du läsa här. Lina sa sitt här.

Januari 2013.
Utan täckning men med rosé. Såklart!

Sommaren 2013 inledde vi Storansäsongen den 19 juni. När de tredje glaset rosé inhandlats strax innan sju konstaterade Lina som värsta smålänningen att med AW-priserna tjänade vi nästan på att vara där... 
Ja vi låter det nog vara där och låter min och Linas syn på saken avsluta berättelsen om just den kvällen.

Juni 2013 och vi inser att glas är
bättre än flaska...

En dryg månad senare möttes vi upp igen. Samma plats och samma käk. Lina var om sig och kring sig och att två glas rosé var beställda och anlända meddelades mig via ett FB-inlägg redan innan jag hunnit lämna kontorsstolen. Det var kvällen Lina lärde mig Instagram och jag berättar mer om den här. Lina berättade såklart också. Men här.

Juli 2013.
Vi avslutar Storan för i år.

Hösten 2013 blev intensiv för både mig och Lina och några fler utekvällar hanns inte med men att luncha hann vi med någon gång i alla fall. 2013 blev 2014 och vi startade året med en Aiolidate.
Med längre perioder mellan träffarna fick uppdateringarna tas i nästintill punktform innan framtidsplaner och visioner tog resten av tiden och vi såg fram emot en sommardate på Storan. En sommardate som istället blev en tidig premiär i ett kallt april skulle det visa sig. Mina ord om saken hittas här. Och Linas här. Att livet susade på i 180 för oss båda vittnar de korta uppdateringarna om. Jag är ändå glad att vi sett till att komma ihåg med en bild och en tanke.

Januari 2014.
Tankar om sommaren.

En riktig kylslagen aprildag 2014 trotsade vi allt förnuft och gjorde vår tidigaste premiär på rosé och räkmacka någonsin. I jackor men i strålande sol. Efteråt fick vi värma upp oss med kaffe och cheesecake på Espresso house, men det var det värt! Och självklart summerade vi det båda två. Här och här.

April 2014
Halvt ihjälfrusna men är det premiär
så är det.

Några fler besök på Storan blev det inte 2014. Om det hade med den något kylslagna upplevelsen att göra vet jag inte. Istället möttes vi i augusti upp för lite powerwalk. Trots att vi sedan november 2013 bodde bara några hundra meter ifrån varandra sågs vi oftare i stan än hemma. Men i augusti 2014 blev det 6,3 km tjejsnack och motion, eller tjomotion som någon döpte det till.

Augusti 2014.
Vin byttes mot PW

Hösten 2014 blev omtumlande och det drog ut på tiden allt mer mellan våra träffar. I februari 2015 möttes vi upp för en middag på Aioli. Medan Lina träffat sin E och planerade för sambolivet hade jag och J beslutat oss för att bryta upp. Olika delar av livet. Olika känslor. Men alltid där när det väl gäller och ännu en kväll gick till historien. Vi är fortsatt ganska fåordiga i våra summeringar men valde ändå att minnas och dokumentera. Både jag och Lina.

Februari 2015.
En av oss på väg in i sambolivet.
Den andra på väg mot skilsmässa.
Men lite bubbel skadar inte.

En lunch i solen i juni 2015 blev nästa möte. När sambolivet blivit verklighet för Lina och den egna lyan blivit verklighet för mig. Uteservering. Mörners. En timmes uppdatering. Ingen av oss var vid tillfället speciellt mångordiga på bloggarna och mötet är dokumenterat i bild. Det var också så nära vi kom Storan 2015. Sommaren när livet knackade på andra dörrar.

Juni 2015.
Lunch istället för AW
Mörners istället för Storan.

Innan jag visste ordet av var även min vardag ett samboliv. Jag och Lina sprang på varandra på stan. Vi lovade att höras. Skulle luncha. Ta en PW. Vi bor ju sååååå nära varandra. Vi ses några veckor senare, på stan, igen. Stressade på lunch. Vi har inte hörts, måste höras. Boka in. Och så där löper livet på. Har jag inte missat något tillfälle helt så ses vi nästa gång när 2015 har blivit 2016 och februari har blivit mars. Vi möts när det väl gäller. Inplanerat sedan länge i varsin analog kalender. Hur kunde vi veta när vi bokade att livet precis just då skulle ha tagit en helomvändning. 

Den första mars möts vi på Pinchos. Nästan ett år ska sammanfattas. Vi klarar det på tre timmar. Rutinerade som vi är. Lina berättar om det. Här. Och några månader senare när tiden var mogen berättade Lina som hon brukar på sin blogg om vad som just hänt när vi träffades den där första dagen i mars.

Mars 2016.
Alldeles för länge sen sist.

Nästan fyra månader senare, i juni 2016, en av få härligt varma junidagar detta år, möttes vi så åter upp för det som skulle visa sig bli sommarens första men också enda Storankväll.
Räkmacka och rosé men en fotbollsmatch med Island som en av deltagande nationer som sällskap som till slut skulle få oss att byta Storan mot Pinchos. Ännu en gång ett datum valt långt i förväg. Ännu en gång en dag när vi så väl behövde ses. En kväll när vi pratade om vad vi varit med om. Summerade. Mindes. Pratade om att skriva historien. Leta i gömmorna. Minnas tillbaka på vår resa. 

Juni 2016
Som det ska vara!

Lina, du gjorde som du brukar. Tog tag i det direkt. Skrev med dina ord om vår resa. Om vår vänskap. Ett inlägg som kan läsas här. Jag fick tunghäfta och prestationsångest. Visste inte hur jag skulle skriva min ord. Inte förrän idag. 

Idag är det din dag min vän. 
Din födelsedag. 
En vän till mig sa en gång en mycket sann sak. Vi firar inte att vi blir äldre vi firar att vi denna dag för x antal år sedan fick förmånen att födas och komma till denna värld. 
Du mer än någon annan jag känner vet att man firar livet Lina. 

Vi är på många sätt så lika. Och du är i så många fall en av mina största förebilder.
Din företagsamhet och rättframhet. Ditt fokus. Din rakhet och ärlighet.
Din omsorg om hela din omgivning och din förmåga att hantera de djupaste kriser.
Ibland undrar jag hur du bär dig åt.
Jag är så glad att jag får ha dig som min vän.
Jag önskar dig den underbaraste födelsedag. 
Solen skiner för dig idag. Solen skiner och firar ditt liv.
Grattis Lina ❤


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...