söndag 18 maj 2014

15 år och 28 timmar


Tidigt i lördags morse satte jag mig i bilen och styrde söderut mot Karlskrona för att möta upp Fia och spendera ett dygn i vår gamla hemstad. Tjugo år har gått sedan jag flyttade till Karlskrona. Femton år har jag och Fia känt varandra och i år är det tio år sedan jag flyttade från denna pärla och var fast beslutsam att komma tillbaka. Så blev det inte. Något som jag under denna vistelse har konstaterat har påverkat mig mer än vad jag trott.

Karlskrona visade sig från sin absolut bästa sida och medan jag väntade in Fia passade jag på att insupa utsikten ovan. Utsikten över Borgmästarfjärden. Så många gånger jag promenerat här från vår lilla lägenhet på Björkholmen till stan eller till jobbet. Undrar om jag uppskattade och njöt lika mycket av utsikten då som nu.




Fia mötte strax upp och efter lite glada skutt och hejarop över att ses och dessutom i Karlskrona, checkade vi in, gjorde oss hemmastadda och tog sen en tur på stan för att se och konstatera vad som hänt sedan sist, vilket visade sig vara en hel del. Lunch avnjöts i solen på Nivå och efter inhandlande av lite bubbel begav vi oss hem till älskade Bird och slängde oss i hennes soffa och blev bjudna på kaffe och allmänt ompysslade. När vi slappat färdigt tog vi den obligatoriska promenaden till Björkholmen, kollade in våra gamla "hoods", pratade minnen och försökte förgäves ta en någorlunda vettig bild på oss alla tre tillsammans. Vi har aldrig lyckats med det hittills så jag vet inte vad jag trodde skulle ha förändrats denna gången...

Efter en stunds vila på hotellrummet blev det bubbel och lite piff innan vi landade på Scandics fantastiska uteservering och fick besök av både Bird och Mia. Fantastisk mat, och underbar underhållning tillsammans med världens vackraste utsikt och solnedgång. Kan man önska sig mer?

Och innan vi traskade vidare mot stan blev det ett kärt men ALLDELES för kort återseende med älskade Lotta. Men det ska jag se till att ändra på... Lotta, snart kommer jag till Karlskrona bara för dig!

När Scandics uteservering började bli för kall spatserade vi upp på stan och flanerade runt på alla gamla och nya hak. Träffade både på gamla bekanta och konstaterade att det var några år sedan man var yngst på ställena. Allt i en enda salig röra. Någonstans runt när klockan slog ett var det dags för den obligatoriska kebaben på Michels och sen bestämde sig tanterna för att traska tillbaka till hotellet, ungefär lagom när alla andra kom ut.
Men hej - det är ju en dag idag också.


 
Imorse vaknade jag av att regnet smattrade på hotellfönstret och vyn ovan hade bytts mot vyn nedan. Ett grått och regnigt men fortfarande alldeles alldeles underbart Karlskrona.
 
 
Fia och jag satt sedan länge i uterummet och avnjöt vår frukost, pratade gamla minnen och framtid. Såg skärgårdsbåtarna tuffa ut på fjärden och hörde regnet smattra mot rutorna. Önskade att våra 28 timmar aldrig skulle ta slut.
 
Innan bilen styrde norrut tog jag mig sedan en tur västerut, mot gamla bekanta områden och vägar jag kört många gånger förr. För att se ett nytt hus, ett nytt par och ett nytt litet liv. Men mer om det i ett annat inlägg, för det krävs ett eget. Nu ska jag packa upp och förbereda mig för en ny vecka fullproppad med kul saker, date med Lina, hämtning av familjen på flygplatsen, spännande seminarie och förhoppningsvis en lugn och skön helg - bland så mycket annat!

1 kommentar:

  1. Karlskrona snackar vi om varje sommar att vi vill åka till. Mest jag men jag låter så väldigt entusiastisk att T brukar tro att han också vill det. Finns det något roligt att locka lite extra med? För en familj med en faktatokig sexåring och en extremt easygoing åttaåring? Jag skulle ju kunna googla men det här känns ju mer äkta!
    Du ska väl med på onsdag
    Kram.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...