tisdag 20 december 2011

Divertiklar och "pyspunka"

Nu tänkte jag försöka mig på att skriva ner det som hänt de senaste dagarna. Det kommer att bli mycket snack om magen men inget "äckel-snack". Men för den som inte är intresserad av magen i allmänhet eller min mage i synnerhet kan detta inlägget tendera att bli lite ointressant. Men för min egen skull vill jag ha det nedskrivet, jag vet av erfarenhet att man glömmer, även det allra jobbigaste.

Det började natten mellan torsdag och fredag. Jag jobbade kväll på torsdagen och åt verkligen skräp. Hann inte med lunch innan på grund av tandläkartid och hann inte med lunch efter första inläsningen heller eftersom det dök upp lite nya arbetsuppgifter så lunch åt jag först någon gång efter fyra. Då hade jag satt i mig julklappen som jag fått på jobbet, för att inte avlida innan maten. Julklappen bestog av åtta fina chokladpraliner från Chocolat här i stan och ett presentkort. Och det var inte presentkortet jag tuggade i mig... Huvudvärken satt som en smäck!!!

Under natten mellan torsdagen och fredagen vaknade jag med kramper i nedre delen av magen, främst vänstersidan. De var inte alls speciellt behagliga men jag kunde somna om under kortare stunder. Huvudvärken satt fortsatt i trots värktabletter. Fredagsmorgonen var min och lilla V:s mysmorgon eftersom jag lämnar henne på dagis först 10:30 och börjar jobba 11. Magkramperna fortsatte och blev värre under förmiddagen och jag dividerade fram och tillbaka med mig själv om jag skulle sjukskriva mig eller om jag orkade. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga  och sjukskrev mig. Jag fick ner lilla V till dagis och sen åkte jag raka vägen hem och la mig. Och sov hela dan.

Kramperna fortsatte och orken fanns inte. Inte heller matlusten. Vid lunchtid på lördagen fick något mig att känna att det var dags att söka vård. Jag ringde 1177 och berättade om mina symptom och fick tid på jourcentralen en timme senare. J och V körde mig dit. Men en liten 15 månaders tjej tycker inte det är så kul att vara i ett väntrum så jag skickade hem dem igen och tur var väl det. Det blev många timmars väntan.

14:30 hade jag tid på jourcentralen, efter undersökningar av magen så jag började tjuta och en snabbsänka som var lite väl hög blev jag vidareskickad för gynundersökning på akuten. På akuten konstaterades den höga sänkan i fler blodprover. Gynundersökningen visade dock inget och jag blev vidareskickad till en kirurgläkare som tryckte ännu lite till på magen och skickade mig till en röntgen. Runt ett på natten, nästan tolv timmar efter att jag kommit till jourcentralen fick jag svaret på röntgen.

En ficka på tarmen som det heter i dagligt tal eller en divertikel som jag har förstått att det heter på fackspråk. Fickan var dessutom mycket inflammerad. Det finns olika stadier av allvar på dessa inflammerade fickor. I vanliga fall är den bara inflammerad och då avhjälper man det med flytande och skonsam kost en tid. Men min ficka hade troligtvis fått så kallad pyspunka. På fackspråk heter det något med perforering och innebär helt enkelt att det har blivit ett litet hål i den. Olika mycket kan då läcka ut i magen beroende på hur stor pyspunkan är och när det gått så långt behandlar man med antibiotika. Därför fick jag också stanna kvar på sjukan. Runt halv två på natten var jag på plats på KAVA - Kirurgisk akutvårdsavdelning på US här i Linköping. Jag och mina dropp. Surrealistiskt.

Nu vet jag att jag fick stanna två nätter. Blodvärdena blev snabbt bättre. Antibitoikan via droppet verkade bra. Jag fick börja försöka äta och efter ett dygn tog de bort det kompletterande droppet som jag fick för att jag inte kunnat eller fått äta.

Jag inser att det var nära en katastrof. Det finns ytterligare ett stadie av allvar på dessa inflammerade tarmfickor och det är när de spricker. Då är det akut operation, töming av magen och borttagning av en bit av tarmen som gäller. Med påföljande stomipåse.

Min pyspunka var bara en liten förvarning som hade kunnat leda till operation och slutligen en tillfällig stomipåse. Med tanke på att värdena är bättre och att jag mår bättre så behöver jag med största sannolikhet inte opereras. Men jag vågar ännu inte tänka bort det. På något sätt visar det mig allvaret i situationen. Jag tackar gudarna att jag tog symptomen på allvar och ringde sjukvården. Jag tack för vården och omtanken jag fått på jourcentralen, akuten och KAVA. Vilket jobb de gör sjukvårdspersonalen.

Nu är det flytande kost som gäller en tid framöver. 2011 blir det inget julbord. Sen ska jag sakta vänja mig vid riktig mat igen men göra drastiska förändringar i kosten. Mer fibrer, inget socker och ingen skräpmat. Det är ledorden.

För mindre än en månad sedan konstaterade jag i detta inlägg att det var dags att fokusera. Tre gånger på fyra år hade jag då legat däckad i märkliga magåkommor, såhär i efterhand förstår jag ju vad det har handlat om alla gångerna och jag kan dessutom lägga till ytterligare en gång under sommaren 2010 med samma symptom. Den senaste blev den fjärde, eller egentligen femte, på fyra år. Märkligt att det ska behöva gå så långt att jag ser stomipåsen i vitögat innan jag tar det på allvar!

Så till alla er där ute. Ta symptomen på allvar och lev sunt! Det tänker jag göra. I verkligheten och med er här i bloggen!

7 kommentarer:

  1. Usch jag ryser när jag tänker på vad följderna kunnat blivit :(
    Nu måste du börja lyssna på din kropp och ta hand om dej <3
    kram från syster

    SvaraRadera
  2. Tur att du fick hjälp i tid. Hoppas nu att du blir bättre snart. Julbord kan du äta nästa år. Ta hand om dig!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Fy bövelen vad obehagligt! Skönt att allt gick så bra som det gjorde. Tack att du spred erfarenhetem! Ta hand om dig och god jul!

    SvaraRadera
  4. Skickar över en hel drös med kramar!

    SvaraRadera
  5. Där ser man, säger hon som bara jobbat med bortopererade tarmar med divertiklar. Jag har aldrig funderat så mycket på hur de påverkar patienten men du ska ha tack för informationen. Jag hoppas verkligen att du får din tarm att lugna ner sig och att du blir av med dessa anfall. Är det något du kan påverka själv? Triggade chokladpralinerna detta på något vis tror du?

    SvaraRadera
  6. vilken tur att du sökte hjälp i tid. skönt att allt gick bra, tänker på dig. kram
    Pilla

    SvaraRadera
  7. Usch vad jobbigt det låter! Har magen hållt sig lugn sen dess? Min mamma fick en mild variant av det i höstas. Fick du några kostråd av läkarna? Förutom mer fiber osv.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...