måndag 8 augusti 2011

Om att blogga - varför och allt det ger mig!


Ibland funderar jag på varför jag bloggar och jag tror att den frågan skulle få olika svar beroende på när jag ställer den. Vissa perioder har jag bloggat för att peppa mig själv och andra till att gå ner i vikt. Vissa perioder är det för att få min skrivlust stillad, andra perioder för att jag vill få fram ett budskap. Ganska ofta är det för att jag vill minnas min vardag och dela med mig av den till dem jag känner och till dem jag inte känner och ibland - måste jag erkänna - är det för att jag vill att folk, ja du, ska läsa det jag skriver! För att jag älskar att skriva!

Bloggen har genom åren - den har funnits i fyra och ett halvt år snart - tagit ganska mycket tid, men den har också gett mig otroligt mycket. Och det var när jag för ett par dagar sedan funderade över just detta som jag bestämde mig för att skriva detta inlägg.

När bloggen startade var den ett expriment, min vän Pierre bloggade då på en blogg som jag idag inte minns namnet på. Han skriver mycket bra och hans fyndiga inlägg fick mig att vara en trogen läsare och upptäcka bloggvärlden i stort. Han tyckte att jag också borde blogga. Men jag hade ju inget att skriva om. Pierre bloggade bland annat om Melodifestivalen och Eurovision song contest - något han har fortsatt med sedan dess men nu i en mer renodlad blogg som du hittar här. Jag och Pierre delar intresset för Melodifestivalen och mitt första staplande försök till bloggande skedde just på en blogg som jag tänkte ägna åt det ämnet. Men så kom jag på att det finns så många andra som gör det så mycket bättre och när jag i april 2007 kom på att jag borde göra nåt åt siffrorna på vågen gjorde jag om bloggen till en viktblogg.

Vet ni vad - i mitt stilla sinne trodde jag att jag skulle vara första! Så var det inte. Ganska snabbt hittade jag runt i bloggvärlden och upptäckte att många hade varit före mig med idén. Det var en angenäm överraskning - och jag hittade massor av viktkämpar där ute.

Det var som sagt fyra och ett halvt år sedan snart och jag vet att jag säkert kommer att glömma att nämna många nu, jag hoppas att ni inte misstycker.

En av de som jag hittade i mitt lilla sökande och en person som jag fortfarande följer är Malin. Malin har jag fått följa i mot och medgång, bakande och viktnedgång och under dessa åren har hon även precis som jag, och nästan samtidigt, blivit mamma. För Malin var det andra gången - för mig var det första. Malin är även en av de personer som jag också följer via Facebook. För mig är det så nära IRL man kan komma. Inte lika anonymt som bloggen.

Och det finns fler bloggare som numera allt som oftast dyker upp i min newsfeed på fejjan. Malin, Åse, Helen, Jessica, Sanna, Sandra och Annika - listan skulle kunna göras längre :-) Detta är personer som numera finns i mitt liv. Vissa har jag träffat på bloggfika och vissa skulle jag inte dra mig för att kontakta om jag skulle ha vägarna förbi just deras stad. Nya vänner skulle jag säga!

Jag har redan nämnt bebisarna. Bloggbebisarna alltså. Under dessa fyra och ett halvt åren har många bloggbebisar kommit till världen och jag har fått följa med. Malin har jag redan berättat om. En annan Malin har också fått en liten, en son. Åse har också fått en son. Ytterligare en annan Åse har fått sitt femte barn. Sandra fick alldeles nyligen sin tredje. Jag har inte nämnt alla - det är för många. De skulle behöva ett egte inlägg.

Och det har hänt så mycket mer. Coyntha har utvecklats till en riktig megalöpare, Katta har varit med i Du är vad du äter. Benita har gått ner nästan 50 kilo. Min syster har loosat massor i vikt och likaså min systerdotter. Vi ska följas åt även i Rivstart 2011 - 2.0. Visst är det häftigt. Allt detta och så mycket mer har jag fått vara med om hända i och med att jag bloggar.

Och när jag tänker efter så är ju inte det allt. För hade det inte varit för bloggen hade jag inte börjat följa en viss "Anna Drott". Anna som är en stor förebild med sin träning, är numera också min chef. Hade det inte varit för bloggen vet man aldrig om jag hade fått jobba på världens kuligaste jobb på 24Corren - lite då och då i alla fall (jag har inte glömt att jag fortfarande pluggar :-)

Så den där tiden som bloggen tar då och då - det får det vara värt. Och skulle jag se tillbaka på bloggandet om ytterligare fyra och ett halvt år så gissar jag att jag har fått vara med om ännu mer. Jag ser fram emot varenda sekund.

Tack alla läsare för att ni följer mig och tack alla bloggare för att jag får följa er!

8 kommentarer:

  1. Kanske ditt bästa inlägg i konkurrens där du skrev om din mammaprocess. ;)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Gud vad gullig du är som nämner mig här i detta inlägget! :) Jag har ju följt dig länge nu så det känns ju som att jag känner dig, även om vi inte setts i verkliga livet :)

    Kramis!

    SvaraRadera
  3. Visst finns det många olika orsaker till att vi bloggar. Själv är bloggen just nu en av mina motivationshöjare när det gäller vikt och motion.
    Under joggingtur kan jag se mig själv sitta vid datorn och skriva in resultatet, jämföra med någon jag kan har en utmaning med, eller bara för att få lite pepp om det inte gått så bra. Ett och annat hurrarop är ju inte fel när det gått bra ;)

    SvaraRadera
  4. Känner igen mig så himlans väl i ditt inlägg!

    SvaraRadera
  5. Din blogg var den första jag läste och följde innan jag startade min för en månad sedan, tack för det.

    SvaraRadera
  6. Hi hi, vad kul att du skrev om mig ;-)
    Vi har ju följt varandra ett bra tag nu, och jag hoppas att jag är en av de personer du skulle ringa om du har vägarna förbi Skövde!

    SvaraRadera
  7. Jag håller med dig! Genom bloggen har jag fått vänner , lika viktiga som vänner IRL. Det här är en del av min vardag numer, skriva och läsa andras bloggar. I med- och motgång :)

    Mvh, Pernilla be

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...