fredag 28 maj 2010

Idag är jag gästbloggare hos Bella

Precis som jag nämnde redan igår är jag gästbloggare idag.

Det sker hos ingen mindre än Bella som jag också skrev lite om igår. Ni vet hon med "what-the-hellandet", eller WTH, som hon brukar förkorta det. De där dagarna som alltså går käpprätt åt ****** när det gäller mat och motion.

Nåväl. Bella är min tidigare chef och en sann förebild för mig, som bloggar öppenhjärtligt, ärligt, charmigt och roligt på sin blogg som ni kan hitta här. Massor med besökare har hon också så det är inte utan att man är lite nervös när jag nu får äran att gästblogga hos henne. En gästbloggare har hon varje fredag. Och jag är en av de utvalda! Mitt inlägg, som handlar om vår lilla bebis och historien kring den, hittar ni här.

Vad var det jag sa?

Den 14 mars i år skrev jag detta inlägg. Om den värsta baksmällan sedan 2005.
Jag uttryckte mig lite såhär:

"Jag hoppas att stackars Anna inte kommer att bli knäckt för livet när hon blir den första att inte ta Sverige till en Eurovisionfinal och får göra avbön inför hela svenska folket!"

Ja, vad var det jag sa? Var läste ni det först? Jag blir väl inte jätteförvånad när jag läser denna artikel idag på aftonbladet.se, eller denna artikel på expressen.se


Jag gillade aldrig låten, jag tror inte att Europa tar till sig den ensamma lilla flickan med gitarren om man inte kan Anna Bergendahls historia från Idol och framåt. Och när vi för andra året i rad skickar en person som sjunger som om hon har varm gröt i halsen, kanske Europa måste markera att det inte är något de gillar.
Men visst är det sorgligt att Sverige för första gången inte är i final i Eurovision, det är historiskt. Jag kan i alla fall stolt säga att jag inte var en av dem som såg till att det blev så. Anna fick inte min röst i svenska finalen!

torsdag 27 maj 2010

Fler mer eller mindre logiska idéer i mitt huvud

Nej, jag började inte med övningarna igår heller. Såklart!
Men nu ska ni få höra.

9:30 i morse, efter ett studiebesök på Sveriges radio redan kl 7:00 - okristligt tidigt, stog jag på VV vågen utan något större framgång. Minus 0,2 och ett litet försynt: Hur tycker du att du har kommit igång? från konsulenten.
Ja hur f*n tror du tänkte jag, men sa såklart inte det.
Jag är trots allt glad att det inte blev plus efter den senaste veckans "what the hellande" som Bella skulle sagt. Bella, min förra chef, som brukar kalla det så när det liksom inte gått så bra. Bra uttryck, gillar det!

Hur kändes det då, att jag "bara" gått ner 0,2? Jag blev sjukt taggad och motiverad att ha R A S A T i vikt till nästa vecka! Så till den grad motiverad att jag, efter ett studiebesök på BB som också hunnits med under eftermiddagen, gav mig ut och sprang. Jodå, ni läste rätt! Jag drog på mig träningskläder och löparskor och bara gjorde det! Och det var då de där mindre logiska tankarna dök upp igen.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt ta mig ut och springa de senaste månaderna, efter att snön försvann, men jag har liksom inte kommit mig för att göra det. Varför? Jo såhär har jag tänkt. För ett år sedan ungefär, kunde jag utan problem springa 5 kilometer på ca 34 minuter. En seger för mig som aldrig varit någon löpare. Nu känns det som ett misslyckande att jag inte tar mig runt de där 5 kilometrarna springandes. Så därför har jag inte gett mig ut. Därför! Hur tänker jag där? Vad väntar jag på? Att jag plötsligt ska vakna en morgon och bara vara kapabel att springa 5 kilometer utan att ha tränat innan? Kanske inte så troligt...

Idag sprang jag i intervaller, 3 minuter snabb gång och 3 minuter löpning förutom den sista biten då jag sprang hela vägen. 18 minuter gång och 24 minuter löpning blev det totalt. Och nu är det bara att se till att det blir fler minuter löpning och lite mindre minuter gång nästa träningstillfälle. För ett nästa det blir det. På lördag närmare bestämt! För på torsdag mina vänner. Då ska jag ha gjort allt för att vågen ska vara snäll mot mig.

Imorgon händer det grejjer minsann, då ska jag gästblogga på en annan blogg. Det kommer att handla om vår lilla bebis och allt som hänt innan det blev just en liten bebis - tankarna och funderingarna och allt det praktiska. Men mer om det imorgon.

Nu ska jag koncentrar mig lite på tentaplugg inför terminens och läsåret sista tenta som går av stapeln imorgon 10-12.

Over and out!

onsdag 26 maj 2010

Mystiskt!

Va fasen hände nu????
Hela högersidan här på bloggen är borta, ingen aning om varför, nån som kan hjälpa?

Uppdatering: Och nu var allt tillbaka. Herregud så skönt!

Om hur tyst det egentligen kan bli på en blogg...

Jättetyst tydligen, inte ett knyst har jag gett ifrån mig trots en härligt helg i goda vänners lag.
Nåväl, det är sånt som händer.

Men nu är man tillbaka i vardagen och hujedamig, imorgon är det dags för vägning nummer två på viktväktarna. Första veckan gick verkligen kalas medan denna andra vecka har gått käpprätt åt, ja ni vet var. Får säkert ta mitt straff på vågen imorgon. 9:30 står jag där! Håll tummarna och tänk på mig.

Funderade lite över en sak tidigare idag.
Minst en gång varje dag tänker jag ungefär såhär:
"Idag ska jag minsann börja göra min övningar. Sit-ups och armövningar med hantlarna. Jo, idag ska jag verkligen göra det och sen tänker jag göra det varje dag i en månad och se om jag ser någon skillnad. Bergis att man ser jättestor skillnad... Varje dag tänker jag göra det."

Om jag bara hade slutat tänka där, men ack nej, för då fortsätter det ungefär såhär:
"Tänk om jag hade börjat för en månad sedan. Då hade jag sett den där förändringen nu, fasen så bra det hade varit. Gud va dum jag är som inte började för en månad sedan, eller kanske två. Tänk om..."

Ja och så slutar det med att jag känner mig misslyckad för att jag inte började för en månad sedan och så börjar jag inte idag heller.
Men idag mina vänner. Idag börjar jag verkligen. På riktigt!

Over and out.
Och glöm nu inte att hålla tummen för mig imorgon bitti halv tio!

fredag 21 maj 2010

Om solen, kebab och blygdläppar

Så kom den då äntligen till Kalmar – jag talar såklart om solen! Och med den även sommaren. Vi fick en liten försmak av det redan igår när vi var i Linköping (mer om det senare) men inte trodde vi då att den skulle komma till Kalmar redan idag.

Efter ett åskväder inatt som går till historien som ett av de värsta genom tiderna tittade vi på Nyhetsmorgons dystra väderprognos för dagen. Fortsatt regn med en hel del åskskurar, det var vad som utlovades. Men ack så fel de hade meteorologerna (avdelningen: nähä!) Här i Kalmar har det idag varit, om inte solsken från en klarblå himmel så solsken från en blå himmel med endast några enstaka molntussar. Och efter det att vårt redaktionsmöte var klart i skolan begav jag mig hemåt för att inmundiga vår första måltid för året på balkongen. Och ja, jag skall erkänna, nu under kvällen har jag även avnjutit ett glas rosé här ute. Livet är förhållandevis underbart måste jag påstå!

Och med solen på plats i Kalmar kan jag unna mig att fundera lite över ett I-landsproblem såhär dagen till ära. Vid vårt besök i Linköping igår (som jag alltså kommer att komma till lite närmare alldeles strax) passade vi på att avnjuta lite mat på snabbmatshaket Pizzafiket. Personligen beställde jag en kebabrulle och hade det nu inte varit så att jag varit där förut så hade jag kunnat bli mycket besviken. Det problem vi kommer till nu upptäckte jag första gången 2003 när jag flyttade till Linköping. På vissa ställen där, jag kan inte säga alla för jag har inte testat alla, så kallar man det nämligen kebab, men i själva verket är det gyros. Varför kallar man det då kebab? När det alltså är gyros. Vi dryftade detta fenomen lite över vår ”kebabrulle” respektive ”kebabpizza” som alltså egentligen var en gyrosrulle och en gyrospizza, och enligt J är det möjligen så att man i Norrköping har båda sorterna och att man där är kapabla att skilja på de olika rätterna. Där är kebab kebab och gyros gyros. Kebab är alltså inte gyros… Ja ni förstår. Men så är inte fallet i Linköping alltså, åtminstone inte på Pizzafiket! Jag kan faktiskt ärligt talat inte förstå vad det är som är problemet. Inte får jag för mig att kalla prinskorv för köttbullar bara för att jag inte har några köttbullar att servera… Långsökt liknelse kanske men den håller?!

Linköping var det ja. Igår var vi alltså där för att titta på vår kommande lilla familjemedlem. Här i Kalmar kan man inte titta med 3D/4D funktion och det var vi lite nyfikna på så vi åkte upp. Inte minst var vi såklart nyfikna på om vi kunde få veta om det ska bli en pojke eller flicka. Doktor Selbing kontrollerade så att allt såg fint ut med den lilla och så kom vi till den punkt då han skulle berätta för oss. Han zoomade in en bild på skärmen och bad oss titta själva. Både jag och J satt som frågetecken och visst nog varken vad som var upp eller ner, fram eller bak. Men så förklarade han de olika väderstrecken så att säga, vi förstod att det var den lilla rumpan som syntes och vips var det klart som korvspad hur det låg till…

J: Jaha ja, men då ser jag, det är ju inget som hänger ut där nej.
Doktor Selbing: Nej, men det hade det inte varit om det hade varit i vilket fall.
J: Men hur kan man då se vad det är?
Doktor Selbing: En pojke hade inte haft de där blygdläpparna.

Det är inte lätt alla gånger!
Och visst är det en lite flicka som ligger där inne och bökar och stökar och växer. Och nu har jag egentligen lovat att inte pracka på er en massa ultraljudsbilder och bebissnack här på bloggen, det finns många mammabloggar som gör det mycket bättre. Men eftersom hon är så fantastiskt söt (förutom när hon räckte ut tungan åt oss i går) så måste jag få visa en liten bild på underverket.



Snart får vi besök från Malmö av Maja, Carl och lille Albin och vi ber till vädergudarna att meteorologerna har fel ännu en gång och att det blir strålande sol och sommar i dagarna två.

Trevlig helg allesammans.
Kram och pepp

onsdag 19 maj 2010

Så onödigt

Det har gått 9 dagar sedan jag vägde in mig på viktis. 9 dagar utan större godissug. Vad hände idag då undrar jag? Här sitter jag och är så galet godissugen att jag kan spricka! Gud, så onödigt!

tisdag 18 maj 2010

Gräv där du står - du är inte så unik som du tror

Citatet i rubriken kommer från Tomas Jennebo, vår lärare i sista kursen denna terminen. Radioproduktion står på schemat och Tomas är en gammal räv i yrket med ett hjärta som bankar så hårt för radio att det borde höras här via bloggen i detta nu.

Radio är inte det mediet som jag trodde mig vara inriktad på när jag började denna utbildningen. Efter två veckor och två dagar på kursen står jag fast vid den inställningen. Men jag ska ge det en chans de återstående två veckorna och tre dagarna. (Sen är det sommarlov, tjoho!)

Hur var det då med citatet i rubriken?
Gräv där du står - du är inte så unik som du tror.
Inte konstigare än vad det låter egentligen. När du gör ditt program i radio - slå inte knut på dig själv, fundera över vad som engeagerar dig och gör nåt på det. Du är inte så unik som du tror och det som engagerar dig engagerar säkert många fler. Det var kontentan av det uttrycket.

Så nu gräver jag som f*n!
Denna veckan gör vi reportage till Max och Pippo som är programledare för första veckans program. Temat är sommar och det är stort så vi har egentligen ganska fria händer. Ett reportage ska handla om den älskade ärade cykelbussen som i nuläget inte kommer att gå mellan Kalmar och Öland i sommar. Historien är väl känd om man bor här i Kalmar och ganska uttjatad, få se om jag kan göra nåt kul av den. Jag har ett par idéer som jag jobbar på om personerna jag behöver ha tag på bara behagar höra av sig.

Men sen då...
Gräv där du står...
Vad engagerar mig?
Vad skulle jag vilja höra om i ett sommarprogram?
Inte den blekaste aning.
Fantasin har gått på semester, har redan tagit sommarlov!
Jag har funderat sen igår runt ett-tiden och jag kan bannemig inte komma på nåt kul.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kreativitet är inte min starka sida.

Vad skulle du vilja höra reportage om i radio som har med sommar att göra?
Behöver absolut inte ha med Kalmar att göra utan generellt!

söndag 16 maj 2010

Ölandsvistelsen som inte blev så lång som det var tänkt

Jo då så att, visst åkte vi till Öland igår. Och innan vi skulle somna hade vi kommit hem igen. Nu ska ni få höra. Jag varnar för ett långt inlägg, men har du minsta fundering på att åka till Hotell Skansen på Öland så bör du läsa det, eller om du bara vill höra om en lite galen kväll igår.

För ungefär ett år sedan var jag som vissa kanske minns med i ett reportage i tidningen MåBra. Som tack för det fick jag ett presentkort på en övernattning och trerättersmiddag på ett valfritt Smultronställe någonstans i Sverige. Presentkortet räckte i ett år till juni 2010 så nu var det på tiden att utnyttja det tänkte vi. Sagt och gjort. Möjligheten att åka långt bort hade vi inte just nu så vi bokade in oss på Hotell Skansen, i Färjestaden på Öland. Bara några minuters bilfärd över bron så var vi framme!
Vi anlände vid 16-tiden och innan klockan slagit 22.00 var vi hemma igen.

Jag vet faktiskt inte var jag ska börja.
Jag skulle kunna börja att berätta om när jag bokade vistelsen. Eftersom den personen - i bokningen - jag pratade med vid första tillfället inte hade en aning om hur man bokade in en vistelse på ett presentkort från Smultronstället så fick jag rådet att återkomma en dag senare för att kanske kunna boka då. Bra service?! Nja, kanske hade man kunnat bli erbjuden att bli uppringd. Redan där hade de kunnat gå miste om bokningen.

Nåväl, vid ankomsten igår var personalen i receptionen uppenbart stressade över att det var kö vid incheckningen och inte villig att svara på våra små frågor vid incheckningen.

Rummet så... vid första anblicken ganska trevligt, lågt i tak och bjälkar och ganska nymålat och fräscht men vansinnigt varmt och instängt. Men där skulle vi ju ändå inte tillbringa så mycket tid så det kunde ju kvitta.

Vi promenerade ner till lobbyn/baren där det bjöds på the och kaffe (i skitiga koppar). Tyvärr fick man själv röja borden så man kunde sitta någonstans. Men jag har ju ett par år i branchen så det löste sig ganska kvickt.

Så kommer vi till middagen. Just nu känner jag mig som en gnällspik, men ni skulle verkligen ha varit där. Jag har sällan varit med om maken.

Vi blir visade till vårt bord precis bredvid dörrarna till köksregionen.
Dörrarnas gångjärn måste ha varit felinställda för det slog högt i dem varje gång någon gick in eller ut, vilket var ganska ofta.
Innan vi tittade igenom menyn, som såg trevlig ut, torkade vi bara av bordet lite, det verkar inte ha blivit avtorkat på ett par dagar och glasen var alldeles dammiga.

Nåväl. Anklever med lufttorkad skinka till förrrätt. Det hade jag aldrig testat förr och någon gång ska ju vara den första. Kalventrevoté med potatiskaka och murkelsås till huvudrätt och Creme brulé till efterrätt. Kalventrevoté, spännande tänkte vi och diskuterade lite med mannen vid bordet bredvid om det var någon rätt han kände till eftersom vi aldrig hört talas om det. Mannen visste inte säkert men kunde tänka sig att köttet kanske var skuret på ett speciellt sätt.

Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli och fråga och när DUNK (dörren slår igen) och servitrisen kommer ut från köket ursäktar jag mig och undrar lite försynt över denna spännande rätt.
-Oj då får jag till svar, det är nog jag som har stavat fel, det ska stå Kalventrecôte.
Snopet, vi som trodde vi skulle få någon spännande exotiskt skuren maträtt, men lite komiskt också.

Förrätten, anklevern alltså, var ingen höjdare, men det har nog mer med min obefintliga förtjusning över lever att göra än restaurangens förmåga att tillaga maten.

- SKRAMMEL, SKRAMMEL, SKRAMMEL, DUNK - KAN NÅGON TA DRICKABESTÄLLNING PÅ BORD 6????
Ursäkta, det var bara en servitris som pysslade med disken när hon gick förbi vårt bord innan hon kom ut i köket för att gapa på en av sina kollegor om drickabeställningen. Jag hoppas att det inte stör för mycket.

Vid huvudrättens ankomst ansåg J att det var på sin plats att höra om de hade glömt hennes dricka, nog för att det bara var Ramlösa och ingen alkohol men man blir ju törstig när man äter även om man är gravid.

-DUNK
Förlåt det var bara dörren nu igen.

Sällskapet vid bordet bredvid har ätit klart och en servitör plockar av deras tallrikar och dukar upp för nästa sällskap. Där de använda glasen och tallrikarna har stått är det ringar efter drycken och en och annan fläck från en liten matbit som halkat fel och när servitören som dukade av blåste ut ljuset skvätte stearinet över hela bordet. Men det hindrar inte personalen att duka på med nya bestick, glas och servetter UTAN att torka av bordet. Suck!

Vi är klara med efterrätten, betalar drickan och bestämmer oss för att traska upp på rummet.
Värmen slår emot oss när vi kommer in, så vi öppnar fönstret och jag tänker att vi värsta fall får vi sova med öppet fönster under natten. Eftersom J är lite dammallergisk i vanliga fall och det inte är bättre nu när hon är gravid, har vi bett om ett rum anpassat för det. Ja dammigt var det ju inte men som sagt kvavt och det började kännas i J's luftvägar nästan direkt.

Vi dunsar ner i våra sängar och slår på Sommarkrysset. Efter någon minut börjar J vädra med näsan - ja hon är lite luktkänslig - och det dröjer inte länge förrän även jag känner det. Jag får rusa upp och stänga fönstret eftersom vi tydligen bor just ovanför köket och det började sprida sig en trist doft av mat och frityr från fönstret och in i vårt kvava rum.

Lite senare beger jag mig in på toaletten och där får jag nog. En stank av kattkiss slår emot mig och jag känner att tack, men nej tack. Jag sover hellre hemma än här!

Så var det med den saken, vi packade ihop våra saker och gick ner och meddelade mannen i receptionen, som verkade vara någon form av ägare, vårt beslut.
Kan ni gissa hans reaktion?
- Rummen är helt nyrenoverade och vi har inte fått några andra klagomål på dem....

Strax därefter kommer hotellchefen som verkar vara mannens son. Ägaren ber honom hjälpa "tjejerna som tycker att det luktar kattkiss eller nåt på rummet" och pekar mot oss. Trist attityd!

Hade jag varit ägare hade jag bett så hemskt mycket om ursäkt och sagt att jag skulle kolla upp det, kanske frågat om jag kunde göra något för gästen. Är det något jag har lärt mig under alla mina år i serviceyrket är det att aldrig nedvärdera en gäst som har en negativ åsikt och abolsut inte säga emot. Gästen får ha hur fel som helst, men det är gästen som har upplevt detta tråkiga och man vet ju också mycket väl att det är inte är de missnöjda gästerna som håller tyst om sin upplevelse.

Jag hoppas att de båda männnen omgående gav sig av upp till rum 23 på Hotell Skansen i Färjestaden och luktade en extra gång på toaletten för luktar det inte kattkiss där då heter jag Lill-Babs!

Både jag och J gillar att resa, vi älskar att bo på hotell och vi har gjort så ganska många gånger. Jag har också många gånger skrivit om våra uppleveler här i bloggen. Som när vi var på Skogshöjds spa i Södertälje eller på Hotell Tylösand i Halmstad eller när vi var i Sälen och bodde på Hotell Bügelhof. Och så alla gånger vi bara bott en natt eller två på nåt hotell i Stockholm eller Göteborg. Vi brukar trivas bra. Vi har krav på att det ska vara rent och fräscht och en viss klass på servicen. Men mer än så behöver det inte vara.

Hotell Skansen i Färjestaden på Öland kan jag dessvärre inte rekommendera hur mycket jag än skulle vilja. Kort och gott. Åk hellre någon annanstans!

lördag 15 maj 2010

En lördag som denna...

Maten står i ugnen och är klar om en stund.
J är hemkommen från tentan.
Krysset är löst för ett bra tag sedan.
Lägenheten städad.
Snart hoppar jag in i duschen och piffar till mig.
Sen korkar vi upp champangen, drar till Öland och firar årsdagen.
Jag och min älskade!
Puss min egen lilla J!
Jag älskar dig!

fredag 14 maj 2010

En toppen och bottendag på en och samma gång

Det har varit en ganska bra dag idag.
Sov lite dåligt i natt på grund av en värkande tand och den har att göra med bottengrejjen i rubriken.

Ett par timmar spenderade jag på skolan med mina kollegor i radioproduktionsgruppen, därefter var det dags att bege sig iväg och handla. Eftersom jag och J firar 6 år imorgon och ska iväg på en liten övernattning på Skansen på Öland så köpte vi varsin liten flaska mousserande, J utan alkohol såklart och jag med. (Veckobonusen kommer att täcka detta lilla snedsprång!) Och det är nu vi kommer till toppengrejjen. Killen i kassan på systemet ber mig visa LEG!
L E G I T I M A T I O N!
Han anser alltså att han kunde ta mig för under 20 år! Jösses som jag log. Min första reaktion var: VA???? Och när han upprepade frågan log jag från öra till öra och så: Hemskt gärna, så gärna så, visst kan jag visa det!

För en sekund glömde jag till och med bort det inbokade tandläkarbesöket senare på eftermiddagen som annars hemsökt mig under stora delar av dagen. Jag hatar att gå till tandläkaren. Men nu har jag varit där och jag har fått veta att den provisoriska åtgärden som gjordes idag kommer att behöva ersättas av en rotfyllning. Det var också lite oroväckande att tandläkaren flera gånger bad mig ta en maxdos av både Panodil och Ipren samtidigt - innan bedövningen släppte! Man vågar inte annat än lyda! Nu sitter jag här efter en megados värktabletter och har ont. Gud vet hur ont jag hade haft om jag inte tagit värktabletter!

Pointsmässigt går det finfint. Idag kommer jag nog inte att äta upp alla pointsen - eftersom jag skall vänta med att äta till bedövningen släppt helt. Bra tips, vill du gå ner i vikt, gå till tandläkaren, då får du inte äta!

Hittills känns det helt rätt att ha gått över till Viktväktarna. Inspirationen att inte överskrida dagens points får mig att klara av att äta mindre - alltså inte falla för frestelsen framåt kvällningen och smälla i mig en massa snacks. Jag har inte ätit sött på flera dagar och kroppen känns lättare och renare än på länge. Jag ser fram emot att knata upp till viktis och känna den där spänningen inför att ställa mig på vågen och jag längtar efter att få min första guldstjärna.

Hittills har jag inte ändrat min kost så mycket, det nya ProPoints tänket inom Viktväktarna är mer inriktat på kolhydrattänket så jag känner mig hemma. Vissa saker kommer jag aldrig att ändra på. Jag kommer inte att börja dricka läsk igen, jag kommer inte att använda en massa lightprodukter och vitt bröd går bort, framför allt för att man inte blir mätt av det.

Nu är det dags att kika på ett inspelat avsnitt av de älskade Hollywoodfruarna och så vet ni att det blir tyst här imorgon och på söndag när jag och min älskade firar vår 6-årsdag!

Kram och pepp till er alla där ute!

torsdag 13 maj 2010

Dagens pointsintag

28,5 av 29 Propoints uppätna!
Bra dag för en nybliven Viktväktare!

I´m a weightwatcher - Yes I am

Jo då.
I tisdags morse innan föreläsningen infann jag mig på Viktväktarna här i Kalmar och vägde in mig. Eftersom lektionen krockade med min föreläsning så meddelade jag konsulenten att det skulle få bli en snabbinskrivning. Jag är inte helt hemma på det här med ProPoints men de gamla Pointsen kan jag på mina 5 fingrar och med hjälp av ett månadskort med tillgång till funktionerna på VV:s hemsida och alla er bloggare som är kunniga på ProPoints så ska jag nog klara av dehär första veckorna.

Detta är min tredje dag som återuppstånden Viktväktare. Jag har ju viktväktat förr, för många år sedan. Det har jag skrivit lite om tidigare och nu kändes det helt rätt! Igen!
Jag har kämpat och nystartat de senaste månaderna, utan något resultat. Kanske är det ett nytt tänk jag behöver? Kanske är det möjligheten att kunna äta lite av allt? Det känns som att kroppen vill ha lite kolhydrater, om inte annat för att läshuvudet ska fungera.

Första dagen gick det precis åt pipan eftersom jag inte hade hunnit anpassa maten. Då är det tur att man har veckobonusen. Men efter det har det gått bra. Framför allt känner jag att det är sporrande att inte överstiga pointsen. Det är samma känsla som sist. Visst kan man vara sugen på något gott på kvällen, men vetskapen om att man skulle överstiga sina points är skäl nog att inte äta.

Så nu mina vänner har jag ett mål att komma så långt som möjligt på två månader. 10,5 kilo har jag ner till målvikten och det är självklart inte ett realistiskt mål att nå på två månader men så långt jag kan ska jag komma, sen tar jag en liten paus om allt går som planerat, under juli månad. Då är det semester på riktigt.

Viktis är stängt här i Kalmar under nästa vecka så jag får hålla mig till tåls till veckan efter och hoppas naturligtvis på stordåd till dess.

Nu önskar jag alla mina läsare en fin Kristi Himmelsfärds-helg.
Kram och en hel massa pepp
Viktväktarn

Förresten, hur många av er är det som Viktväktar nu för tiden? Hojta till med en liten kommentar!

tisdag 11 maj 2010

Dag 17 av 43 - det kom ett kort

Post.
Jag gillar post.
Gårdagens skörd var inte så stor.
Men desto viktigare kanske?!
Ett ensamt litet kort låg det i lådan.
Från Viktväktarna!
Och på den vägen är det... återkommer!

söndag 9 maj 2010

Testar iPhoneblogging

Jodå det kommer att bli bloggning från J´s iPhone i sommar. Vi börjar bli kompisar nu, den och jag!

lördag 8 maj 2010

Dag 14 av 43 - långpromenad i höstrusk och en viktrapport

Just hemkommen från en riktigt lång promenad i ordentligt ruskigt väder här i Kalmar.
Precis som jag nämnde igår så är jag helt ledig idag!!! Igen!!!
Strax ska jag hoppa in i en värmande dusch, därefter ska jag laga Kantarelldoftande fläskfilépanna till lunch och sen ska jag pussla och pyssla. Men innan dess ska jag stänga ner datorn och inte öppna den förrän imorgon.

Viktrapporten då?
Ja inget att hänga i julgranen men minus i alla fall. Men jag sköter mig INTE som jag borde. Jag funderar på vad jag skall göra åt detta. Behöver en rejäl rivstart men pallar inte just nu helt enkelt.
Kram och pepp och härlig lördag till er alla

fredag 7 maj 2010

Dag 13 av 43 - jag är ledig, så ledig man kan vara

Vet inte om jag har sagt det redan men jag njuter verkligen av att vara ledig. Jag sa ju upp mig från mitt extrajobb för ett tag sedan eftersom det blev lite för mycket och nu är jag  L E D I G! Sjukt ledig.
Idag fredag till exempel. Ledig hela eftermiddagen och kvällen. Imorgon lördag - helt ledig. Söndag - helt ledig. Måndag - börjar skolan klockan 14 och slutar skolan kl 15.
Oroa er nu inte mina vänner. Det kommer att reda upp sig snart. Kommande veckor blir inte lika lugna i skolan.

Jag har det gött just nu helt enkelt. Jag har till exempel pusslat. Det gjorde jag nästan hela förra helgen. Det resultaerade i att jag (eller vi ska jag säga, J hjälpte till) la klart ett pussel som har varit på gång att läggas i snart 2,5 år. Sedan min 30-årsfest faktiskt.

Pussel är den perfekta avkopplingen, man tänker inte på nåt annat och pusselbitarna är universums viktigaste delar just för tillfället. Nu är ovanstående pussel rivet och nedpackat i sin kartong, men jag har fler. Det plockas fram, om inte redan idag så imorgon. Helgen ser ju inte ut att bjuda på något direkt uteväder så jag tänker unna mig att stanna inne, pussla och vara L E D I G!

torsdag 6 maj 2010

Kolla in detta...

Nu kan alla få gratis Spotify premium.
Klicka här - lycka till!

Dag 12 av 43 - allt från öronåkommor till solstolar med parasoll

Vaknade i morse och trodde att någon hade placerat mig inne i en burk under natten som gått. I alla fall den högra delen av mig. Det tjöt högt i örat och hörseln var kraftigt decimerad. Kändes alltså som att jag hade en glasburk över höger öra. Ingen angenäm upplevelse. Så efter frukost knatade jag in och la mig i sängen helt enkelt. Jag är ledig idag - blev klar med min radiouppgift igår så dagen idag spenderar jag som jag vill.
Hade egentligen tänkt utföra en hel massa ärenden men det kändes avlägset i morse. Ringde helt enkelt vårdcentralen och bokade in ett besök under eftermiddagen. Sedan kröp jag ner under täcket igen.

Men datorn är det svårt att hålla sig ifrån så efter en stund så kröp den fram. Och tack och lov för det. Där hittade jag ett mail som kungjorde att texterna i rättsjournalistik med betyg fanns att hämta i receptionen på skolan. Receptionen är stängd på fredagar och jag ville inte vänta till måndag med att veta så det var helt enkelt bara till att kliva upp ur sängen och bege sig ut. Så va fasen - lika bra att göra lite ärenden då också. Jag hann med att lämna lite grejjer till Stadsmissionen, vara på Ford och kolla lite på vårt däck som envisas med att ta i där fram på hjulhuset, jag var på tippen och slängde en gammal dator och så hann jag med att åka till Rusta och handla en liten solstol till J inför sommaren och solen. Vad hon än säger så kommer hon varken att vilja eller kunna sitta i gassande sol i sommar och därför kan en sån behövas.

Ja och så har jag hunnit vara hos doktorn också nu. Vet inte riktigt vad jag trodde att han skulle hitta där inne men nåt som satt i vägen i alla fall kändes det som. Han hittade en utbiktning på trumhinnan! Det kan man få om man har flugit eller om man har varit förkyld. Jag har inte flugit och jag har inte varit förkyld. Skumt. Frågade vad han trodde det kunde bero på annars. Har ingen aning fick jag till svar...
Cool doktor. Precis så cool så att jag inte blev orolig att jag hade någon mystisk sjukdom i örat! Bra. Nu skall jag medicineras i en vecka - med nässpray! Specialnässpray som är hämtad på apoteket!

Och när jag ändå var på Apoteket slank jag in på ICA och inhandlade Amelia som jag ska krypa ner under täcket och läsa om en stund, sjukling som jag är! :-) Ha en fin dag allesammans!

onsdag 5 maj 2010

tisdag 4 maj 2010

Dag 10 av 43 - det behövs bara att litet minus

Det är så sant så sant.
Gårdagen var ett helvete! Jag var så grinig och så godissugen. Jag hade gjort vad som helst för en liten chokladbit och livet kändes meningslöst.
Men så i morse när det var ett minus på vågen så är det SÅ värt det! Och så får man energi att fortsätta en dag till.
Måtte vågen bara vara snäll imorgon bitt också, annars vetef*n hur det går. Ursäkta svordommen!

söndag 2 maj 2010

Dag 8 av 43 - en bekännelse och tre gånger Hollywoodfruar

Jag har ett litet erkännande att göra. För åtta dagar sedan skrev jag om nya tag och 43 dagar till sommarlovet. Nya tag skulle det bli. GI-maten skulle åter skådas på mitt matbord. Träningen skulle jag komma i fas med och 30 sit-ups skulle väl inte vara en omöjlighet... Ja ni kanske minns.
GI-maten har inte synts till alls, inte ens ordet träning har kommit över mina läppar och 30 sit-ups om dagen var tydligen en omöjlighet. I alla fall hittills.

Idag inspireras jag av en förebild i många lägen och så även idag... Anna Drott!
Idag erkänner hon att hon inte är på banan och hon får även mig att krypa till kors och faktiskt erkänna att det har gått åt pipan. Riktigt ordentligt åt pipan. Jag har ätit massor och jag har gått upp och inte ner! Suck!
Istället har jag här på bloggen försökt prata runt ämnet med hjälp av kungligheter, tillbakablickar över året som gått och hårfärgning. Ja det lurar väl inte någon egentligen, inte mig heller.

Men nu är det så att det obönhörligen är 35 dagar kvar till mitt sommarlov och jag kan inte hålla på att gå upp i den här takten. Det skulle inte bli vackert.
Vad gör jag då åt det?

Jo idag har vi varit ute på en lite längre promenad - 1 timme och 15 minuter lång. Efter det gjordes 30 magövningar och 30 armövningar. Redan igår gjorde jag en matlista för hela veckan och veckohandlade. Matsedeln är inte helt GI-anpassad men jag tar det lite i taget och äter så lite kolhydrater som möjligt. Maten måste ju innehålla kolhydrater också så J får i sig allt hon behöver till det lilla livet i magen och jag kan ju äta alternativ till potatisen, riset och så vidare.

Inför veckan är det någon form av motion som gäller varje dag.
Imorgon börjar jag sista kursen för dethär läsåret. Det är Radioproduktion som gäller i fem veckor framåt. En krävande och rolig kurs om jag har förstått det rätt men också med möjligheter att kunna lägga upp sitt arbete lite utifrån den egna almanackan. Perfekt. Då hinner jag motionen ordentligt. Speciellt eftersom jag numera inte jobbar extra och faktiskt har ett liv att leva också! Det är underbart, jag har verkligen varvat ner i helgen.

Det gäller att ta hand om sig. Värna om sin kropp. Man har ju bara en. Och det är nu vi börjar komma in på Hollywoodfruarna som det hintas om i rubriken. Dessa underbara Hollywoodfruar med Maria Montazami i spetsen. De kläcker än den ena än den andra roliga kommentaren men ibland finns det en hel del klokt där också. Idag har jag haft anledning att tänka på tre av fruarna i olika sammanhang. Maria när jag satte i mig lite nötmix från IKEA, jordnötter med sådandär rött skal på som hon gillar. Maria, underbara Maria.
Päivi tänkte jag på när jag köpte mina gräddbollar på samma affär som tidigare. Päivi älskar gräddbollar för att det är så lite kalorier i dem. Jag ska se om hon har rätt, en absolut tidigast på lördag, på lördagar får jag äta lite gott. Ja så har vi då den sista frun då. Lena Jolton - som vid första anblicken inte verkade ha så mycket vettigt att komma med, men jag har omvärderat. Hon är ruskigt vettig och har också vett att ta hand om sig och sin kropp. I ett avsnitt funderade hon lite över dethär med hur man tar hand om sin kropp. Eller snarare hur man inte tar hand om den. Bilen kan man lämna in på service och betala tusentals kronor för att få fixad. Men sin egen kropp stoppar man gärna i en massa skräpmat och lägger varken tid eller pengar på att serva! Det är tänkvärt mina vänner. Tänkvärt.

Vad skulle du helst vilja göra om du skulle lämna in din kropp på service :-)

Kram och pepp mina vänner.
Nu jäklar kör vi.

lördag 1 maj 2010

Kunglig fägring

Idag har jag lagt kungligt pussel


och köpt kunglig choklad.


Känns riktigt glammigt!
Gokväll!

Dag 7 av 43 - oj vad jag äter och lite menyplanering

När det går utför då gör det det med besked. Som nu!
Jag äter och äter och äter och rör mig inte ett smack - eller jo lite men alldeles för lite.
Men det kommer det att bli ändring på också vad det lider. Just nu är jag ledig, jag är mellan två kurser och har inga måsten på agendan. Och så ska det förbli, ända till på måndag.
Hittills idag har jag i alla fall snickrat ihop en matlista för helgen och den kommande veckan.
På den matlistan finns det två nya rätter, återstå att se om jag verkligen kommer att laga dem eller om jag kommer att slinka undan när den dagen kommer. Rapport senare i veckan.
Hur har ni det där ute viktvänner?

Kram och pepp
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...