tisdag 12 maj 2015

Om livet och vägskälen


Bakom kulisserna är det väl sällan så som det verkar på ytan. Och i mitt liv har saker och ting inte heller varit riktigt som det verkat på senare tid. Medan jag har bloggat om Mellokvällar hos Anna, hypokondri, tillbakablickar på året som har gått och en alldeles speciell man så har en annan flik i webb-läsaren innehållit flyttanmälan, blanketten för ansökan om skilsmässa och bilder på nya soffan från Mio.

Bakom kulisserna har det pågått planer för en flytt som nu stundar om bara några veckor. Bakom kulisserna har lunchen på IKEA varit ett tillfälle att se ut möbler till mitt nya boende.

Allt är föränderligt och så är även det vi under snart elva år kallat "vi".
Vi väljer nu att separera.

Ett gemensamt beslut och en gemensam säkerhet i att detta är det bästa för alla parter. En grund som kommer att bygga det liv vi nu snart ska starta. Som två separata individer. Som föräldrar till två fantastiska små personer. Som J och Cornelia och inte som oss. Vi är inte längre ett vi. Men vi fortsätter vara de vänner vi nu varit en tid.

Jag är så ytterst tacksam för åren vi fått tillsammans. Jag är tacksam för de två underbara barn hon har gett mig. Att tiden som gått sedan den där vårdagen i maj 2004 har lärt mig nya saker. Om livet och om mig själv. Jag är tacksam för den resa vi gjort. Det svåra och det fantastiska. Åren i Halmstad, Malmö och Kalmar och slutligen några år här - i stan jag aldrig trodde jag skulle kalla mitt hem, men som nu är den plats jag ser mig stanna kvar på.

Vi separerade och hittade tillbaka. Allting har en mening och den meningen var en liten solstråle, ett litet mirakel och några år för att ändra historien och framtiden. Några gemensamma år för att sedan en gång för alla välja en ny väg, en ny framtid. Men nu med möjligheten att se tillbaka på livet som varit med värme, kärlek och glädje och inte bitterhet och ilska.

Jag och B på IKEA för att prova sängar.
Smakrådet i bakgrunden är hon jag ännu då kallade min fru.

Nu börjar en ny tid. Nu börjar resten av livet. Där varje dag ger nya möjligheter. Jag ser med tillförsikt fram emot det nya livet som skild (hujedamej), som mamma, som MIG. Jag ser fram emot att få inreda och skapa ett hem. Ett eget hem, något jag inte haft på snart 20 år. Ett hem där jag är jag och där barnen har en självskriven plats. 

En ny era...

3 kommentarer:

  1. Tyvärr vore nog inte livet ett LIV utan alla dessa vägskäl (stora som små) Kram

    SvaraRadera
  2. Kram till dig Cornelia!

    SvaraRadera
  3. Stor kram från mig. ❤️❤️❤️

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...