torsdag 29 maj 2014

Att ladda batterierna


Jag laddar batterierna.
Jag rensar i kalendern.
Funderar på vad som är viktigt.
Njuter av att vara närvarande.
Prioriterar.
Försöker känna efter vad som är jag.
Vad som är prioriterat för mig...
Hon här ovan är bland de saker som prioriteras högst.
Hon är fantastisk och hon är den som kan göra mig rosenrasande.
Och jag älskar henne av hela mitt hjärta.



Att ladda upp för en ledig dag mitt i veckan är ju viktigt. 
Så efter läggning i onsdags trampade jag bort till Johanna. 
Vi snackar en underbar solnedgång.
Kan inte se mig mätt...


- Jag kan ha gått lite överstyr, sa Johanna innan jag fick komma in till soffan... 
Fem sorters vin och världens ost och kexbuffé med inslag av nötter, 
lufttorkad skinka och choklad. 
Jo man tackar. Myskväll inledde ledigheten. 


Ledighet som idag har bestått av bland annat promenad med liten sovande B. Ordentligt tungt underlag att dra vagnen på valde jag men omgivningarna vägde upp slitet. 
Herregud så skönt att komma ut i skogen. 
Ungefär samtidigt som denna bilden togs susade syster med familj förbi på E4:an mot Gävle. Egentligen skulle hon ha hämtat upp mig för färd mot kusinträff i dagarna fyra men i tider av batteriladdning kan man ibland behöva prioritera om även när det gäller sociala begivenheter. Så blev det denna gången!


Istället har dagen bestått av att lapa sol på en bänk i lekparken medan yrvädret lekte med kompisarna och lite senare under eftermiddagen besök hos Lina på den nyoljade altanen.
Hon bor sedan vi flyttade bara tio minuter bort, ändå var det första gången jag fick se den väldokumenterade altanen live. Men troligen inte den sista. 
Nu blir det snart promenad och vin-date med slutdestination - altanen!


En perfekt dag avslutades med semesterplanering i soffan och till det glass, jordgubbar och ett glas rosé. Kan det bli bättre? Ja det kan det, för på lördag åker jag på ett kortare besök än tänkt till Gävle och möter upp kusiner och syster för en minikusinträff. 
Precis lagom för en som laddar batterierna.

måndag 26 maj 2014

Mitt emellan två liv

I onsdags fick jag till mig några kloka ord på vägen till livs.
Ni vet ord som även om de kan ha sagts många gånger förr plötsligt sägs vid precis rätt tillfälle och träffar rakt i hjärtat.

Så nu är jag mitt emellan två liv.
Det jag levt och trott mig gilla och det jag tänker hitta som jag mår bra av.

söndag 18 maj 2014

15 år och 28 timmar


Tidigt i lördags morse satte jag mig i bilen och styrde söderut mot Karlskrona för att möta upp Fia och spendera ett dygn i vår gamla hemstad. Tjugo år har gått sedan jag flyttade till Karlskrona. Femton år har jag och Fia känt varandra och i år är det tio år sedan jag flyttade från denna pärla och var fast beslutsam att komma tillbaka. Så blev det inte. Något som jag under denna vistelse har konstaterat har påverkat mig mer än vad jag trott.

Karlskrona visade sig från sin absolut bästa sida och medan jag väntade in Fia passade jag på att insupa utsikten ovan. Utsikten över Borgmästarfjärden. Så många gånger jag promenerat här från vår lilla lägenhet på Björkholmen till stan eller till jobbet. Undrar om jag uppskattade och njöt lika mycket av utsikten då som nu.




Fia mötte strax upp och efter lite glada skutt och hejarop över att ses och dessutom i Karlskrona, checkade vi in, gjorde oss hemmastadda och tog sen en tur på stan för att se och konstatera vad som hänt sedan sist, vilket visade sig vara en hel del. Lunch avnjöts i solen på Nivå och efter inhandlande av lite bubbel begav vi oss hem till älskade Bird och slängde oss i hennes soffa och blev bjudna på kaffe och allmänt ompysslade. När vi slappat färdigt tog vi den obligatoriska promenaden till Björkholmen, kollade in våra gamla "hoods", pratade minnen och försökte förgäves ta en någorlunda vettig bild på oss alla tre tillsammans. Vi har aldrig lyckats med det hittills så jag vet inte vad jag trodde skulle ha förändrats denna gången...

Efter en stunds vila på hotellrummet blev det bubbel och lite piff innan vi landade på Scandics fantastiska uteservering och fick besök av både Bird och Mia. Fantastisk mat, och underbar underhållning tillsammans med världens vackraste utsikt och solnedgång. Kan man önska sig mer?

Och innan vi traskade vidare mot stan blev det ett kärt men ALLDELES för kort återseende med älskade Lotta. Men det ska jag se till att ändra på... Lotta, snart kommer jag till Karlskrona bara för dig!

När Scandics uteservering började bli för kall spatserade vi upp på stan och flanerade runt på alla gamla och nya hak. Träffade både på gamla bekanta och konstaterade att det var några år sedan man var yngst på ställena. Allt i en enda salig röra. Någonstans runt när klockan slog ett var det dags för den obligatoriska kebaben på Michels och sen bestämde sig tanterna för att traska tillbaka till hotellet, ungefär lagom när alla andra kom ut.
Men hej - det är ju en dag idag också.


 
Imorse vaknade jag av att regnet smattrade på hotellfönstret och vyn ovan hade bytts mot vyn nedan. Ett grått och regnigt men fortfarande alldeles alldeles underbart Karlskrona.
 
 
Fia och jag satt sedan länge i uterummet och avnjöt vår frukost, pratade gamla minnen och framtid. Såg skärgårdsbåtarna tuffa ut på fjärden och hörde regnet smattra mot rutorna. Önskade att våra 28 timmar aldrig skulle ta slut.
 
Innan bilen styrde norrut tog jag mig sedan en tur västerut, mot gamla bekanta områden och vägar jag kört många gånger förr. För att se ett nytt hus, ett nytt par och ett nytt litet liv. Men mer om det i ett annat inlägg, för det krävs ett eget. Nu ska jag packa upp och förbereda mig för en ny vecka fullproppad med kul saker, date med Lina, hämtning av familjen på flygplatsen, spännande seminarie och förhoppningsvis en lugn och skön helg - bland så mycket annat!

fredag 16 maj 2014

Okej - vad hände???

Lite mer exakt vad hände med den senaste veckan. Det var nyss fredag och nu är det fredag igen... Vid en närmare titt bland fotona i iPhonen hände ungefär detta...

Lördagen spenderades på förskolan på
vårens städ- och fixdag med alla underbara
härliga föräldrar. Ett nöje - faktiskt!
Förutom packning ägnades söndagen åt test av cykelvagn.
Här sitte de väl bra? ;-)

Och ska man nu åka bort i en vecka så måste man kunna
kommunicera via Skype.
Här är det Vic som övat!

Nöjd och glad kom jag sedan i säng redan halv tolv på söndagkvällen och såg fram emot sju och en halv timmes sömn. Något jag inte fått på länge. Men ack vad jag bedrog mig. Bara någon timme senare var det dags att vakna till och ta hand om en magsjuk dotter. Så så mycket sömn blev det inte den natten... Tack och lov gick det över fort och efter lite feber under måndagen och utan att någon annan insjuknat var vi alla redo för avfärd på tisdagen. Personligen gällde det en tvådagars arbetsresa...

Aastras applikationsdagar på Djurönäset utanför
Stockholm var målet.

Förutom arbete hann vi med lite lakritsprovning.


Och bubbel innan kvällens middag...

Jag ska inte skryta med att jag var pigg dagen efter... Kanske till och med så opigg att jag vid hemkomst till stan hoppade på bussen hem, kom på att jag måste kliva av i stan och gör så. Dessvärre utan min väska med bland annat nycklarna hem. Den åkte vidare till Ullstämma.
Min hjälte till granne - Micke - sprang dock upp till bussen och hämtade upp min ensamma väska medan jag själv undvek en hjärtinfarkt på kuppen med ett glas rosé i trevligt sällskap på Bishops.
Efter det har arbetsveckan flutit på med 13 timmars jobb på torsdagen men mer humana 8 timmar under fredagen - kryddat med lite aggressioner mot vissa hantverkare!

På kvällarna har jag fått samtal från sydligare delar.
Den här lilla krabaten blev superglad när vi sågs via
paddan. Goa unge och mamman fällde en tår!

Den här godingen ringde lite senare och berättade om disco
och dater med Lollo och Bernie. Och mamman fällde
ännu en tår!

Imorgon bär det av till Karlskrona.
Tidigt tidigt sätter jag mig i bilen och kör de fyra timmarna
hemåt! Där möter finaste Fia upp för ett dygn i vår gamla
hemstad.

Så med det sagt är det dags att hoppa i säng efter en mysig kväll i soffan framför en "Corneliafilm" med ett glas rött och lite choklad. Det går ingen nöd på mig här hemma men det är lite tomt - och tyst!

fredag 9 maj 2014

Att börja om


 

När jag 2008 för första gången sedan högstadiet tog mina första små, jag ska inte överdriva och säga löparsteg, men joggingsteg i alla fall, trodde jag på allvar att jag inte kunde springa. Jag var helt allvarlig när jag berättade för J att jag faktiskt inte kunde springa. På riktigt. Om jag ens försökte så svartnade det för ögonen, det började isa i den nedre tandraden och jag trodde på riktigt att slutet var nära. Men skam den som ger sig. Från att inte kunnat ha springa alls till att i alla fall lunka fram helaVårrusets fem kilometer på 45 minuter och ett år senare på 34 minuter och 17 sekunder...

Sen...

Ja sen vet ni ju hur det gått. Upp och ner. 
Och varje gång det gått sådär utför har det tagit emot att ge sig ut och börja springa igen. Varför? För att envisheten i mig säger att jag inte kan prestera sämre än den senaste rundan. Även m den skedde för flera år sedan och min kondition försämrats avsevärt. Dömt att misslyckas.

Nu är jag faktiskt på gång. Jag tar hjälp av en app. Tar ett steg i taget. Ökar sakta. Intervaller. Längre och längre stunder löpning. Och det går bättre och bättre. I tisdags i Stockholm gav vi oss ut och sprang mellan jobb och middag. Bara det i sig var en prestation. Att jag inte bara hade kläderna med mig i väskan... Jag sicksackade mig bort mot Odenplan, backe upp och backe ner. Spanade in Journalisternas hus, Calle Flygare, sprang nästan in i Linda Rosing och sprang lite MER än appen sa till mig att göra.

Och när RunKeeper summerade den senaste halvtimmen var det en bra halvtimme, den bästa på länge! Det går framåt. Jag längtar till nästa runda. Jag har börjat om!



onsdag 7 maj 2014

En bildbomb från två dar i Stockholm


Lunch i solen i Kusträdgården - synd å klaga!
 
Är just hemkommen från en tvådagars i Stockholm.
En tvådagars som ser ut som följer i mobilkameran. 


Första gången på Scandic Grand Central, men definitivt inte sista.

Ett hotell med det lilla extra. Små detaljer.
Såsom lite lyxigare tvål och schampo badrummet och små
tänkvärda ord var du än tittade.

Middag avnjöts på Vapiano. Också första gången.
Men absolut inte sista! Shit så smarrigt!

Och efter en promenad genom gamla stan
råkade vi sedan hamna på Aifur.
Ett ställe i sann Vikingaanda där T:s öl
hette Vattnajökul och serverades i någon form
av keramikstop.
I ljusens sken fick vi sen lyssna till musik
som andades fornnordiska toner.
Lite av en tidsresa.
 
Dagen idag har bestått av konferensen Nolldistans från tidigt till sent och har inte dokumenterats alls. Kan bero på att timmen blev sen igår och jag har kämpat hårt för att hålla ögonen öppna under dagen.
Mot torsdagen!

söndag 4 maj 2014

Effektiv söndag



Det skulle vara en rejäl underdrift att säga att jag gillar att vara effektiv. Jag fullkomligt älskar och går helt igång på att vara effektiv. Sååå efter en kortare sovmorgon - till halv sju (!) - liksom sprutade energin ur öronen på mig. Med kaffekoppen i högsta hugg plockades diskmaskinen ur, tvätten veks ihop, ny tvätt stoppades in i maskinen och frukosten dukades fram till övriga tre som slappade i soffan. Innan klockan slagit åtta infann sig jag, lilla V och en sovandes B på affären för handling medan den andra mamman fick dammsuga i lugn och ro. Här snackar vi bra start på dagen!



Medan J och B begav sig mot stan för lite kompishäng och shopping fick jag och V dagen för oss själva. Pyssel och lunch hemma innan vi begav oss mot stan. Har jag sagt att jag verkligen trivs här i Ullstämma. Trots att vi inte bor allt för långt från stan sitter vi granne med hästhagen och väntar på bussen. Det är underbart!


Äventyret på stan för dagen var, förutom lite shopping, bio! Tingeling och piratfen stod på schemat. Poppis, men jag är förvånad att man har 25 minuter reklam innan en film som är så riktad till barn. De hinner ju tröttna innan filmen ens börjat.

Till middag var det sedan tänkt att avnjuta lite grillat. Jag säger bara såhär. Skillnaden mellan mig och min fru när det gäller att grilla är inte så stor, mer än att jag har insett att jag inte behärskar tekniken. Så kan vi väl det låta var bra med det... Och det finns ju andra sätt att tillaga maten på när J fokuserar mer på att sätta ihop de nyinköpta utemöblerna än om "spjäll" och annat som tydligen är en del av grillen är öppna.

Nu laddar vi för en ordentligt hektisk vecka.
Lång och fullspäckad arbetsdag imorgon, följt av packning och motion.
Stockholm från tidig morgon tisdag till sen kväll onsdag. Förutom arbete även styrelsemöte på torsdag och så semifinaler i Eurovision både tisdag och torsdag såklart. Arbetspass på förskolan på fredag eftermiddag och därefter den stående städ- och fixdagen på samma förskola på lördagen och så middag och Eurovision-final med gäster här hemma på kvällen. Söndagen blir banne mig vilodag innan nästa veckas måndag bjuder på packning för alla fyra familjemedlemmar, dock med olika mål...

lördag 3 maj 2014

Det kan kallas en bra avslutning på lördagen...


Ungefär samtidigt som ett härligt gäng tjejer ikväll träffades på BK:s för Annas & Annas vårfest klev jag ut genom dörren och gav mig ut på PW med inslag av löpning. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är lite avis men nu lyssnar jag på kroppen och tar det lugnt. Och när naturen bjuder på en sagolik solnedgång likt den ovan och Spotify på bästa musiken då känns livet ganska okej ändå.

torsdag 1 maj 2014

När kroppen säger till...

Det blev en mysig Valborg igår trots att vädrets makter tyckte att det skulle bli annat än grillat att äta. Våren firades in med familjen, svärmor och finaste Johanna som inte bara förgyllde kvällen med sitt sällskap. Hon tog även hand om nattningen av min lilla goding - det gillas när gästerna tar hand om den. Johanna är Vic´s absoluta favorit så det gick strålande alltsammans.

Sen fastnade jag och Johanna med varsitt glas vin i soffan och pratade och pratade som vanligt. Någonstans runt 23 gick jag in i någon typ av andra andning och kom i säng först runt 01:30.
 
I morse fick jag sovmorgon och kom upp yrvaken runt halv tio. Det tog inte lång tid innan jag kände bekanta smärtor i magen. Shoppingturen fick ställas in och medan de övriga tre åkte in till stan intog jag återigen horisontalläge och låg kvar där till klockan var över fyra. Det är några år sedan nu, men ironiskt nog var ett av våra samtalsämnen igår kväll mina besök på sjukan för divertiklar runt årsskiftet 2011/2012.
 
Och det är inte mycket att säga om. Kroppen säger till när det behövs. Synd bara att inte hjärnan sagt till redan. Eller kanske känt av signalerna. Mest troligt behöver jag stressa ner, äta bättre och dricka mer vatten! Jag kan ju dethär. Det ska inte vara några problem att hantera. Tur för mig att jag har några dagar ledigt och kan fokusera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...