söndag 27 november 2011

Nu eller aldrig!



Jo såhär är det.
Förra veckan låg jag helt däckad. Kroppen sa ifrån. Jag kände det, jag hade känt att det var på gång men jag hade banne mig inte gjort något åt det.
Det är tredje gången på fyra år och nu får jag ta mig i kragen. Kroppen är tänkt att hålla ett par år till.

De senaste veckorna, kanske månaderna, har jag varit djupt nere i sockerträsket. Skitmatsträsket. Äta det som kommer i min väg träsket. Skulle jag mot förmodan ha klarat mig hyfsat under dagen så har det spruckit desto större på kvällen.

J har jobbat kväll (inte längre tack och lov) och jag har jobbat blandat dag och kväll och oftast har jag varit ensam hemma med V varje läggning. Och här ska jag egentligen inte klaga. Vi är ändå två och alla ni ensamstående mammor där ute som läser detta ska veta att jag högaktar er big time!!!
Men detta har i alla fall gjort att när V somnat strax efter sju har jag sjunkit ner i soffan eller framför datorn. Och vad är lämpligt då, jo att unna sig en bulle eller en kaka eller kanske en liten chokladbit eller nåt annat liknande. För att jag är så slut efter en hel dag och alldeles ensam.

Så kommer den där kvällen när J inte har jobbat. När hon kommit hem vid fem och vi är två hela kvällen. Kanske är det nåt trevligt på TV eller kanske ska vi kolla på något som jag spelat in under veckan när hon varit borta. Vad passar sig bättre då än lite gott. För att mysa till det lite extra nu när J är hemma.

Ja sådär har det hållt på. Ni hör ju själva så galet.
Ingen träning har jag fått till heller. Alldeles för lite tid och alldeles för mycket att göra.

Så i söndags slog kroppen bakut. Vi var på väg ut för att shoppa lite i Tornby här i Linköping när jag blir akut illamående och får ont i huvudet. Jag satt som en hösäck på IKEA när J och V åt. Tog mig igenom veckohandlingen men sen var det kört.

Väl hemma la jag mig och sen låg jag mer eller mindre i tre dygn. Feber, illamående, värk i kroppen, dålig i magen och en extrem huvudvärk. I tre dygn. Sen blev det sakta men säkert bättre. Men riktigt bra kände jag mig inte förrän igår.

Det är tredje gången på fyra år som kroppen säger ifrån på ungefär samma sätt. Inte identiskt men jag känner igen känslan i kroppen. Första gången var strax efter min 30-årsdag och andra gången sommaren 2010 när vi var på semester med M och C i Kungshamn.

För mycket skräp och inget som ger kroppen energi. Det är vad jag har stoppat i mig.
Istället för att åka till Göteborg som det var tänkte denna helgen kallade vi hit svärmor. Förutom att det är mysigt att hon kunde komma och att vi ses kan hon otroligt mycket om kroppen och magen och jag försöker suga åt mig så mycket kunskap som jag kan och orkar.

Från och med nu gäller ingen quick fix. Från och med nu gäller en bestående fix. En fix som gör att min kropp håller.
Jag gör små förändringar och jag känner skillnad i motivationen. Det är för att jag vill må bra inte för att jag vill bli smal! Det var helt okej att hoppa över kakan till teet igår och och det ät helt okej att äta en fiberrik Ryvita istället för en ljus macka till frukost.

Nu tar jag det med små steg framåt och etablerar det nya tankesättet så att det blir en vana. Ni får såklart hänga med här på bloggen. Dags att bli en "viktblogg" igen, eller kanske snarare en hälsoblogg! Är ni med mig?

5 kommentarer:

  1. Samma här, Har vart rejält i sockerträsket.... Måste ta tag i det NU! :)

    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Klart jag är med dig..Hälsan är viktig och det är med små medel och lång sikt man får försöka förändra vardagen. Du är super duktig,kämpa vidare
    kramizar

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...