söndag 17 februari 2013

Journalistik eller inte journalistik ?!

Jag får väl börja detta inlägg med att be om ursäkt. Be om ursäkt till de av mina journalistvänner som jobbar på Aftonbladet och faktiskt gör ett mycket bra jobb. Sen ska jag väl också säga att jag egentligen tycker det är under min värdighet att ens bry mig, men jag har ett starkt engagemang för det skrivna ordet, för underhållning och för journalistik även om jag nu har valt att byta bransch och därför måste jag få skriva, få säga vad jag tycker och reagera!

Den 28 september 1994 gick jag första året på medieprogrammet i Karlskrona med siktet inställt på en karriär och ett jobb som journalist. Den dagen inträffade Estoniakatastrofen och de närmaste dagarna efter det kom att förändra min syn på journalistik så ända in i hjärtat att jag valde att byta bana. Jag såg inslag efter inslag och artikel efter artikel där journalister som iglar behandlade människor som ingen skulle vilja bli behandlad. Jag överdriver väl något men i princip stacks det en mikrofon under näsan på de som just lyftes upp ur livbåtarna. SÅ ville jag inte jobba och DET ville jag inte vara en del av.

Femton år senare i september 2009 började jag min utbildning på Högskolan i Kalmar och då hade jag åter igen siktet inställt på ett arbete som journalist. Jag hade berabetat mina upplevelser och återfått passionen för att skriva. Bland annat genom denna blogg.

Ganska snabbt fick jag dock via mina föreläsare och lärare, de allra flesta före detta eller fortfarande yrkesverksamma journalister, veta att bloggare var "vi" inte mycket för. De sociala medierna och internet skulle snarast kunna ses som någon form av inkräktande på det journalistiska yrket. Vad höll på att hända när nu "vem som helst" kunde få uttrycka sig offentligt. Vad skulle vårt journalistiska hantverk vara värt i framtiden?

Tack och lov är vi en yngre generation journalister som nu tar steget ut i arbetslivet. Vi ser inte bloggare eller twittrare som ett hot. Istället är vi en del av mediebruset och hämtar inspiration och kraft från alla ambitösa "amatör"-skribenter och "amatör"-tyckare där ute.

Men nu håller även något helt annat på att hända.
Inte bara du och jag, vem som helst, kreti och pleti, kan uttrycka sig på nätet. Kändisar av alla de slag har hittat sitt eget forum och sätt att berätta sin historia till allmän beskådan. Själv följer jag med glädje flera olika kändisar som både bloggar och twittrar.

Plötsligt berättar kändisarna själva om saker som kvälls- och skvallertidningarna tidigare slagits om att vara först att avslöja och en stor del av den typen av journalistikens levebröd har försvunnit upp i rök. Nya sätt att berätta måste uppfinnas och ibland känns det som att man går över lik för att spetsa till och vinkla historier för att sälja lösnummer. Några pressetiska regler verkar man inte känna till, inte heller sinne för nyhetsvärdering. Att bloggare och twittrare tidigare sågs som ett hot mot det journalistiska hantverket verkar också sedan länge vara glömt, likväl som att journalistik ska vara just ett hantverk.

Nu väljer "journalisterna" att använda sig av kändisarnas egna inlägg, lägg sedan till en eller annan bitter läsares kommentar och du har en skandalrubrik som säljer.

Senast i raden att råka ut för dessa skriverier är inte helt oväntat Pernilla Wahlgren.

Saxat från Pernillas blogg

Ett enkelt twitterinlägg om att hon höll på att glömma sin 7000-kronorskräm (finns det så dyra krämer ;-)?!) på ett hotellrum och att städerskan säkert hade både blivit glad och slät om det hade hänt, skrivet med glimten i ögat, resulterar i att AB hittar en hotellstäderska som uttalar sig för hela den svenska städerskekåren och tycker att Pernilla utmålar städerskor som tjuvar.

Säg mig - vem skulle inte ha tänkt exakt som Pernilla, utan att för den delen anklaga alla städerskor för att vara tjuvar?!
Jag kan lova att det finns flera blogginlägg och tweets som uttrycker liknande budskap, men de är inte lika intressanta. För de är inte skrivna av en kändis som säljer lösnummer...

Nej, en skärpning till alla er som kallar er journalister och skriver sånhär skit!!! För att vi ska kunna vara stolta över vårt hantverk i framtiden får vi nog ta en ordentlig funderare. Plocka fram det där häftet med våra riktlinjer vi svär att följa för att få behålla vår yttrandefrihet och vår möjlighet att berätta om orättvisorna här i världen utan att bli granskade eller censurerade. Fundera lite över nyhetsvärdering och vad det egentligen betyder. Skulle du därefter välja att skriva fler artiklar om Pernillas påstådda anklagelser, Anna Books hårkatastrofer eller liknande så är min åsikt att du bör ställa din plats till förfogande för någon som verkligen har ett engagemang för nyheter.

Over and out!

2 kommentarer:

  1. Word! Känns helt absurt att såna där saker skrivs av Aftonbladet. Det känns mer som en skoltidning på högstadiet...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...