söndag 31 maj 2015

Jag ska inte ljuga...

Jag kan ha tajmat den absolut värsta dagen i världshistorien att vakna upp för första gången i den nya lyan. Inte för att mammorna varit direkt duktiga på att komma ihåg eller för den delen fira mors dag tidigare - men idag kändes det lite extra.

Goa Johanna som kom och högg tag i ett litet vrak i går kväll sov över och fick ta hand om ett vrak även i morse. När vraket väl fått i sig kaffe och frukost på en filt på den ännu omöblerade uteplatsen kändes det lite bättre. Nu ser nedervåningen i nya lyan anständig ut och imorgon är det dags för övervåningen att få lite kärlek.

Tack till Anna, Per, J och Johanna som hjälpt till med flytt och uppackning. Tack till Andreas som spontant tittade förbi och livade upp vardagen bland flyttlådorna och tack till ALLA som på ett eller annat sätt hört av sig och skänkt mig en tanke dessa dagar.

torsdag 28 maj 2015

Jag är redo


Om nio timmar hämtar jag nycklarna till det nya livet.
Jag häller upp ett glas rosé.
Tar ett djupt andetag och reflekterar.
Regnet smattrar på köksfönstret. Det borde putsas.
Jag tittar ut - gatlamporna är redan tända trots att dagsljuset inte ännu lämnat.
Musiken i lurarna får mig att le.
Får mig att känna ett hopp om ett bra liv som väntar.
Jag gillar inte förändringar.
Nu ska jag möta den största förändringen jag varit med om hittills.
Några timmar, ett möte och en flytt står mellan mig och en helt ny vardag.
Ett helt nytt liv.
Oändliga möjligheter.
Oändlig saknad.
Saknad efter de små liven som sover sött i sina sängar sedan ett par timmar.
Jag är redo.
Nu kör vi.

måndag 25 maj 2015

Flyttveckan är här...


Den är här nu, den där veckan som jag ser fram emot men som också är sista veckan som heltidsmamma och därmed såklart inte alls en vecka och se fram emot. Veckan då jag har sett till att boka in allt och inget för att få annat att fokusera på. Som lunchplaner till exempel. Inledde veckan med lunch med en gammal kollega och en nuvarande leverantör som också är gamla kollegor och därmed har vi en minsta gemensam nämnare och mängder med samtalsämnen att beröra. Två timmars lunch blev det. Tack Maria och Tom.

Imorgon planerar jag övning och lunchar med Andreas och på onsdag är det sushilunch med Johan planerat. Ja ni hör ju...

Flyttveckan inleddes för övrigt med att jag fick ta en titt på nya lyan i eftermiddags. Till min hjälp hade jag mina små hjärta och det som numera är min före detta fru. Vic mätte och fixade i sitt rum och hittade ställen hon kunde bygga kojor på. Vi ska nog bli två om den saken ;-)

torsdag 21 maj 2015

En ljummen kväll. Sorl från gatan.


Ett pling i telefonen. En uppdatering på den lilla gula ikonen tar fokus från det jag just gjorde. Ett foto. Ett vinglas och utsikten över Stockholms taknockar i vårsolen som snart går ner.

Ett nytt liv som startat efter ett uppbrott. Ett liv jag följt så nära i med och motgång, sorg och glädje. En vän på nya utmaningar och äventyr. Ett liv som just bara börjat. Med framtiden som en öppen, ännu oskriven bok.

Snart är det min tur. Jag återgår till det jag just gjorde. Ett liv ska bli två. Gemensamma papper ska separeras och sorteras. Avtal ska rivas. Nya ska signeras.

Nya överenskommelser. Nya känslor. Nya tankar och möjligheter. En ny framtid. Ett nytt liv i en ännu stängd bok jag snart ska öppna och skriva...

Vin ur en kran i väggen...


Nivåskillnader på dagsetapperna och listor över härbärgen, en indelning från vandringen som kollegan gjorde för några år sedan. Och var på leden är det man kan hämta vin ur en kran i väggen?
E-L kom förbi mitt skrivbord och överlämnade det du ser på bilden ovan, kopior på det som följde henne på vägen - ännu en sak som tar mig närmare El caminon.

måndag 18 maj 2015

Kanske är det dom och jag i 80 mil?

Mitt ibland packande, planer för nya hämtningsrutiner på förskolan, konton som splittas och känslor som sorteras är det magiskt skönt att sjunka in i planerna för vandringen.

Dessa kompisarna är inhandlade och testade. De sitter fint men behöver gås in. Kanske är det dessa som följer med mig de 80 milen nästa år? Svindlande tankar.

lördag 16 maj 2015

Hash eller hashtag? #yvva60


Syster min är på det hela taget en ganska van social-mediemänniska. Trots de 60 åren hon nyss fyllde hittar man henne på både Instagram och Facebook där hon flitigt dokumenterar och kommenterar. Förra helgen fyllde hon som sagt 60 och denna helgen har barn och barnbarn, syskon och kusiner vallfärdat från olika delar av landet till lilla Lessebo i Småland för att fira. Och är det någon av oss vanliga dödliga som borde ha en egen hashtag för sin födelsedag så borde det va min egen syster. Jag framförde detta under gårdagen, men trots den sociala-medievanan var begreppet okänt för födelsedagsbarnet. Hash var minsann inget hon önska sig fick jag veta...
Kära syster yster. Klart du ska ha en hashtag. #yvva60 får det bli. Och kungatokig som du är liksom jag ska du vet att du är i gott sällskap. Grattis!

tisdag 12 maj 2015

Om livet och vägskälen


Bakom kulisserna är det väl sällan så som det verkar på ytan. Och i mitt liv har saker och ting inte heller varit riktigt som det verkat på senare tid. Medan jag har bloggat om Mellokvällar hos Anna, hypokondri, tillbakablickar på året som har gått och en alldeles speciell man så har en annan flik i webb-läsaren innehållit flyttanmälan, blanketten för ansökan om skilsmässa och bilder på nya soffan från Mio.

Bakom kulisserna har det pågått planer för en flytt som nu stundar om bara några veckor. Bakom kulisserna har lunchen på IKEA varit ett tillfälle att se ut möbler till mitt nya boende.

Allt är föränderligt och så är även det vi under snart elva år kallat "vi".
Vi väljer nu att separera.

Ett gemensamt beslut och en gemensam säkerhet i att detta är det bästa för alla parter. En grund som kommer att bygga det liv vi nu snart ska starta. Som två separata individer. Som föräldrar till två fantastiska små personer. Som J och Cornelia och inte som oss. Vi är inte längre ett vi. Men vi fortsätter vara de vänner vi nu varit en tid.

Jag är så ytterst tacksam för åren vi fått tillsammans. Jag är tacksam för de två underbara barn hon har gett mig. Att tiden som gått sedan den där vårdagen i maj 2004 har lärt mig nya saker. Om livet och om mig själv. Jag är tacksam för den resa vi gjort. Det svåra och det fantastiska. Åren i Halmstad, Malmö och Kalmar och slutligen några år här - i stan jag aldrig trodde jag skulle kalla mitt hem, men som nu är den plats jag ser mig stanna kvar på.

Vi separerade och hittade tillbaka. Allting har en mening och den meningen var en liten solstråle, ett litet mirakel och några år för att ändra historien och framtiden. Några gemensamma år för att sedan en gång för alla välja en ny väg, en ny framtid. Men nu med möjligheten att se tillbaka på livet som varit med värme, kärlek och glädje och inte bitterhet och ilska.

Jag och B på IKEA för att prova sängar.
Smakrådet i bakgrunden är hon jag ännu då kallade min fru.

Nu börjar en ny tid. Nu börjar resten av livet. Där varje dag ger nya möjligheter. Jag ser med tillförsikt fram emot det nya livet som skild (hujedamej), som mamma, som MIG. Jag ser fram emot att få inreda och skapa ett hem. Ett eget hem, något jag inte haft på snart 20 år. Ett hem där jag är jag och där barnen har en självskriven plats. 

En ny era...

onsdag 6 maj 2015

Lite av varje och tvära kast


Dag tre på veckan med de tvära kasten är avverkad.
 

Måndag med studiedag på en av våra förskolor och därmed föräldraledigt.
När väderprognosen bjöd på regn, regn och lite mer regn tog jag och grannen med oss tjejerna till Leos lekland för fyra timmar bus.
 
Tisdag med utbildning på Katastrofmedicinskt centrum.
Stabsmetodik och särskild sjukvårdsledning vid allvarliga händelser på agendan.
Simuleringsövningar.
Allvar.
 
 
Dagen avslutades sen med styrelsemöte för förskolan.
Vilket får symboliseras av dagens sötchock - Stinas mjölkkanna!
 
Onsdag bjöd på energigivande sol.
Fikapauser i solen som bilden överst.
Och mängder med nyttig utbildning.
 
Imorgon kör vi sista dagen på utbildningen.
Sen ska jag kunna fungera som stabschef.
Jag har blivit förvarnad om att få testa på i skarpt övningsläge redan innan maj är över.
Jag är livrädd!


måndag 4 maj 2015

En karta eller en KARTA!


Bok efter bok. Skildring efter skildring. Ortsnamnen har varit bekanta men ändå ganska abstrakta. Kartor där de vanligaste övernattningsorterna varit utmärkta likt den här ovan har jag tittat på i mängder. De senaste kvällarna har all ledig tid efter att barnen lagt sig spenderats med näsan i guideböcker, bloggar och andra lite mer detaljerade skildringar av pilgrimsvandringar. Jag har tittat på möjliga resvägar till Saint Jean-Pied-de-Port. Funderat på etappuppdelning och lagom längd på dagsetapper respektive hela vandringen. Kalendern har undersökts och tänkta startdatum markerats. Min camino börjar ta form. Och så plötsligt dyker det upp en helt annan karta...


Och då går det upp för mig att det är tvärs över hela Spanien jag ska gå!!! 80 mil tvärs över hela Spanien. Vilken utmaning. Men jag är inte först och jag är inte sist. Men ingen har gjort just nu "min camino". Den kommer jag bli ensam om.

söndag 3 maj 2015

Mina omgivningar


Vi rivstartade söndagen med veckohandling på Maxi med båda barnen - i varsin vagn med bil framför...
Kaos är bara förnamnet och var tvunget att balanseras med en promenad lite senare på dagen.
I solen kändes det rätt att testa lite nya vägar i omgivningarna.
Jag tog vägen förbi Landeryds hembygdsgård och gamla kyrkvägen upp emot Landeryds kyrka. Kyrkvägen talas det i historien om ända sedan 1700-talet och kyrkan byggdes även den på 1700-talet.
För en historienörd som mig är det drömmen att ha dessa omgivningar så nära.
Fler promenader lär det bli.
Idag blev det 6,43 välbehövliga kilometer.

"Spången" som leder över Kinda kanal
uppe emot kyrkan.
Helt utan filter. Magiska färger våren ger oss.

Och så sist men inte minst, en bild från eftermiddagen när vi fick en liten förhandskänsla av vad som komma skall och sommarens ståhej när barnen springer runt mellan varandras hus och trädgårdar. Förra årets spädbarn har vuxit till sig så till den milda grad att de numera dagiskompisarna börjat fatta tycke för varandra i ung ålder. Inget kan stoppa B och Alicia från att kramas. Mycket och länge! Godingar!


lördag 2 maj 2015

Nu tar jag disken...

 
Tidig morgon med lilla hjärtat.
Ett hus som behöver omvårdnad.
Fyraårskalas för lilla V:s syssling.
Och sist men inte minst - middag med svågern.
När maten är uppäten och barnen för längesen smitit från bordet skickar jag ut familjen ur köket.
Solen tittar fram.
Jag häller upp ett glas bubbel.
Sätter på favoritlistan på Spotify.
Och röjer upp.
Ren och skär avkoppling.

fredag 1 maj 2015

Tack Kamprad

Sovmorgon till 9 dagen till ära. Herregud så välbehövligt. Det stora hjärtat hade redan hunnit ut innan jag vaknade och hon passade sen på att hänga med mormor resten av dagen. Övriga familjen begav sig till IKEA för lite shopping men först obligatorisk köttbullelunch. På papptallrikar! Jodå, restaurangen byggs om och det var ju inte en dag för tidigt. Tack för det Ingvar. Och tack för att du inte håller stängt denna röda dag i almanackan. Det var en perfekt dag att shoppa loss på.

Ingvar Kamprad, denna legend. En drömgäst vid middagsbordet om jag skulle få chansen. Vilket imperium han har byggt upp denna man. Jag är nyfiken på att veta om alla skrönor om den gamle gubben stämmer. Som till exempel att han är för snål för att handla påsar när han är på affären och därför tar med sig egna. Och by the way, lite onödigt vetande, vet ni vad bokstäverna i IKEA står för?


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...