lördag 19 juni 2010

Vår vigselberättelse (eller var har du gjort av brudgummen?)

I dessa tider när man väntar tillökning i familjen läser man en och annan gravid/mammblogg och det innebär att jag har läst en och annan förlossningsberättelse. Någon sådan har jag inte att bidra med ännu men en vigselberättelse har jag. Så för vår egen skull, för att vi skall minnas vår dag och för er skull, ni som vill läsa den så kommer här berättelsen om vår vigsel. Pass upp, det kan bli långt!

Oj så många gånger som jag och J har suttit och funderat på vårt giftermål. Skrivit listor på allt, gäster, mat, personal, kommit med förslag på platser ja till och med datum. Vi har ju varit förlovade i fyra år lite drygt och visst har önskemålet om att gifta sig funnits där hela tiden. Men inget har känts riktigt rätt och för mig som har en dröm om att en gång i tiden bli en RIKTIG bröllopsfixare så är det svårt att inte tänka på detaljer, detaljer och detaljer. Om man ska ha ett RIKTIGT bröllop vill säga. Ett såntdär traditionellt bröllop på alla sätt. Nu är vi ju inte så traditionella över lag så det var inte så konstigt att vi valde att göra på annat sätt.

Så en dag i slutet av mars, eller möjligen i början av april så bestämde vi oss, ingen av oss kände att vi hade vare sig tid eller energi att lägga på ett riktigt bröllop. Men gifta oss det ville vi. Gärna innan lillan kommer. Och så bestämde vi oss, det skulle ske och det skulle ske snart och ingen skulle få veta. Vi skulle göra det på det sättet som kändes mest rätt. Utan några där, bara för vår skull. Bara vi!

Men så funkar det tydligen inte fick vi veta. Man måste ha minst två vittnen på plats och det grusade våra planer lite, vi fick tänka om.

En sak ledde till en annan och till slut hade vi bestämt oss för att gifta oss i Helsingborgs rådhus, med våra vänner Fia och Oskar som vittnen och sen skulle vi dra vidare till Rom från Köpenhamns flygplats dagen efter. Ni minns kanske att vi hade bokat en resa dit… Den blev ju aldrig av, det kanske ni också har märkt. Ja vad hände sen då… Askmolnet kom i vägen, plugget kom i vägen och vi insåg att vi skulle stressa igenom vårt bröllop om vi inte flyttade på det till plugget var färdigt. Sagt och gjort. Och det kunde inte ha blivit mer perfekt. I och med att vi flyttade på det fanns det inte möjlighet att göra det i Rådhuset i Helsingborg, det var fullbokat, så det fick bli Sofiero slott, något som kändes helt fantastiskt för mig… Och vi fick också möjligheten att åka ner till vår älskade lilla frissa, Mis, i Malmö och göra oss i ordning inför den stora dagen.

Så kom det sig att vi morgonen den 9 juni vaknade på hotell St Jörgen i Malmö. Det var dagen för vår vigsel och vi skulle vara hos Mis på Larson & Lange kl 9. Det blåste ordentligt och regnade, inget perfekt väder för en bröllopsdag, och vi rusade in på salongen strax innan 9. Härintill kommer J inspringande från ruskvädret redo för lite uppiffning.

Mis tog hand om oss som bara hon kan och vi skrattade oss igenom tre och en halv timme. Mis hade fixat lite bubbel, alkoholfri såklart så att även J kunde ta del av den och vi firade och skålade. Och ni som känner mig vet att Mis borde ha använt vattenfast maskara till sminkningen.

Lagom till att vi lämnade Malmö sprack molntäcket upp och solen skymtade igenom molnen. Vi bad till gud att vi skulle ha sån tur att vi tog med oss det fina vädret till Helsingborg. SMS:en från fotografen och vittnena som båda befann sig i Helsingborg sa dock något annat, där stod regnet som spön i backen och ingen ljusning i sikte.

Klockan 14 mötte vi upp med vår fotograf utanför Sofiero slott och lagom till att vi hoppade ur bilarna vid gräsmattan framför slottet, jag vet att detta låter lite för bra för att vara sant, så ljusnade molnen och vi såg en skymt av solen. Den sprack inte igenom helt, men vi hade uppehåll under hela vår stund på Sofiero. Vår fotograf var super. Vi tog en rundtur i Sofieros trädgårdar och han kämpade med mig och J för att få till lite fina kort. Ja ni vet hur en viktkämpe tänker när man ska vara med på foto… Ut med hakan så det inte blir dubbelhaka, inte så fint på bröllopsbilder kanske.

Trots en väl genomtänkt planering blev vi sen lite sena efter fotograferingen och vi kom springande till Orangeriet där vigseln skulle ske. Eftersom det är kronprinsessbröllop i år ( jo det är sant, ni kanske hade missat det…) så har man gjort en speciell installation i Orangeriet, den heter Hjärtansfröjd och är tänkt för just vigslar. Det var mycket vackert därinne med speglar och hjärtan och ett podie i mitten där vi sedan vigdes. Så i alla fall, vi kommer ilande, lite sena. J har CD-spelaren under armen och jag diverse annan packning bland annat fikan till ”minglet” efteråt och ringarna såklart… Inne i Orangeriet fanns redan vår vigselförrättare och våra vittnen Fia och Oskar tillsammans med J´s mamma Marie, Maja och Carl skulle anlända alldeles strax precis i tid för vigseln.

Jag borde ha varit mer förberedd på min reaktion när jag såg Fia. Hon betyder mycket för mig och självklart började tårarna trilla när jag fick se henne. De var så fina både Fia och Oskar. Medan mina tårar trillar och jag kramar om Fia och Oskar börjar J fixa med musiken.

Och nu ska det väl tilläggas att jag några dagar tidigare pratat med vår vigselförrättare på telefon för att se om det var något speciellt att tänka på och berätta att vi kanske inte är som alla andra brudpar hon viger, vi var ju trots allt blivande fru och fru. Inga problem. Och eftersom hon varit chefsguide på Sofiero en gång i tiden berättade hon att hon också gärna ville få ett par minuter extra och berätta om den kärleksgåva Sofiero en gång i tiden varit. Gärna för mig!

Nåväl, tillbaka till Orangeriet. Vi är alltså lite sena, jag gråter, kramar Fia och Oskar, letar efter ringarna, hälsar på vigselförrättaren. Hon går sedan vidare bort mot J och säger ”och så sköter du musiken ja”. ”Jajamensan” säger J. För det gör hon ju, just då.

Sen vet jag inte exakt hur det kommer sig, men vi börjar prata om att vi väntar på några, och jag säger, ”men jag är inte orolig, Maja och Carl hinner i tid, det är ingen fara” och så fortsätter tårarna att trilla. Varpå vår kära förrättare säger ”nej men då börjar jag bli lite orolig, var har du gjort av brudgummen?”

Detta förde i alla fall något positivt med sig, jag slutade tvärt att gråta och samma tanke gick genom både mitt och Fias huvud, ”shit, hon har inte fattat och nu kommer hon inte att vilja viga oss”. Tack och lov behövde vi inte vara oroliga för det. Hon hade bara varit lite för lite uppmärksam och skylde lite snyggt på att det inte var lätt att förstå det eftersom J har ett så ovanligt namn. Och så var hon snabbt framme hos J och ursäktade sig och sa att hon minsann ”inte lade några värderingar i detta”. ”Inte jag heller” svarade J.

Strax därpå kom Maja och Carl, lika stressade de efter en dust med eftermiddagstrafiken i centrala Helsingborg. Sen gick allting väldigt snabbt. Jag instruerade Maja hur hon skulle göra med musiken, J stog i dörren och väntade på mig och vips stog vi utanför och fick ungefär en halv sekund på oss att andas innan det var dags att påbörja ceremonin och det var ungefär då jag började gråta så att jag hulkade och därför ser ut som en glansig och snorig skitunge som aldrig ens har hört ordet puderdosa på alla foton. Såhär i efterhand har jag önskat att vi hade fått en minut eller två att hämta andan innan vi påbörjade vigseln men samtidigt så vet jag att det inte hade hjälpt, tiden går snabbt oavsett och det hade inte hjälpt mig nämnvärt när det gäller hulkandet, det hade uppträtt i samma ögonblick oavsett hur många timmar jag hade väntat.

På väg upp på podiet för vigseln och jag gråter som en liten gris

Så står vi där, Sonja Aldéns Du är allt, hörs ur CD-spelaren och vi traskar in. J och jag, blivande fru och fru. Väl framme vid podiet fick vi en liten stunds andhämtning när vi lyssnade klart på låten och jag kunde sträcka mig till att snegla lite på våra gäster, ögonkontakt var inte att tänka på, jag hade precis slutat gråta. Marie och Maja till vänster och Fia, Oskar och Carl till höger. Carl med kameran i högsta hugg. Det var hans uppgift för dagen förutom att vara gäst.

Hon säger ja :-)

Så blev vi gifta till slut. J och jag. Vi sa ja och allt gick som det skulle. Och stackars Lucia, vår vigselförrättare verkade vara så tagen av händelsen - den där med brudgummen - att det inte blev så många ord om kärleksgåvan Sofiero, jag tror att hon vaktade sin tunga så att det inte skulle bli fel igen. Fru och fru, maka och maka – ingen brudgum så långt ögat kunde nå.

Och fortfarande hade vi uppehåll.

Lite traditionellt blev det... riskastning efter vigseln.

Efter vigseln slog vi oss ner utanför Orangeriet med utsikt över Öresund och Helsingör på andra sidan och åt choklad och jordgubbar och drack Champagne. Själv försökte jag njuta av stunden, vara i nuet och förstå att vi just hade gift oss. Lycka!!!

Och så hann jag med att fotografera sällskapet...

Middagen intog vi sedan på Pålsjö krog, en fantastiskt mysig restaurang som ligger precis vid vattnet. Vi åt mycket god mat och hade otroligt trevlig med våra få men härliga gäster.


Till dessert hade vi beställt Schwarzwald-tårta (omöjligt att stava till) och försökt få bageriet att göra ett litet marsipanarrangemang med två brudar…

Låt mig säga såhär. Tårtan såg ut som en Schwarzwald (fortfarande lika svårt att stava till) men inuti var det en Napoleonliknande historia. Why??? Men vi orkade inte bråka!

Och så dessa ”brudar” vad säger ni om dem???


Haha, lite kul, men inte mycket till brudar som jag hade tänkt mig dem. Ser de inte lite vulgära ut? Förutom vigselförrättarens lilla misstag med den saknade brudgummen var nog dessa brudar de som fick mest skratt under kvällen!

Ja så var vi gifta och drog vidare till spa i Varberg. Där var vi sen i en egen liten bubbla i tre dagar. Det kan jag verkligen rekommendera alla nygifta, åk bort, var i er bubbla och var lyckliga!!! Det är once in a lifetime!

Nu ska jag ägna mig åt ett annat bröllop, kanske lite större och lite mer traditionsbundet. Victorias och Daniels. Om mindre än en timme börjar deras ceremoni. Deras dag. Jag önskar dem all lycka!

11 kommentarer:

  1. Vilken härlig berättelse! Och det verkar ju som det gick bra till slut trots att allt inte gick som på räls... :)

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar berättelse! Är så glad för er skull :) Kram

    SvaraRadera
  3. Underbar berättelse och ja, jag kluckade till lite av skratt när jag såg "brudarna" på tårtan! Ett minne för livet det också kan jag tänka=)

    SvaraRadera
  4. Underbart! Kärlek är underbart. Har tittat på tv och fällt en och annan tår idag också.
    All lycka till dig och Jinn!

    SvaraRadera
  5. Haha men gud vilka brudar det var på tårtan hahaha! Vad härligt.
    Ni verkar ha haft en jättefin vigsel iaf :)

    SvaraRadera
  6. Åh, så kul att du skriver om den stora händelsen så man kan få vara med på ett hörn trots allt! Haha... jag känner mig allt liiite blåst på konfekten efter att ha sett fram emot ert bröllop så länge. Det låter som om ni hade en härlig dag - jag är MYCKET glad för er skull! :D

    SvaraRadera
  7. vilken fin berättelse!! Jag är såååå glad för er skull :)!
    kramar
    Pilla

    SvaraRadera
  8. Vad härligt att läsa om er dag! Och det är just allt du berättat om som gör dagen minnesvärd.
    Åhh! =)
    Kram på er!!

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig dag!! Stort GRATTIS!!

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar berättelse.. jag både skrattar å får tårar i ögonen.. underbara ni.. kram å grattis åter igen

    SvaraRadera
  11. Du skriver verkligen så att man känner att man är där... skrattar o gråter med er.. helt underbar berättelse ur ert liv.... kramis

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...