söndag 8 april 2007

Confession of a viktväktare

För snart 6 år sedan (herregud, var tar tiden vägen) bestämde jag mig, jag bodde då i Karlskrona och mitt uppvaknande skedde när jag på det årliga Sailet träffade en god vän till mig som jag inte sett på över ett år. Sådana saker sker ganska ofta på Sailet by the way. Ett perfekt tillfälle att träffa alla man känner och inte känner. Nåväl, denna vän till mig var helt oigenkänlig! Bara halva hon fanns kvar, jag hade aldrig tänkte på henne som kraftig eller stor men nu var hon SMAL! Fint smal, fräscht smal, ja riktigt snygg...

Uppgifter gjorde gällande att hon blivit Viktväktare, nåt jag provat en gång för många år sedan i ett anfall av sundhetskomplex eller vad jag skall kalla det. Så här i efterhand inser jag att jag absolut inte var i behov av det då. De gröna, röda och gula prickarna som presenterades för mig på det mötet flera år tidigare var också så pass obegripliga att jag valde att inte gå dit igen. Men denna gången var det annorlunda, ett par längre utlandsvistelser och många nattamatsstunder efter krogjobbet senare hade jag lagt på mig ganska många kilon. Och även att jag inte ansåg mig vara tjock så skulle jag definitivt behöva gå ner några kilon.

Sagt och gjort, jag övergav Sailet och traskade raka vägen upp på mitt kontor som låg alldeles runt hörnet. Besöket på Viktväktarnas hemsida var det första någonsin men det skulle inte bli det sista. 4 dagar senare besökte jag mitt första möte och vägde in mig... På vilken vikt får förbli min hemlighet men 7 månader senare var jag 20 kilo lättare. Och tänk om historien hade kunnat sluta där... Men ack nej, nu sitter jag här, 6 år senare och har gått upp nästan alltihop igen. Hur gick det till?

Jag vill bestämt förneka att det är på det sättet att det var någon hetsbantning som gjorde att jag gick upp alltsammans lika snabbt igen. Nej då, det var för dryga två år sedan som vågen så sakta började stiga uppåt igen. Jag har egentligen ingen konkret förklaring. Det är nog en massa små detaljer i livet som tillsammans gjort att jag inte riktigt brytt mig.

Nu har jag under ett par månaders tid varit viktväktare igen... på nätet denna gången. Samma kostnad men inte samma tvång att väga sig varje vecka och stå där med skammen om man inte gått ner eller, gud förbjude, gått upp. Det fungerade alldeles lysande under januari måndag och jag gick faktiskt ner nästan 5 kilo men sen försvann mitt engagemang igen. Det är ju inte direkt någon som loggar in på min VV sida och kollar mig var och varannan dag.

Så igår kväll när jag satt här och bloggade började en idé ta form. Varför inte använda mig av denna plats i cyberspace till att dela med mig av min kamp mot mina överflödiga kilon? Så i sann Bridget Jones anda tänker jag nu börja föra viktdagbok. Kanske kan den ge någon annan energi att göra detsamma och kanske kan den annars bara vara intresseant att följa för vem som helst och framför allt en sporre för mig att se resultatet ute på det publika nätet. Och så lite ett tvång att fullfölja det denna gången, som vägningarna varje vecka på viktis...

För nu kommer medlemsskapet på VV att sägas upp och ersättas av denna blogg. Pointsen (som alltså ersatt de färgglade prickarna jag nämnde tidigare) kommer inte att räknas minutiöst. Det kommer istället att ersättas av träning och sund och grön mat och en massa förnuft även sunt sådant.


Vägning kommer att ske varje vecka på söndagar och även om jag inte kommer att presentera vad jag väger i detta nu, det får bli min hemlighet än så länge, så kommer resultatet att presenteras. Både den senaste veckans resultat och det totala.

Jag vill nu också påpeka att jag inte på något sätt står bakom detta osunda hysteriska kroppsideal som tidningarna och modebranschen framför allt varit med och skapat de senaste åren. Den viktminskning jag hoppas på att jag lyckas med är inte, och kommer inte att bli, hysterisk, utan snarare nödvändig för att jag skall ta hand om mig och min kropp och på så sätt få ett långt liv. För lika sjukt som det smala kroppsidealet är lika sjukt är det att fler och fler människor tillåter sig att vara så stora att man riskerar sin och ofta även sina barns hälsa.

Ett hälsosamt BMI (Body Mass Index) skall om man är normalbyggd ligga mellan 20 och 25. Över 25 räknas man som överviktig och över 30 räknas som fetma. För att ingen skall kunna klandra mig, eller stämpla mitt sätt att dela med mig av min kamp, som osund vill jag berätta att jag själv idag har ett BMI på 28,7. Detta vill jag ändra på, av det enkla skälet ett min kropp inte mår bra.

Resultaten kommer varje söndag att presenteras i:
totalt antal aktiva veckor,
viktminskning i kilo senaste veckan,
viktminskning i kilo totalt,
aktuellt BMI och
start BMI.


Varje träningstillfälle som genomförs kommer att belönas med en J
eftersom det första delmålet är vår Mallorcaresa den 2 juni.

Så då är det väl bara att köra igång - här kommer "resultatet denna första vägningsdag - invägningsdagen"

Resultat söndagen 8 april (8 veckor kvar till Mallis)
totalt antal aktiva veckor: 0
viktminskning i kilo senaste veckan: 0
viktminskning i kilo totalt: 0
aktuellt BMI: 28,7
start BMI: 28,7

- Mia, första dagen av resten av mitt liv

PS: Jag har placerat min blogg i Malmö på bloggkartan.se

3 kommentarer:

  1. Det låter som du har en plan, en vettig sådan. Jag tror och håller på dig och kommer följa din väg mot ett lättare liv! Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Spännande att följa och säkert inspiration för min egen planerade förändring. Ska gå ner ett par kilo, men framför allt komma igång med träningen. Just för att stolt kunna visa mig på stranden i sommar. =)

    SvaraRadera
  3. Anna: jag hoppas att jag har en plan, men det känns så denna gången. Du är välkommen att hänga med på resan..

    Annika: ja det är ju dags att börja förbereda sig helt klart. Då ses vi kanske på någon Karlskronaplaya i sommar :-)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...