tisdag 31 juli 2007

Liten undersökning

Trodde att jag skulle var klar med bloggandet för idag men så hittade jag en ny funktion... en undersökningsfunktion!

Så på samma linje som jag påbörjade förra veckan när jag undrade vilka som var inne och smög runt här utan att lämna avtryck undrar jag nu hur ofta just du är här. Undersökningen besvaras här till höger.

Själv är jag alltid inne på ett ganska stort antal bloggar, de som jag själv länkar till och lite andra, varje gång jag själv skriver på min blogg, men jag måste erkänna att jag är dålig på att kommentera. Skall bli bättre, även om det ibland bara blir ett litet hej.

Besvara nu min lilla undersökning så blir jag glad :-)

Kram
Mia

Dagens I-landsproblem

Måste bara kort få skrika ut min sorg över att jag när jag åkte hemifrån gjorde slag i saken och satte upp en: Ingen reklam, tack - skylt på dörren för att slippa ha en jättehög när vi kommer hem från semestern.

Jag kommer att missa IKEA-katalogen!
Det var bara det.
-Mia

Flitig bloggare tackar för månaden som gått och blickar framåt...

Detta är ju trots allt i grund och botten en viktblogg med hjärtat i Schlager och lite snedsteg här och där i "tycka-tillandets land" i form av all sköns betraktelser. Så tillbaka till min kamp mot vikten.

Jag ser tillbaka på en bra dag i vikthänseende. Har ätit mina tillåtna points varken mer eller mindre. Lägg till det en promenad på 30 min och biltvätt på 1 timme och 45 minuter, vet inte säkert om tiden det tog säger mest om vår nogrannhet eller hur stort behovet verkligen var av tvätt. Både och kanske.

Utöver det har jag motstått en massa godissug som infinner sig hela tiden. Abstinens kallas det nog. Men jag är beslutsam, inte minst efter alla peppande kommentarer från mina viktvänner, ni är underbara. Ja det har varit en bra dag helt enkelt.

Nu stänger vi juli månads bloggande och med detta inlägg kan jag konstatera att jag varit en flitig bloggare denna månaden. Flitigaste månaden hittills faktiskt. Både om man ser till inlägg och besökare. Jag är stolt som en tupp. En någon överviktig tupp på väg mot bättring.

Kram och pepp
Mia
- som om ni inte märkt det bytt ut 2007 mot 2008 i texten i min "header"... Det vore väl fasen om jag inte skulle klara det...

Allsång allsång på TV där

Efter ett kvällsmål hade vi vid åttatiden bänkat oss i TV-soffan för att titta på sägsongens nästa sista Allsång på Skansen, tillsammans med lite nyttig efterrätt, honungsmelon och vaniljsås av det nyttigare slaget.

Döm om min förvåning och besvikelse. Efter sommarens kritik mot SVT för att de tycks prioritera manliga artister före kvinnliga, utan tanke på kvalité, vet jag inte hur man skall se på kvällens program och artistutbud. Den underhållare jag hade mest utbyte utav, förutom Eurovisionvinnaren som naturligtvis var rolig att se, var Arne "Rosen" Qvick. De båda bröderna, som visserligen sjöng väldigt vackert, men som jag redan glömt namnet på anser jag inte vara tillräckligt etablerade för att vara dragplåster i Allsång på Skansen. Men de klart, män är de ju i alla fall. Jag kanske har missförstått men för mig är inte Skansenscenen ett forum för nya artister som vill etablera sig utan för redan etablerade artister att underhålla SommarSverige. Tomas von Brömsen. Etablerad, absolut! Men vad var det för ett uppträdande, fanns det en röd tråd så uppfattade i alla fall inte jag den. Men det var såklart lite promotion för hans egen buskis. Hur kvalificerade det sig till sommarens elitunderhållning i SVT?

Och så har vi då E-type. Såg honom även i Sommarkrysset tidigare i sommar och trodde i min enfald att han uppträdde där för att han, just det, inte dög för Allsången. Javisst, jag vet att han har en ny singel ute som spelas flitigt i radio. Men kanske skulle han ha följt Marie Serneholts exempel och kört playback och till det bytit ut ett par av körtjejerna/dansarna. För fy fasen vad det lät illa. Martin, you have my blessing, dra dig du tillbaka till ditt lilla skivbolag och direktöra året runt. Bespara oss fler sommarturnéer. 90-talet slutade för ganska bestämt 7,5 år sedan.

Den lilla lergökskören från Ängelholm var söt men kändes som utfyllnad för att man inte hade tillräckligt med underhållning, likaså vinnaren av tittartävlingen, hon fick ta plats som slutnummer där i vanliga fall kvällens dragplåster (såsom Lordi, Ricky Martin m. fl.) brukar vara given. Fast det klart vem skulle gjort det annars? Ebba Blitz kanske kunde dragit av en allsång från sin plats i publiken, henne hade man inte sett på länge.

Kan det vara så att Ellen, allas vår Schlagerprinsessa, hade alldeles alldeles rätt när hon trodde att det var många i den kvinnliga artisteliten som tackat nej till att medverka. Det är kanske inte lika hippt och eftertraktat att vara med i Allsången längre och i det här tempot lär det inte bli hippare. Hur skall nästa sommar se ut?

SVT får skärpa sig när det är roligare att spana på vilka kändisar som sitter i publiken (notera Ebba Blitz ovan) än titta på de som verkligen är där för att underhålla.
Nu har ni en vecka kvar att visa vad ni går för, kör så det ryker nästa tisdag, annars finns det risk att man inte ser fram emot nästa sommars Allsång.

-Mia
som alltid kan tipsa om att försöka få herr Berghagen att göra comeback, han var klar allsångskung i Tanums strand i söndags

Ännu en dag...

... 30 minuters promenad innan frukost ska jag inte klaga på och mer motion vankas i form av biltvättning om en liten stund. Rejäl frukost, pointssnål lunch, godissuget har precis satt in, men det tänker jag motstå...

Fortsättning följer mina vänner...

måndag 30 juli 2007

Ikväll missar jag inte...


... reprisen av Lyxfällan på TV3 kl 21.00

Veckoredovisning vecka 6 - 16 veckor kvar till 30-årsdagen

Det kanske inte var någon som märkte det men jag vägde mig inte igår.
Jag tror att jag tänkte att jag skulle dra på det lite till för att resultatet skulle bli mindre dåligt, vilken drömvärld lever jag i? Jag står nu inför två alternativ, berätta som det är och skämmas ögonen ur mig eller låta bli att redovisa faktum och må sämst själv.

Dagarna i Karlskrona var ur viktsynpunkt närmast sjukligt dåliga och det satte verkligen sina spår på vågen. Visste inte ens att man kunde gå upp så mycket så snabbt på en gång. Istället för att på mina 6 senaste aktiva veckor ha gått ner de planerade 3 kg, har jag gått upp 3,6!!! Jag ligger alltså 6,6 kilo efter. 6,6 kilo är 3 guldstjärnor. Såhär ser resultatet ut.

Resultat måndagen 30 juli ( 16 veckor kvar till 30-årsdagen )
totalt antal aktiva veckor: 6
startvikt: 84,7
aktuell vikt: 88,3
målvikt: 63,0
viktminskning i kilo senaste veckan: + 3,8
viktminskning i kilo totalt: + 3,6
viktminskning i snitt per vecka: * £ # € ¤
kvar till mål: 25,3
aktuellt BMI: 30,6
start BMI: 29,3

Det är så tråkigt och ledsamt och jag vet inte hur jag skall göra för att varken jag själv eller någon annan skall tro på mig när jag säger att jag verkligen, verkligen vill göra nåt åt detta, det verkar ju uppenbarligen inte så.

Jag har lite ideér och jag har förverkligat ett par redan nu på semestern.
Framför allt handlar det om mathållning, och fokus på att planera sin mat. Samt naturligtvis att inte småäta. Bara igår och idag har det varit svårt, nu på eftermiddagen/kvällningen börjar det suga lite i godisstrupen och jag är framme för att kolla om det finns nåt att stoppa i mig... Anna Skipper var är du???

Och så lite motion, lite lagom, inte gå ut för hårt så att jag tröttnar. Igår blev det 40 min rask promenad innan frukost. Och till det dryga 6 km promenad från Grebbestad till Tanums strand där Diggiloo konserten var (som jag återkommer till). Vi var inte hemma förrän halv tre i natt så idag på morgonen blev det ingen promenad, men imorgon blir det av igen.

Jag säger inget mer om detta nu, jag ber bara högre makter om styrka och motivation att klara detta.

Kram o pepp
Mia

Ständigt på väg eller nöjd och belåten - hur långt är ditt CV?

Vi lever i ett samhälle där karriären spelar större och större roll för oss alla. Vi vill ha en bra utbildning, bättre jobb, högre lön, finare hus, bättre bil, vi vill se så mycket som möjligt av världen o.s.v.

Ganska få människor är nöjda med sin tillvaro, därmed inte sagt att alla de som inte är nöjda gör något åt det. Många är missnöjda men orkar eller kan inte förändra sin situation.

Personligen har min egen önskan om förändring genom åren sett väldigt olika ut.
Under gymnasietiden spelade mitt privatliv in mycket och jag var på väg att lämna det Karlskrona, dit jag nyss flyttat, för en annan stad där jag trodde mig ha min framtid i form av socialt liv. Det var jobbigt att börja om från noll igen tyckte jag redan då (så många gånger jag tänkt så även senare). Tack och lov fick en fantastisk person på skolan mig att tänka efter två gånger. Jag är glad att jag inte flyttade från mitt älskade Karlskrona.

Efter gymnasiet infann sig dock en tid av ganska stort lugn och förnöjsamhet med tillvaron. Jag fick jobb direkt på det produktionsbolag jag praktiserat på och efter ett tag kom ett nytt erbjudande som jag valde att gå vidare med, det var mitt kliv in i telefoni och IT-branschen. Kanske berodde lugnet under dessa år på mitt flyt, jag hade tur att få bra jobb och bra erbjudanden. Under stora delar av denna tid hade jag bara mig själv att tänka på (läs: ingen sambo :-) och jag styrde över min tid som jag ville. Som den arbetsmyra jag är valde jag att komplettera mitt arbete dagtid med ett nattetid i krogbranschen. Kanske var det här min rastlöshet yttrade sig. Jag nöjde mig inte med erfarenhet inom ett yrkseområde. Croupiere blev min nya "yrkestitel" och med den kom möjlighet till allsköns erfarnehet inom restaurang, bar och festvåning. Jag ville göra så mycket som möjligt och prova på så mycket som möjligt. Kanske ett prov på min raslöshet och vilja att komma vidare.

På detta tema sökte jag och kom in på en reseledarutbildning för Ving hösten/vintern 99. När antagningsbrevet kom hem i brevlådan hade jag nästan glömt att jag sökt, det var så på den tiden, ansökningar skickades in lite hej vilt till saker som lät spännande. Och nu hade jag kommit in, den chansen kunde jag ju inte missa. Två månader på Mallorca mitt under mörkaste hösten. Men jobbet då? Fantastiskta arbetskamrater och nu så här i efterhand kan jag se dem som mina coacher under de första åren i arbetslivet (tack L8), informerade om tjänstledighet, rättigheter och skyldigheter. Med tjänstledigheten beviljad bar det av. Mitt mål var aldrig att arbeta som reseledare, mitt mål var att få en utbildning, en erfarenhet, ett avbrott i vardagen, mer kunskap och en rad till att komplettera mitt CV med. Erbjudandena om jobb på Kreta, Cypern och även Kanarieöarna avfärdades och jag fortsatt det nya milleniet hemma i kalla Sverige, med en massa ny energi, kompetens och jäklaranamma i bagaget. Jag hade kommit en bit till på vägen, vägen som är livet.

Pengarna som jag och min bästa vän Fia tjänade ihop på våra oändligt långa arbetsdagar ca 50 veckor om året spenderades gärna på semesterresor. Jag såg lite mer av världen, nja kanske mer specifikt Europa, under de kommande åren. Oftast som vanlig charterturist, men även som deltagare av ännu en utbildning på Mallis, denna gången till bartender. Och ännu en rad att komplettera mitt CV med, ännu ett diplom att sätta in i plastficka i mappen som fylldes på allteftersom.

Det var missnöjdheten med det nuvarande jobbet som fick mig att göra slag i sak och efter mycket om och men hösten 2002 söka till en kurs på Växjö universitet. Många kurskataloger hade passerat genom åren och många funderingar på om läraryrket kunde vara något för mig fick mig att söka till Nordiska språk med inriktning på Svenska 20 p. Jag som aldrig läst på den nivån förrut ville inte binda mig på nåt program (jag ville ju kunna hasta vidare om det inte var nåt för mig). Det var kul, och drömmen om en lärarexamen gav mig även 20 p i Historia på Linköpings universitet (och en vän för livet som jag aldrig kommer att glömma, Miss you Sandy. R.I.P) innan jag hade tröttnat, eller kanske inte så mycket tröttnat som hittat något nytt som var roligare. Ett nytt jobb, med nya möjligheter i en ny bransch. Ja jag tog naturligtvis den chansen. Och så hade jag fått in en fot i CallCenter världen. Massor av nya vänner och gigantiskt mycket ny kunskap och erfarenhet senare behövde jag en anledning att komma vidare. Jag kände väl att det blev lite stiltje och jag hade kommit så långt jag ansåg mig kunna komma.

Längtan till havet tog oss till Halmstad och till ytterligare en utbildning jag trodde mig behöva. Jag skulle gå tillbaka till restaurangvärlden. Jag skulle starta eget. Många har tjatat på mig om det genom åren när jag kämpat och slitit för andra. Du skulle vara din egen har det sagts. Nu skulle jag bli restaurangchef. Jag skulle gå på Gastro Academy, IBR - Internationell Bar- o restautangchefsutbildning. En KY-utbildning på dryga året med två månaders praktik under sommarhalvåret. Kan ni gissa var? På Mallis så klart. Detta var min grej. Efter tre månader och goda resultat började jag känna mig besviken på utbildningens kvalité. Jag saknade upplägget från universitetet och kände mig fängslad i min skolbänk mellan 8-17. Utbildningen i vinkunskap var det inget fel på och inte i spanskakursen heller men det är en omöjlighet att anpassa serveringskunskap så den passar alla, för en grupp där erfarenheten hos individerna är så skiljda som från en dag i disken för 5 år sedan till att ha arbetat som servitris på heltid de senaste 10 åren. Själv låg min kunskapsnivå någonstans i mitten med dragning åt det senare. Det går inte heller att kalla en kurs där man läser igenom Almi företagspartners Starta-eget-häfte, för en kurs i företagsekonomi. Speciellt inte när läraren själv har mindre kunskap i excel än vad de flesta av eleverna hade. Nej utbildningen var inte vad den utgav sig för att vara eller för den delen vad jag hade förväntat mig. Jag tog ett av de svåraste besluten i mitt liv - jag hoppade av. Något sådant hade jag aldrig gjort förrut. Hur skulle jag presentera det i CV:t?

För att inte gå sysslolös läste jag entreprenörskap på Halmstad högskola samtidigt som jag knegade extra, på Harrys som servitris, för Adecco som ekonomiassistent och i växeln på sjukhuset som telefonist. Detta skulle knappast ge mig större bredd av erfarenhet. Knappast något annat i Halmstad heller. Det är en fantastisk sommarstad, men mer än så vet jag inte om den kan erbjuda. Flytten till Malmö för snart ett år sedan var ett faktum och min tid som pendlare har ni kunnat läsa om tidigare.

Vad kunde då Malmö erbjuda som jag inte gjort tidigare. Tja, jobbet som annonstraffic på en tidningsredaktion var ju nytt men inget jag kände att jag kunde hålla i när åskan går. Då var det bättre på det nya telefoniprojektet. Stabilare, i alla fall vid första anblicken, men något nytt? Knappast, det här har jag gjort förr. Malmö var dock en höjdare och trivseln i staden infann sig mycket fortare än vad den gjort i Halmstad, där den aldrig riktigt infann sig om jag skall vara ärlig. Det skulle möjligen vara i trädgården vid grillen en dag efter jobbet med en kall öl och doft av nyklippt gräs och en kycklingfilé som snart skulle förtäras tillsammans med lite klyftpotatis. Men det klart den känslan kan ju infinna sig i vilken trädgård som helst, inte bara i Halmstad.

Trädgård ja... Gud vad vi saknar trädgård. Tänk om vi bara hade haft en balkong... Inte bara en stening innergård där inte en människa kan trivas. Malmö är fantastiskt på alla sätt, vi har bra jobb, bra inkomster, en jättefin lägenhet mitt i stan, vi har varandra - men vi har ingen trädgård och ingen balkong. Så nu är letandet i full gång. Efter ett nytt boende. Med balkong eller motsvarande. Och när jag ändå funderar på det som är på gång i livet, är det inte konstigt att jag som är och alltid har varit så intresserad av ekonomi som jag är, inte har läst till någon form av ekonom? Det kanske man skulle kunna göra. På distans finns bra kurser på Växjö universitet, den har jag sökt till, skall läsa på halvfart i höst nu, vid sidan av jobbet. Flygledare hade också varit coolt men då måste man ha lite mer matte än vad jag har sedan gymnasiet om man skall kunna komma in på den utbildning. Men det kan man ju läsa upp på Komvux, så det har jag sökt till hösten och kommit in på, två kvällar i veckan är det lektioner, men det hinner jag ju eftersom den andra utbildningen är på distans. Och man vill ju inte stänga några dörrar.

Och eftersom vi nu letar hus så hade det ju suttit fint med lite extra pengar på kontot - funderar på att ta ett extrajobb, har ju ett par branscher att falla tillbaka på som är kända för att vara bra extraknäck. Så jag har slängt iväg en ansökan till casinot och en som telefonintervjuare. Har fått napp på det ena, det andra får jag nog vänta med till augusti. Bara ett par kvällar i veckan tänkte jag, skulle ge bra extrapengar. Och så får jag inte glömma att skicka iväg ansökan till det där jobbet som min älskade hittade till mig. På en av de stora mobil och bredbandsoperatörerna här i stan. Skulle passa mig som handen i handsken - hade varit skönt med en fast tjänst och slippa jobba som konsult.

Så har vi vårt motto inför hösten, bli mer sociala. Umgås mer. Bjuda hem folk på middag och bara träffas. Tänk om man hade kunnat göra det en gång i veckan eller så. Mer hade inte behövts. Jag behöver ha lite tid över till annat, för jag nämnde väl tidigare att jag har en liten affärsidé jag funderar på, man skulle starta eget. Bara på lite hobbynivå till att börja med, så att det inte tar för mycket tid. Någon kväll i veckan skulle räcka tror jag.

I övrigt känner jag mig ganska nöjd med min tillvaro. Känner att jag kan slå mig till ro snart.
Det enda jag skulle vilja göra är kanske att resa lite mer, se världen... Thailand, New York, Hawaii har alltid varit en dröm. Las Vegas naturligtvis - där kanske man skulle kunna gifta sig...

Men i övrigt känner jag mig helt nöjd!

Mia
- som med detta oändligt långa blogginlägg (hoppas ni inte somnat) visar sin kärlek till skrivandet. Drömmen om att bli journalist lever fortfarande!

Upprättelse - det är såhär man driver ett företag!

I mitt inlägg den 26:e juli ställde jag mig frågan hur man egentligen driver ett företag. Frågan baserades på vår vistelse på First hotell Statt i Karlskrona. Mer om vår upplevelse av rummet kan ni läsa i det blogginlägget och då hade jag inte ens upplevt frukosten morgonen efter, tur var väl det. Det är ju halva nöjet med att bo på hotell. Håller ni inte med mig? Och i just detta fallet var den en stor besvikelse. När jag checkade ut på morgonen väntade jag ivrigt på att receptionisten skulle ställa frågan hur vistelsen hade varit, men jag väntade förgäves, den enda frågan jag fick besvara var om internetkostnaden (som jag för övrigt fortfarande vidhåller borde ha ingått som på de flesta andra hotell) på samma nota som rummet.

För en liten stund sedan ringde min mobil. Privat nummer brukar oftast betyda telefonförsäljare men jag svarade ändå. I andra ändan var en man vid namn Ola Johansson från First Hotel i Karlskrona. Han hade av receptionen fått reda på att vi var missnöjda med vår vistelse på hotellet och ville höra mer om detaljerna. Han hoppades att det var OK att han ringde. Vi pratade en bra stund och jag fick nämna både upplevelserna på rummet samt frukosten. Jag fick även ge egna förslag till förbättringar och han lyssnade verkligen, ställde mycket bra frågor och visade sig uppriktigt intresserad av de vi upplevde som mindre bra.

Han avslutade samtalet med att erbjuda oss en kostnadsfri natt i ett av de nyrenoverade rummen på samma hotell nästa gång vi besöker Karlskrona, som kompensation för besväret och lovade att skicka ett mail som bekräftade uppgiften. Bara några minuter senare dök mailet upp i inboxen. Det är vad jag kallar service.

Jag är uppriktigt både förvånad och glad över samtalet. Och vår inställning till hotellet som tidigare var mycket negativ har nu ändrats drastiskt. Vi är mer än gärna beredda att de First Hotell Statt i Karlskrona en chans till.

Tusen tack för ett fantastiskt bemötande.

-Mia
som snart kommer tillbaka till Karlskrona

söndag 29 juli 2007

Diggiloo, Åmål och Facebook

Kära bloggläsare

det blir ett kort inlägg idag eftersom jag efter morgonens promenad och frukost nu måste börja göra mig redo inför vår tur till Grebbestad och Diggiloo...
Skall bli riktigt kul. Jag har så mycket semesterbilder jag egentligen skulle vilja visa men jag har inte någon sladd med mig till kameran så det får vänta till vi kommer hem.

Vi har nu anlänt till slutdestinationen Åmål och det skall bli härligt med några lugna, nyttiga och lite mindre kostsamma dagar här.

Det jag egentligen känner att jag vill säga här och nu är att jag vill slå ett slag för en sida jag har fastnat för mer och mer på sista tiden. Eller kanske mer ett nätverk... Det är facebook.com
Till skillnad från föregångare som hi5.com och ringo.com är detta ett både roligare och mer lättanvänt verktyg där man enkelt hittar vänner genom andra vänner. Bekanta man kanske inte hört av på flera år som bara finns där. Riktigt roligt. Rekommenderas varmt.

Ta dig tid en liten stund och registrera dig och sedan kan man enkelt kolla vilka vänner man har inlagd i sin hotmail, gmail eller liknande som redan är medlemmar och bjuda in de som inte är det men som man önskar skulle vara med.

Nu gäller det att jag sätter fart här.
Jag återkommer med recension av Diggiloo... dock inga bilder ännu som sagt, men text...

Kram o pepp
-Mia

torsdag 26 juli 2007

Hur funkar detta med att driva ett företag?

Redan torsdag, just nu slappar jag och min älskade på hotellrum i Karlskrona. Efter två nätter hos en god vän har vi nu lyxat till det och skall bo på hotell den sista natten i Karlskrona. Eller lyxa till det jag vet inte...
Hotellet vi bor på är First hotell Statt - ett hotell jag känner på mina 5 fingrar när det gäller kök, bar, pub, restaurangdel och festvåning efter mina år på K och The Fox and anchor. Byggnaden är ifrån slutet av 1800-talet om jag inte missminner mig och har stor potential. Festvåningen är magnifik men något sliten, det har ändå känts fantastiskt att många gånger ha fått servera på baler och finare tillställningar i dess mycket speciella lokaler.

För första gången skulle jag nu testa att även bo på hotellet och jag är mycket besviken. Rummet vi bor på är fint renoverat och man har, om än lite tafatt, försökt att bevara den gamla stilen. Men rummet är mycket mycket ofräscht, dvs väldigt dåligt städat. Har man inte resurser att städa rummen ordentligt tycker jag personligen att det är bättre att göra stilen så minimalistisk som möjligt. Så lite mattor som möjligt som behöver dammsugas är ett exempel. På våra sängar låg varsin mörkröd pläd som visst förstärkte känslan av den gamla sekelskiftes känslan, men också känslan av att städningen brister, då de mycket tydligt var både dammiga och skitiga. Varför inte bara låta bli att ha denna attiralj då?

Statt är som jag nämnt tidigare en del av First Hotell kedjan och jag vet inte hur det fungerar, men som hotellchef, ja som vilken företagare som helst, skulle jag inte vilja erbjuda mina kunder eller gäster denna dåliga standard. Jag hade skämts. Jag vet inte hur mycket inflytande man har som hotellchef i en kedja, men hade inflytandet varit obefintligt hade jag nog tackat för mig ganska omgående. Vi blev helt enkelt tvugna att säga till om den dåliga städningen och be dem göra om, städarna kom omgående till vårt rum och med risk för att låta kritisk och lite dömande berättar jag nu att de som städar hotellet kommer från Samhall. Jag tror i och för sig att de i många fall kan göra ett bra jobb men jag tycker ändå att det säger endel om driften av stadens, åtminstone på pappret, finaste hotell.

Tidigare idag när jag solade (solarium eftersom semestervädret inte är vår kompis just nu) låg jag och funderade lite på den affärsidé jag själv har och som jag funderar på att sätta i verket snart, bara jag kan komma på något fyndigt namn. Härmed lovar jag mig själv och mina framtida kunder (som jag hoppas få) att jag aldrig skall göra avkall på kvalitén i mitt arbete och de tjänster som mitt företag kommer att erbjuda. Det skall bli mitt motto. Kvalité framför allt. Jag skall inte på något sätt gå minus eller behöva betala för att driva den verksamhet jag hoppas kunna starta, men jag skall erbjuda kvalité. Går det inte att erbjuda kvalité och samtidigt gå med vinst anser jag det vara en dålig affärsidé.

Nu skall åtminstone hotell-TV:n få ge lite valuta för pengarna när vi nu fortsätter slappa på rummet.

Hoppas att ni har en fin vecka. Jag återkommer om inte förr så på måndag. Då från västkusten och förhoppningsvis med en recension av Diggiloo ifrån Grebbestad.

Kram och pepp på er alla.
-Mia

måndag 23 juli 2007

Lyxfällan kommer närmare

Lyxfällan är utan tvekan mitt favoritprogram om man undantar Vänner.
Jag vet att det kan tyckas kontroversiellt att gilla programmet. Men det är mitt extrema intresse för ekonomi som ger denna fascination.

Jag har förstått att det är många som tycker att programmet är rent fruktansvärt men jag vill ändå påstå att de personer som medverkar i programmet faktiskt har anmält sig på egen hand. Många gånger tycker jag att våra dagliga nyhetstidningar ofta gör värre påhopp och övertramp i sin s.k. nyhetsbevakning. Och säga vad man vill, men Charlie och Mattias gör ett fantastiskt jobb. Hade gärna varit en av dem. De gör mycket goda gärningar.

Visst har man en och annan mer eller mindre nära vän som skulle behöva samma hjälp, men privatekonomi är känsligt och det gäller att man inte klampar in utan att ha blivit inbjuden så att säga.

Jag trodde att jag hade sett alla programmen och inför kvällens repris och skulle bara kolla vilket avsnitt det var för att bestämma mig om det var värt att se om det eller om jag skulle ägna mig åt packning istället. Döm om min förvåning när detta program inte var ett av de jag hade sett tidigare och att jag dessutom mycket väl kände igen den person som var kvällens medverkande. Jenny och jag gick på Bartenderskolan på Mallorca ihop sommaren 2001. Hon hade ändrat sig lite men jag kände mycket väl igen henne. Var naturligtvis tvungen att även ringa Fia och be henne kolla eftersom hon också var med på kursen. Och jo då, hon kände också igen henne.


Som i alla deras program gick det bra för Jenny på slutet, vilket denna gången var lite extra kul. (Fotot här bredvid är lånat från TV3:s hemsida)

Hoppas att det har gått bra även fortsatt. Och om inte annat så får du plocka fram dina gamla bartenderkunskaper och extraknäcka lite Jenny. Om du nu mot förmodan skulle läsa detta.

Nu är det absolut packning som gäller. Ligger efter.
Over and out.

-Mia

Karlskrona - here we come!

Äntligen, nu är det snart dags.
Imorgon styr vi kosan mot Sveriges underbaraste bästa stad - Karlskrona!

Lugn och ro, frihet, hav, inget jobb så långt ögat når, skärgårdsbåt, middag på Lisas sjökrog, karaoke på Fox and Anchor, fika på 1344 och Tre G, glass på Glassiären, bad på Saltö om vädret tillåter och en promenad på Brändaholm och naturligtvis en massa underbara vänner!!!


För er som inte har varit i Karlskrona - ni har missat nåt.

Lugnet börjar så smått lägga sig, semestern är konstaterad liksom. Den är numera konkret! Och det är alldeles alldeles underbart.

Ytterligare en aktivitet är dessutom nyligen bokad. Diggiloo skall besökas i Grebbestad. Från östkusten till västkusten alltså. Har hört en massa bra kritik för Diggiloo i år - framför allt när det gäller fröken Bengtzing och som den schlageridiot man är, är det nästan konstigt att inte föreställningen besökts tidigare. Aldrig någonsin faktiskt.


För övrigt är dagens stora besvikelse Mia Thörnbloms Sommarprogram i P1. Jag har sett fram emot det i flera veckor och det var till och med inskrivet i kalenderna. Dagens träningspass på gymmet (ja ni läste rätt :-) anpassades tidsmässigt så att jag skulle kunna lyssna live på programmet. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om min åsikter kring hennes bok "Självkänsla nu!". Och jag ville nu ge henne en chans till genom att lyssna till hennes tankar och idéer. Men jag blir inte speciellt imponerad. Det mesta är sunt förnuft, dekorerat med en massa blaj blaj. Nu var denna föreläsningen gratis men jag blir nästan upprörd när jag vet att många människor betalar dyra pengar för att gå på hennes föreläsningar. Personer som ofta inte mår så bra och kanske befinner sig i ett jobbigt skede i livet.


Jag skulle inte uttala mig om detta om jag inte visste att det fanns andra personer som gör jobbet hon gör så mycket bättre. För ett par år sedan hade jag via min utbildning förmånen att få delta i en hel dags föreläsning av Hans Wern. En personlig coach som jobbar mycket mot företagsledningar. Mer om Hans och hans verksamhet kan du läsa här.


Hans budskap var glasklart (och omöjligt att återge här via bloggen) och jag gick stärkt där ifrån och fortfarande tänker jag ofta på de specifika råd han gav. Får du någon gång möjlighet att delta i något där han medverkar. Ta chansen!


Nu är det slutpratat för denna gången. Disken efter dagens frukost, lunch och middag som alla varit av det nyttigare slaget, väntar. Och sedan packningen.

Karlskrona - here we come!

-Mia

som ev. blir lite tystare här på bloggen ett par dagar

söndag 22 juli 2007

Vem är du...

... som är och tassar här på min blogg utan att ge ifrån dig ett enda litet livstecken?
Dryga 50-talet besökare idag, vilket är det högsta på länge och jag är mäkta stolt ska ni veta.... Men inte ett enda litet livstecken från någon... Skulle bli så glad för ett litet hej.

God natt på er.
Imorgon är det ny vecka och nya tag.

-Mia

Måste bara få tycka till

Endra är det det faktum att jag har semester, känner mig avslappnad och därmed har mer tid att läsa än vanligt eller är det så att det de senaste dagarna har skrivits med "crap" i tidningarna och hänt mer än på länge och jag känner att jag bara måste få ur mig allt jag tänker och känner inför detta. Så här kommer, utan inbördes ordning, mina funderingar om de senaste dagarnas rubriker:
  • Ljungberg till West Ham för 48 miljoner - ah va fan rent ut sagt. Det var väl inte så kul. Vet egentligen inte varför jag inte tycker det, tycker bara att han skall vara kvar i Arsenal där han hör hemma.
  • Britney berättar allt. Ska tala ut om sitt vilda liv i intervju. - här väljer jag mellan två kommentarer. Nu igen??? eller Vem bryr sig???
  • "Han är tusen gånger bättre i sängen" - Natascha Peyre tycks ha kommit upp sig lite på bokstavsrankingen av kändisar och förekommer numera i var och varannan kvällstidningsbilaga i större reportage. Uttalandet ovan kommer från Aftonbladets söndagsbilaga. Jag har inte läst artikeln men jag hoppas att det gäller hennes nye pojkvän Dahni Lennevald. Å andra sidan undrar jag om han inte hellre hade hört det direkt från Natascha än att läsa det via Aftonbladet.
  • Här tränar Ronaldinho med Henry - det till skillnad från Ljungberghistorien, gillar vi! Vilken säsong det kommer att bli. La Liga blir mer än sevärt!
  • "Det är bara att gasa” - Gessle om att (återigen) återförena Gyllene tider och åka på turné. Och får man tro aftonbladet är till och med Micke Syd med på noterna. Är det så att han drar sin första nitlott då Gessle? Gyllene tider hade nog mått bra av att ligga i ide några år till för att skapa kult igen.
  • Aniston sätter stopp för ”Friends”-film - måtte det vara fel! Jag har ju tyckt bra om dig Jennifer. Kom igen!

-Mia
semesterfirare och tyck-till:are

Veckoredovisning vecka 5 - 17 veckor kvar till 30-årsdagen

Här kommer det då... Veckans resultat, händer absolut ingenting just nu. Hur är det möjligt med tanke på hur jag känner mig när jag tittar mig i spegeln?

Resultat söndagen 22 juli ( 17 veckor kvar till 30-årsdagen )
totalt antal aktiva veckor: 5
startvikt: 84,7
aktuell vikt: 84,5
målvikt: 63,0
viktminskning i kilo senaste veckan: +/-0,0
viktminskning i kilo totalt: -0,2
viktminskning i snitt per vecka: -0,04 (är det ens värt att nämna)
kvar till mål: 21,5
aktuellt BMI: 29,2
start BMI: 29,3

Mia
-var tog inspirationen vägen? Bye bye till att lyckas med juliutmaningen :-(
Men dock med "På det fjärde ska det ske" nyinladdad i iPoden

Hur gick det för Harry, dog han eller?

Vilken Harry Potter hysteri Sverige har utsatts för och då har inte boken ens släppts på svenska!? Och inte skall väl jag vara sämre än att även jag skall ge lite uppmärksamhet åt denna storslagna händelse.

Jag tror att jag har sett (eller kanske snarare halvsett) två av filmerna, tycker att de är lite halvläskiga om jag skall vara helt ärligt. Ja ni känner ju till mitt intresse för romantiska komedier vid det här laget. Jag har inte läst någon av böckerna. Marian Keyes är fortfarande min favoritförfattare och det faktum tillåter inte utsvävningar till Potter-världen. Men när nu den sista boken skulle släppas och Harrys öde stog på spel så till den milda grad att vi inte visste om han skulle gå levande ur striden då blev till och med jag intresserad.

Men logiskt sett mina kära medmänniskor, inte skulle väl författarinnan kunna vara så dum att hon tar livet av lille Harry. Det skulle ju faktiskt omöjliggöra en comeback om låt säga en sisådär 10-15 eller kanske 20 år. Jag kan inte för mig liv tro att Harry Potter publiken skulle tillåta en uppståndelse likt Pam Ewing i Dallas. Nog för att Gandalf är snudd på det i Sagan om Ringen men jag tror att det var ungefär där gränsen gick.

Nej J K Rowling är nog för smart för det. Någon gång på ålderns höst när pengarna börjar sina på kontot, (även om jag har svårt att tro att det skulle vara möjligt), kanske det kan passa med en bok till. Nu hör jag hur typsikt svensk jag låter. Hur missunsam jag verkar. Och hur avundsjukt jag suktar efter miljonerna eller kanske snarare miljarderna. Och ja, jag erkänner att jag är lite avundsjuk. Men jag är faktiskt inte missunsam. Herregud, tjejen är ju ett geni och hon har ju tjänat alla dessa pengarna på ett hantverk man inte kan ta ifrån henne hur mycket man än försöker. Hon har kommit på dessa fascinerande sagor och hon har satt dem på pränt. Jag hade inte gjort det bättre själv... :-) Men det är nog ändå just här min avundsjuka kommer in. Alla vi som på något sätt skriver, kanske i form av en privat dagbok, kanske i form av en blogg eller varför inte i form av brev till vänner och bekanta, digitala eller inte, kan nog känna igen oss i att vi gärna hade velat komma på en egen sån där historia. Vi hade velat bli lästa världen över. Det hade varit coolt. Det hade varit som att vara rockstjärna och komma ut på en scen inför 20000 fans som alla kan dina texter. De texter du skrivit hemma på kontoret eller kanske i stugan, den där texten du vaknade mitt i natten och skrev ner eller kanske den där du hittade på i duschen. Det är imponerande och lite skrämmande och det är också berömmelse för ett hantverk. Det är respekt!

Nåväl, som sagt, till och med jag är nu intresserad av hur det gick för lille Harry i den 7:e och sista boken. Jag har lusläst dagens aftonbladet, jag har dammsugit recensionerna av boken, men ingenstans kan jag hitta svaret. Okej, jag förstår, man skall ju inte avslöja hur det går, det skall ju läsaren själv få utforska. Men jag vill inte läsa boken, jag vill hitta den där lilla texten för dem som bara vill veta hur det gick, den där texten som står upp och ner längst ner på sidan och som alla som vill läsa boken varnas för att läsa... Men icke. Så jag är fortfarande ovetande. Hur gick det egentligen för Harry, dog han eller?

Regna inte bort nu, kryp istället upp i soffan under en filt, läs en god bok eller titta på en härlig film, och om du vet hur det gick för Harry, please, skicka iväg ett mail eller en kommentar och berätta.

Kram och pepp
-Mia, som är förvånad över att Marcus Larsson på Aftonbladet är förvånad över att "Roddan" Stewart tappat DET! Hallå, gubben är över 60...

fredag 20 juli 2007

Jag saknar Roger, Titti och Gert

Vi börjar närma oss sommaren värsta ångestperiod och i år har den potential att bli ännu lite värre än föregående år har varit. Det kanske är lite lätt överdrivet men jag tror att ni kommer att förstå.

Det blev alldeles särskilt tydligt när jag satt i bilen i morse. Ända sedan RixMorgonZoo gänget gick på semester har jag tvingats byta radiokanal varje morgon jag att mig i bilen. Förlåt mig Paul och Kjell, ä. k. vikarierna, men jag står inte ut. Jag saknar Roger, jag saknar Titti, ja jag saknar till och med Gert. Det skall sägas i ärlighetens namn att varken Paul eller Kjell försöker sig på att härma någon av dem, inte vad jag har hört i alla. Men de håller ändå inte måttet.

Roger, Titti och Gert blev min egen lilla familj, inte minst under min pendlarperiod som jag berättat om tidigare. Ingen får säga något illa om dem utan att de får mig på halsen och det kanske är det som gör det nu... Och jag vill ändå poängtera i allt detta att min största känsla gentemot vikarierna är att jag tycker synd om dem. Det är inte rättvist att ens försöka ersätta R, T o G... Och det är nu vi snart kommer till mitt första dilemma.

För lika mycket som jag läääängtar till den 6 augusti kl 06:00 när dessa tre entrar studion igen, lika mycket ångest har jag att det sista programmet av årets Allsång på Skansen (som för övrigt verkar ha tagit till sig av kritiken från Schlagerprinsessan ang. gubbdominansen, bra jobbat Ellen!) sänds dagen därpå den 7 augusti kl 20:00. Jag vet hur känslan i kroppen är den där tisdagen efter midsommar när det är premiär, hela sommaren ligger framför ens fötter och bara väntar, och jag vet hur det känns när det är dags för sista programmet. Även om vårt klimat nu väljer att spela oss en massa spratt och inte vara vad det alltid har varit, så är känslan av att sommaren obönhörligen är slut när Allsången är slut, väldigt påtaglig. Tisdagskvällarna förra året intogs i stället av Ernst Kirschteiger... eller hur han nu stavar sitt efternamn... men nu skall ju han till TV4, så gud vet vad som kommer att sändas på bästa Allsångstid i höst.

Och inte nog med det, vad händer mer den 6:e augusti? Jo jag entrar scenen även jag... På jobbet! Efter mina två dyrbara veckors semester! Så i år får jag nog säga att det står 2-1 till att jag helst skulle vilja att det inte blir den 6:e augusti. Mogon Zoo får ursäkta!

Ha en bra dag alla bloggvänner
-Mia
som gillar att det är semester och att det blir fler program matprogram med Per Moberg i Tv4+

torsdag 19 juli 2007

Snart snart snart

Jag känner hur kraften och energin bara har runnit ur mig. Jag sover magiskt hårt på nätterna och har extremt svårt att komma ur sängen. Jag tror bara det finns en sorts medicin mot detta tillstånd och det stavas semester. Snart snart snart... Bara en dag kvar. Pust och stön

-Mia
utsliten men snart semesterfirande

söndag 15 juli 2007

"Veckoredovisning vecka 4 - 18 veckor kvar till 30-årsdagen"

Anledningen till citat-tecknen till ruriken här ovanför är att jag är en jäkla fegis helt enkelt.
Jag stog framför vågen i morse och kunde inte förmå mig att kliva upp på den.

Veckan har inte bara varit väldigt tyst här på bloggen, den har varit fulltecknad och mycket social och då är det naturligtvis maten som har fått stryka på foten. Så nu sitter jag här och är MYCKET besviken på mig själv, men det är ju så dags nu.
Jag kommer att hoppa över dagens redovisning. Jag är inte i rätt sinnesstämning för ett negativt viktbesked och därför väljer jag att inte veta.

Detta till trots måste jag i ärlighetens namn se tillbaka på en mycket trevligt vecka, middag med bästa tjejerna, Maja och Helen, i tisdags kväll. Det blev sent... kl 2 och endel vin, men det var mycket trevligt. Nästa gång blir det hemma hos mig. Men det tar vi efter semestrarna.

I torsdags var Maja här hemma och vi valde ut låtar till bröllopet vi skall sjunga på den 18 augusti, återigen blev det sent men bara lite vin denna gången...

I fredags fick vi besök av våra vänner och tillika gamla hyresvärdar i Halmstad. Vi fick se deras lilla Filippa som hunnit bli nästan 5 månader, för första gången. Kvällen innehöll tacos, vin, lite starkare dryck till kaffet och så ett par drinkar efter det... Vi stupade i säng någon gång vid 2-tiden.

Så igår var vi helt slut, efter några timmars tvätt tog vi oss ändå hem till Maja och Carl för lite middag... Kl 22:30 höll vi alla 4 bokstavligen på att somna sittandes så vi begav oss hemåt. Jag vaknade vid 9-tiden i morse och visste faktiskt nästan inte var jag var.

Det kostar på att vara social. :-)

Kommande vecka har jag stora planer för. När jag har inhandlat ett fodral till min lilla iPod imorgon har jag inga ursäkter längre. Minst 3 pass på gymmet nästa vecka. Allt annat är ett misslyckande.

I övrigt skall jag försöka komma in i semesterlunket under nästa vecka eftersom det är sista veckan på jobbet innan mina 2 dyrbara semesterveckor startar. Och just det här med semester tänkte jag återkomma till med lite funderingar. Men jag sparar det till en dag i veckan tänkte jag.

Så mina vänner, jag hoppas att ni inte tycker jag är en allt för dålig människa när jag inte vågar komma med några resultat denna veckan... Hoppas att jag blir förlåten...

Lycka till i veckan. Njut av sol och värme som verkar vara på väg i stora delar av landet.

Kram och pepp

-Mia

lördag 14 juli 2007

En gammal blogg gör sig hörd

För drygt ett år sedan började jag min bloggarbana, men då i ett annat forum.
Då jobbade jag i växeln på Halmstad sjukhus och ibland jobbade jag natt, det var många timmar som skulle slås ihjäl och jag surfade hejdlöst och började i och med det även blogga. Några veckor senare tog livet en drastisk vändning när vi bestämde oss för att söka jobb och boende i Malmö. Det tog inte många dagar innan jag fick jobb och jag beslutade mig för att börja pendla. Det innebar långa dagar. Tåget avgick från Halmstad station kl 06:02 om jag inte missminner mig och hem kom jag 18:53 på kvällarna. Sådär höll jag på i ca en och en halv månad. Jag blev en pendlare helt enkelt.

Under den perioden såg jag för andra gången filmen "Truman show" som jag tycket mycket om och det gav upphov till ett blogg inlägg som jag fortfarande kan skratta gott åt och minnas tilbaka till min lätt hysteriska tid som pendlare mellan Malmö och Halmstad. Idag satt jag här och kollade igenom den gamla bloggen och beslutade mif då för att delge även min "nya läsarkrets" mina bravader. Så varsågoda.

"Mitt liv som Trueman" 26 juli 2006

I morse fann jag mig själv i en "bisarr" men ändå min egen verklighet. Kanske har det att göra med att jag såg filmen jag syftar på i rubriken för inte allt för många dagar sedan. Kanske inte?

Klockan ringde 5.10 som vanligt, jag klev ur sängen och gick som vanligt med sömniga steg ut i köket och satte igång kaffebryggaren som jag laddat kvällen före, tog därefter ut mina matlådor ur kylen och ställde på köksbänken, letade upp min termosmugg i diskstället och placerde den i direkt anslutning till kaffebryggaren.

Därefter är det dags för toalettbessök, tandborstning och en lätt uppiffning av den trötta nunan som precis som igår morse tittar på mig i spegeln.

När kaffet snart är färdigbryggt gör jag iordning mina två mackor som jag alltid äter på tåget.

Stoppar ner matsäcken i en påse som jag sedan stoppar ned i väskan som har samma innehåll som dagen innan med undantag av en ny Glamour tidning som dök upp i brevlådan igår (när började jag prenumerera på den? Måste varit i ett svagt ögonblick en natt uppe på sjukhuset när det enda jag hade att sysselsätta/trösta mig med var att surfa på kuliga och mindre kuliga sidor).

Jag går in och säger hej då till J och ställer om klockan till henne på 8 (tänk om man hade det så lyxigt tänker jag).

Så sätter jag på mig jackan, tar fram cykelnyckeln ur nyckelskåpet, och går ut för att hoppa på cykeln, har redan, som jag alltid gör, samtidigt som jag gjorde iordning mina mackor kollat om sadeln är i skick att sitta på eller regnvåt från natten.

Och det är när jag rullar ut från uppfarten som jag trots min även tidigare så planlagda morgon känner att jag befinner mig i kulisserna på en filminspelning och det är jag som är huvudrollsinnehavaren, precis som Truman.
Detta måste var tagning 10 eller motsvarande...

Längre ner på gatan kommer samma man vandrade som alla tidigare morgnar, han nickar igenkännande när jag cyklar förbi. När jag svänger in på Muraregatan plockar damen i det gula huset som vanligt upp tidningen ur brevlådan, hon har en röd morgonrock och jag slås av jag funderar på om hon går ut i bara morgonrocken även mitt i vintern. Jag ler för mig själv och glömmer att titta om det ligger glas på marken men väjjer ändå på rätt ställe eftersom det ju legat på samma plats i en veckas tid nu.

Jag hinner som vanligt snedda över gatan vid viadukten precis framför bussen. När jag närmar mig stationen tittar jag in på Grands restaurang, där sitter den gamla vanliga tjejen och käkar frukost, hon verkar jobba där och jag undrar om frukosten börjar serveras kl 6 och hon tar en välförtjänt paus innan ruschen börjar.

Den gråhåriga damen med röd jacka går på vänstra sidan. Och jag blir omkörd av en cykel, ja just det. den rakade killen. Jag åker bort till cykelställen och försöker placera min cyklel på bättre ställe än igår, det var alldeles för rakt under träden som verkar fälla massor av en kletig sörja. Men jag hittar ingen bättre plats och jag ställer mig på samma ställe som dagen innan.

Inne på stationen har de gamla vanliga alkisarna intagit sina gamla vanliga soffor i vänthallen, de sover ruset av sig några timmar innan systemet öppnar och en ny dag tar sig början för dem. Medan jag hämtar en biljett med samma platsnummer som dagen före iaktar jag två yngre flickor som med stora, glansiga och kanske lite rusiga ögon sitter på en av de bänkar som inte är upptagna av sovande a-lagare. De stirrar rakt ut i luften framför sig och jag behöver inte vara detektivutbildad för att kunna gissa mig till att de här flickorna har svängt sina lurviga hela natten i den underbara sommarpartystaden Halmstad. Och deras make up har sett sina bästa dagar.

Tjejerna är ett välkommet avbrott från den invanda morgonrutinen (det kanske inte är en film jag är med i i alla fall) men samtidigt som jag lämnar vänthallen och beger mig mot Pressbyrån för att köpa Sydsvenskan funderar jag på om jag skulle vilja byta min så inrutade vardag med dessa partypinglor???

Jag lägger ner min tidning i min redan fulla väska och undrar varför jag har med mig så mycket saker idag igen. Imorgon skall jag rensa min väska tänker jag... precis som jag tänkte igår ungefär vid samma tidpunkt och i förrgår...

Jag knatar över spåren, Malmötåget står på spår 4... Förra veckan hade det en dag bytt spår till 1:an, jag var tvungen att kontrollera alla stationens tidtabellsskärmar innan jag kunde sätta mig till rätta och när jag såg en konduktör utanför fönstret kilade jag för säkerhets skull ut och dubbelkollade att jag satt på rätt tåg.
Men idag är allt som vanligt och jag går in i vagn nummer 14 och direkt till vänster. Det är den mobilfria vagnen och förutom att det ger mig lite lugn och ro mina 2 timmar mellan Halmstad och Malmö så är inte heller de platserna reserverade så ofta. Jag är som vanligt ensam i kupén eftersom jag är ganska tidig och jag sätter mig till höger längst in på 4-sätet med väskan i sätet bredvid mig. Jag plockar upp mitt kaffe, mina smörgåsar och min tidning och jag tar en första slurk kaffe innan jag tar jag upp plånboken och förbereder min biljett, mitt studentkort och mitt tågkort. Sedan lutar jag mig tillbaka, tar en tugga på min macka och läser vad som har hänt i min nya hemregion sedan igår.

Av någon anledning ler jag för mig själv. Jag är mycket nöjd med min tillvaro och omedvetet har jag konstaterat att jag inte vill byta med tjejerna inne på stationen. Samtidigt som jag bekräftar tanken med leendet kommer de in i tåget, de ser förvirrade ut och konduktören väser nåt till dem om att skall de nu nödvändigtvis lösa biljett på tåget så blir det minsann mycket dyrare!
De ser ut som om det skall sjunka genom golvet, förvirrade och storögda står de kvar en stund innan de beslutar sig för att ändå åka med. Jag tänker att det där skulle ALDRIG ha hänt mig... Inte ens i mina glansdagar under partyåren. Planering har liksom alltid legat för mig. Det kanske ni som känner mig kan intyga.

När tåget rullar igång är klockan ett par minuter över 6.
Under resan hoppar mina "vanliga" pendlarkompisar på tåget, i Laholm är det mannen med den roliga näsan och optikern som tuggar konstant, lyssnar på tågets musikkanal nr. 5, läser och hoppar av i Helsingborg. Han tar även samma tåg som mig hem varje dag.
I Ängelholm är det den blonda tjejen som alltid har håret i hästsvans, hon har snart läst ut sin bok och hon hoppar av i Lund. Så där fortsätter det. Tåget rullar in i Malmö ett par timmar senare och jag vandrar mot jobbet. En ny dag har tagit sin början.

Vad hände med tjejerna då? Jo jag konstaterar att de hoppar av i Helsingborg, de har nog sovit den dryga timmen resan tagit och mascaran har om möjligt krypit lite längre ner under ögonen. Jag är glad för deras skull att de snart är hemma. Och jag är glad för min skull att jag har det så bra som jag har det.

Livet är bra underbart i bland. Mitt liv som mig själv!

A star is born

För er som inte tagit del av detta innan. Detta är från Englands variant av Talang 2007. Se och njut...

måndag 9 juli 2007

Tjejen - hon är jag

Jag har som sagt varit hemma idag och har haft en del tid över att surfa runt i den värld av bloggar som finns, skrivit en kommentar här och var och ibland inte.

Nu på eftermiddagen råkade jag surfa tillbaka in på en sida där jag tidigare idag kommenterat och fann ett
inlägg som jag inte vet exakt hur jag skall ta men jag väljer att ta det positivt och hoppas att det var så det var menat också... Kan inte se det på nåt annat sätt än att "tjejen som kämpar mot kilona" - hon är jag och "universumet av alla andra viktkämpar" som också nämns det är ni mina peppartjejer som finns här i vått och torrt... Inlägget hittar ni här hos Stationsvakten (Tack för besöket får jag väl också säga till dig...)

Bilden i inlägget var ju som ni förstår mycket lockande... Något jag tror att ni andra i "vårt universum" kan hålla med om... Men skam den som ger sig. Idag har det varit en hel del sitta på rumpan vid datorn men det blir det ändring på nu. Storstädning står på schemat när sambon kommer hem om en liten stund.

Over and out.
-Mia

Victoria 30

Det kan ha undgått läsaren av denna blogg att jag har ett visst intresse för vårt kungahus. Jag har här på bloggen inte nämnt det så flitigt, men eftersom det nu snart är en mycket speciell dag och media är överöst med nyheter, tillbakablickar, information och nyfikna undringar kan jag naturligtvis inte vara sämre än att jag åtminstone med några ord nämner kronprinsessans 30-årsdag som infaller nu på lördag. Och som det schlagerfan jag är går ju artistuppbådet inte av för hackor. Sanna Nielsen, Shirley Clamp och Sonja Aldén, Måns och så favoriten Carola. Alla på samma scen. Det skall till en kunglighet för att lyckas med något sådant utanför Melodifestivalen.

En extratidning har utkommit från Svensk Damtidning, helt ägnad åt Victoria, finns att inhandla i butik nu. På deras hemsida finns det en filmad intervju att titta på med födelsedagsbarnet. Från den 14 juni till den 15 september kan man beskåda en utställning på Stockholms slott till hennes ära. (Och jag är en av dem som planerar att besöka.)
Victoradagen som jag nämnde ovan är mer stjärnspäckad än någonsin. Och på aftonbladets blogg kan man läsa Prinsessbloggen av Catarina Hurtig - en blogg sprängfylld med detaljer och information inför 30-årsdagen.

Ja det är paradiset för en som mig...
-Mia

Skräcken på Afrodite - höll nästan på att glömma

I fredags var jag, min sambo, hennes mamma och två mostrar på restaurang i Linköping.
Vi valde efter mycket om och men ett säkert kort - nämligen Afrodite, en grekisk restaurang mitt i stan.

Det som utspelade sig där är en typisk sådan sak som jag tycker man skall skriva om i ett sådant här forum. Man skall passa på att göra sig hörd när man kan.

Afrodites hemsida kan man ladda ner menyn och ni som gör det kan själva skåda att det inte är stans billigaste priser. Vilket inte heller gör något om man får valuta för pengarna. Förrätten var mycket god och klart prisvärd men när vi kommer till varmrätten blev både jag och flera i mitt sällskap mycket besvikna.

Eftersom jag inte är något stort fan av ris valde jag den ugnsbakade vitlökspotatisen till huvudrätten, det skulle jag inte ha gjort. Potatisen både smakade och kändes gammal i konsistensen. Vitlökssmaken var det inte mycket med och jag sa till vad jag tyckte min vana trogen. Jag är inte en sådan som gnäller för minsta lilla, inte efter alla år i branschen men detta var något alldeles exeptionellt. Oavsett potatissort, oavsett sätt att tillaga det kan man inte misslyckas så till den milda grad att det ger en lätt smak av mögel...

Servitrisen fick på ett lugnt och konstruktivt sätt veta vad jag tyckte om potatisen och lovade naturligtvis att det inte var gammal potatis. Men hon skulle prata med kocken och se vad ha sa. Det är mycket möjligt att hon pratade med kocken, det var inget hon berättade för oss, men man kanske inte skall kräva så mycket som feedback.

Vid det här laget var jag ganska irriterad och när en kollega kom med notan efter en stund upprepade jag mitt klagomål och undrade om jag kunde få feedback på mina kommentarer då det uppenbart inte utgick någon form av kompensation, det kunde man konstatera ganska snabbt efter att ha ögnat igenom kvittot.


Servitrisen var i detta läget närmast otrevlig. Genom alla de år jag har jobbat har jag fått höra än det ena, än det andra, vissa saker mer befogade, andra mindre. Men aldrig någonsin har jag blivit arg och sagt emot mina gäster. Jag som servitris kan aldrig veta vilken upplevelse gästerna har haft och det är den som är verklig för dem. Säg därför aldrig emot gästen, du behöver inte be om ursäkt i parti och minut, men gästens upplevelser är riktig för honom eller henne och den kan du aldrig ändra på. Men du kan göra något för att förbättra den. Det lyckades man inte med, jag skull faktiskt vilja uttrycka mig i termerna att man inte ens ville lyckas med detta på Afrodite i fredags.

Behöver jag säga att vi, som i vanliga fall är generösa dricksare, inte la en krona extra här.
Istället bestämde jag mig för att berätta historien här och kanske kan den komma rätt personer till hands på ett eller annat sätt. Servitriserna som var i tjänst i fredags var uppenbarligen inte rätt personer i alla fall.

Kort sagt rekommenderar jag er INTE att besöka restaurang Afrodite på Nygatan i Linköping om ni är på besök i staden.

-Mia

Resultat och funderingar

Hemma igen efter en sväng på stan, tänk jag hade ju alldeles glömt att vi skulle tvätta idag på förmiddagen. Så skönt att slippa åka till jobbet utan kunna sitta och arbeta i sin egen takt här hemma. (O blogga lite...)
Som ni märkte kunde jag inte hålla mig länge med uppdateringen av viktresultat och kring detta har jag lite funderingar.

1. (Som inte egentligen har med resultatet att göra) Jag publicerade det inlägget 8:30 i morse men det blev inte synligt förrän nu... Jag har haft liknande problem ett par gånger tidigare, någon som upplever samma sak??? Dessutom kan jag inte skriva i Titelraden direkt längre. Jag måste först publicera inlägget och sedan gå in och redigera det för att kunna skriva i det fältet. Är det bara jag och min dator eller?

2. (Och nu handlar det om viktresultat igen) Det borde kännas lite deppigt, men det gör det inte. Resultatet är ju något missvisande egentligen eftersom jag gått upp lite under tiden och sedan ner igen... Så snittet 0,06 stämmer ju egentligen inte, men nu är det som det är. Inga glädjesiffror här inte, bara ren fakta.

3. Anledningen att det blev lite + denna veckan är med största sannolikhet alkoholen från i lördags och bakismaten från i går. Hade det inte varit för det så hade det med all säkerhet varit minus och då känner jag att det är värt det.

4. Med hänvisning till nr. 2 så känner jag mig inte deppig utan snarare peppad. Jag måste ju visa att punkt 3 stämmer :-) Dessutom blev jag så inspirerad av Malins bilder igår att inget kan stoppa mig...

5. Det börjar bli färre och färre veckor och dagar till 30-årsdagen...

Nu är det snart dags för lunch, idag blir det hemgjord lasagne (min kära sambos som jag bara äääälskar), lite jobb till, lite tvätt till och lite slappa till. Man ska inte ta ut sig i onödan.

Solen har kommit till Malmö och humöret är på topp, hoppas ni har det lika bra som jag.

Kram och pepp till alla

-Mia

Veckoredovisning vecka 3 - 19 veckor kvar till 30-årsdagen


Resultat måndagen 9 juli ( 19 veckor kvar till 30-årsdagen )
totalt antal aktiva veckor: 3
startvikt: 84,7
aktuell vikt: 84,5
målvikt: 63,0
viktminskning i kilo senaste veckan: +0,2
viktminskning i kilo totalt: -0,2
viktminskning i snitt per vecka: -0,06 :-(
kvar till mål: 21,5
aktuellt BMI: 29,2
start BMI: 29,3

Nu måste jag rusa... Kommentarer och funderingar tar vi lite senare..

-Mia

söndag 8 juli 2007

Hemma igen

Söndag... hemma från bröllopsäventyret i Linköping. Sådanahär helger skulle det finnas en söndag till. Det känns inte jättemotiverande att gå till jobbet imorgon det måste jag säga. Delvis självförvållat med tanke på antalet glas vin som intogs under kvällen, men det var det värt.

Det var ett jättefint bröllop och kul att träffa hela min älskades tjocka släkt vid ett så positivt och glatt tillfälle som ett bröllop.

Själva rusade vi runt Linköping halva fredagen och halva lördagen för att hitta nåt att ha på oss. Jag vet att det är osmart att inte ha det bestämt men jag tror att många av er som läser detta vet hur det känns med kläder... Ja, nog pratat om det. Och så skall man ju inte vara vit och inte vara svart på ett bröllop. Jag tror aldrig jag har hittat så mycket både vita och svarta kläder som nu, bara för det liksom.


Resultatet blev en lila lite längre historia för mig och en rosa kreation för min kära sambo, till det krämfärgade byxor. Jag planerar inte att kunna ha dessa kläder så länge till som ni vet, men det får vara bortkastade pengar och kraft... Vill man vara fin får man lida pin. Resultatet ser ni här bredvid, det kan ju bli ett bra "förefoto" för min del om några månader.


Idag har det blivit lite bakismat av mindra bra slag dessvärre men det reder vi upp i veckan sen. Jag förväntar mig inte att ha gått ner nåt denna veckan (får se imorgon) efter både massor av vin och så som sagt bakismat, jag får hoppas att jag har stått still åtminstone. Och så får det blir gymmet ett par gånger nästa vecka, trots att den redan är extremt fullbokad, pust!!!

2 veckor kvar till semester. Jag håller ut så gott det går.

Kram till er alla

Nu skall jag in på Maries sida och kolla hur det går i utmaningen...

-Mia

torsdag 5 juli 2007

Peppartjejer, lite synd och en iPod


Ja det är ungefär de ämnen jag tänkte ta upp idag.

Har varit ganska dålig på att uppdatera här, det skall jag inte sticka under stol med... anledningen är något värt runt 1800 kr, som är grå och rymmer ca 1000 låtar och som kommer att bli en av mina bästa kompisar i sommar. På tåget, på bandet på gymmet, på promenad i parken, på jobbet när det är lite trist... Jag har köpt en iPod och jag är helt förälskad, har nog inte ens upptäckt hälften av all funktionalitet än och ändå är den så bra!!! Vad ska man säga...


Lite synd har det blivit också, har mått pyton stundtals i veckan, sprängande huvudvärk och illamående, varför jag inte traskat upp för trapporna varje gång utan syndat ett par gånger och tagit hissen. Och igår var jag så pass onyttig att jag besökte favoritrestaurangen, Mosaik, efter jobbet. Det blev inte så farligt dock, grekisk sallad och Keftedes får räknas bland det nyttigaste jag har ätit på den restaurangen genom tiderna.


Trots att jag varit dålig på att uppdatera har jag inte varit lika dålig på att läsa alla andras bloggar. Därigenom hittade jag igår en länk hos Elin (som för övrigt erbjudit sig att hjälpa mig lite med en roligare header på denna sidan. Tack Elin, jag skickar bild, skall bara komma på vilken, kan det vara i vilket format som helst?)... hos Elin var det ja. Där hittade jag en länk till en utmaning som startats av Marie.

Det handlar helt enkelt om att vi viktiskompisar stöttar varandra under dessa månader som Viktväktarna på vissa platser i landet har semesterstängt (när man mest behöver dem...) Även om jag själv inte längre är aktiv viktväktare utan kämpar på av egen kraft så kan jag ju inte låta bli att anta utmaningen. Jag tror vi var uppe i 9 personer senast jag kollade. Vilken kanonidé Marie. Du borde få en guldstjärna bara för det :-)

Imorgon sätter vi oss på tåget och beger oss mot Linköping och bröllop på lördag. Så nu kommer det att bli lite tyst här igen. Vägningen kommer denna veckan också att flyttas ett dygn framåt till måndag morgon. Håll nu alla tummar att jag är strong och kan hålla mig nyttig på bröllopet.


Kram och pepp till er alla (och tack för alla söta kommentarer, kan inte säga det mycket nog.)
-Mia

söndag 1 juli 2007

Veckoredovisning vecka 2 - 20 veckor kvar till 30-årsdagen

Nu tror ni säkert att det gick åt pipsvängen med vägningen i morse eftersom jag varit alldeles tyst hela dagen, men icke sa...
Jag har jobbat hela dagen och gör egentligen det fortfarande men är tvungen att ta ett litet breake för att berätta de strålande nyheterna. Trumvirvel....
-1,8 :-)

Såhär ser veckans tabell ut. Lägger till en post med snitt per vecka också så att jag kan se lättare hur jag ligger till mot mitt mål att gå ner 0,5 kg i veckan till min 30-årsdag.

Resultat söndagen 1 juli ( 20 veckor kvar till 30-årsdagen )
totalt antal aktiva veckor: 2
startvikt: 84,7
aktuell vikt: 84,3
målvikt: 63,0
viktminskning i kilo senaste veckan: -1,8
viktminskning i kilo totalt: -0,4
viktminskning i snitt per vecka: -0,2
kvar till mål: 21,3
aktuellt BMI: 29,2
start BMI: 29,3


Jo då det går åt rätt håll, det känns skönt att få lön för mödan, nu är det bara att se fram emot en ny vecka och en ny vägning. Nästa vecka kommer vägningen att ske på måndagen eftersom jag är på bröllop i Linköping hela helgen.
Men mer om det i ett senare inlägg, nu måste jag fortsätt jobba.

Kram och pepp till alla
Mia - minus 1,8 :-)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...