torsdag 11 augusti 2011

De verkar ha en klubb - och jag är inte med...

Som på en given signal i söndags plockade ALLA våra grannar in sina utemöbler från balkongerna?
Lite som att de har en klubb - och i den gör man så.
Jag är inte med i den klubben. Våra utemöbler står kvar på balkongen - ett sista desperat försök att få sommarens varma kvällar att stanna lite lite till.

Jag vet att det är förgäves.
Jag har känt det.
Första gången var i måndags morse.
När jag öppnade balkongdörren på morgonen var det en annan luft.
Löven blåste på ett annat sätt.
Sommaren är slut och hösten närmar sig.

För några år sedan, närmare bestämt 2006, pendlade jag mellan Halmstad och Malmö. Jag bodde i Halmstad men jobbade i Malmö i ungefär en och en halv månad innan vi flyttade söderut. Jag behövde gå upp okristligt tidigt för att hinna fram i tid, tåget gick 6:02 om jag inte missminner mig. Och precis som i år kunde jag även då nästan ta på den där känslan när sommaren gick över till höst. Det året var det inte Måns utan Anders Lundin som ledde allsången och man kan väl säga att jag inte var alldeles förtjust över att Allsången slutade och ersattes av Ernst. Inte för Anders Lundins skull, utan för sommarens. Så för er som inte var med mig i bloggen på den tiden kommer här en favorit i repris.



Den om när sommar blir höst från sommaren 2006.

"Det är vi morgonpigga, om jag nu kan börja sälla mig till den skaran vete gudarna men jag testar, som märker det först. Det vill säga, jag, tidningsbuden, busschaufförerna och alla andra som börjar sina arbeten så där ruskigt tidigt om morgonen.

Den första ledtråden fick jag när jag såg att ordinarie tidningsbud var i tjänst igen. Detta fick förmodligen till följd att förutom att alla som skall ha tidningen och faktiskt betalar för den denna morgon även fick den, så fick de den en halvtimme senare än de senaste veckorna. Säga vad man vill om semestervikarier men oberoende av om det är så att de slarvat eller bara e angelägna om att bli klara, de kommer tidigare än det gamla trötta tidningsbud vi har i vanliga fall... Detta sagt av en person som inte ens prenumererar på tidningen... De ni!

Min sedan två veckor så invanda morgonrutin fick sig lite törnar både här och där denna morgon sista dagen i juli. Fler människor än vanligt syns på gatorna och den annars så öde perrongen är om inte smockfull så i alla fall mer välfylld än innan. Men min plats, den i vagn 14 ni vet, den får jag ha ifred ett tag till.

Det är inte fråga om annat än att semestrarna börjar ta slut. Men det är inte bara det som sjunger på sista versen, det gör även sommaren. Och det är det jag ser små men inte osynliga tecken på denna morgon när jag cyklar till tåget. Den annars ljumna luften när jag kliver utanför dörren har bytts ut mot en nästan lite småkall vind. Jag drar upp dragkedjan på jackan ända upp och är glad att jag inte bara tog en tröja, det var som att jag kände det på mig. Det är som om någonting har förändrats bara över ett par nätter. Det låg ett konstigt lager med kondens på bilen och faktum var att bladen på vissa buskar och träd inte längre såg lika pigga och somriga ut.

Och dagen efter konfronteras jag med den obehagliga sanningen öga mot öga. Sommaren är definitivt på upphällningen. Den som till sist serverar denna fruktansvärda insikt är ingen mindre än Anders Lundin. Nyss var det strax efter midsommar och den första allsången ljöd över Skansen. Nu är det den sista på säsongen och var tog egentligen sommaren vägen?
Och hur kan Anders Lundin se så överlycklig ut när han meddelar att vi nu skall få se Ernst (ger mig inte in på det efternamnet) i rutan på tisdagarna istället???

Allsången det är sommar för mig. Och att det nu är slut får mig att erkänna hur rätt alla hade när de förra året vid vår flytt (som skedde den 1:a augusti) tyckte det var synd att vi missade sommaren i Halmstad medan vi prompt höll fast vid att det faktiskt brukade var sommar långt in i september. Jo vi hade fint väder, men hade vi någon allsång. Nix!

När Allsången tar slut tar sommaren också slut och därmed basta...
Vilket osökt för mig in på nästa stora händelse på året nämligen julen... Näe då skämt åsido, skall väl inte hårddra det riktigt så långt. Men visst känner man att det så sakteliga börjar bli lite mörkare om kvällarna, lite svalare vindar och visst är det också det som är tjusningen med landet som vi lever i. Alla dessa skiftningar i väder och vind är ju det som gör att Sverige är Sverige.

Det är det som gör att Anders Lundins falsksång (förlåt, hade inte gjort det bättre själv dessvärre) till "Stockholm i mitt hjärta" känns så där stämningsfull som den gör. Det är det som gör att vi mitt i den mörkaste vinter när raketerna smällt klart vid tolvslaget och ett nytt år har börjat kan känna doften av nyklippt gräs, känna smaken av matjesill, nypotatis, gräddfil och gräslök och minnas stämningen och förväntningarna. Och vi längtar efter midsommar och semester!

Vissa kanske skulle kalla det destruktivt, men jag kan känna den känslan redan nu och jag tänker tillåta mig att göra det.
Jag kallar det mer förväntansfullt än destruktivt.
Gud vad jag längtar efter sommaren
!

1 kommentar:

  1. Men då var det ju sommar 9 dagar längre i år än 1996... Inte illa...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...