onsdag 21 april 2010

Reflektioner kring dethär med ålder och en iPhone

De senaste åtta månaderna har jag många gånger reflekterat kring ålder. Trettiotvå år. Jag fyllde trettiotvå år i november förra året. Hela det året fram till den 16 november hade jag gått och kallat mig trettiotvå år. Dagen innan min trettioandra födelsedag kom jag att tänka på att jag ju faktiskt bara var trettioett fortfarande. Det skulle jag kanske ha tänkt på lite tidigare, men nåväl...

Anledningen till att jag grubblat över åldern så mycket som jag gjort de senaste månaderna är såklart för att jag tillbringar många dagar tillsammans med mina några år yngre klasskamrater. Jag har inte räknat på medelåldern i klassen, det kanske är lika bra det, men bara det att några av dem är födda på 90-talet gör ju att jag känner mig ungefär 100 år gammal. 90-talet mina vänner, det är ungt!

Det är cirka 69 st ungdomar och så jag i klassen. (Malin, nu blev du räknad till ungdomarna fast du är 27 typ, det låter väl bra...)

Det innebär att jag på dessa åtta månader har lärt mig nya moderna uttryck såsom:
  • awesome, brother... ska uttalas lite släääpande
  • oklart
  • whaddup
  • living the dream... uttalas också släpande
  • cleant
  • och en hel massa annat
Var snäll och fråga mig inte om vad de betyder och i vilket sammanhang de skall användas... det vet jag inte, jag blandar och ger och det verkar gå hem...

Jag har blivit tittad på med stora ögon av förvåning när jag berättade att mobiltelefonerna förr hade utdragbara antenner, jag har fått frågan om jag gick i skolan på den tiden när man hade siffror i betyg och betygen skrevs för hand (ja det gjorde jag, och det var olika på olika skolor om de skrevs för hand eller inte!!!), jag har insett att 95 procent av mina klasskamrater inte vet vem Ulf Elving är - han var hipp före deras tid. Jag har blivit ombedd att berätta om mitt liv! Då känner man sig lite lätt medelålders.

När det talas om historia i klassen handlar det om Sveriges folkomröstning om EU, eller om när vi ändrade till 4 istället för 3 års mandatperiod, det ställs frågor som: är det någon som minns ni millenieskiftet???
Jo tack, jag minns. Jag jobbade hela natten! Det är många av dem som inte var födda när Olof Palme dog.

På många sätt är det uppfriskande att ha så många unga människor i sin omgivning. Man tar lite lättare på livet och man kan få den där känslan av att man är oövervinnerlig, ingenting är omöjligt. Jag kanske känner mig lite gammal ibland, men det gör inget. De får smitta mig med sin ungdomlighet så går det över.

Och om jag trodde att jag hade känt mig gammal hittills så var det faktiskt ingenting emot vad jag gjorde när jag och J idag satt och försökte förstå oss på hennes nya iPhone. Efter mycket om och men fick vi iväg ett SMS, men strax därefter råkade vi ringa upp personen vi SMS:at av misstag och utan att veta alls hur det gick till. Då gav jag upp och lämnade ifrån mig luren till dess ägare. J tittade på den suckade lite, tittade på luren och funderade högt för sig själv: "Hur kan detta vara framtiden?"

Over and out.
Tant Cornelia

6 kommentarer:

  1. Hahaha!!! :-D Jag känner igen mig så väl! Pluggar inte, men har diverse människor i min närhet som är bra mycket yngre än jag (jag fyller ju 37 i december!).
    Visst känner man sig som en relik från tiden då järnridån var ett begrepp och det enda som var coolt och kallt var kalla kriget? Typ ;-)

    SvaraRadera
  2. Men lite häftigt är det väl att ha den erfarenheten och att minnas sånt som andra inte ens var födda för att minnas.
    iPhone är nog inget för mig heller ska jag säga. Jag håller mig till vanliga sifferknappar tack.
    Och betygen ja. Jag trodde alla betyg skrevs för hand på vår tid (jag blir också 33 år i år). Gjorde de inte det??
    Kram kram

    SvaraRadera
  3. Nu inser jag ju att det är bra att jag slutat vidarutbilda mej;-)
    Hur skulle det då sluta, jag minns ju jättemycket och jättelångt tillbaka....
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Haha goa du. Var sååå länge sen jag kikaxde in här.
    Hoppas allt är bra med dig.
    Stor kram från en tant till
    Lina

    SvaraRadera
  5. Haha. När jag läst fristående kurser de senaste åren så har jag varit "för ung" eftersom de flesta av mina kurskamrater är cirka 10 år äldre. Det är inte roligt det heller. Kram

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen mig på pricken!! Härligt att läsa det du skriver, har ju varit med om precis samma saker=) Känner faktiskt igen de uttryck du skriver, kan klart bero på att jag jobbar med 90-talister om dagarna (mina kära elever), och detta har faktiskt gjort att Jag känner mig lite ungdomlig och hipp i andra sammanhang med jämnåriga (alt. wanna-be-young)! Tack för ett mycket bra inlägg! Kram

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...