lördag 2 mars 2013

Fru ❤ Fru


”Glöm aldrig bort vad det var som tog er hit. När det är tungt och motigt,
minns då alltid vad det var som tog er hit.”

Dessa orden fick vi från Lucia, vår vigselförrättare.
Det var den 9 juni 2010 i Orangeriet på Sofiero slott och vi blev fru och fru.

Så börjar detta inlägg från oktober 2012 som är ett av de mest lästa inläggen någonsin här i bloggen. Det inlägg där jag berättade att jag och min fru bestämt oss för att separera med en förhoppning om att hitta tillbaka till varandra.

Sedan några veckor tillbaka står det ett annat namn på dörren till den där lägenheten som bara hade mitt namn på sig. Mina saker har fått flytta tillbaka till vårt gemensamma hem och jag och min fru har bestämt oss för att ge oss en chans. Oss och vår lilla familj. Vi vill hitta tillbaka till det som var vi en gång. Månaderna isär fick oss att hitta tillbaka till vem vi själva är var för sig. Och det är genom att var de personerna vi ska hitta tillbaka till det som är vi. Till det som tog oss till Orangeriet på Sofiero den där junidagen 2012

Madeleine Ilmrud från Familjen Annorlunda skrev ett mycket klokt inlägg på sin blogg idag. Så rätt hon har i att många förhållanden tar slut på grund av att vardagstjafset får ta en alldeles för stor plats. Men visst, småbarnsåren är inte de lättaste det ska jag erkänna. Nu är det inte unikt för någon och många har klarat sig igenom det förr.

Jag tror på oss!


8 kommentarer:

  1. Åhh, vilket underbart inlägg!!!

    All kärlek
    /Maggan

    SvaraRadera
  2. Åh vad skönt att höra :) Önskar er all lycka och att det ska fungera bra och att ni hittar tillbaka till varann ordentligt! kram kram

    SvaraRadera
  3. Hurra för kärleken!!

    SvaraRadera
  4. Underbart att höra!! Länge leve kärleken ♥

    SvaraRadera
  5. Vad härligt! All lycka och kärlek till er! (Och får man lov att älska att er vigselförättare hette Lucia!! Det ville jag döpa min ev dotter till när jag gick i högstadiet!)

    SvaraRadera
  6. Under våra småbarnsår har jag många gånger tänkt att klarar vi detta så klarar vi av vad som helst sen! Men kärleken har alltid funnits där och även om det ibland har känts som att man bara vill ge upp och packa väskan så är det så värt att kämpa för. Kärleken är störst <3

    SvaraRadera
  7. Jag tror att det var ett klokt beslut.
    Hela upplägget liksom. Får man lite andrum kommer man på att man trots allt vill vara tillsammans och ger det en ny chans.

    Ha det bra!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Nu blir jag så rörd, har anat riktningen - mot bakgrund av dina inlägg och lilla presentation. Men att få det bekräftat ...! Min fru och jag har småbarnsåren framför oss, är halvvägs in i graviditeten, och hoppas kunna hålla fast vi det vår välsignelsepräst läste för oss ur Profeten: att vara en ek och en cypress - växa vid varandras sida.

    Många hälsningar från en annan fru

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...