torsdag 30 april 2015

De första stegen


I veckan tog jag de första stapplande stegen på en lång vandring. Jag vet inte hur jag kom på idén men under några år har jag närt drömmen om att vandra den 80 mil långa pilgrimsleden "El Camino" mellan Saint Jean-Pied-de-Port i södra Frankrike och Santiago de Compostella i västra Spanien. Jag har läst all litteratur jag kommit över av andra som gjort vandringen, jag har lusläst guideböcker och faktum är att jag har förmånen att ha en av mina närmaste kollegor som har gjort hela vandringen för bara några år sedan. Jag tror mig vilja vandra ensam och även om det har känts näst intill oöverkomligt så närmar jag mig tanken på att det kommer bli verklighet.

I veckan tog jag de allra första stegen. Jag närmade mig den där butiken som säljer alla tillbehör som tänkas kan för en sådan vandring. Butiken som hittills skrämt mig. Butiken för alla "hurtbullar" och skogsmullar. Butiken som visade sig ha världens goaste butiksbiträde som tog sig an mina fötter med kraft och energi och av hela sitt hjärta. Som lovade att se till att "kitta" mig för vandringen.

Nästa sommar blir den av om jag får som jag vill, fram till dess sker förberedelser, praktiska och fysiska. Jag börjar om en månad.

lördag 25 april 2015

Med regnet smattrande mot taket


Östgötaslätten breder ut sig och regnmolnen drar in utanför de stora glasdörrarna till uterummet i Kaga. Ljusen är tända, Anna skramlar med disken i köket. På en armlängds avstånd står kaffet och chokladen. Jag känner lugnet. Jag känner mig hemma. Tankar får tid att flöda fritt. Känslor sorteras. Regndroppar börjar sakta trilla mot taket.


Tack för fantastisk mat, tack för lugnet och tack för att du finns Anna!

måndag 20 april 2015

På kungliga slottet


Torsdag och fredag förra veckan spenderades på ett av de tio kungliga slotten vi har här i landet. Rosersberg utanför Stockholm. Ingen mindre än den förste av våra Bernadotte-kungar, Carl XIV Johan och hans Desideria har bott här en gång i tiden minsann. För en kunganörd som jag är naturligtvis detta faktum något som påverkar vistelsen. I övrigt var vi på plats för att nätverka med gamla och nya bekantskaper - trevligt som alltid.


Nattsömnen fick jag i ett av rummen i Kavaljersflygeln som huserat kungliga gäster ända sedan 1700-talet. 


Ett rum med utsikt att dö för. Eller i alla fall att bli väldigt väldigt kreativ av. Hade tiden funnits hade jag slagit mig ner och låtit orden flöda.


Istället tog jag med mig kollegan till baren och njöt av ett glas rosé i slottssalarna.


Kungligt eller ej, maten var jag inte imponerad av. Vare sig lunchen eller middagen. 
Detta var det bästa. Amuse'n före maten...


Det blev en tidig kväll och ganska snart efter frukost dag två satt jag här vid fönstret och inväntade taxin som tog mig mot pendeln och tåget hem lite tidigare än tänkt. Sjukdom på hemmaplan - då rycker man såklart ut. Inget är ju trots allt viktigare än att de små har det bra.
Och har slottet stått där i 300 år så står det säkert kvar ett tag till.

lördag 11 april 2015

Vi har separerat

Allting började tidigare i veckan.
Planerna började ta form.
Ansökan som skickades in för några veckor sedan är godkänd. 
Material inhandlades.
Vi skulle dela på oss.
Vår en gång stora altan skulle bli två.
Vi skulle bygga plank.
 

Snabbt gick det.
Bara några timmar efter att första plankan sattes upp var planket på plats.

 
Ännu är inte alla detaljerna klara men det som är klart markerar en tydlig gräns.
Vi pratar genom plankorna.
 
 
Inga fler altanbilder med bästa grannen i oskärpa vid grillen i bakgrunden.
Nu får vi ta till framsidan för den gemensamma ölen Per, vi ses där ;-)

tisdag 7 april 2015

Påsken som gud glömde - eller nåt...

Himmel hörrni - nästan 40 graders feber är då sannerligen ingenting att sträva efter visade det sig. Men det var inte så påsken 2015 började...


Påsken började med skärtorsdag och en helt vanlig dag på jobbet och därmed en helt vanlig frukost med det stora hjärtat. Här lite frukostkonst dagen till ära.


Långfredagen bjöd på vackert väder, familjen på Kolmården och därmed fri möjlighet för mig till både städning och motion. Tre komma fem kilometer i strålande sol och något ändrade vyer mot förra året. Dessa helvetesmaskiner över allt...


Påskdagen vaknade jag med halsont men höll mig på benen. Och påskharen kom minsann på besök. Tänk att påskharen kan alfabetet, visste ni det? Jo då - den går inte efter postnummer. Där har ni förklaringen till att den kom nåååågot senare till V än till Charlie trots att de bor på samma gata! 


Påskharen kom till lille B också - och NEJ, Vic undrade inte över att B kom före C i alfabetet.


Och vid slutmålet på skattkartan som påskharen lämnade hittades inget mindre än fullständigt helgalet spel att spendera tiden med fram till middagsgästerna anlände.


Med familjen på besök och lite italienskt bubbel kan man glömma vilket halsont och vilka feberkänningar som helst.


Det kan man även göra när lilla hjärtat måste hitta koden till Barnkanalens Superlördag. Då beger man sig till Valla och fotograferar - så det så!
Sen går man hem och däckar och vaknar ett par dygn senare. 


Då har tydligen halva gräsmattan invaderats av ett flygande tefat och ungar och grannar därtill!
Men vad gör väl det när man är feberfri och åtminstone halvvägs tillbaka till livet igen.
Om ni kan så undvik febertoppar. Nu kommer våren!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...