torsdag 31 juli 2014

Oväntade tårar

Föreställ er att ni möter en flåsande halvspringande joggare som ömsom gråter lite lätt hulkande, ömsom skattar ljudligt samtidigt som hon nynnar lite lätt på Sean Banans "Sean den förste banan" med lurar i öronen... Det är en syn du hade kunnat få uppleva i Ullstämma i morse.

Min vana trogen satte jag igång Sommar i P1 när jag gav mig ut på min PW/joggingrunda i morse. Dagens värd - David Hellenius. Jag förväntade mig ett underhållande program. Och halvvägs igenom det, det är ungefär så lång tid jag springer, har det varit underhållande. På på ett sätt jag inte väntade mig. Därav den syn jag beskriver ovan.

En stund in i programmet när han klarat av berättelsen om hur han blev programledare kommer han in på sin hypokondriska ådra och kommer med många bra funderingar i ämnet. Och det vet ni vid detta laget att det är ett bekant ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Men han berättar också om den dramatiska förlossning han upplevde när deras son Leo föddes. Med en otrolig värme och kärlek målar han upp de sekunder som förlöpte när sonen förlöstes och inte andades, när han tillsammans med den lille pojken fördes till ett annat rum, när sekunderna blev evighet och när sedan ett litet litet ljud kom från den alldeles nya lilla krabaten. Själv funderade jag på hur lyckligt lottad jag är som fått uppleva två smidiga förlossningar (om man jämför) och hur jag inte behövt oroa mig för att mina barn mår bra - och det är ungefär nu jag börjar hulka lite lätt...

"Leo - jag älskar dig - denna låten är till dig" säger David och så drar Sean Banan igång i lurarna.
Jag inser att jag springer och gråter till ett Sommarprogram och dessutom när det är Sean Banan i lurarna. Och så skrattar jag högt och ljudligt och sjunger med i resten av låten.

Hur löprundan gick? Sådär faktiskt. Motvind som bara den, men jag tog mig runt och det är huvudsaken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...