fredag 26 juni 2015

Att landa - del 2

Veckorna går.

Jag har lyft och landat igen efter en skumpig berg och dalbane-färd.

Kanske inte med huvudet upp och fötterna ner men upp och ner och med ett stadigt grepp om verkligheten.




torsdag 18 juni 2015

Nya vyer...


En sen söndag i augusti 2002 såg jag det för första gången sträcka sig upp mot himlen - 107 meter högt är det ett välkänt signum för Linköpings skyline, synligt från alla väderstreck. Som jag minns det blev det symbolen för att jag närmade mig staden jag helst inte ville ha anledning att åka till. Det var då...

Att nu några år senare kunna ha förmånen att få njuta av vyn på bilden: klarblå himmel, taknockar, innergårdar och en bit bort just det där tornet - vackert strävande mot skyn - ger numera ro i själen. Med ett leende ser jag mitt Linköping vakna till liv ännu en dag. En ny dag i mitt liv, i mitt nya liv.

Det som var då är glömt och förändrat. Nya vägar väntar på att vandras. Andra vyer att avnjutas...

fredag 12 juni 2015

Att landa - del 1



Två veckor har gått sedan livets största steg, hittills, togs.
Två hela veckor, hur har det gått till?
Två veckor med så otroligt mycket innehåll. 
Två veckor som gör gränsen mellan då och nu skarp.
Veckor kommer snart bli till månader som innan jag hunnit blinka har blivit till år.

Idag kom barnen till mig för att spendera sin första helg.
Efter hämtning inhandlades fredagsmys och vädergudarna log.
Hemma i trädgården lektes vattenlekar, hoppades hopprep och blåstes såpbubblor,
innan middagen serverades vid de nymonterade utemöblerna. 
Tacopaj i skuggan på uteplatsen med mina alldeles egna hjärtan innan vi bustvättade oss i vattenspridaren och fortsatte leken till det var dags för nattning.
Nu sover de båda gott.

Jag har landat. Landat i min nya vardag. Det var en mjuk landning. Säker.
Jag kommer landa igen. Kanske blir det hårt och brutalt. Kanske inte.
Men för nu nöjer jag mig med min landning - del ett.

torsdag 11 juni 2015

När det bubblar över...


Egentligen bubblar det över av glädje och en vilja att berätta om om ditten och datten efter den fantastiska helgen som till mångt och mycket spenderades i en pool i 40-gradigt vatten på en altan på Östgötaslätten i Kaga tillsammans med gamla och nya vänner. 
Det bubblar över så till den milda grad att jag får tunghäfta.
Istället fokar vi på veckans stora händelse...
Mitt kap.
Hårkap.
20 cm försvann, här ovan ser ni resultatet.
Här nedan före-bilden.


Det bästa jag har gjort på länge!

Veckans andra stora händelse är väl ändå före detta frugans födelsedag.
37 bast och så är vi lika gamla i ett halvår igen...
Födelsedagsfirande med barnen och mostrar. Och kollaget ovan på FB - kollage på henne som inte gillar att vara med på bild på just FB. Mottogs tack och lov positivt.


I tisdags drog vi ut på shoppingtur till Tornby.
Dessa älskade små liv. 
Imorgon kommer de till mig och spenderar helgen. 


Och så har sommaren kommit.
Dagen till ära återfanns på schemat sommarmiddag med styrelse och personal på förskolan på 1854 här i stan med efterföljande cocktail på Storans uteservering.

Lägg till det: Möten med älskade vänner. Nya bekantskaper och samtal. 
Ett hem som är så nära klart som möjligt.
Imorgon kommer kidzen och helgen ska bjuda på sol.
Livet mina vänner - livet.

söndag 7 juni 2015

Att lära sig älska


Det är fredag eftermiddag, jag har just lämnat jobbveckan bakom mig. 
Väskan är packad, rosén har varit på kylning och trettio minuter bort väntar finaste vännen. 
Utanför bussfönstret breder östgötaslätten ut sig. 
Jag skymtar tornet på Kaga kyrka i horisonten. Det är mitt mål.
Jag tar ett djupt andetag. Ser ut över landskapet och ett leende sprider sig i mitt ansikte. 
Ett leende från hjärtat. 
Jag letar inte längre efter vattenbrynet i horisonten. Jag grips inte av panik över inlandskänslan. 
Jag har lärt mig att älska mitt Östergötland, mitt Linköping.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...