fredag 9 januari 2015

Jag och - matlagningen

Ordning och reda...
Jag var bara femton år, i det närmaste sexton, när jag flyttade hemifrån och ett av de områden som ganska hastigt och lustigt plötsligt blev det helt egna ansvaret var matlagningen. Och även om min kära syster de första åren ibland var orolig att jag skulle insjukna i skörbjugg på grund av ej så varierad kost, så klarade jag det fint. Till och med så fint att jag under några år, av min närmaste vänkrets, ansågs vara en riktig mästare på vissa rätter.

Olika tider i livet ger dock möjlighet till olika mycket utveckling av personliga talanger och matlagningen är något som har stått åt sidan ganska många av de senare åren.

Under mina tre år som sambo med bästa vännen Fia blev jag oftast utkörd från köket av anledningar jag ska komma till och under de senaste tio åren har matlagningen snarare varit J´s uppgift. Även det av olika anledningar. Det är liksom lika bra att hon vet vilka ingredienser som är i maten, annars vidgas näsborrarna och så blir hon skeptisk. En riktig finsmakare minsann. Så hur är då förhållandet mellan mig och matlagningen om man nu ska granska det lite närmare. Förhållandet är ganska bra, om jag får göra det på mitt sätt. Och på mitt sätt - då menar jag med ordning och reda. Och därmed återkommer jag till varför jag blev utkörd ur köket av Fia. Medan hon plockade fram, blandade samman och smakade av gick jag runt och frågade om hon verkligen skulle ha den där ingrediensen mer, annars erbjöd jag mig att ställa tillbaka den där den skulle stå. Och visst kan jag förstå att hon blev tokig.

Jag lagar gärna mat, välkänd eller ny. Men det ska vara ordning och reda. Lagar jag på recept har jag läst igenom hela receptet innan så jag vet vad jag har att vänta mig. Ingredienserna är framplockade i rätt mängd om möjligt och kan något ställas tillbaka efter att det är använt så gör jag så. Kastruller och annat diskas av efter hand. Sån är jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...