söndag 22 juli 2007

Hur gick det för Harry, dog han eller?

Vilken Harry Potter hysteri Sverige har utsatts för och då har inte boken ens släppts på svenska!? Och inte skall väl jag vara sämre än att även jag skall ge lite uppmärksamhet åt denna storslagna händelse.

Jag tror att jag har sett (eller kanske snarare halvsett) två av filmerna, tycker att de är lite halvläskiga om jag skall vara helt ärligt. Ja ni känner ju till mitt intresse för romantiska komedier vid det här laget. Jag har inte läst någon av böckerna. Marian Keyes är fortfarande min favoritförfattare och det faktum tillåter inte utsvävningar till Potter-världen. Men när nu den sista boken skulle släppas och Harrys öde stog på spel så till den milda grad att vi inte visste om han skulle gå levande ur striden då blev till och med jag intresserad.

Men logiskt sett mina kära medmänniskor, inte skulle väl författarinnan kunna vara så dum att hon tar livet av lille Harry. Det skulle ju faktiskt omöjliggöra en comeback om låt säga en sisådär 10-15 eller kanske 20 år. Jag kan inte för mig liv tro att Harry Potter publiken skulle tillåta en uppståndelse likt Pam Ewing i Dallas. Nog för att Gandalf är snudd på det i Sagan om Ringen men jag tror att det var ungefär där gränsen gick.

Nej J K Rowling är nog för smart för det. Någon gång på ålderns höst när pengarna börjar sina på kontot, (även om jag har svårt att tro att det skulle vara möjligt), kanske det kan passa med en bok till. Nu hör jag hur typsikt svensk jag låter. Hur missunsam jag verkar. Och hur avundsjukt jag suktar efter miljonerna eller kanske snarare miljarderna. Och ja, jag erkänner att jag är lite avundsjuk. Men jag är faktiskt inte missunsam. Herregud, tjejen är ju ett geni och hon har ju tjänat alla dessa pengarna på ett hantverk man inte kan ta ifrån henne hur mycket man än försöker. Hon har kommit på dessa fascinerande sagor och hon har satt dem på pränt. Jag hade inte gjort det bättre själv... :-) Men det är nog ändå just här min avundsjuka kommer in. Alla vi som på något sätt skriver, kanske i form av en privat dagbok, kanske i form av en blogg eller varför inte i form av brev till vänner och bekanta, digitala eller inte, kan nog känna igen oss i att vi gärna hade velat komma på en egen sån där historia. Vi hade velat bli lästa världen över. Det hade varit coolt. Det hade varit som att vara rockstjärna och komma ut på en scen inför 20000 fans som alla kan dina texter. De texter du skrivit hemma på kontoret eller kanske i stugan, den där texten du vaknade mitt i natten och skrev ner eller kanske den där du hittade på i duschen. Det är imponerande och lite skrämmande och det är också berömmelse för ett hantverk. Det är respekt!

Nåväl, som sagt, till och med jag är nu intresserad av hur det gick för lille Harry i den 7:e och sista boken. Jag har lusläst dagens aftonbladet, jag har dammsugit recensionerna av boken, men ingenstans kan jag hitta svaret. Okej, jag förstår, man skall ju inte avslöja hur det går, det skall ju läsaren själv få utforska. Men jag vill inte läsa boken, jag vill hitta den där lilla texten för dem som bara vill veta hur det gick, den där texten som står upp och ner längst ner på sidan och som alla som vill läsa boken varnas för att läsa... Men icke. Så jag är fortfarande ovetande. Hur gick det egentligen för Harry, dog han eller?

Regna inte bort nu, kryp istället upp i soffan under en filt, läs en god bok eller titta på en härlig film, och om du vet hur det gick för Harry, please, skicka iväg ett mail eller en kommentar och berätta.

Kram och pepp
-Mia, som är förvånad över att Marcus Larsson på Aftonbladet är förvånad över att "Roddan" Stewart tappat DET! Hallå, gubben är över 60...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...