söndag 21 augusti 2016

Den sista och den första

Så gick tiden plötsligt så där rasande fort igen. 
Alldeles nyligen låg den sista semesterveckan framför mig. 
Jag hann knappt blinka så är istället första arbetsveckan avklarad.

Det blev en sista semestervecka som egentligen skulle spenderas mestadels på egen hand och med barnen men som istället startade med ett par dagar spontanledigt för Andreas och en lika spontan resa till vår huvudstad. 

En natt på Scandic Park intill Humlegården. Ett hotell jag besökt förr men som jag definitivt fick upp ögonen för igen. Nära till det mesta men ändå lite avsides. Härlig lounge med mysiga fåtöljer där jag skulle kunna spendera en hel del tid. Vi lär återkomma.

Efter en start med lunch på Vapiano och därefter ett telefonmöte på hotellrummet blev det shopping och allmänt strosande i de centrala delarna och så Starbucks-besök.


Utan direkta planer för vår Stockholmsvistelse blev det google som avgjorde kvällsaktiviteterna och Andreas hittade en supermysig kvarterskrog som hette Nybrogatan 38. Bara ett stenkast från hotellet och dessutom ett par kvarter från val av middagsrestaurang - Koh Phangan.
Nybrogatan 38 hade fått fina recensioner och var kända för sina drinkar. Själv hade jag tänkt mig ett glas vitt innan maten men ändrade mig raskt när jag fick syn på på Shaun banaun.


Oklart om det var flörten med Karlskrona, "vi" karlskroniter brukar ju kalla stan för "staun" på riktig karlskronitiska, eller ingredienserna i drinken, men jag är glad att jag testade.


En riktig smaksensation!
Mycket trevlig personal och mysigt ställe. Det blev ett besök på tillbakavägen också.
Men efter middag på Koh phangan får det inte plats med så mycket mer i magen.
Jag har tidigare bara varit på originalrestaurangen på Söder men detta var inte en besvikelse. Inredningen var identisk även om vi nu inte fick bord så långt in i restaurangen.
En mycket trevlig dag i Stockholm blir summan av dagen.

En fråga återstår dock.
Var det Lena Philipssons syster som (med korrekt dialekt) hängde på Scandic Parks restaurang och käkade räkmacka samtidigt som oss?
Likheten var slående men fastnade kanske inte på bild...
Vad tror ni?

Syster med Lena Ph eller inte?

Efter en hotellfrukost som får 3,75 av 5 brödrostar i betyg packade vi ihop oss och styrde bilen mot Solna och Mall of Scandinavia.
Inte bara Sveriges utan även Nordens största galleria.
Runt 225 butiker och restauranger i tre plan och på en total yta om 100 000 kvadratmeter kan ju ses som en dröm för vilken tjej som helst.
Utom för mig då...
Shopping är ju inte riktigt min grej och detta besök såg Andreas fram emot mer än jag.
När det gäller shopping är det han som kollar på gallerians orienteringskartor och ger ifrån sig små glädjetjut (ok, liten överdrift) över ovanliga- eller favoritbutiker.
Jag klarade mig bra ändå tycker jag. Jagade Pokémons om jag tröttnade helt och hittade små soffor och bänkar att sitta på ibland. Och så shoppade jag. Till barnen.

Vi avslutade med mat på Vigårda. Det fanns många olika fräscha och bra alternativ att välja mellan men detta får ändå rekommenderas alla kategorier.

Cheddar/bacon-burgare med sötpotatispommes.
Väl på hemmaplan igen följde en dag på jobbet som uppvärmning och därefter ett par dagar med de små. Några timmar på förskola och fritids för att värma upp även dem inför vardagen.


Lunch på stan och shopping, kompisar på besök, matlagning och förberedelser för stundande sexårskalas. Allt i 180 som vanligt.


Följt av kalas för kompisarna. Detta året med disco-tema och därmed dörrvakt, VIP-lista, discolampa, bar med drinklista (behöver jag påpeka att de var alkoholfria?!) som ingredienser.
Och som grädde på moset. Brandlarm. Gissa vad på bilderna ovan som utlöste det?!


För sju veckor sedan skrev jag ovanstående på skylten utanför mitt rum.
I måndags morse suddade jag ut dem.
Inte ens ett litet uns av jobbångest somnade jag med kvällen innan.
Jag älskar verkligen mitt jobb.
Det hindrade dock inte min mage från att börja spöka med mig efter en och en halv jobbdag.
Trist, speciellt eftersom jag har skött mig ganska bra på slutet men inte tillräckligt bra tydligen.
Det blir skärpning helt enkelt. Så är det att leva med divertiklar.


Mina älskade små kom till mig på onsdag eftermiddag den första arbetsveckan.
Nya rutiner. Den stora går numera i förskoleklass och på fritids bara ett stenkast härifrån och kan cykla hem själv (även om mamman kör bilen strax efter och kollar att det går bra).
Och ännu är vårt bostadsområde ett byggkaos. Eller ett himmelrike om du frågar den lilla.
Tänka att få mötas av detta när man kommer hem från dagis. Precis utanför hemma.

Och så avslutades den första arbetsveckan med Födelsedagen med stort F.


Grattis lilla älskade V.
Jag älskar dig, nu och för alltid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...