fredag 2 mars 2012

Lite upp och lite ner


Jag är hemma och på banan igen efter semestern, drinken ovan är min frukost. Den består av björnbär, vatten, proteinpulver (Inflamino, speciellt för inflammerade magar), physiliumfröskal, linfröolja, multivitamin (SuperVitalis) och sojamjölk. Mumsigt som tusan och mättande!

Jag har inte kommenterat sista rivstartsveckans plus något närmare. Det som visade sig i måndags. Anledningen till det är att jag helt enkelt inte haft tid och att huvudet har värkt så att jag har minimerat datortiden. Men nu är jag pigg och alert igen och tänkte ändå skänka det en tanke, pluset alltså, för det är det värt.

För första gången på en resa har jag nämligen inte ökat FLERA kilon utan endast 0,7. Det har annars varit standard att vågen har landat på mellan tre och fem kilo mer vid hemkomst än vid avfärd, och det oavsett vilket resmålet har varit. Det är ju svårt att äta nyttigt när man är på resande fot. Och ja, jag tänker inte komma med ett stort pekfinger och säga att det är en överdrift. För det är svårt att vara nyttig när man är ute på vägarna och på semester. Men man kan alltid välja det nyttigaste alternativet. Och oftast mår man bättre efteråt.

Dagen innan avfärd till Vemdalen gjorde jag min tarmröntgen som jag kommer att återkomma till i ett annat inlägg. Det innebar, utan att delge er för mycket detaljer såhär till frukost, att tarmen var tömd och att vågen stog på så mycket minus som det var fysiskt möjligt samma dag som vi åkte. 68,5 kilo. Och ändå hade jag bara gått upp 0,7 i måndags. Och vet ni vad? När jag tjuvvägde mig i morse var jag nere under 68,5. Jag är så glad och lycklig oavsett om det resultatet står sig till den officiella vägningen på måndag eller inte.

Men egentligen är det inte siffrorna på vågen som gör mig lyckligast - det är mitt förändrade sätt att leva. Att jag känner att jag kan "tappa kontrollen" lite och äta en våffla i våffelstugan utan att för den skull moffla i mig godis och chips på kvällen. Jag känner att jag kan ta den där salladen när vi är på restaurang och inte nödvändigtvis hamburgaren med pommes och dressing. Och jag är inte konstant sugen på smågodis. Inte alls faktiskt.

Jag känner inte att framgången är en tillfällighet. Jag känner att detta har blivit mitt sätt att leva.

1 kommentar:

  1. Åh! Blir så glad!! Hoppas innerligt att du kan fortsätta så här!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...