fredag 21 mars 2014

Det sägs att...

Duchenne-leende innebär att mungiporna dras upp, musklerna kring ögat är aktiva och det bildas skrattrynkor runt ögat. Det räknas ofta som äkta. Forskning visar att Duchenne-leendet är kopplat till äkta upplevelser av glädje och välbefinnande.

Säkra källor säger att det är så.
Tänk va...

torsdag 20 mars 2014

Att tanka energi

Visst är det ett uttjatat uttryck kanske... men ändå så viktigt - att tanka energi! Är det något jag har lärt mig de senaste åren så är det att jag måste tanka energi och självklart hoppas jag att jag också kan bidra till detsamma för någon annan.

De förekommer ganska ofta på bild i min blogg bruttorna här nedanför. Med ALL rätt. De har hängt med mig i med och motgång. Peppat och rutit i. De har lyssnat och gett råd. Denna veckan har jag fått tanka energi hos dem båda. Via ett oförberett möte på väg till bussen gjorde brutta nummer ett hela min måndag. Och via en väl inplanerad lunchdate i de analoga kalendrarna gjorde brutta nummer två min dag idag.



Lägg till det timme ut och timme in av prat i tisdags kväll så är jag redo att ta mig igenom de där återstående gråa dagarna innan det blir vår på riktigt och solen hjälper till att tanka.

söndag 16 mars 2014

Blåsningen

Vilken helg mina vänner!

Ledigheten startade med after work på förskolan. Det är sådant som händer i ett föräldrakooperativ ser ni. På fredagseftermiddagen dröjer de som så önskar sig kvar efter att verksamheten stängt. Barnen placeras med popcorn och saft framför en film och de vuxna tar ett glas vin och pratar. Mycket trevligt som vanligt.
Efter "after worken" begav vi oss vidare hem till lilla V:s BFF G och blev bjudna på middag. Mycket trevligt men innan 21 var det fler än töserna här till höger som började bli slitna. Båda barnen och nästan en av mammorna somnade i bilen på väg hem.



På lördagsförmiddagen satte jag mig sedan i största hemlighet på en buss mot Göteborg och vidare mot Uddevalla. En högt älskad systerson skulle firas - helt utan hans egen vetskap. Klockan fyra landade jag i Uddevalla. Födelsedagsbarnet var iväglurad av dottern för att övningsköra, och på hemmaplan pågick febril aktivitet för att få allt på plats. Strax efter 18 efter en stor insats av dottern Tuna i att förhala hemfärden, dök han upp i dörröppningen. Grundlurad! Ååååh vad jag älskar överraskningar när jag inte drabbas av dem själv! Ska någon överraska mig vill jag gärna ha lite koll även om jag aldrig skulle erkänna att jag avslöjat något. Robin däremot hade ingen koll - men blev vad det verkade - glad ändå.


När alla gästerna gått hem blev det som vanligt. Vi fastnade upp och gick inte och la oss förrän tjugo över tre! Rena ungdomsfasonerna om du frågar mig.

Så nu mina vänner är det nog banne mig dags att gå och knyta sig och låta fullmånen vagga mig in i djupsömnen för imorgon väntar en ny härlig vecka!

tisdag 11 mars 2014

I 180 och sakta mak...


Jag brukar ofta säga (och skriva) att livet går i 180.
Att tiden har kontrollen och inte jag.
Det brukar inte vara i positiv bemärkelse.
Men nu går det i 180 och jag har kontrollen!
Almanackan är uppdaterad. Solglasögonen är med i väskan om solen skiner.
Träningspassen inbokade. Biljetter köpta.
Roliga och nödvändiga saker slåss om uppmärksamheten i en lagom mix.
Lunchdater med vänner och AW:s med dem som betyder mest.
Medan telefonen uppdateras till senaste versionen smuttar jag på ett glas rött och planerar kusinträff.
Och i morse hann jag med SMS (inte FB-hälsningar) till de personer vars dag det är idag.
Jag känner mig harmonisk!
Det är livet på en pinne det!

söndag 9 mars 2014

Om dagarna som gått...

 
Underbara älskade sol. Vilket bra humör du får mig på.
Så välbehövligt med dessa strålar efter en vecka med sena kvällar och full agenda.
Måndagskvällen spenderades med ofrivilligt arbete efter ett litet haveri hos Telia.
Tisdagkvällen bestod av styrelsemöte på förskolan och efterföljande kvällsjobb som vanligt.
Onsdagkvällen ägnades åt tidredovisning och datorn stängdes 23:30.
Betydligt trevligare var det med vinkväll hos Johanna på torsdagen, men kvart över tolv var jag tvungen att ge upp.
Är det då inte märkligt att man ändå inte går och lägger sig på fredagen när man har möjlighet.
Nej då fastnar man med allt det där man inte hinner annars. Slösurfning och bästa listorna på Spotify.
 

 
Tur då att dessa godingarna förgyller lördagmorgonen!
Lördagseftermiddagen förgylldes med veckans date med dammtrasan medan ovan nämnda barn och frugan förpassades till den lilla blondas bästa kompis på lek!
Lagom till middag kom finaste Johanna på besök. Kändes skönt med ett lika nervöst sällskap som jag själv var till kvällens mellofinal.
Och därmed blev klockan sen innan jag stupade i säng.


 
Efter den vårigaste marssöndagen i mannaminne som avslutades med den stora ungen hos mormor sitter jag nu här.
Klockan närmar sig halv tolv och imorgon börjar ännu en hektiskt men fantastisk arbetsvecka.
Om jag funderar på att gå och lägga mig?
Alldeles strax.
Ska bara visa lille B efter kvällens bad. Godingen!
Älskade, älskade unge!
 
 
Efter frugans spontaninköp av altan under förra veckan hoppas jag nu att vårvädret håller i sig.
Det är inte helt omöjligt att det kan bli altanhäng redan till nästa helg om takten och vädret håller i sig.
 
I övrigt mina vänner är det måndag imorgon. Är det inte alldeles alldeles underbart!?

lördag 8 mars 2014

Om ånger och styrka



1999 gick mot sitt slut och ett nytt årtusende låg för mina fötter.
Jag hade just avslutat en två månader lång reseledarutbildning på Mallorca. Jag kom hem stärkt av alla nya erfarenheter. Redo att ta tag i ett nytt liv. Ett liv utan tryggheten jag levt i några år men med en ny typ av trygghet - min finaste Fia.

En månad senare, när jag just började vänja mig vid vardagen och rutinerna, kom samtalet.
I andra änden fanns min syster.
För mig betydde det att något inte stämde.
Mamma.
Kunde jag ringa om en stund undrade jag? Skulle bara bli klar i mötet.
Den tiden fanns inte.
Jag hann gå de 500 metrarna tillbaka till kontoret innan nästa samtal kom.
Det var över!
Tio fysiska mil bort hade mamma tagit sitt sista andetag. Troligen smärtfritt och mycket plötsligt.
De känslomässiga milen gick dock att mäta i ljusår.

För någon dag sedan åkte jag de där 14 åren och ljusår tillbaka i tiden.
En vän till mig frågade mig om jag någonsin ångrat mitt känslomässiga avstånd till mamma.
Fanns det en ånger när hon inte längre var där? När inget gick att ändra?

Mitt förhållande till min mor går inte att jämföra med någon annans. Mamma är alltid mamma sägs det, jag skriver inte under på det. Därför är jag kanske inte rätt person att jämföra sig med.

Jag har aldrig ångrat något, därmed ändå inte sagt att det inte var jobbigt att för alltid ta ett avsked av den person som sett mig sedan min första minut i livet och som känt min närvaro innan jag själv var medveten.

Efter några korta, och för att vara mig, ganska precisa meningar om saken, om ånger, om sorg, och om döden, tittade min vän på mig och sa:
- Vad stark du är.

Tack J!
Tack för orden.
Tack för att du påminner mig.
Tack för att du ser det min mamma kanske såg men aldrig sa!

fredag 7 mars 2014

Ljuset


Jag kan inte sluta njuta av ljusare mornar och kvällar... Om jag ska hitta något positivt med att det är vinter och mörkt så är det det!

söndag 2 mars 2014

Fem timmar kaos...



Idag fick vi äntligen till en date som vi säkert planerat i ett halvår Johan och jag.
Leos lekland fick besök av oss båda med familjer.
Halv tolv äntrade vi bygget och gick inte därifrån förrän nästan fem timmar senare.
Definitivt ett rekord för mig när det gäller besök på lekland.
Men så blir det med lite större barn som sällskap som håller ordning på vårt blonda yrväder.
Då slipper mammorna förnedra sig i all sköns lekattraktioner.

Personligen är jag glad att inte Johan kände till snabbknappsfunktionen för kameran på min telefon när jag försökte ta mig upp efter Vic i nedanstående bild. Det gick inget vidare om man säger så.


Och det var minsann inte bara det stora yrvädret vi fick barnvakt till - lille B sov så sött hos Lova.
Hörrni detta gör vi om va? :-)


Sist men inte minst, och på ett helt annat tema, vill jag rekommendera appen Timehop. En app som samlar dina aktiviteter på de sociala medier du är aktiv på och påminner dig om vad du gjorde för ett, två, tre år sedan o.s.v... Lite kul för en kalenderbitare som mig om inte annat.

Idag för två år sedan berättar den att jag tog av mig myggan för sista gången i 24Corren-studion.
För den förändringsobenägna såklart lite läskigt men hej... det blev ju jättebra.


Tiderna förändras. Och oavsett vad man kan tycka om nedanstående FB-uppdatering som jag tydligen presterade någon gång för runt fyra år sedan så skulle jag inte prestera den igen. 
Inte bara för att den är fullkomligt meningslös - utan för att jag inte har någon söndagsångest så långt ögat når nu för tiden!


Så mina vänner!
Imorgon är det måndag.
En ny härlig vecka tar sin början.
Se till att fylla den med massor av spännande händelser och glädje, det tänker jag göra!

lördag 1 mars 2014

När det klickar och tiden inte räcker till

När det bara klickar.
När tiden inte räcker till.
När man efter en hel dag två meter ifrån varandra och några timmar över ett par glas vin ändå måste ringa för det var något man inte hann säga och när man lägger på ändå känner att det var något man glömde...
När man vet vad den andre personen tänker säga genom att se en rörelse i ögonvrån.
När man vet exakt vad man kan göra för att driva den där personen till vansinne.
Men också vad man kan göra för att ett tungt sinne ska lätta.
När inget behöver döljas.
När trådar tappas och tas upp igen, eller lämnas för att tas upp precis där man slutade fast långt mycket senare men helt utan förklaring...
När man egentligen inte vet någonting om historien men det känns som att du känt personen på andra sidan bordet i all evighet.
När likheterna är lika skrämmande många som hur olikheterna matchar.
När tystnaden i varandras närvaro är lika behaglig som när man inte hittar nog med tid för att lätta sitt hjärta.
När det känns som att evigheten ligger framför dig men du inte nog kan vara i stunden där och då.
När tiden hade kunnat få stanna.
Då vet du att du hittat en vän och en pusselbit som passar!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...