lördag 25 juni 2016

Tillökning


Midsommar 2016 lider mot sitt slut.
Istället för 17,8 mm regn blev det sol och 30 grader. 
Ibland gör det ingenting alls att SMHI siar fel.
Midsommarafton spenderades med svärmor och sambo här hemma.
Sambon står redo att åtgärda eventuella IT-haverier på Region Östergötland så vi övriga fick stå för snapsandet. Själv stod jag även för midsommaraftonens dramatik när stolen jag satt på gick sönder och jag drattade i golvet. Det dröjde inte så länge innan det fanns förevigat på FB av min kära sambo.


Utöver solstolen och solskyddsfaktorn är det inte mycket som har fått vår uppmärksamhet.
Vi inväntar svalare väder.
Sen fortsätter bygget.
Eller tillökningen om jag får kalla det så.
Vi är med större uteplats.
Och litet växthus.
Det ska rymma både matplats, soffhörna och egenodlade kryddor.
Lite lagom husligt sådär.



Nu väntar några lediga veckor med efterlängtade dagar med barnen som just nu är på ljuvlig semester med sin andra mamma och mormor i Italien. På agendan står trädgårdsfix och små utflykter.
Semester som den ska vara - varken mer eller mindre.

fredag 17 juni 2016

När sista sidan är läst och boken stängs för sista gången...

Dagens bildminne från Facebook.

Det är juni 2011.
Tänderna är två till antalet.
Du är tio månader och på din första utlandssemester.
Där på Mallis kröp du på riktigt för första gången.
Små steg mot din egen framtid.

Drygt fem år senare har du idag avslutat ett kapitel.
Sista dagen på förskolan är gjord.
Du lämnar de personer som haft förmånen att spendera så mycket tid med dig de senaste fem åren.
Du lämnar en plats och människor som hjälpt till att forma dig till den individ du nu är.
Du lämnar en era bakom dig och snart väntar en annan.
Du är redo!
Vårt stora hjärta.

Tack till Växthuset.
(Mamma) Marie, Marie, Åsa och Sabina.
Klas.
Linnéa.
Sara, Lovisa, Katarina.
Och alla andra underbar vikarier under åren.
Ingen nämnd ingen glömd.
Ni har för alltid en plats i hjärtat.

torsdag 16 juni 2016

Just nu kan du inte nå det önskade numret...


Otaliga gånger de senaste två och en halv veckorna har jag ringt numret. 
Varje gång har jag mötts av samma besked. 
"Just nu kan du inte nå det önskade numret".

Om ni bara kunde ana vad jag önskar att jag kunde nå det önskade numret.

Numret tillhör min Robin. Min systers son.
Som den sladdis jag är, är han tre år äldre än mig.
Vi har följts åt genom åren och alltid hållit fast vid vår vänskap.
Genom glädje och sorg, vått och torrt.
Den går inte att beskriva.
Vi förstår varandra.
Vi har något speciellt.

På mors dag i år ringde du din mor, min syster, och pratade en stund.
Berättade vart du var på väg.
Det du berättade var inte helt sant.

Du hade kanske bestämt dig. 
Du skulle nog någon annanstans.

Vi förstår varandra.
Och jag förstår nu att du ville någon annanstans.
Jag hoppas att du läser detta.
Jag hoppas du förstår att du alltid har en plats här.
Jag hoppas du förstår att jag, dina barn och din närmaste familj vill att du ska komma hem.
Vill att du ska ge ett livstecken ifrån dig.
Vill att du ska må bra!

Vi älskar dig.
Jag älskar dig.
Robin - kom hem!


Robin, min älskade systerson, är försvunnen sedan några veckor tillbaka.
Han är efterlyst via Missing people. Mer info finns just där.
Vi är många som är oroliga.
Vi är några som förstår.
Vi vill att du hör av dig.

lördag 11 juni 2016

Att summera en maj...

Lika kallt som april avslutades, lika varmt började maj.
Mängder med härliga, lediga och varma timmar spenderades med mina små liv under Kristi himmelsfärdshelgen


Vi passade på att uppgradera aktivitetsmöjligheterna i trädgården med bland annat en basketkorg. Vattenspridaren avnjöts både med och utan paraply, poolen fylldes för första gången och iskaffet avnjöts på uteplatsen.

Mitt i långledigheten bytte vi Östergötland mot Västmanland och hälsade på Andreas syster med familj och blev bjudna till ett sagolikt grillkalas.


Andreas syster Jessica som syns plåta maten "helt spontant" på bilden längst upp till vänster här ovan är för övrigt en riktig inspirationskälla för en viktpendlare som mig. Eller vad säger ni om hennes presentation på Instagramkontot?




Följer ni henne på Instagram får ni hänga med på både träning i vardagen såväl som träningsresor med Lofsangruppen i Thailand. Och jag har förmånen att få följa detta på nära håll och inte bara på IG. Vi är alla olika och precis som henne kommer jag aldrig att bli. Men om jag bara kan inspireras en liten promille så skulle det sitta fint.

Men säg den lycka som varar för evigt. Mitt under vistelsen i Arboga sa kroppen ifrån och det har jag ju redan berätta om här. I två och en halv vecka var jag mer eller mindre helt utslagen. Två och en halv vecka av 2016 som jag gärna raderar ur minnet och kalendern.

Energi fick jag tillbaka lagom för att kunna fira en 30-åring och inte vilken som helst. Mot slutet av maj inföll den stora dagen och min kära sambo lämnade de 20-nånting och uppnådde en respektabel ålder. Jag och barnen firade honom med pannkakstårta på sängen.


Dagen efter styrde vi kosan mot Stockholm, Arlanda och vidare mot Rhodos och resten av den historien och de sista dagarna och timmarna av maj är redan berättade här

Juni har redan startat och en tredjedel är ju faktiskt avklarad. Det har ju visat sig vara lite av en förbannelse att sia om vad månaden ska ha att erbjuda men jag ger blanka tusan i det. Juni kommer att bli en månad rik på socialt liv och möten med flera av mina närmaste vänner - punkt!

fredag 10 juni 2016

Sunprime Miramare beach - Rhodos 2016

Entrén till Sunprime Miramare beach - Rhodos.

Som jag har längtat efter att få sammanfatta och berätta om en helt underbar vistelse på Vings Sunprime Miramare beach på Rhodos. Sällan, nä aldrig, har jag varit med om en bättre semester. Bilden här ovanför visar det som mötte oss när vi lämnade receptionen efter incheckning. Laguner och i bakgrunden, under taket, restaurangområdet där man om man så önskar, avnjuter frukost och middag, med utsikt över Medelhavet och konturerna av de turkiska bergen i horisonten. Men vi kan väl börja lite tidigare än så...

Denna gången flög vi från Arlanda och eftersom planet skulle gå 7:45 på söndagsmorgonen passade vi på att åka upp dagen innan och stanna över på Clarion hotell Arlanda Airport. Frukosten där öppnar redan kl 5 så man kan lätt få sig lite mat i magen innan incheckning. Om man inte, som jag, är hysteriskt flygrädd, för då får man inte i sig så mycket. Jag har tänkt och funderat och försökt förbereda mig inför denna resa. Dagen innan satt vi och spanade in planen från Clarions restaurang och jag vet ju, när det sunda förnuftet behagar infinna sig, att det lyfter och landar plan i parti och minut runt om i vår värld och att det är farligare att åka bil. Men bil åker man inte 12000 meter uppe i luften i en plåtkoloss á ca 200 ton. Och i och med det konstaterandet försvinner det sunda förnuftet och logiken - så enkelt är det.

Detta resulterade i att Andreas fick dras med ett psykiskt vrak de första två timmarna av resan. Starten som tidigare har varit en av de saker jag inte brytt mig så mycket om var vidrig och varje liten skakning i planet gjorde mig mer livrädd än jag trodde var möjligt. Vi åkte som vanligt med Thomas Cook Airlines och denna gången ett av deras lite större och nyrenoverade plan. En Airbus 330 har jag lärt mig av min sambo. Och nu vill jag direkt rikta ett gigantiskt tack till personalen på planet och speciellt Pernilla som tog hand om mig på ett helt fantastiskt sätt. Måhända hörde jag inte, eller åtminstone förstod inte, allt det som förklarades för mig om logiken kring vindar och små skakningar men omtänksamheten och omhändertagandet (och även Margaritan) gjorde mig lugnare! Stort tack!!!

Omskakad men något lugnare, på planet!
Vi landade, som om inget hade hänt såklart, på denna härliga grekiska ö, den näst största efter Kreta om man ska tro Vingvärden som följde med oss i bussen den korta transfervägen mellan flygplatsen och hotellet.

Framme - ingången till Sunprime Miramare beach!

Vi hade valt en egen bungalow på 60 kvm precis vid havet. En så kallad prime bungalow. Vi bodde i nummer 1016 och den kan varmt rekommenderas.

Vår bungalow

Välkommen in!
Vardagsrum och hall - panoramavy

Sovrum - panoramavy - inklusive väska på sängen.
Morgonrockar ingick :-)
Utsikt från sovrummet.
Vem vill inte vakna till detta?
Vår bungalow sedd från havet.
Till vänster solterass och vårt sovrum.
Till höger liten altan med mestadels skugga och ingången till
kök/allrum.

Stranden låg precis utanför vår bungalow och kunde besökas via små trappor från hotellområdet. Det blåser en hel del på denna sidan av ön men det var ändå fullt möjligt att bada för den som önskade. Stranden är stenig och som gjord för att locka små stenletande barn. Men just detta hotellet har 16-årsgräns och jag fick nöja mig med att ta med några lite finare exemplar hem till lilla V.


På Sunprime är det möjligt att välja till all inclusive för i runda slängar 7-8000 svenska kronor. Då ingår både frukost-, lunch- och middagsbuffé samt mestadelen av drycken. Både alkoholhaltig och icke alkoholhaltig. Då vi hade för avsikt (innan vi kom ner) att besöka andra restauranger än de på hotellområdet bokade vi inte all inclusive. Nu blev det inte som vi hade tänkt kanske men vi är ändå mycket nöjda med valet. Och anledningen att det inte blev så var enkel. Vi trivdes så himla bra på hotellområdet att vi valde att inte äta någon annanstans mer än en enda gång och den kommer jag till.

Frukost avnjöt vi alla dagar hemma på altanen i vår bungalow. Då jag gick på svensk tid och hade för ovana att vakna samma tid som hemma traskade jag upp vid sjutiden (sex svensk tid) och handlade färskt bröd i vår lilla lokala supermarket som låg några hundra meter från hotellet in mot Rhodos stad. Inte fy skam att avnjuta frukosten såhär en hel vecka.


Frukost utan filter!

Lunch serveras i poolbaren och middag i restaurangen som ligger precis innanför receptionen och som syntes på första bilden i inlägget. A la carte menyn är inte så omfattande då jag uppfattar att de allra flesta väljer all inclusive. Och här kommer det första och det enda minuset med hotellet. Har man inte valt all inclusive är det lite "meckigt" med betalningen. Det märks att det inte finns det bästa tekniska stödet för detta och personalen känner sig lite vilsna och inte helt tillmötesgående. Det blir ett tilläggsmoment för dem som är ganska krångligt. Ändå vill jag påpeka att detta inte är en stor plump i protokollet. Personalen hanterade det 9,9 gånger av 10 mycket bra och smidigt - men ett litet tips till Ving. Kika på sättet som jag exempelvis vet att man hanterar det på Sunwing East Side i Turkiet, när man drar sitt rumskort när man vill sätta upp det på rummet.

Men åter till maten då. Vi åt alla måltider utom en på hotellet och var mycket nöjda. Här kommer ett axplock av rätterna i bild.

Klassisk souvlaki på gris till middag.
Ännu mer klassisk Club sandwich som avnjöts
till lunch vid poolbaren.

Ser kanske inte så mycket ut för världen men herregud...
Kanske den godaste pastan jag ätit.
Pasta med kyckling och bacon á la creme.
Till middag. 

Sötaste små tillbehören till kvällens entrecôte.

Och så till sist den ljuvligaste av förrätter.
Smördegsinbakad fetaost med honung!
Himlen på en liten tallrik!

Inte en endaste liten grekisk sallad eller moussaka slank det ner - det får vi ta nästa gång.
Enda dagen vi inte åt på hotellet var dagen då vi packade in oss i vår hyrbil och drog till östkusten och Lindos, en by vi blivit rekommenderade att besöka av många. En klassisk grekisk by med vita små stenhus beläget i en dal vid en bukt med alldeles turkost vatten. Vackert såklart men inte så imponerande som vi hade hoppats. Lite för mycket turister, inkastare, och för tätt mellan solstolarna på stranden. Kanske hade vi vant oss vid lugnet på vårt hotell, kanske var det för att det var en lite molnigare dag än de andra men vi tog oss en liten promenad, käkade lunch på en av takterrasserna och sedan gav vi oss av hemåt igen.

Vår lilla hyrbil - Nissan Micra.
Smidigt beställd på nätet hemifrån och sedan
levererad av AVIS till hotellets reception.
Service!
På väg - kartläsare var min funktion!

Ljuvlig utsikt över Lindos beach!

Mysiga små gränder i Lindos.

Fötternas enda kontakt med sandstrand denna resa.

Lite för turistigt för oss på Lindos annars
mycket vackra små gränder.

Vy över Lindos, vädret hade hunnit bli lite sämre och gav
inte den hissnande vackra utsikt som brukar synas på vykorten.
I bakgrunden på klippan Akropolis.

Visst var Lindos vackert men som nämnt ovan var det lite för turistigt och jag måste säga att jag mådde riktigt dåligt av att se de små åsnor som kämpade på de trånga gränderna och trapporna upp till Akropolis för att bära betalande lata turister som inte orkar kämpa lite för att uppleva det vackra. Själva var vi inte upplagda för att traska upp men hade aldrig valt att låta ett litet djur göra det för oss.

Denna resan trivdes vi bättre på vårt hotell och i vår bungalow och efter en lite tur genom Rhodos stad med bil för att se vad vi tänkte missa var vi tillbaka vid hotellet. Rhodos stad såg absolut ut som något vi vill uppleva, men vi tar det nästa gång för i hit kommer vi att återvända. Av flera anledningar.

Onsdag morgon, den första dagen i juni, vid vårt lilla hus precis vid stranden bytte vi ringar.


Och hur firar vi bäst årsdagen av en sådan sak - förhoppningsvis genom att kunna återvända.

Om man gör lite research kring vårt hotell finner man idel lovord, både på professionella resesajter, på amatörbloggar som denna och på proffsbloggar. En av de få saker som man på vissa ställen får en liten varning för är de störande ljuden från flygplanen som landar på Rhodos flygplats och som de allra flesta dagar flyger förbi just Miramare beach på ganska nära håll. Det är ganska svårt att fånga med mobilkameran men låt säga att de ligger ca 400 meter upp i luften och har ett par minuter kvar till hjulen slår i backen när de passerar hotellet. Inget som stör en glad "flightspotare" som Andreas dock, och inte mig heller och i ärlighetens namn så lät det inte alls mycket. Men visst borde jag ha tappat lite av skräcken efter att ha följt uppåt ett par hundra plan som landat under en vecka både live och via flightradar - tack Ving för WiFi på HELA hotellområdet - fem starka Vinghjärtan för det!

Inte så väldigt hög ovanför träden.
Utsikt från restaurangen och med ett plan på
väg ned för landning.
Restaurangen ja - med tillhörande lounge-del. Som vi njöt där. I de härliga rottingsofforna avnjöts en och annan drink mixad av mycket duktiga Markos i baren. Favoriten blev en klassisk Mai tai. Vi lär nog försöka oss på att blanda några egna till kvällarna på uteplatsen i sommar.


Mai Tai

En av de delar på hotellet som fick minst besök av oss var poolområdet, vi är båda lite badkrukor och denna gången spenderade vi tiden vid poolen en liten bit från vattnet vid poolbaren för lunch. Poolområdet var dock alldeles fantastiskt och en annan gång lär det få besök både vid sidan av och i vattnet.


Poolen med Medelhavet i bakgrunden



En vecka senare summerade vi en alldeles fantastiskt vistelse på Rhodos och Miramare beach. Flygtiderna både fram och tillbaka gav oss det mesta av vistelsen men innebar ändå att vi kom hem i rimlig tid. Och när jag klev på planet för hemresa och paniken började stiga hade jag sådan tur att min fantastiska flygvärdinna Pernilla från nervägen stod vid min plats och vinkade till mig. Inte bara tog hon hand om mig även på resan hem, hon briefade även sina kollegor om läget. Till och med en av piloterna, som tog sig tid att ta en liten pratstund med mig inte bara en utan två gånger. Lika snällt som jag tyckte det var, lika mycket ville jag bara att han skulle gå tillbaka till sin plats i cookpit och flyga mig säkert hem.

Trots att jag under veckan nåddes av jobbiga besked hemifrån som ännu inte är utklarade så vill jag summera detta som den bästa semestern hittills. Bara att vänta och se om nästa blir lika bra.

En annan del av världen - samma sol.
Robin - kom hem!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...