söndag 17 augusti 2008

Att "späka" sig mentalt

Som viktkämpe kan det nästan kännas "fult" att säga att man är sugen på godis. Det skall man ju inte vara. Det kan kännas som att jag som "tjockis" inte får lova att vara sugen på godis, jag skall vara j-vligt tacksam om jag lyckats gå ner och därmed basta. Nåväl, nu hårddrar jag lite och det är ju säkert så att det flesta sådana tankar sitter i mitt huvud men så känns det i alla fall.

Idag har det varit en ganska jobbig dag hemma hos oss. Det är söndag och jobb imorgon, utanför lägenheten (och då menar jag bokstavligen precis utanför så man inte kan sova om nätterna) pågår Malmöfestivalen. Så fort man går ut läskas man av diverse maträtter, Texasburgare, Grillspett, Langos, Thai, you name it. Och när man gått förbi matstånden då kommer man till godisstånden. Suck... I dessa lägena är det inte lätta att vara på diet. Även om jag skulle vilja säga att det går helt smärtfritt.

Näe istället för att gå ut och frestas väljer vi att sitta här i lägenheten och ruttna bort i en dryg veckas tid, av rädsla att gå ut och just läskas av alla godsaker och bli ännu mer griniga. Och nog känner man sig lite, hur skall jag säga, tillbakahållen. Det är i de stunderna som tankarna kommer. Tänk om vi bara hade kunnat kila ut och sätta oss på en uteservering och ta en öl, så mycket bättre allt hade blivit då. Så mycket gladare jag hade känt mig...

Jag vet att det inte är så, jag hade inte känt mig gladare, mer än i möjligen ett par minuter. Och det är inte ens säkert att vi hade gått ut och satt oss där om vi nu hade varit i mål och inte hade behövt fundera över kolhydraterna för det är galet mycket folk och inte speciellt trevligt. Men bara för att vi inte får göra det så känner vi oss hur deppiga som helst. Världen känns lite mindre rosa och ganska hopplös till och med. Det känns inte bara som att vi späker oss matmässigt, det känns som att vi späker oss mentalt och socialt. Och då kom tankarna kring det.

Det är okej att känna så! Det är bättre att känna att det är okej att känna sig deppig än att känna att man måste strypa de känslorna. Känn såhär: Idag är det okej att jag känner mig deppig för att jag inte får äta godis för jag har ett större mål i sikte. Så idag är jag lite deppig, men på onsdag när det är vägning är jag förmodligen hur peppad som helst. Så idag tänker jag vara grinig, because I´m worh it!

7 kommentarer:

  1. Tack! Vi har klarat oss mycket bra om man jämför med andra barn med samma problem!

    Jag KÄMPAR verkligen med sötsuget! Det är hemskt. har precis smällt i mig 100 grams dukat choklad!
    Men imorron gäller det! Då ska jag ta tag i detta på allvar!

    Kram Ida

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Vi är ändå bara människor.
    Jag tror faktiskt det är rätt VIKTigt (haha, såg du!) att få lov att känna så där o erkänna det istället för att försöka kväva o verka superpräktig.
    Med det inte sagt att man ger vika för dessa tankar/känslor.
    Det faktum att man erkänner öppet tror jag kan hjälpa en att stå emot hur konstigt det än låter.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. förstår att det är jobbigt med allt det där bara utanför dörren.. men du är ju så duktig som fixar det ändå..sötsuget är det värsta som finns.. kram å pepp

    SvaraRadera
  4. Jag kämpar oxå..fan så svårt det är...!! Keep up the good mood!!

    SvaraRadera
  5. Ja, och inte gör det saken lättare att jag bor i chokladens land heller... suck....

    SvaraRadera
  6. Ja, men visst är det precis som du säger.. många av oss överviktiga har nog den känslan, att vi ständigt måste ursäkta oss när vi vill ta en bulle på fikat på jobbet osv.. och det är en fruktansvärd känsla tycker jag.

    Visst är det tufft att se allt det goda som finns framför näsan, och det är ju också ett steg i hela viktminskningsresan, att lära sig se det utan att falla för det. Visst ska vi också äta gott, men kanske inte lika ofta som vissa andra människor, och i lite mer begränsad mängd.

    Peppkraaamar
    Ulrica

    SvaraRadera
  7. Ja ohh om man bara kunde... Om man bara kunde låta bli den där sötsaken och vara grinig ett tag för att sen känna lyckan av att man klarade av det. Om man bara kunde det...
    Just nu kan jag inte det...
    Men jag hurrar på dig som är stark!! *Hurraaaaaa*
    Fortsätt vara det. :D

    Jättekram till dig!!
    *Kraaaaaaam*

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...