tisdag 5 april 2016

Frugan på köpet

Bild lånad från johannastårtor.se
Redan efter bara några dagar tog jag upp den där frågan med Andreas som hade kunna få honom att vända på klacken och dra... Barn! Och nej, här kom det inte upp frågor som önskan om gemensamma barn. Här pratade vi om det faktum att jag HAR barn. Barn som för alltid har den allra största platsen i mitt hjärta och som är en så självklar del i mitt liv att man som min partner inte kan misstycka. Vilket han självklart inte heller gjorde. Barnen skulle vartefter bli en naturlig del av vår vardag - inte mer med det.

Jag har uppfattningen att vi i händelse av separationer där det finns barn med i bilden ofta och ganska självklart fokuserar på just dem när man eventuellt går vidare och träffar en ny partner. Vi lägger ner mycket energi på hur ska vi planera för ett gemensamt liv på bästa sätt för alla parter, framför allt barnen såklart. Men är inte det på sätt och vis ett av de mindre problemen? Så länge barnen mår bra vill säga. Låt mig förklara.

Ingen kan ju låta bli att älska ett barn. Ingen kan, i alla fall inte i min vildaste fantasi, misstycka att få in ett barn som en del i sitt liv och misstycker man har man ingen plats, i alla fall inte i mitt hjärta. Men vad vi missar att prata lite närmar kring när vi som har barn träffar en ny livskamrat och som kanske är en större "issue" är väl ändå den före detta livskamraten. Och hur ska vi få in honom eller henne i vår vardag?

Nu tänkte jag inte träffa någon ny på ett tag (nej aldrig faktiskt) men OM jag skulle gjort det skulle jag bestämt lägga fram frågan om det som kommer med på köpet på ett annat sätt efter att ha reflekterat kring ämnet de senaste sisådär fjorton månaderna.

Jag skulle istället säga: - Jag har en före detta fru... som jag har barn med. För den där frun (före detta) hon dyker minsann upp i de allra flesta situationer. I diskussioner om semesterscheman, i diskussioner om inköp av julklappar, i planer för kommande skolval, vid firande av bemärkelsedagar och dagligen för att få en liten bild av hur de som ligger närmast mitt hjärta har det den tiden de inte är hos mig. Och är de hos mig, informerar jag gärna min före detta fru om hur de små liven har det, för då är de ju inte hos henne.

Hon finns med och kommer alltid finnas med som en helt naturlig och viktig del av mitt och därmed vårt liv. Då gäller det att inte vara svartsjuk eller ha problem med historiken.

Lyckligtvis så är det nu inget problem här hemma och för några veckor sedan när vi alla satt här och åt middag vid samma bord inför att J skulle resa iväg med jobbet några dagar och självklart ville umgås med barnen så länge som möjligt innan hon åkte, nöp jag mig nästan i armen för att se om det verkligen var sant. Det är sannerligen inte bara barnen som följer med, Andreas fick en före detta fruga på köpet också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...