måndag 30 augusti 2010

Kanske den största förändringen av dem alla

Måhända har jag gift mig och blivit fru, måhända har jag gått när (och dessvärre även upp lite) i vikt och hamnat på löpsedlarna, måhända har jag sagt upp mig och flyttat från jobb i Malmö för ett liv som student i Kalmar. Måhända har jag blivit mamma. Men idag förändrades livet totalt.

För första gången någonsin står jag på nedre halvan av klasslistan.
Cornelia Tonéri
Jag ropas inte längre upp efter Maja Edsö, jag har hamnat på den nedre halvan av klassen och kommer att få eftermiddagstiderna när vi är indelade i halvklass.
Kanske låter det konstigt men det mina vänner var en märklig förändring i mitt liv!

I övrigt har första dagen i skolan gått ganska smärtfritt.
Pang på direkt bara med lektion 10-16.
På lunchen fick jag fint besök av mina flickor. Mys!

På lunchen kom också dagens onyttighet, en macka från bistron med kalkonröra. Men i övrigt har jag stått emot suget att hugga en kaka nu när jag kommit hem från skolan och jag hoppas kunna stå emot suget ytterligare ikväll. Kvällarna är verkligen värst!

Vågen var snäll i morse och visade minus. Det är pepp om något!
Ha en fin kväll kära läsare nu är det mystid!!!

söndag 29 augusti 2010

Vad hände och var tog tiden vägen? - Sommaren 2010

Så sitter man då här, söndagen den 29 augusti 2010.
Imorgon börjar skolan. Mitt andra år på journalist och medieproduktionsprogrammet på Linnéuniversitetet här i Kalmar.
Men var tog sommaren vägen?

Det känns som det var igår som jag satt ute i solen i brassestolen utanför huset och jobbade på solbrännan samtidigt som jag väntade på att J skulle komma hem från sin avslutande tenta. Sedan hade vi båda sommarlov. Det var lördag 5 juni och tre härliga månader ledigt låg framför oss.

Några dagar senare skulle vi bege oss av på roadtrip till västkusten och den skulle avslutas med att vi gifte oss, fast det var det bara några få som visste.

9 juni 2010 var vår dag - då blev vi fru och fru i slottsparken på Sofiero i Helsingborg med några få nära runt oss.

Efter vår vigsel spenderade vi ett par dagar på spa i Varberg och sedan begav vi oss hemåt Kalmar igen för att fortsätta vår härliga lediga sommar tillsammans. I samma veva sa jag adjö till min gamla CaraMia-blogg och fortsatte med denna nya blogg som fru Tonéri. Och så berättade jag historien om brudgummen som försvann.

Egentligen skulle vi sedan ha varit i Stockholm den 19 juni för att bevittna den näst viktigaste vigseln i sommar, efter vår egen då såklart, den mellan Victoria och Daniel. Men J´s hälsa och magen som började göra sig allt mer påmind fick gå före. Istället följde vi historien framför TV:n hela dagen lång och rödgråten och med huvudvärk gick jag till sängs sent den natten.

Firar bröllopet med Champagne och smörgåstårta, detta är innan jag fått
se bruden och när mascaran fortfarande sitter där den ska!

Ja sen var det ju dags för en härlig midsommar i Kisa hos J´s pappa med familj.

J´s lillasyster Nina i farten under midsommarens klassiska kubbmatch

Efter några dagar hemma på Vasallgatan efter Midsommar stack vi sen ner till Karlskrona en runda över dagen och åkte lite skärgårdsbåt och hälsade på B och J. Och så hann jag med lite plåtning för Expressen också... såhär såg ett par av bilderna ut (fotograf Karl Nilsson)


Sen var det dags för sommarsemestern med stort S. Veckan i Kungshamn. Alltid lika härligt. I år tog vi rundan runt Åmål på hemvägen och stannade till hos J´s mamma och var på Bluesfest också. Behöver jag säga att vi var ganska möra när vi damp ner i Kalmar en dryg vecka senare?!

Vi passade på att ta det lugnt, läsa mycket och förbereda hemma inför Lillans ankomst, så såg de flesta dagarna ut faktiskt! Även de dagar då man återigen var på Expressens löpsedel :-) Lika bra att hålla sig hemma, för vågen har banne mig inte varit snäll mot mig denna sommar och det är helt självförvållat.

I slutet av juli var kraften tillbaka hos familjen Tonéri och vi han med besök på Öland, namngivning för gudsonen Albin och fotbollscup på en och samma vecka.

Under augusti började jag känna mig super-redo för Lillans ankomst, allt var klart och förberett, jag malde igenom alla pocketar som legat och väntat på mig i hyllan hur länge som helst och resten av tiden bakade jag som en liten toka och gjorde allt annat (förutom att blogga) för att få tiden att gå...

Det blev bland annat kärleksmums
Trots att J nästan åt upp all deg :-)
Mot slutet av augusti dammade jag till och med av vårt Wii-spel och spelade, så tråkigt hade jag...
Den 13 augusti hade vi supertrevlig grillfest med grannarna på gården, två av familjerna har 6 veckors bebisar och vi satt och beundrade de små liven och försökte inse att vi själva snart skulle ha en liten...


Föga anade vi då att det skulle vara dags om mindre än en vecka.

Ja så har det hänt lite annat också, de där kuliga sakerna jag skrev om som jag ska dela med mig av såsmåningom. Saker som kommer att ta oss ytterligare lite vidare i livet. Framåt. Men som sagt, det kommer det kommer.

För just nu har det varit lite svårt att tänka på något annat än det som hände oss för nu 9 dagar sedan. När lillan kom till jorden och allting förändrades.

Och visst är jag nu redo att lämna sommaren bakom mig och blicka framåt mot en höst full med plugg och familjeliv. När nya spännande saker kommer att skänka varje dag lite extra glans och hösten snart kommer att tvinga oss att plocka in utemöblerna från balkongen och ta fram "tjock"-tröjorna ur garderoben. När vi kan tända ljus och mysa med en kopp the i soffan och sparka i löven som trillat av träden. När ångesten över tentorna kommer att ligga tung över Vasallgatan och när dagarna sakta men säkert blir mörkare och mörkare medan vi ser mer och mer fram emot julen som kommer.

Det är så livet går vidare. Mot nya mål och nya utmaningar.
Jag hoppas och tror att resten av 2010 kommer att bli lika underbart som det redan har varit.
Hösten 2010 - Here I come!

lördag 28 augusti 2010

När lillan kom till jorden - from my point of view

Dethär ska inte bli en mammablogg, men bloggen handlar om mitt liv och just nu handlar det mycket om vår dotter och min lilla familj. Och tro det eller ej men jag jag har förstått att det finns de som är intresserade av hur det egentligen gick till när hon kom till världen - utan de äckliga detaljerna då såklart. Så då kommer det en liten förlossningsberättelse i alla fall. En berättelse ur min synvinkel. Synvinkeln från den som stod bredvid. En berättelse utan detaljer om hur smärtsamt det var och mer vad som hände runtomkring. Men pass upp, det kommer att bli långt!

Hur började det då?

Det var torsdagen den 19 augusti. J hade inte känt någon form av känningar alls dittills. Sammandragningar hade hon haft sedan i maj, men inga som gjorde ont. Och Lillan var ju beräknad till den 26 augusti.

Torsdagen den 19 augusti hade vi alltså bestämt oss för att åka till Solliden över dan, och som jag berättat i tidigare inlägg skojade vi lite om att det vore ju kul om hon tittade ut samma dag vi var på Solliden eftersom hon blev till den dagen vi träffade kronprinsen av Danmark.

Eftersom vi länge velat fram och tillbaka mellan två olika namn och vilket av dem hon skulle heta så hade vi alltså dessutom bett om tecken som jag berättade om igår. Ett tecken på vilket namn som var rätt och vi skojade som sagt även om det och sa att skulle förlossningen komma igång under dagen så skulle det självklart bli en liten V, ett av de namn vi hade med på topp två.

Och så blev det ju så att vi till och med träffade kungen och drottningen där på Solliden. Ja det där har jag ju redan berättat om.

Vi lämnade Öland någon gång vid 15 tiden och vid 18 tiden skrev jag såhär i dagboken:
” Så nu Lillan har du 6 timmar på dig att börja din utfärd på ännu en kunglig dag...
På väg från Solliden mötte vi vår barnmorska Malin som vi inte sett på hela sommaren, hon gjorde en snabb bedömning på stående fot och enligt henne blir det nog inget av det idag i alla fall...
Va fasen, när vi ändå sett kungen och allt!
Kom igen nu Lillan! ”

Ungefär när jag skrev de där orden kom J in till mig och sa:
- Nu har jag mensvärk.

Tre och en halv timme senare, kl 21:30, kom en liten blödning, vi ringde in till förlossningen och rådgjorde med dem vad vi skulle göra och de konstaterade att det var bäst att vi vilade men att man nog kunde anse att förlossningen var på G.
Ytterligare ett par timmar senare, vid 23-tiden, kom ytterligare en blödning och sen gick vi och la oss. Hur jag kunde somna vet jag inte, jag tror inte riktigt att jag fattade vad som höll på att hända.

Under natten har J berättat att den molande mensvärken fortsatte men att hon ändå kunde sova lite. Halv sex vaknade jag av att hon gick upp och åt lite eftersom hon var hungrig. Hon kom tillbaka till sängen vid 7-tiden, då gjorde det ont lite mer regelbunden och lite starkare så jag steg upp. Jag hämtade tidningen och lite frukost och började klocka det jag såhär i efterhand förstår var värkar.

Värkarna var då runt minuten långa och kom ungefär var tredje till var fjärde minut. J andades fint igenom dem men hade rejält ont. Och jag minns att jag försökte trösta lite genom att förutsäga de kommande timmarna med att säga:
- Innan klockan är tolv har vi i alla fall säkert varit på förlossningen och kollat hur det ligger till, även om vi får åka hem igen.

Efter lite drygt en timme, runt 8-tiden, hade värkarna blivit längre och kom något tätare så vi ringde in till förlossningen och bestämde oss för att åka in och kolla läget.
Ca kl 9:15 var vi där och de lyssnade på bebisens hjärtljud och kollade värkarna. Allt såg fint ut och J var öppen 3-4 centimeter men eftersom vattnet inte hade gått och värkarna avtog lite medan vi var inne på förlossningen så rådde barnmorskan oss att åka hem och käka lite eller ta en promenad om vi ville. Vi fick gärna stanna också sa hon, men då brukar det ta lite längre tid menade hon på. Mellan 10:15-10:30 satte vi oss i bilen igen och åkte hemåt. Tanken var att vi skulle värma lite mat och kanske kolla på en film.

Väl hemma kom värkarna tillbaka och ökade något i intensitet och längd. Jag serverade J lite fil så länge till maten skulle bli klar. Jag sprang som en tetting mellan köket och sovrummet eftersom värkarna bara tilltog och jag behövdes som hjälp för lite smärtlindring när det var som värst. Det blev inte mycket med min matlagning om man säger så :-)

Stackars J låg och vred sig i plågor och tyckte att hon var usel på att hantera smärta. Om det gjorde såhär ont nu, hur skulle det då bli när hon var öppen mer, menade hon på.

Kl 11:13 och 11:16, mindre än en timme efter det att vi kommit hem, klockade jag två värkar som var över minuten båda två och alltså kom med mindre än två minuters mellanrum. En värk hade precis klingat av och jag var på väg ut i köket till vår spagetti när det säger ”splash” och hörs i hela lägenheten. Där gick vattnet och slemproppen (det ordet är på gränsen till för äckligt för bloggen men det heter ju faktistk så :-).

Sen gick allt ganska fort, J tog sig in i duschen medan jag ringde till förlossningen och kollade hur vi skulle göra. De menade på att vi kunde komma in om hon ville ha lite smärtlindring men annars var det inget akut att vatten och slempropp (sorry igen) gått. Värkarna gjorde ondare och ondare och nu kunde hon bara hantera dem stående på alla fyra.

-En sista kraftansträngning nu, sa jag till J och packade ihop det sista och hämtade lite kläder till henne innan jag sprang ner för att hämta in bilen till porten.
På väg ner till bilen tog J en värk på alla fyra, precis innan för porten under våra postlådor. En syn för gudarna och inte minst för grannarna om de hade sett det. Jag försökte peppa henne eftersom hon våndades inför bilresan. Vi har ganska nära till sjukhuset så jag sa:
- Max en eller två värkar till så är vi framme.

12:04 tittar jag på klockan, då sitter vi i bilen.

När vi kör in på sjukhusområdet kommer resans fjärde värk, jag hade visst varit lite optimistisk i min beräkning av antalet värkar och när den sista dessutom innehöll ett ljud som omisskännligt lät som en råmande ko insåg jag långt bak i mitt medvetande att det var ganska bråttom. Krystvärkarna var här…

Taxi-parkeringen utanför förlossningen fick tjäna som en bra parkering och sedan var det bara att sätta fart. Vi traskar tillsammans i sakta mak in i byggnad 18 och J tog ytterligare en värk på alla fyra i hissen precis när vi kommit upp till plan 4 och en till precis innanför dörrarna till BB. Enligt en beräkning mellan tumme och pekfinger kan det nu inte ha varit mer än 45 sekunder mellan värkarna.

Vi möts av samma undersköterska som för ett par timmar sedan och blir visade till rum 3. Där tar J en sista värk stående på alla fyra över en fåtölj innan hon kom upp i sängen.
De sätter på J alla mätinstrument och värkarna som registreras är starka, däremot har de lite problem att få in bebisens hjärtljud och berättar att de ska sätta en liten scensor på bebisens huvud för att få in dem, några sekunder känns allt sjukt jobbigt, men ganska snabbt hittar de hjärtljuden och de ser bra ut.

J är nu helt omtöcknad av smärta, ingen verkar inse hur ont hon har men hon ber om lindring och de tar fram lustgasen som hjälper fint och hon blir lugn mitt i det onda. Lite ledsen över att hon inte hann bada är hon mitt i all smärta, det hade hon verkligen längtat efter.

Allt detta, från det att vi tar oss ur hissen till det att kurvorna visas på skärmen, händer inom loppet av några minuter. Strax därefter undersöker barnmorskan henne och jag uppfattar att hon säger:
- Hon är fullt öppen.
Ja det förklarar ju hur ont J har haft. Jag försöker förmedla det till henne men jag vet inte riktigt hur mycket det hjälpte i det läget.

Det som händer därefter är något suddigt, men jag minns att barnmorskan försvinner ut ur rummet en stund och att bara undersköterskan är kvar. Mitt i en värk lättar J på lustgasmasken och säger:
- Jag tror att hon kommer nu.
Undersköterskan tittar till under filten som ligger över J´s ben och säger:
- Ja du, det gör hon, varpå hon med snabba steg går mot dörren, öppnar den och ropar rakt ut:
- Jennie (barnmorskan alltså) hon kommer nu.

Sen går allt mycket, mycket snabbt, plötsligt är det tre personer i rummet. Värkarna avtar tillfälligt och alla står och väntar. Jennie (ja barnmorskan igen alltså) förklarar att det är mycket vanligt att det blir en liten lugn paus precis innan barnet kommer ut. Som en vila för mamman innan det är dags.

Helt orationellt är min första tanke när det blir en lugn stund ”undrar om de bogserar bort vår bil nu?” Det frågar jag också personalen men de försäkrar mig att det nog ska gå bra och så drar allt igång. Tur att jag inte fick för mig att gå ner och flytta bilen...

Tre krystvärkar och inte många sekunder senare hör vi de första skriken och Lillan är ute. Söt som en nyponros läggs hon på J´s bröst. J var självklart mycket omtumlad eftersom allt gick så snabbt.

12:25 är vi inskrivna enligt journalen och 13:01 kom vår flicka till världen.

Min gudinna till fru gjorde ett strålande jobb. Hon är en jäkel på att hantera smärta och jag är stolt och imponerad över det jobb hon gjorde vid förlossningen.
Jag är henne evigt tacksam att hon gav oss vår lilla dotter som idag är hela 8 dagar gammal.

Och självklart är det en liten V som kommit till oss!

onsdag 25 augusti 2010

Har lite annat att tänka på än vikten om man säger

Jag erkänner. Jag fokuserar inte på vikten just nu! Jag fokuserar min tid på min fru och min dotter och det här med maten och vikten får jag återkomma till om några veckor. För då, när alla rutiner har satt sig ska vagnen ut och rastas. Jag provkörde den första gången igår när jag och Lillan var på systemet när J var på Maxi. Den kryssade fint mellan vinhyllorna ;-)

I övrigt har hon haft besök av mormor och fått både blommor och fina presenter. Å jag blir såklart tårögd av alltsammans.

Nu ska jag ta hand om min hickande dotter. So long vänner.

måndag 23 augusti 2010

Lillan

Jag kan inte låta bli att visa lite bilder på vårt lilla underverk. Jag kommer att vara ganska restrektiv med bilder på henne här på bloggen men några stycken måste jag få visa så ni får se vem hon är och lite bilder från hur vi hade det på Förlossningen och BB (inga äcklebilder såklart, då skulle J inte blir så glad!).

Lillan är snart 3 timmar och vi ska fira med fika!

Stoltaste mamman i världen på väg hemåt från BB.

lördag 21 augusti 2010

Så är hon här! Tack Kungen!

Kanske var det kungen som satte fart på henne ändå! För i torsdags kväll när vi kom hem från Solliden kom de första små värkarna och sen dröjde det inte många timmar förrän hon var hos oss. Men mer om detaljerna senare.

Viktigast just nu är att hon är här. Och det vill jag dela med mig av till hela världen!

Min fantastiska fru födde en liten dotter klockan 13:01 igår den 20 augusti. Hon var 47 cm lång och vägde 2840 gram. Tids nog ska vi hitta ett fint namn till henne. Men just nu är hon bara vår älskade lillan!

Välkommen till livet och till oss!

torsdag 19 augusti 2010

Kungen och jag

Idag begav vi oss till Öland och Solliden för att möta upp J´s kusin Johanna och moster Pia som är på just Öland. Vi tänkte oss en tur i Sollidenparken och kanske en fika med våffla eller så. Lite lagom turistigt.
Vi mötte upp Pia och Johanna i entrén till Solliden strax efter 11 och vi har inte mer än kommit in i parken innan alla blir sugna på fika. Vi traskade helt enkelt ut igen och in i kaffestugan som ligger just utanför Sollidens grindar. Inhandlar kaffe, ostmacka och våffla till efterrätt och sedan slår vi oss ner vid ett jättemysigt bord i ena hörnet av restaurangen och börjar prata. Får slåss med ett par getingar och vänta lite extra på våra våfflor eftersom restaurangens nya våffeljärn packat ihop och gått hem.

Man behöver inte ha följt denna blogg jättenoga för att ha förstått att jag gillar kungafamiljen... Och ni som känner mig lite mer privat kanske skulle säga att ordet gillar i sammanhanget är något av en underdrift, nåväl!

Just när vi fått in våfflorna kommer en servtitris fram till vårt bord, hon har med sig en liten reserverat-skylt och ser lite lidande ut, bedjande liksom och sen säger hon:
- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men det är så att kungaparet kommer hit om 20 minuter och ska äta lunch och jag har glömt att reservera bord, de brukar vilja sitta här, tror ni att ni kan byta bord eller vara färdiga till de kommer...

Tror ni att jag höll på att trilla av stolen??? J trodde bestämt att de drev med oss medan Pia tyckte att de kunde sitta där med oss, det gick så bra så... Haha!

Vi packade lite snabbt ihop vår fika och flyttade till ett annat bord med fin utsikt över vårt första bord. Sen väntade vi och väntade....
En halvtimme sena kom så kungen och drottningen spatserande, kungen i keps och jeans och drottningen i jeans och kavaj. Tyvärr blev det inte så att de satte sig vid "vårt" bord. Restaurangen hade hunnit bli ganska full och de valde istället att sätta sig i en annan byggnad som också tillhör caféet. Och dessvärre väntade jag lite för länge med att ta upp kameran och missade tillfället att få en bild... Så går de när man ska vänta på bästa läget. Istället bjuder jag på en bild på Pia och J i väntan på kungen...



Men det viktigaste är ju ändå att vi såg dem och för vad det är värt så har vi lämnat vårt bord till dem, jag skulle göra det igen... Det mina vänner är kändisspan på hög nivå!!!

onsdag 18 augusti 2010

Det händer...

Ja det händer så mycket positiva, trevliga och bra saker nu.
Jag längtar till jag kommer att kunna dela med mig av dem här.
Snart, snart!

tisdag 17 augusti 2010

Traskar på

Nu har dagarna traskat på igen utan att jag har bloggat. Skäms på mig!
Och jag kan inte ens stoltsera med att jag har haft speciellt mycket för mig.
I söndags städade vi i och för sig hela lägenheten och förberedde det sista för bebisankomst. Och så bakade jag kladdkakemuffins som blev sådär... Inte helt bra, de borde varit i ugnen en liten stund till.
Får helt enkelt göra nya idag.

Igår var vi på stan och gjorde lite ärenden och så har jag läst. Läst och läst. Färdig med Veronika bestämmer sig för att dö nu och började igår på Fågelbovägen 32. Den känns också mycket bra, jag skulle kunna läsa och läsa och läsa utan hejd just nu. Nej vi tog det nog ganska lugnt igår. Våndades i värmen, det är ju galet fuktigt i luften.

Och så ringde Fia, min älskade lilla Fia. Jag är alldeles för dålig på att höra av mig.
Det är svårare än man tror att hitta ett sätt att umgås när man är van att ha så nära, herregud vi har ju till och med bott i samma lägenhet i tre och ett halvt år och nu bor vi på varsin sida av Sverige. Fia ringde i alla fall igår och det var ett mycket uppskattat samtal.

Idag har vi varit hos barnmorskan och kollat lite värden och allt såg bra ut.
I alla fall när det gäller J´s värden och bebisen. Nåt som inte var lika kul var att barnmorskan frågade om jag var mamma eller syster till J. Jag tänker inte på att folk inte vet att vi är två mammor så jag presenterar mig inte och våran stackars vikarierande barnmorska kunde ju inte ha en aning om vem jag var, varpå hon frågar mig om jag är mamma eller syster till J.

MAMMA!!!!!????? Tillåt mig att inte le! Nåväl...

Jag försöker ta nya tag denna veckan och återgå till lite bra rutiner. Igår lyckades jag bra med mat och allt ända till kvällen  när det slank ner lite (för mycket) glass.
Idag har jag också lyckats bra hittills, vi har varit ute på promenad och så har jag kört lite Wii när vi kom hem, det var så länge sedan jag körde att jag fick byta batteri i allt och min Wii-gubbe undrade var jag hållit hus men när den sedan skulle räkna ut min Wii-ålder så blev den 26... Inte så illa pinkat i alla fall... Här kommer bildbevis!


Nu är det dags att hoppa in i duschen och ta vara på resten av dagen. Och idag mina vänner är det bara 9 dagar kvar till beräknat nedkomstdatum av vår lilla bebis!

lördag 14 augusti 2010

Lösgodiset - den nya Coca Colan

Idag har vi tagit ett avgörande beslut.
Lösgodiset är för oss den nya Coca Colan. Hur menar jag då?

Jo, när vi började med GI för drygt två och ett halvt år sedan slutade vi dricka Coca Cola, ja all läsk faktiskt, sedan dess har vi inte börjat igen. Jag har nog druckit läsk max fem gånger på två och ett halvt år. Endast vid några specifika tillfällen som till exempel en gång på utlandssemester och sådär.

Nu ska lösgodiset bli den nya Coca-Colan. Vi är båda mycket svaga för just plockgodis men nej, nu är det stopp. Vi ska INTE äta lösgodis, vill vi äta godis får det bli en chokladbit eller kanske en liten Haribopåse men lösgodis - NEJ. Det är skönt när man bara bestämmer sig!

Bye bye lösgodis, tack gör allt!

fredag 13 augusti 2010

Jag förstår piken!

Innan jag ska till att dimpa ner i soffan kilar jag ner till postlådan och kollar dagens skörd.


1 st brev från Friskis & Svettis...
1 st brev från Viktväktarna...

Det finns inte så mycket som kan misstolkas!
Suck!

Kroppkakor och SATC

Har inte kommit så mycket längre än i förra inlägget.
Har varit och hämtat Mah Jong paketet.
Har handlat.
Har ätit lunch - kroppkakor, smaskens.
Nu ska jag slänga mig i soffan och kolla på Sex and the city, filmen, den första!

Kanske borde jag vara ute i det fina vädret, men jag vill faktiskt inte!

Jag har inte...

... återfallit i bloggtorka.
Vi var bara på resande fot hela dagen igår så jag hann inte alls.
Mer om den resan kommer så småningom, men inte just nu.
Låt mig bara säga att den var lyckad och att det tids nog kommer att skrivas om det här på bloggen.

Efter ca 50 mil i bil igår är jag idag TRÖTT!
Vaknade runt nio och har läst ut min bok och påbörjat en ny.
Och så kommer det nog att fortsätta idag.
Läsning står på schemat.

Ikväll däremot blir det andra toner. Då blir det grillning på gården med grannarna.
Trevligt initiativ taget av paret som bor mitt emot oss.
Det blir kyckling som vi slänger på grillen. Funkar alltid!

Och innan dess ska vi åka och hämta paket som har kommit. Vi har beställt ett Mah Jong spel så vi kan öva till våra Mah Jong kvällar med Maja och Carl.

Ha en fin dag allesammans

onsdag 11 augusti 2010

Dom blev inte runda men ganska okej ändå

Ja köttbullarna alltså!
Hur mamma gjorde när hon fick dem så runda att de snurrar av sig själv i pannan det vet jag inte.
Nästa gång blir det mer krydda och lite fastare smet.
För det blir en nästa gång!
Nu ger jag inte upp. Jag ska lyckas med mina köttbullar.

Nu - Zlatan på TV8. Träningslandskamp Sverige-Skottland!

Bilar, barnmorskan och bullar (med kött i)

Fullt upp idag igen.
Klockan 8 lämande vi in bilen på Ford. Vi har hört ett kluckande ljud som låter som det kommer från höger bak när vi kör på ojämnheter och svänger, vi hade bilen inne innan sommaren och då hittade de inget, men nu har det blivit värre så vi ville lämna in den igen. Lånebil hyrde vi denna gången, det är inte läge att ha lämnat in bilen om lillan väljer att titta ut och nu är det bara sexton dagar kvar till beräknad dag så nu skulle hon kunna bestämma sig för att titta ut vilken dag som helst.

Efter bilinlämning unnade vi oss en lugn stund med lite TV och bok innan det var dags för besök hos barnmorskan. Ett extra besök eftersom J mådde lite sådär igår... Huvudvärk och synbortfall, kan vara värt att kolla upp. Blodtrycket hade ökat något idag men det kan också ha berott på att det var "lite mycket" innan vi åkte. Kuliga saker som hände som gjorde oss lite exalterade... Järnvärdet var också finfint så inga fel där heller. Så nu blir det vila och lite uppsikt med huvudvärk och syn men annars inget att oroa sig för tyckte barnmorskan.

Efter det besöket for vi till Ford för att hämta bilen som de återigen inte hittade något fel på. En av killarna följde med en sväng i bilen för att vi skulle kunna få berätta vilket ljud det var vi menade, tror ni att det hördes nåt??? Nej. Tror ni att han satt och flinade konstant hela vägen??? Ja. Tror ni att han tänkte: blåsta brudar som hör kluckljud som inte finns? Kanske, det kändes lite så. Nåväl. Det blev billigt! Men om jag hör det där ljudet igen då jäklar åker jag bort och hämtar honom och kör tills det hörs.

Nu har jag precis dammsugit. Ska strax bege mig ut på en promenad och posta lite paket och sen mina vänner, sen händer det. Sen ska jag gå hem och laga köttbullar och stuvade makaroner. Med betoning på köttbullar. Jag ska alltså inte plocka ur köttbullarna ur en förpackning och steka dem, jag skall använda köttfärs och andra ingredienser och göra dem från scratch! Vojne vojne. Jag får återkomma med resultatet. Jag har testat en gång innan och det var många år sedan. Då använde jag ett gammalt recept som mamma skrivit ner till mig och min mamma lagade jordens godaste köttbullar. Jag ska dela med mig av det receptet till er så kanske ni förstår varför jag inte lyckades lika bra som mamma, men det blir senare, nu är det dax för promenix!

Ha en fin dag.

Och förresten, jag är ju inte så våghysterisk just nu men i alla fall, det går neråt!

tisdag 10 augusti 2010

Viljan är tillbaka

Vilja att blogga alltså, vill så gärna blogga innan jag lägger mig att jag inte kan låta bli, ändå har jag absolut INGENTING att skriva, men skriva det vill jag. Så nu gör jag det.
God natt go vänner. Imorgon är en annan dag!

En ny kompis och Amelia

För att tända till och verkligen ta mig i kragen behöver jag ofta nåt nytt att skriva i. Så nu har jag beställt en liten kalender på http://www.personligalmanacka.se/. I den ska jag skriva ner mat och motion! Banne mig att jag ska. Och den kom idag... Yeah!


Och inte bara den, nya Amelia låg också där och väntade på mig! Så det blir helt enkelt till att krypa upp i soffan med nya kalendern, nya Amelia, min bok och kanske en kopp varm dryck. Varför inte kaffe dagen till ära? J ligger och vilar. Hon är liksom vääääldigt gravid idag!

Ännu en dag i paradiset...

Som Sally skulle ha sagt, ni minns väl Sally?! En personlig favorit.


Vi sov en timme extra i morse efter en lång men härlig dag igår. Så 8:00 var det uppstigning och frukostätning som gällde.
Nu ligger vi båda bekvämt i soffan, jag har läst två kapitel i pluggboken och bestämt mig för att vara klar för idag medan J kämpar på med sin bok fortfarande.
Sim-EM står på på TV:n och solen vill inte riktigt tränga igenom molnen.

Det är en mellandag idag. Tänkte kanske inte ta någon promenad utan vila kroppen lite. Måste ta hand om tvätten och dammsuga. Matlista för veckan måste planeras och så måste det storhandlas. En såndär måstedag som ni hör...

Igår läste jag ut Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Vilken härlig bok!!! Helt underbar. Konstigt att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad som är så bra, den är mysig, gripande, lite svår stundtals men genomgående mysig! Nu har jag påbörjat en lite lättsammare bok som jag har påbörjat tidigare men inte riktigt kommit in i. 39-årskrisen av Jane Green. En författare som jag har läst det mesta av.

Jag är en såndär som gärna köper på mig en hel massa pocketar som sedan blir liggande i hyllan i väntan på läsning. Men nu är högen nere på endast två böcker och en pågående. Dags alltså att börja titta efter lite nya böcker och denna gången med gott samvete!

Ha en fortsatt fin dag vänner och läsare. Och kom i håg att det aldrig går att bromsa sig ur en uppförsbacke!

måndag 9 augusti 2010

Tvåmånadersbröllopsdag - finns det ett namn på det?

Man har ju hört talas om guld-, silver- ja till och med pappersbröllop. Men tvåmånadersbröllopsdag, finns det nåt namn på det? Det har vi i alla fall haft idag, min fru och jag. Två månader sedan vi blev fru och fru. Vad gör man inte för att få fira lite...

Efter klippning begav vi oss till Ernesto, en italiensk restaurang här i Kalmar som jag hört mycket gott om sedan tidigare som vi ville testa!

Vitlöksbröd till förrätt och ett glas rött! Gott!

Min underbara fru!

Å en mumsig pizza med oxfilé och gorgonzola, lite lite gorgonzola dock!

Å så lite kändisspan såhär på tvåmånadersdagen. Alfonso, servitören från Färjan på Kanal5 har visst mönstrat av och jobbar nu på Ernesto i Kalmar...
Nu är vi hemma igen och har däckat i soffan framför TV4 Sport och matchen mellan Norrköping och Hammarby. Årets match som J´s lillebror Patrik säger, det kan man ju inte missa.

Det har varit en mysig dag, imorgon är en annan dag! Den lär bli precis lika mysig!

It´s alive... och jag med...

Den lever - stegräknaren alltså!


Tack tack tack!
Dagen ägnas hittills åt plugg... Nyhetsjournalistik av Mr Fichtelius - yeah!


Men i eftermiddag blir det klippning och sen firar vi tvåmånadersbröllopsdag med att gå ut och äta en bit :-) Mys

söndag 8 augusti 2010

Ser ni vad jag ser?


Min stegräknare!

Ur ett större perspektiv - min stegräknare i tvättmaskinen - S U C K!
Nu ligger den på tork alldeles isärplockad. Förhoppningsvis återuppstår den på tredje dagen! Kom igen nu stegis! Stanna hos mig!

Om dagarna som gått

Tack Suzan för din uppriktiga uppmaning till mig i en kommentar.
Det har gått alldeles för många dagar sedan jag senast bloggade, och jag är glad att någon saknar mig :-) Bra för egot helt enkelt. Så vad har hänt då? Jag har återhämtat mig från min lilla "däckning" fysiskt och psykiskt. Och jag får erkänna att min strävan efter en sund livsstil med bra mat, motion och inget godis inte helt har lyckats om man säger så, men jag ger inte upp, jag kämpar vidare, jag har 12 dagar ytterligare på mig under fas 1, hur det går kan ni läsa här.

Så vad har jag egentligen pysslat med. Försökt få ordning på livet och hitta långsiktig mening och glädje skulle jag väl kunna uttrycka det som. Djupt va? Jösses va mycket tankar och känslor som befinner sig i kroppen just nu. Jag har lite olika teorier om hur det kommer sig.
1. Sommaren börjar gå mot sitt slut, och så även 3 månaders sommarlov. Hur gick det till och vart tog tiden vägen?
2. Jag är ledig och har alldeles för mycket tid att tänka och det har väl aldrig varit bra för mig :-)
3. Jag ska bli mamma, hallå omvälvande är ju bara förnamnet. Det börjar verkligen närma sig nu och det är mycket tankar och känslor kring det såklart.

De gågna veckorna har jag läst mycket böcker, har hunnit med mycket böcker över lag den här sommaren faktistkt, det e härligt. Sedan mitten av juni har jag läst följande:

  • En förtjusande man av Marian Keyes - en riktig koloss till bok av min favoritförfattare på över 700 sidor. Underbar!
  • Låtarna som skrev mitt liv av Andreas Carlsson - kul att få läsa hans berättelse om vad som hänt och hur han hamnade där han hamnde, men för min smak hade han kunnat utelämna några av historierna om alla tjejer.
  • Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer - jag är ett stort Mia&Klara-fan och jag gillar Mia i det mesta hon företar sig. Först blev jag besviken när boken bestod av återvunnet material från gamla Amelia-krönikor hon skrivit, men jag ändrade mig när jag insåg att jag faktiskt inte läst en enda av dem - då spelar det ju ingen roll om de är återvunna. Grymt bra var de!!!
  • Så dumt! av Mia Törnblom - Mias självbiografi som verkligen hugger tag i en och för min del innebar det också att jag omvärderade Mia i hennes roll som coach. Hon vet verkligen vad hon snackar om. Och vilket liv hon har levt och inte minst - överlevt!
  • Vändpunkter av Agneta Sjödin - en gripande samling berättelser om människoöden som lyckades få mig själv att fundera lite över mitt eget liv och vad som är, var eller kommer att ses som min vändpunkt när jag tittar tillbaka.
  • Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda - den bok jag håller på med just nu. Den har legat i bokhyllan ett tag, jag fick den av Maja för säkert något år sedan nu. Den har känts tung att börja på men nu var det rätt tidpunkt och jag älskar den.
En härlig boksommar och än har jag några veckor till på mig. Tre små pocketar till ligger och väntar på mig i hyllan. 39-årskrisen av Jane Green, Veronica bestämmer sig för att dö av Paolo Coelho och Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Någon som har läst någon av dem?

I iPoden går Sommar i P1 varmt så fort jag inte läser och så lyssnar jag på Självkänsla nu av Mia Törnblom. Nu sedan jag har omvärderat hennes coachande känns boken inspirerande och mycket vettig. Och så ligger Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson också och väntar som ljudbok i iPoden. Den väntar på lite finare väder och lååånga promenader.

Under dessa dagar har vi också haft besök. J´s moster Pia och kusin Johanna har varit här och hälsat på oss när de var på väg till Öland.
Pia och Johanna
Och så har Lise och Saga också hälsat på. Sötaste lilla charmtrollet Saga!

Lise och Saga
E hon inte ett litet charmtroll så säg...
Förutom det hade jag också nöjet att fika med Maria, min gamla kollega från Malmö när hon var här i stan med sin dotter på skridskoläger. Socialt och bra, härligt med en massa skvaller, precis vad jag behövde.

Och så har jag äntligen tagit tag i en riktig surdeg som har legat och grott och tyngt mig hur länge som helst. Såhär är det... Vår gamla inspelningsbara DVD med hårddisk bestämde sig ganska tidigt för att trilskas när det gäller att ta emot DVD-skivor, oavsett om man hade tänkt sig att titta på dem eller spela in på dem. Det innebar att ett gammalt projekt att spela in gamla VHS-inspelningar till DVD inte har blivit utfört samt att en hel del material som jag egentligen vill spara har samlats på den söndriga DVD:ns hårddisk i hopp om att vi en dag skulle lyckas laga den eller att ett mirakel skulle ske och den helt plötsligt började fungera.

Så en dag i slutet av juni bestämde vi oss för att ge upp våra orealistiska idéer om att den skulle bli helad och åkte och köpte oss en ny DVD. Och efter att vi kom hem från semestern och andra aktiviteter i mitten/slutet av juli har jag sedan, efter att J har kopplat av guds nåde med apparater och maskiner, matat 2 papperskassar VHS:er samt otaliga timmar hårddiskmaterial till DVD skivor. Och i morse raderade jag det sista och är K L A R ! Sköööönt. Det har inte enbart varit trist och tråkigt. Det var ganska underhållande att kolla igenom de gamla VHS-banden med gamla alster från gymnasietiden. Underhållande var ordet! Men kanske inget jag väljer att ta med som arbetsprover efter min journalistexamen i juni 2012!

Igår firade vi J´s födelsedag, ja hon fyllde ju egentligen den 8 juni men eftersom det var dagen innan vi gifte oss så kom vi redan tidigt överens om att vi skulle skjuta lite på kalaset och så blev det lite stillsamt och enkelt igår istället. Frukost på sängen, paket, Budapest-bakelse, smörgåstårta och en fru som passade upp. Det blev födelsedagen det!!!

Nu är det dags för mig att hugga tag i disken och därefter dammvippan. Dagens promenad är redan avklarad. Imorgon är det tre veckor till skolan börjar och kanske är vi tre då, kanske dröjer det någon vecka till? Men rutiner vill vi sätta redan nu. Om inte för lillan så för oss. Så imorgon är det uppstigning 7:00 och därefter plugg och promenad. Plugg ja. Jag är så hemskt tantig att jag bestämt mig för att redan nu läsa igenom kurslitteraturen för höstens första kurs. Allt för att vara så väl förberedd som möjligt när lillan kommer. Och tänk, om jag går upp 7 på morgonen borde jag ju hitta lite tid till att blogga oftare än en gång varannan vecka eller så... Håll tummarna!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...