onsdag 13 januari 2016

Som kvinna anser jag mig oövervinnerlig!

Jag diskuterar mycket sällan feminism, jag delar sällan med av mig om mina tankar på sociala medier, delar inga länkar. Men jag har en ståndpunkt. Jag är inte särskilt påläst. Jag anser att jag inte behöver vara det. Jag anser att det bara skulle skada. Skada mitt sätt att se på jämställdhet.

Jag anser mig oövervinnerlig. Jag kan göra det jag vill göra. Jag VET att jag har den möjligheten för att jag lever i det land jag gör och i många andra länder finns inte möjligheten. Men i vårt land begränsas mina möjligheter i lika stor utsträckning av män som av andra kvinnor, som i bilden av kvinnans möjligheter. Mina möjligheter ligger i min egen förmåga att ta mig dit jag vill.

Jag anser mig inte begränsad av männen. Jag anser mig inte begränsad av någon. Mitt ansvar som kvinna, som mamma till en dotter, är att inte se mig begränsad. Att inte se mig begränsad av någon. Jag har inget att slåss emot förutom förmågan att visa mitt eget värde.

Mitt värde på arbetsmarknaden är lika stort som mannens - likväl som mannens värde på hemmaplan är lika stort som kvinnans. För kräver vi som kvinnor lika stort värde på arbetsmarknaden bör vi väl också ge mannen lika stort värde på hemmaplan. Jag säger inte ansvar eller plats eller för den delen lön. Jag säger värde! Väg ordvalet på guldvåg - det är tanken.

I flödet på min Facebook idag dök länken upp som fick mig att reflektera och för en gångs skull kom även känslan över mig att jag ville dela med mig av det jag reflekterade kring.

Klicka på länken nedan för att komma till artikeln

Artikeln är från i somras.
Jag har inte uppmärksammat den förrän ikväll.

Ikväll.
Kvällen när jag och min man till sambo kom hem från jobbet strax efter fem.

Kvällen när han lämnade av mig hemma för att själv åka vidare för att införskaffa kroken till taket för att montera min dotters sänghimmel. Skruven speciellt anpassad för materialet i taket vi har. Som han försökte förklara för döva öron. För jag vet inte skillnaden mellan gipstak som kräver expander och vanlig krok med plugg som var med i paketet eller inte... Och jag vill inte veta.

Kvällen när han, efter att ha inhandlat rätt krok till taket, kom hem och lagade köttfärsgratängen med godaste bechamelsåsen som jag inte ens kan stava till som vi ska äta imorgon när barnen är hos oss, allt för att det är dotterns högsta önskan.

Kvällen som han, när gratängen stod i ugnen, dukade upp en tapasbricka med ost, kex och korv till oss båda och meddelade att maten är klar.

Allt medan jag sedan jag kom hem suttit försjunken i arbete. För jo - jag är kvinnan - mamman - som anser att karriären också är viktig och ser till att vårda den, sida vid sida som jag vårdar barnen och vår relation som det viktigaste jag har. Där finns det inga motsatsförhållanden.

I vårt hem är det jag som tjänar mest - i alla fall just nu - och jag kanske passar bäst att inte vara hemmamamman.

Jag bakar kanske bullar men jag är inte säker på att så många vill äta dem.
Jag dricker gärna skumpa.
Och skulle min man inte gilla att byta däck så gör det mig inget alls att lämna in bilen för ett däckbyte.

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Inte ofta jag kommenterar på någons blogg men OJ vad jag känner igen mig i det du skriver för här hemma är det nästan precis likadant (förutom pengdelen). Har precis som du en sambo som axlat rollen som bonuspappa, som jobbar heltid, som lagar maten här hemma, som badar barn, torkar snoriga näsor och lämnar in bilen på däckbyte och aldrig skulle säga ett pip om att jag sjönk ner i soffan med ett glas vin när jag kom hem från jobbet istället för att ta hand om tvätthögen som alltid väntar!

    /Johanna

    SvaraRadera
  2. Precis. Det handlar ju inte om vad man har mellan benen utan vad man har i huvudet typ. Är jag intresserad av matlagning - laga då mat, oavsett kön. Det är ju inte könet som lagar mat. Hoppas jag. Är jag intresserad av att byta däck. Samma där. Domkraft fungerar bättre än penis är jag ganska säker på.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...