torsdag 25 juni 2009

Ett inlägg om hur mitt psyke fungerar och en sjömansjul på Hawaii

Nu har jag äntligen satt mig ner för att slappa lite. Eftermiddagen blev ganska fullspäckad till slut. Nästan direkt jag kom hem begav vi oss ut för lite motionerande.Tanken var att ta Vårrusetrundan men tro det eller ej, precis när vi sätter foten utanför dörren iförda träningsmundering börjar regndropparna falla. Suck! Skam den som ger sig. Såklart vi skulle springa ändå. Istället för att ta den vanliga rundan bestämde vi oss för att springa direkt till "tallriken" i Pildammsparken och springa runt den (en stor rund gräsplats för er som inte känner till detta, ett varv är ca 500 m) eftersom man då springer under trädkronorna. Regnet försvann lite senare men eftersom vi redan uteslutit vårrusetrundan ändrade vi inte på det.

Det är nu det är intressant att börja analysera hur mitt psyke fungerar. Envishet är en stor ingrediens i mitt liv. Ni kommer kanske att förstå varför.

J´s förslag är att vi skall springa 8 varv. Det innebär att jag kommer att hinna lite mindre eftersom hon springer fortare än mig. Benen är riktigt stumma och jag hade helst sprungit direkt hem och satt mig i soffan istället...
Efter 4 varv och in på det 5:e är jag riktigt trött. Jag har håll och benen vill inte springa mer. Jag bestämmer mig för att få gå runt det 6:e varvet.
När jag närmar mig slutet på varv 5 känns det dock bättre och jag bestämmer mig för att springa hela varv 6 också för att sen sluta för dagen.
Mot slutet av varv 6 funderar jag lite kring status. 6 varv tänker jag... Då är det ju bara 2 varv kvar till 8. Och det kommer jag ändå inte att hinna eftersom J springer fortare än jag. Jag springer ett varv till så blir det i alla fall 7 varv. Sagt och gjort. Jag börjar springa det 7:e varvet.
När varv sju är klart står J och väntar. Hon undrar om jag har ett varv kvar och döm om min förvåning när jag nickar och springer vidare.... För inne i mitt huvud låter det såhär:
-Gött nu kan jag klara det sista varvet också.
Det är inte jag som tänker detta, det är min envishet!
Sista varvet beslutar jag mig också för att lägga på ett extra kol och spurtar mig fram till mål.
Ibland undrar jag om min envishet är bra för mig?!

Och sjömansjulen då?
Jo såhär e det. När jag inte springer någon speciell runda så brukar jag springa med blandad musik i iPoden, dvs den får blanda själv. Ett litet problem med detta (som jag ska åtgärda när jag har tid) är att jag har diverse julmusik i min iPod. Lyckligtvis kom det ingen sådan melodi på hela träningsrundan. Förrän jag springer in på sista (alltså åttonde) varvet. Då stämmer Roland Cedermark upp sitt dragspel i just Sjömansjul på Hawaii! Jag valde att inte "skippa" den utan lät det komiska i situationen istället ge mig lite extra energi att spurta... Och det gick ju bra!
Ca 4 kilometer blev det totalt, på 32 minuter.

Efter det har vi lagat Thai, som ni ser bild på härintill, och som sagt sitter vi nu och slappar med varsin dator framför fotbollen!
Dags nu att kika runt lite hos er andra för att sedan stänga ner och ladda inför veckans sista arbetsdag och även vägningsdag. Jag lär återkomma!

Kram och pepp på er alla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...