fredag 1 januari 2016

Det var 2015 - och det levdes, överlevdes och upplevdes


"När 2014 blev 2015 tittade jag ensam på raketerna från vår baksida medan J från sovrumsfönstret beskådade desamma, redo att krama om de små om de så önskade. 
Samma vy men olika perspektiv. 

2015 kommer att bli ett händelserikt år - det vet jag redan nu. 
Det kommer att bli tufft och stärkande, givande och annorlunda. 
Jag avlade inte några nyårslöften. 2015 ska bara upplevas."

Så avslutades tillbakablicken på året 2014. Året då vi, jag och J, tagit beslutet att gå skilda vägar, även om vi när 2014 blev 2015, inte sagt det till i princip någon. En söndag i november, en morgon som började som alla andra, tog en liten del av livet slut och en annan tog sin början. Och visst var det just det som fanns i mina tankar när jag skrev de där orden här ovan. Samma vy men olika perspektiv. Tufft och stärkande. Givande och annorlunda. Ett år att uppleva. Ett händelserikt 2015 skulle ta sin början.

Januari
Året började med arbete mitt i ledigheten direkt efter en lugn nyårsdag. Byter arbetsgivaren namn så gör den, och då med buller och bång oavsett ledigheter. Några dagar senare var det dags att lämna småbröderna hemma och sätta oss på tåget mot Stockholm med grannfamiljen. Utöver att även tågresan var en höjpunkt för våra små tjejer var dagens planerade mål för resan Disney on ice i Globen. En lång men mycket rolig och uppskattad dag för både barn och vuxna.

I januari hittade jag även det som fick många att tycka till både på FB och Instagram. Under en av mina städningar och rensningar återfanns fyra och ett halvt år gamla - OSKRAPADE - trisslotter. Möjligheten att lösa in en eventuell vinst var såklart sedan länge över och förbi. Skulle du ha skrapat?




Tre veckor in på det nya året var det sedan dags för en era att sluta och en ny att börja. B började på dagis. Samtidigt började J plugga och en period av logistiska utmaningar stod för dörren. En vecka efter startad inskolning och dessvärre mitt i just inskolningen, som blev något upphackad,
 skulle det bära iväg på skidsemester och varför inte låta min FB-uppdatering kvällen innan avresan tala för hur det hade kunnat gå?




Nöjd tjej hämtar skidor
Lille B och jag hängde mest
nedanför backarna.
Med lite extra sömn och en hel massa jäklaranamma gick det ändå till slut vägen och vi fick en vecka i Sälen med lilla familjen, svärmor och vänner. Mängder med snö, skidskola för Vic, Valleshower till höger och vänster och en helt egen dag bara för migJag är ingen älskare av snö men vi hade en alldeles underbar vistelse.



Februari
Februari månads första dag var det snöstorm och rådet var att stanna inomhus och inte köra bil. Då passade vi på att ta oss de 42 milen från Sälen till Linköping. Det snöiga landskapet i fjällen följde oss ända hem till östgötaslätten och resan gick bra. Några dagar efter hemkomst förevigade vi våra små liv hos David Zandén





 


Undrens tid är inte förbi brukar man säga och när det var dags för mellopremiären 2015 passade uttrycket bra. För första gången skulle Vic få stanna uppe och titta på tävlingen som hon älskar nästan lika mycket som en av hennes mammor gör. Förutom kärleken till mello har vi även en annan sak gemensamt. Trots avsaknaden av biologiskt arv är vi precis lika nyfikna och ointresserade av att somna ifrån när det händer något spännande. När andras barn har somnat av ren utmattning har Vic varit vaken och pigg precis som undertecknad var en gång för dryga 30 år sedan. Men så hände det. Mitt i tävlingen lägger hon sig ner i soffan och ska bara vila lite, och sen sov hon.

Alla hjärtans dag 2015 spenderades hos en person som betytt och betyder så ofantligt mycket för mig.





Det blev en helkväll hos Anna i underbara Kaga. Samtal om allt ifrån antalet maskor på hennes pågående stickning till brudklänningar, skilsmässor och om man skulle kunna tänka sig att gifta sig igen. Frågan som återstår är dock en annan - hur det gick med den där stickningen Anna, blev den klar?

Februari var också månaden när vi passade på att äta fastlagsbulle och lille B fick testa sin första. Snön började smälta och besöken på byggarbetsplatsen och platsen för mitt nya boende visade upp mer och mer av vad som komma skulle. Lille B fick plötsligt för sig att några timmar varje natt skulle spenderas i vaket tillstånd och jag skrapade de där lotterna jag hittade i januari. 

Sista veckan i februari blev en riktig egovecka. Onsdagskvällen spenderades med efterlängtad catch-up med min fina Lina på Aioli. Efter en riktig mysdag med mina små hjärtan på torsdagen var det på fredagen dags att uppleva en av mina julklappar. Carola-konsert i Konsert & kongress. På eget önskemål fick jag gå alldeles ensam och bara njuta av min egen upplevelse. Ibland är det precis vad jag behöver. Dagen efter begav jag mig mot Karlskrona och 24 välbehövliga timmar tillsammans med min Fia i våra gamla hoods.


Mars
Även mars månad startade på resande fot, denna gången från mitt andra hem Karlskrona till Linköping. Mars var annars som så många år tidigare en månad med mängder av jobb. Mars och september tenderar att bli sådana månader. 


Den tolfte stannade jag ändå upp och bröt trenden med tiominutersluncher på stående fot med en härlig lunch med Anna på Hälsofreak. Möjligen minns jag den lunchen lite extra eftersom tant Anna gjorde sitt bästa för att lära mig Snapchat. Med ungdomar i rätt ålder på hemmaplan hade hon snitsen och handlaget inne. Själv förvånades jag mest över hur jag skulle hinna med att se bilden eller ännu värre höra vad som sas på videoklippet när det är förlorat efter en uppspelning eller titt. Hur som helst, håll till godo, här nedan ser ni resultatet av Annas lilla snabbkurs med mig.




Appen finns kvar i min iFön, jag tittar i den, men meddelar mig sällan och ganska ogärna själv via det mediet. Måhända börjar jag bli lite gammal, kanske till och med svårlärd?

Utöver jobb hanns det med AW med jobbet i mars. En Stockholmsresa med min kära kollega och partner in crime - T, stod också på schemat. Alltid lika uppskattat och utöver arbete många timmars prat i kvadrat.
Som så många gånger förr sammanfattas ofta månader och veckor som flyger förbi och innehåller alldeles för mycket arbete och lite till med bilder. Så även mars 2015.


April
April månad började med påsk. Men också med 40 graders feber! Ena dagen egentid med dammtrasan, andra dagen familjemiddag och besök i Valla, och sen en avslutning som helt sängliggande och med ett ufo och hela grannskapet på tomten när jag vaknade. Veckorna rullade obönhörligen mot flytt och en kväll när barnen somnat och jag satt mig för att styra upp ännu en sak på to do-listan, denna gången alla pärmar med viktiga papper som skulle delas upp - skapades det inlägg som inte kunde publiceras då men som publicerades här i bloggen den 21 maj.

April månad var också månaden för separation nummer ett, i form av ett plank. I mitten av månaden begav jag mig tillsammans med kollegan till Stockholm och Rosersbergs slott för konferens. Ljuvliga miljöer jag hade kunnat tänka mig att stanna längre i. Istället blev besöket kortare än tänkt då familjen på hemmaplan började bli risiga på riktigt. Själv var jag inte heller helt pigg från påskfebern och tog till det tunga artilleriet till slut.

Några dagar senare var jag på banan igen. Och trots att jag själv håller mig på IT-sidan av den sjukvårdande verksamhet jag befinner mig i mellan åtta och sjutton dagarna i ända kan jag inte låta bli att vara tacksam för den lite mer medicinska kunskap vissa av mina kollegor besitter och de tips man får. Samma kollega som tipsade om dunderkuren här till vänster stod även för sällskapet några trevliga och snackintensiva timmar på Riva en kväll i april.






Under april började kommande flytt, ett späckat schema och självklart alla känslor inför den kommande förändringen, som vi fortfarande varit ytterst fåordiga kring till mer än vår närmaste omgivning, att tära på mig mentalt. Drömmar och planering för en lång vandring höll mig ändå flytande under de tyngsta stunderna. Några tunga veckor lades till handlingarna innan det var dags att gå in den sista vårmånaden.


Maj
Maj kom med ljuvligt väder. Livet på Flöjtgatan visade sig från den bästa sidan och den sista månaden för min del skapade många fantastiska minnen.
Månadens första dag spenderade jag med J och vårt lilla hjärta hos herr Kamprad. På jobbet stod utbildning till stabschef på agendan, snyggt varvat med studiedagar och styrelsemöten.

Vi hann med att kika på den andra mamman som spelade innebandycup med gamla innebandypolare och lille B fick testa på om det fanns några skills med klubban.


Den tolfte maj var vi så redo att låta världen få veta det som skulle hända bara 18 dagar senare. I inlägget "Om livet och vägskälen" berättade jag ur min synvinkel, men med godkännande från J, om vår separation.

Inte bara separationskriser fyllde vardagen. Gosedjurskrisen väntade nämligen precis runt hörnet. Bara en dag efter ovan nämnda kungörande inföll just "Gosedjursdagen" på Vics förskola. Det innebär för den oinvigde att man tar med sig sitt favvogosedjur hemifrån. Vic och grannkompisen E tog med sig likadana och av blickarna nedan att döma verkar detta i förskolans värld närmast kunna likställas vid att råka ha likadana klänningar på fest.


För att avdramatisera händelsen något kan jag avslöja att de båda sekunden senare var alldeles överlyckliga över att ha likadana med sig... Men blicken ovan är obetalbar!

Helgen den 15-17 slöt jag och fler med mig upp i det lilla samhället Lessebo i mörkaste Småland. Kära syster hade fyllt 60 och firades med pompa och ståt och en och annan hashtag i dagarna två.

Utöver packning hanns det i maj också med städdag på förskolan och cirkusbesök med det stora hjärtat.

Så kom flyttveckan. Både J och barnen var med mig i nya boendet och mätte och måttade och jag kände mig ganska redo. Lagom för att skingra tankarna inföll sommarfest på Vics förskola torsdagen samma vecka. Teater, grillning och avslutning med besök på Gelatohouse satt fint dagen innan det var dags att ta klivet vidare.

På morgonen den 29:e hämtade jag nycklarna till mitt nya boende. Dubbla känslor. Tillförsikt och vemod. Allt på samma gång. Aldrig någonsin hade jag väl kunnat ana vad som väntade precis runt hörnet bara en vecka bort.



Den stora flytten gick av stapeln dagen efter nyckelhämtning. Det var inte bara dagen för den stora flytten, det var dagen för 12 mm regn att falla från skyn.

När J, Per och Anna alla lämnat Nybrovägen, mig och ett fullständigt flyttkaos - slösade jag inte en sekund. Det gällde att hålla ångan uppe för att inte låta känslorna komma fram. För oavsett hur livet utvecklar sig, oavsett hur överenskommen och "lycklig" en separation än är så är det sorgligt, så sorgligt. Lite senare på eftermiddagen anslöt goa Johanna till kaoset och hjälpte mig styra upp både stort och smått. Kvällen avslutades med "onlinekebab" och rödvin, tårar och skratt.

Den första morgonen i nya boendet vaknade jag upp, sträckte mig efter mobilen och slösurfade lite i väntan på att höra att Johanna skulle vakna i rummet bredvid. Det var söndagen den 31 maj. Det var mors dag och i flödet på FB och IG överöstes jag av alla mammors försök att bräcka varandra i mysighetsfaktor och superlativ kring exakt hur mysigt man blivit väckt denna morgon. Med frukost på sängen, presenter, alla ungarna som tumlade runt och var så där fantastiska som de bara kan vara i reklamen, eller möjligen på en stillbild, ett ögonblick, en millisekund, fångad för ett av våra sociala medier.

När jag hörde att det började röra på sig i rummet bredvid tog jag de få stegen mot sovrumsdörren, öppnade den och mötte Johannas varma leende mot mig. Då bokstavligt talat rasade jag ihop, där och då, rakt upp och ner. Tårarna slutade inte trilla, kroppen lydde inte. Johanna fiskade upp vraket och fick tillbaka mig i sängen. En stund senare satt vi på och inlindade i filtar på stenplattorna på uteplatsen. I solen men i bitande kyla åt vi min första frukost utomhus, i alla fall några minuter, innan vi nästan frös ihjäl och stormade in för att avnjuta det sista kaffet inomhus i soffan.

Juni
Juni månad startade jag med ett par dagar ledigt för att komma i ordning ordentligt innan mina små hjärtan skulle ansluta i mitten på veckan. Några dagar av blod svett och tårar senare var de båda här. Det stora hjärtat följde inte ens med in och spanade in nya rummet utan passade på att ringa på kompisar direkt. Den lille fick jag behålla för mig själv. Och det värmde att se dem trivas i det nya hemmet och omgivningarna.



Den allra första helgen på egen hand var i antågande och min älskade Anna såg till att jag inte satt ensam. Inbjudan jag tackat ja till bjöd in till tweetup i Kaga med alla de där människorna jag hört så mycket om och följt sedan länge. Väskan var packad och rosén på kylning. Solen sken och östgötaslätten var oändligt vacker när jag tittade ut genom bussfönstret efter att ha stämplat ut från jobbet.

Framme i Kaga tog jag några minuter för mig själv, traskade ut och blickade ut över fälten. Förevigade roséglaset i förgrunden (på snedden såklart) och de bekanta vyerna i bakgrunden. Den blåa himlen med bara några få tussar till moln inbjöd till ett sommarselfie. Då kom vindpusten som skulle förändra mitt liv. Bokstavligt talat.


En enda liten vindpust som gjorde den, dagen till ära, fixade frisyren till ett enda virrvarr.
Det blev en bild, det blev en ny profilbild på Facebook och det blev en kommentar som besvarades och som någon gång fram på småtimmarna mynnade ut i en dialog som aldrig skulle sluta. Resten är historia eller min alldeles egen verklighet.


Några dagar senare fyllde J 37 och jag vågade mig på något riktigt riskfyllt. Nästan lika vågad kände jag mig dagen efter. Då lät jag Lotta sätta saxen i håret och fick till en förändring jag inte ångrat en sekund.


Fullspäckad agenda bjöd juni på och sommarmiddag med personal och styrelse på förskolan blandades med montering av utemöbler och lunch med både Benita och Lina. Mina små hjärtan spenderade sin första helg hos mig och vi förärades med en av sommarens få stunder med riktigt värme.




Jag och min lilla linslus tog groupies på altanen i solen... Linslus med stort L.



Förutom härligt väder, tid med vänner och mina hjärtan och fullt ös på jobbet upptogs mina tankar i största hemlighet av den där nya bekantskapen och samtal som varade långt in på nätterna. Livsöden som delades. Känslor som väcktes. En sommarfest på jobbet kom och passerade. Samtalen som hanterats bakom varsitt tangentbord byttes mot samtal öga mot öga.

När midsommarafton närmade sig var hjärtat fullt av känslor och hjärnan i ett enda kaos. Som det kan bli när det säger pang - när det kanske egentligen inte "passar". Jag avbokade planerna jag hade och tänkte mig en midsommar på egen hand för att låta tankarna skingras och pusselbitarna sättas samman. Men ödet ville annorlunda. Sill och nubbe byttes ut mot tacos och rödvin. Dans kring stången och kubb byttes mot soffhäng, samtal och en sen promenad. Det stora sällskapet byttes mot en midsommarafton på tu man hand. Och efter det har det varit vi.
Han och jag!



Några dagar efter midsommar hängde jag med ovan nämnda "han" - Andreas - till Örebro och köpte bil och innan semestertiderna startade hann jag även med sushi-lunch med Johan. Mina små hjärtan tog sommarlov och spenderade den första sommarlovskvällen hos mig. Mitt i all lycka avslutade jag juni månad med att konstatera att de senaste veckorna ändå bjudit på en ganska skumpig berg- och dalbanefärd.

Juli
Sista arbetsveckan innan semestern bjöd på galet sommarväder och grillkvällar. Första semesterhelgen spenderades i solen med minigolf och en tur till Söderköping och Smultronstället, innan Andreas drog på en veckas semester till Bulgarien. Här hemma hann jag med en helkväll med Per på stan och gräsklippning innan det fina sommarvädret bestämde sig för att försvinna. Shortsen byttes mot tjocktröja och raggsockar (!) uteaktiviteter mot inneaktiviteter.

Men skam den som ger sig och när jag fick besök av min älskade vän Fia trotsade vi ovädret och spenderade några timmar på Storans uteservering.


I mitten av juli hämtade jag upp en mycket efterlängtad Andreas efter Bulgarienresan och spenderade sedan några dagar i hans hemtrakter i Västmanland med utflykt till Västerås lite sightseeing i Arboga och allmänt semesterhäng på agendan.

Väl hemma i Linköping igen fick vi besök av Daniel och Sabine. Vi tog en dagstur till Halmstad, käkade kycklingvingar, besökte min älskade vän Sandras grav och spanade in Roxette på Örjans vall.

Sista helgen i juli spenderade jag med mina små hjärtan. I övrigt avlöste den ena grillkvällen den andra och i slutet av juli kom svärmor på besök.


Augusti
Augusti månad inleddes med ytterligare ett bilköp. Ett köp med plats för fler än två personer samtidigt i en och samma bil.
Några dagar senare avslutades semestern med bio och en helkväll på Ledgends med Tequila som pricken över i:et.

Lagom till vi började jobba kom det fina vädret tillbaka.
Vi tog vara på varje sekund.

En kvällstur till Berg.

Lunch på uteservering med Anna.

Härliga sensommardagar med barnen.

Kaffe hemma på uteplatsen med goa Johanna,

Helgfrukost på uteplatsen. Inget vi varit
bortskämda med under sommaren.

Och så traditionsenlig sommar-AW på Storan med Anna
och många fler.

Sommaren 2015 summerades även i bilder här på bloggen.

Den tjugonde var det så åter dags för kalas, det femte i ordningen för vårt stora hjärta.



Födelsedagen firades med släkten hemma på altanen på Flöjtgatan, två dagar senare var det kalas för kompisarna på Leos lekland.


Direkt från kalaset styrde sedan jag och Andreas kosan mot Stockholm och Arlanda för ett dygns flightspotting och avkoppling. Flygrädd som jag ändå är kände jag mig både fascinerad och livrädd på samma gång. Får nog ändå erkänna att det fungerade som lite av terapi att se dessa jättar lyfta och landa oavbrutet. Natten spenderades mitt i händelserna centrum på Clarion hotell Arlanda, med utsikt mot en av landningsbanorna både från rummet och från restaurangen vid kvällens middag. Första men troligen inte sista gången jag "flightspottade".



Hemma på Nybrovägen möttes vi av inte bara ett utan två namn på brevlådan.

Augusti månad avslutades med lunch med Lina och därefter en tripp till Arboga för att låta den lilla silvriga pärlan bli avställd och vila upp sig under vintern.


September
Den nionde månaden för året bjöd som så många andra liknande månader tidigare år på en logistikutmaning. Jobb, barn, möten och så alltihop om och om igen.
Månaden inleddes med styrelsemöte med stora hjärtats förskola, denna gången på Aioli och avtackning för två av de kumpaner som hängt med mig längst i styrelsearbetet.

Jag och Andreas städade och fixade och flyttade det sista från den där lägenheten som dittills haft äran att ha min sambos namn på dörren. På jobbet var vi mitt uppe i en rekryteringsprocess och så passade lilla hjärtat på att vara lite sjuk och fixa VAB för mammorna.

September månads sista dagar och oktobers första spenderades några breddgrader söderut, på min favorit-ö Mallis, en av de få saker jag berättat om här på bloggen under senare delen av 2015. Det blir så ibland när livet tar vägar man känner att man av en eller annan anledning behöver vänja sig vid. Det har hänt förr, då behövs ett break från det skrivna och landa.

Oktober
I lekparken med båda mammorna.
När man inte skriver så mycket och när flödet på både Facebook och Instagram är glesare än vanligt är fotogalleriet i Fånen en guldgruva för att minnas tillbaka. Oktober månads bilder är en salig blandning. Allt ifrån AW med kollegan - en AW som förvisso slutade på jobbet efter att en viss e-postsynk valt att lägga av. Lekparksbesök med barnen och J, pizzabak med stora hjärtat, Johanna-besök, magsjuka gånger två och mysfrukost med V - bara hon och jag.

Oktober månad användes på många sätt till att komma ifatt. Komma ifatt på arbetet, komma ifatt hemma och komma ifatt livet som sprungit på utan kontroll efter alla omvälvande händelser de senaste månaderna.

Barnen och jag på pumpajakt med Andreas.

Under oktober hann jag även med AW med enheten och sushilunch med Maria. Kollegan sedan två år tillbaka som jag också planerat lunch med under lika lång tid. Plötsligt händer det...

Oktober månad avslutades med Bond och hämt-tapas och tidig kväll i soffan. Livet på en pinne.

November
Arbetsmässigt går hösten 2015 till historien som en av de mest intensiva. Mängder med jobb men också flera positiva besked och förändringar trots krav på effektiviseringsåtgärder.

Första helgen i november drog J till Ullared och lyckades tydligen pricka in en dag då de slog försäljningsrekord. Själv tog jag med mig Andreas och barnen till Leos.



Lille B gjorde sin första dagisfotografering,
dessa bilder kommer dock från
mobilkameran men vid samma
tillfälle.
Liksom övriga höstmånader detta år varvas arbete med tid med barnen och så mycket tid till annat har inte riktigt getts eller för den delen heller önskats.

En födelsedag dyker alltid upp i mitten av november, detta året spenderades den med en älskad sambo på hemmaplan, med mysig middag och champagne.
Dagen efter kom de små hit och firade.

Helgen efter spenderades i Arboga tillsammans med Andreas mamma och syskonbarn. Plötsliga minusgrader och snö gjorde helgen till en riktigt härlig vinterupplevelse.

Studiedagen på Vics förskola i slutet av november bjöd på saffransbullbak till julmusik på hemmaplan och Leos-bus på eftermiddagen.



Jag och Johanna hann med vinkväll med planer om Rom innan november gick mot sitt slut. Blir det som vi vill möter vi våren i Rom några dagar i maj.


Och inte bara det, våren ska tydligen mötas i något bättre form än vad jag är i nu. En kväll i slutet av november gick högmodet före fallet och jag besvarade en liten förfrågan som min kära frisör publicerat på Facebook.

23 april i Stockholm smäller det. 9 kilometer ska springas tillsammans med Lotta. Jag ser det som en början på övriga saker som ska prickas av från "bucket-listan" de närmaste åren.




December
Hos världens bästa sjuk-
sköterska på VC Nygatan.
Årets sista månad inleddes med VAB för det lilla hjärtat och, fortsatte med sushilunch med kollegor och sambo och mysfredag med mina båda små innan avfärd mot snabbvisit i Arboga.Väl hemma från Arboga blev granen jag inte trodde jag skulle ha klädd. Ljusen i den kan vi dock lämna åt sitt öde, jag är inte redo att prata om spektaklet ännu.

December är också månaden med massor av härliga timmars mys med mina små hjärtan. Både efter förskolan några timmar men också hela helger och det finns bara ett ord för det - KÄRLEK!

Mitt i månaden fyllde det lilla hjärtat två och firades med pompa och ståt. Dagen efter kom ett samtal från förskolan. Vic hade ramlat och slagit i pannan och behövde eventuellt sys. Det visade sig inte vara så farligt och det räckte bra med lite tejp på vårdcentralen.

I övrigt var december månaden när...

Jag fick lära mig göra Loom-bands av min
kollega Daniel.
Jag insåg att mina kollegor inte glömt att jag
en gång i tiden tagit död på en blomma...
Julen med barnen firades den 27 - med paket men utan julmat
på menyn stod istället biffar med pressad potatis...

När julafton firades i Arboga med Andreas mamma, morfar och
syster med familj...
Och världens godaste kaka...
Recept här 
När det blev en vit jul ändå...
Lagom till julen med barnen kunde vi åka
både pulka och göra snögubbar.

När 2015 sedan blev 2016 var meningen att jag skulle vara tillbaka på den där platsen, i Kaga, där jag den femte juni tog en bild och en vindpust kom och livet förändrades. Då skulle han stå där vid min sida. Han som skrev den där kommentaren. Han som sedan kom in som en helt annan vindpust i mitt liv och vände det upp och ner på ett alldeles fantastiskt sätt.

Men istället för att bevittna nyårsraketerna över östgötaslätten i goda vänners lag beskådade vi dem hemifrån Nybrovägen. Kvällen spenderades utan galaklänning och frack men med filt och tapas i soffan med härliga nyårsförkylningar som närmaste vänner.

Nu ser jag fram emot ett 2016 med massor av glädje och kärlek. Jag ser med tillförsikt fram emot det liv jag nu ska forma och leva - med mina vänner, med barnen och med Andreas. 2016 blir det första året av många i resten av livet som ligger framför mig.

Gott nytt år i alkoholfritt bubbel från sjuklingarna!

1 kommentar:

  1. önskar dig allt gott 2016! Du verkar vara en fantastisk människa!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...