måndag 21 april 2014

Familj



Påskhelgen kan hittills sammanfattas i ett enda ord. Familj. Vi har hunnit träffa mängder med familjemedlemmar och jag har inte bidragit med blodsbanden till någon av dem. En av anledningarna att vi flyttade tillbaka hit till Linköping var ju just familjen. J har åtta morbröder och mostrar i stan med tillhörande kusiner och kusinbarn så det finns gott om det. Och bara några mil bort finns släkten på andra sidan också. Min egen familj, den lilla som finns, bor ett antal mil längre bort och är inte samlokaliserade till en enda ort någon av dem.

I fredags hann vi med fika hos en moster där två kusiner till J med respektive och barn var hemma på påskmiddag. Kvällen spenderades med svärmor M och ännu en moster. När barnen lagt sig och frugan spelade kort med mamma och moster la jag mig till rätta i soffan och somnade till Let´s dance och gnabbet om vem som vann sista rundan. Lite familjegnabb kan tydligen få den mest effektive att slappna av och somna.

Detta med en stor familj är inte alltid helt enkelt att vänja sig vid. Jag har jämfört det med att gifta in sig i kungafamiljen för en vanlig dödlig. Kanske överdriver jag något, men skillnaden för mig är gigantisk. Från att ha växt upp med, som jag minns det, mamma, pappa försvann i ganska tidig ålder, till att ha så mycket familj omkring mig att jag inte hinner träffa dem alla om jag så anstränger mig till max. Det är inte alltid lätt för en ensamvarg som vant sig vid lugna helgdagar och högtider att vänja sig vid ståhejet. Ibland drar jag mig undan. Tar en promenad och andas. Lyssnar på mina egna tankar. Missförstå mig rätt nu, det är fantastiskt, men väldigt väldigt annorlunda om man jämför med det jag alltid varit van vid. På påskafton bar det av mot Kisa. Där väntade påskmiddag med J´s pappa, pappas fru och J´s två bröder och elva personer till.

Barnen njuter i fulla drag av jämnåriga och lite äldre som ger all uppmärksamhet de kan till dessa små liv som bara insuper allt och sen är nästintill omöjliga att få i säng. Det var ganska skönt att landa hemma i eftermiddags, slänga upp dörren på vid gavel och låta Vic leka fritt med kompisarna på gatan, sätta igång diskmaskinen och packa upp medan frugan fixade inför kvällens grillning. Allt har en tjusning och när jag nu summerar påsken 2014 i ensamheten när resten av familjen somnat inser jag att den där ensamvargen i mig tar ganska stor plats ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...