måndag 14 juli 2014

Till alla enbarnsföräldrar - och alla andra föräldrar


Jag skriver detta inlägg med risk för att alla enbarnsföräldrar från och med nu och för all framtid, eller möjligen fram till att ni kanske blir tvåbarnsföräldrar en dag, kommer att hata mig - men det är det värt!

Året är 2007 och vi är på kalas hos en god vän till oss som för en dryg månad sedan blivit pappa till en ljuvlig liten dotter. Med på kalaset är, förutom vi, en liten hord av nyfunna vänner till våra vänner. Nyfunna vänner som i vänner funna i föräldragruppen. Nyfunna vänner som i vänner som de, liksom våra vänner, har ett tillbehör. En nybakad liten knodd.

Jag och J har ingen knodd.
I min värld finns då inte ens att vi någonsin ska ha någon liten knodd.
Någonsin!
Och jag är nöjd med det!

Vi är relativt ensamma om vår situation på kalaset och lyssnar med ett halvt öra på föräldrasnacket som dominerar runt bordet. Tills jag hör en av de nyfunna vännerna kläcka kommentaren:
- Herregud, vad gjorde man innan man fick barn liksom, vad fanns det att göra. Livet måste ju varit helt tomt och meningslöst!

För en person som jag, med kort stubin, hett temperament och en då stark övertygelse om att ett liv utan barn är ganska bekvämt och något att föredra, krävs det i den situationen att man biter sig i tungan inte bara en utan flera gånger. Jag gjorde det. För mina vänners skull. Men än idag kan jag, som ni märker, inte släppa den kommentaren.

Just då satt vi där och var "knoddlösa" frivilligt, men vad vet vi och vad visste hon om de övrigas önskemål och möjligheter att få barn.

Så kom dagen - den 14 juli 2014 - när jag finner mig själv tänkandes en snarlik tanke, om än inte alls likadan. V sover över hos mormor inatt och när J och jag kommer hem med bara B känns det plötsligt som att vi har all tid i världen. Så mycket tid att jag blir handlingsförlamad och istället för att få massor med bra saker gjorda får jag ingenting gjort. Och då tänker jag tanken.

- Herregud, vad gjorde jag innan jag hade två barn.

Nej - jag tyckte då rakt inte att livet var tomt och meningslöst innan jag fick två barn, där slutar likheten. Men det var ganska behagligt ändå, vad klagade jag på? Vilken tidsbrist hade jag?

Så med risk för att alla ni enbarnsföräldrar nu hatar mig för tid och evighet ger jag rådet: NJUT av lugnet med ett barn. Rätt som det är kan de vara två och DET är dubbelt så många som en.

Gonatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...