onsdag 19 november 2014

A walk down memory lane

Löven är fortfarande kvar på träden trots att det är mitten av november och mörkret för länge sedan lagt sig. Klockan slår 18 när jag hoppar av på perrongen och jag är glad att det tåg jag kommer med inte går vidare över sundet utan stannar ovan jord så jag får njuta av ankomsten till min gamla hemstad på bästa sätt. Malmö Live tornar upp sig bakom Börshuset och jag får väja för en hybrid mellan spårvagn och buss när jag sneddar över stationsplan bort mot Stortorget. Nytt möter gammalt. Bekant möter okänt. Jag är tillbaka i mitt älskade Malmö!

Jag tar en promenad på bekanta gator. Jag går utan att tänka, fötterna bär mig rätt ändå. Min gamla busshållplats är borta men de gamla vanliga skyltfönstren jag tittat i så många gånger förr är kvar och om bara några veckor står de små julbodarna uppställda som alltid vid denna tiden på året.

Gågatan upp mot Triangeln är i förändring. Men killen i den lilla jourbutiken är kvar. Jag funderar på att gå in och ge mig till känna men ändrar mig. Klockan har passerat sju men jag gör ändå en vild chansning och kollar om Misan är kvar på salongen när jag ändå ska springa inom Hemköp. Och där bakom en halvt nedstängd gallerdörr är hon. Kvar sist av alla som vanligt. En stor kram. En uppdatering på vad som hänt sen sist och ett löfte om att ses snart igen och sen är jag tillbaka på de välkända stråken. Njuter av att handla i den så välkända kvartersbutiken men hanterar inte riktigt de nya självutcheckningskassorna.


Trots det som kan ses på bästa nyhetstid i nationell TV känns det tryggt. Hemma är tryggt. Malmö är hemma. Gustav är öde när jag sneddar tillbaka bort mot hotellet igen. Det känns bra att vara tillbaka om så än bara för några dagar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...