lördag 16 juli 2016

Att våga stanna kvar...



Igår eftermiddags snörade jag på mig löparskorna för första gången på alldeles alldeles för länge. Det var tungt. Exakt så tungt som jag måste inse att det är när jag låtit det gå så långt som det har gått. I lurarna ett sommarprat från förra året med Fredrik Reinfeldt om förändring. På näthinnan samma vyer som så många gånger förr. I tankarna - den obekanta känslan av att inte vara på väg någonstans utan bara här och NU! Och att det är helt okej.

Så många gånger förr har tankarna på dessa promenader och löparrundor kretsat kring förändring och uppbrott. Så många gånger förr har livsavgörande beslut tagit form till dessa vyer. Så många gånger har detta varit min terapi som tagit mig vidare till en värld där jag kan andas.

Till den värld där jag nu är. Och där jag måste inse att jag vill och ska vara. Jag behöver inte alltid vara på väg. Om några månader är det fyra och ett halvt år sen jag började på den arbetsplats jag nu tillbringar vardagen på. Ett år har gått i mitt nya boende och snart ett år har gått sedan jag återigen blev sambo. Och det är fint så. Min största utmaning är att stanna kvar. Att inte vilja vidare. Att lära mig att bara vara i den vardag som jag älskar. Att luta mig tillbaka och vara lite nöjd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...