lördag 19 maj 2007

En annan Mia

nämligen Törnblom, håller jag just nu på att läsa en bok av. Nämligen Självkänsla nu! Jag har inte hunnit så långt, jag har börjat på boken ett par gånger de senaste månaderna men haft svårt att riktigt komma in i den. Men nu tror jag att det har lossnat. Dock har jag kanske insett att det fanns en mening med att jag inte skulle läsa den och kanske inte skulle ha kämpat för att komma in i den.

Självkänsla blandas ofta ihop med självförtroende skriver hon i boken och i ärlighetens namn tillhör jag en av dem som innan jag började läsa inte visste skillnaden. Dock har jag nog alltid ansett att jag ändå har ganska hyfsat med självförtroende, eller kanske självkänsla... Eller vad det nu är...

Oavsett om jag har varit överviktig eller inte har jag ändå alltid känt mig ganska säker i mig själv. När jag hade gått ner de 20 kilona för ca 5-6 år sedan och folk kommenterade min viktnedgång och jag berättade hur mycket jag verkligen gått ner, blev de flesta mycket förvånade eftersom de aldrig hade tänkt på mig som tjock eller överviktig. Och jag tror det har att göra med att jag inte hade gömt mig på nåt sätt. Även under de perioder jag har varit överviktig så har jag inte haft något emot att synas och höras. Jag har haft en god självkänsla ändå och gjort saker som jag är bra på och därmed inte känt mig mindervärdig. Det är en egenskap som jag är glad för att jag har haft och som jag nu kan känna i och med den senaste viktuppgången att jag kanske har tappat lite.

Jag hade lovat mig själv att aldrig gå upp så mycket igen och nu har jag ändå gjort det och jag känner att jag har misslyckats. Det tär på självkänslan. Så när jag hittade den här boken kände jag att den var något för mig. Jag skulle bygga upp min självkänsla tänkte jag. På sidan 46 listar Mia några av varningstecknen för låg självkänsla. Jag citerar:

  • Du tycker att du är ful och tror att du vore lyckligare om du vore snyggare.
    Den här varningen behöver ju knappast kommenteras - lyckan kommer inifrån,
    hur klyschigt det än låter...
    Detssutom blir du vackrare om du är lycklig och tycker om dig själv
    .


Jag erkänner att jag blev nästintill provocerad av dessa rader. Jag håller ju visserligen med. Lyckan kommer inifrån och jag vet att jag inte var lyckligare när jag var 20 kilo lättare, men kroppen mådde ändå fysiskt bättre och jag har medicinskt bättre chanser att få ett långt och friskt liv om jag är "normalviktig". (Om ni urtsäktar uttrycket). Och vad händer då inne i mig när jag som överviktig läser dessa rader och känner igen mig. Jag tror ju faktiskt nu att jag skulle vara lyckligare om jag vore lite "snyggare". Det blir som ett moment 22 för mig. Jag håller med rent förnuftsmässigt samtidigt som jag kommer att peppa alla överviktiga (inklusive mig själv) att ta tag i sin vikt. Det är med kluvna känslor jag läser detta.


På senare tid har många av mina tankar och planer inför framtiden innefattat tanken om att när jag gör si eller gör så så kommer jag att vara smal. Det började ju så fint här på bloggen med att jag skulle ha gått ner X antal kilon till vi skall åka till Mallis. Nu åker vi om 2 veckor och kvar står jag på samma vikt som när jag började. Det har varit tuffa veckor och motivationen har inte riktigt infunnit sig trots allt fantastiskt stöd från mina medsystrar. Tack! Naturligtvis känns det som ett litet misslyckande. När jag tänker efter att jag startade min nuvarande viktresa den 1:a januari 2007 och hur många månader som har gått sedan dess och mycket jag skulle ha kunnat gå ner under denna tid blir jag verkligen besviken på mig själv. Att jag inte höll i, året började ju så bra. 4,8 kg minus på en månad. Det hade blivit 20 kilo till nu.


Snälla ni som läser, säg till mig att hålla truten nu, jag hör ju själv hur idiotiskt det låter. Men jag måste säga att dessa första 4 kapitel i Mias bok bara har fått mig att inse att min självkänsla har försvagats på senare år, och det var nog inte det som var meningen. Jag har uppenbarligen börjat läsa boken i fel skede av livet... Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker läsa vidare. Jag hoppas att jag senare i boken kommer att få hjälp med hur jag skall bygga upp det igen.


Jag kommer inte att ställa mig på vågen imorgon. Jag kanske inte kommer att ställa mig på den veckan efter det heller men jag kommer att bli bättre på att dagligen berätta för mig själv och andra som vill läsa här på bloggen exakt vad jag har ätit och hur mycket jag har motionerat. Inga lögner, inget smussel... Det som har ätits har ätits och det skall in här. Oavsett om det är bra eller dåligt.


Och fler sidor skall betas av i Mias bok. Jag smygkikade lite framåt i boken och såg en underrubrik i nästa kapitel som borde passa mig: Att handskas med motgångar hette det. Det låter som handen i handsken just nu.


Kram och pepp till självkänslan hos alla.


- Mia

1 kommentar:

  1. Jag har inte heller riktigt läst hela boken, men jag tror starkt på att bättre självkänsla gör att man går ner i vikt. Jag har gått till en personlig coach och arbetat på min självkänsla, och jag har väl inte gått ner i vikt av det men det har hjälpt till i motgång. För om jag kände mig deppig så tröstade jag mig med mat, och kände mig bättre, nu tänker jag inte ens på mat när jag är deppig och detta är en jätteframgång för mig. Jag har mycket kvar och ens självkänsla måste man arbeta på hela tiden, men jag har aldrig mått så här bra förrut och jag har gått ner i vikt förr. Skillnaden med denna gången är att nu bantar jag inte, jag har hittat min rätta livsstil :)
    Sorry för uppsatsen! Ha en bra dag!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...