söndag 5 mars 2017

Veckan som gick och mat i kvadrat

Fulladdad med energi efter mina timmar med Fia attackerades veckan som gått i 180. Fullbokad kalender på jobbet och de små hos mig veckans tre första dagar. Bättre start än så blir det inte.


Och med full fart hinns det med så mycket mer av bara farten. Måndag lunch inmundigades tillsammans med Benita på Hälsofreak. Kycklingwrap med tzatziki och oliver. Även tisdag lunch spenderades med vänner på Ett rum & kök, som dock inte dokumenterades på bild. En härlig och inspirerande lite dryg timme tillsammans med Tom och Maria blev det i alla fall.


Denna veckan blev det en total genomklappning i vår plan att alltid ha med matlåda och på onsdagen testade vi av Linköpings nyaste gatukök, Flott. Vi hoppade över dagens och valde en burgare med både bacon, ost och syltad rödlök. Betyget blir totalt en medelmåttig fyra. Den näst godaste hamburgaren jag någonsin ätit, verkligen god! (Den godaste är Andreas verk och innehåller chevré, honung och valnötter) Minus blir det för överfritterade och smaklösa pommes samt att hamburgaren serverades utan bestick.


Torsdag så och inte vilken torsdag som helst utan Smålands nationaldag. Fössta tossdan i mass. Och det firades på IKEA på allra bästa sätt. Med en rosa bakelse såklart. Hur den smakade? Inte en aning, jag fick bara se den på bild...


Fredagen avslutads med datenight men började med jobb på hemmaplan. Finns det något bättre än att sätta på sig myskläder, raggsockor och krypa upp vid köksbordet med en massa jobb? Fick massor gjort. Helt underbar fredag som fortsatte i samma anda. Inplanerat sedan länge var datenight och vi hade tänkt testa en av de nyare restaurangerna i Linköping - Pappa Grappa men tack och lov kikade Andreas på menyn innan och konstaterade ganska snabbt att det inte var något för oss. Jag inbillade mig att Pappa Grappa var ett lite mysigare medelsvensson hak med god pasta men jag måste ha blandat ihop det med något annat ställe. Vi valde istället vårt favorithak Mörners och den beprövade och megagoda Ceasarsalladen. Som vi dock inte orkade äta upp eftersom vi slog på stort och tog Mixtallrik till förrätt.


Supergott, men oj så mättande, bara halva salladen gick ner sen. Det blev en ganska tidig datenight efter en vecka i full fart. Redan klockan åtta satt vi på bussen hem där vi kollade ikapp Parneviks och lite vloggar innan det blev en ganska tidig kväll. Allt för att ladda upp för vårens happening.


Mellofuckingdifestivalen. Jag och Vic på plats i SAAB arena. Och för att på något sätt fullborda denna veckans totala genomklappning på matfronten så blev det hamburgare på Ledgends innan avfärd till arenan. Vi hejade på FO&O, De vet du, Lisa Ajax och Axel Schylström. Roadtrip var definitivt den bästa livelåten men har såklart inget i finalen att göra. Lisa Ajax låt säger mig trots många försök absolut ingenting. Och med risk för att få hela schlagersverige emot mig så förstår jag inte heller något av Loreens låt och eller framförande. Alldeles för mörkt och deprimerande. Svårt helt enkelt. Precis som Loreen brukar vara men som hon gjorde ett avsteg ifrån när hon tog hem hela tjottaballongen för ett par år sedan. En slagen liten hjälte fick dock se sig besegrad av tröttheten och efter alla låtar hade framförts hade vi bett om skjuts hem. Är det innebandycup på söndagen så är det. Då gäller det att ladda med sömn. Nu väntar en lugn söndag med Vasalopp, några enstaka ärenden, lite städning och förberedelser för ännu en härlig fullspäckad vecka. Ha en härlig söndag vänner!

lördag 4 mars 2017

Rivstart 2017 - resultat vecka 7


Näst sista veckan av Rivstart 2017 och jag ligger på latsidan med att rapportera resultat. Helt utpumpad efter en superduperhelg, eller snarare dygn, med Fia landade jag i vardagen med hämtning och lämning av de små och ingen tid över för bloggen. Men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge och sent om sider kommer nu resultatet för vecka 7. Här:

Deltagare - Mål - Resultat hittills/senaste veckan
Cornelia - 4 kg - 2,0 kg
Anna R - 5 kg - 3,6 kg
Jessica - 3 kg -  2,7 kg
Yvonne -  Tre gympass i veckan, ett litet dagligt hemmapass - ?
Ingeli - 6 kg - 1,8 kg
Kia - 5 kg - 0,9 kg
Sandra N - 4 kg - 5,6 kg
Heidi A - 4 kg - 6,9 kg
Anna J - Träna på gym två gånger i veckan - ?
Alva - Fyra promenader och tre yogapass i veckan - ?
Anna F - 5 kg samt 70 000 steg i veckan och inget godis och fikabröd 9/1-5/2 - ?
Karin M - En daglig yogastund - En bra vecka igen helt enkelt :-)
Heidi W - 3 kg - 1,3 kg
Nathalie S - 8 kg - 1,1 kg
Kathrin J - Minst 12000 steg/dag samt tre rejält svettiga träningspass i veckan - ?

Totalt har vi som väger oss tappat 25,9 kilo på dessa sju veckor. Och det innebär att vi på måndag har hållit på i åtta veckor. Håll i hatten så fort tiden gått. Och vilka bra vanor vi har startat. Än är det inte för sent att rapportera resultat för vecka 7. Har du glömt? Maila mig på corneliasrivstart@gmail.com så lägger jag till det.

söndag 26 februari 2017

Fiatid är den bästa tiden

Det var drygt ett och ett halvt år sedan sist vi sågs. Jag och min soulmate, min "syster", min partner-in-crime, min bästa Fia. Ofattbara ett och ett halvt år. En tid i livet när vi båda haft anledning att fokusera på annat. Men så i fredags var det dags. Vi möttes upp på halva vägen. Eller tja, nästan halva vägen. Hon bor i Helsingborg och jag i Linköping, så att säga att Jönköping är halva vägen är kanske att ta i och att jag drog vinstlotten men för att inte "behöva" spendera dygnet på motell i typ Markaryd så bestämde vi oss för att Jönköping var grejen. Att hitta ett humant pris på tåg till Jönköping var inte det enklaste så tre byten och fyra tåg senare (eller egentligen tre då ett av tågen var samma som det jag satt på innan men de promt skulle ha ut oss på perrongen i fem minuter innan vi fick gå in igen) var jag på plats i staden vid Vättern.
Jag hann precis checka in, lägga bubblet på kylning och göra mig lite hemmastadd innan Fia också var på plats. Och sen följde förutom några få timmars sömn 20 timmars prat i kvadrat och uppdatering på livet. Av en slump hittade jag ett hotell som jag föreslog för Fia och vi ångrade oss inte. Clarion Collection Hotell Victoria. Centralt och bra hittas denna lilla oas i en byggnad med anor från 1800-talets slut. Ett supermysigt och hemtrevligt hotell med världens bästa personal.
I priset för superiour-rum ingick även evening meal så när bubblet var inmundigat traskade vi ner i hotellets härliga ljusgård. Där stod buffén uppdukad. Pulled pork, ugnsbakade rotgrönsaker, pita- och tacobröd, såser, grönsaker och dessert bestående av kaffepannacotta och ostbricka. Riktigt gott och mycket prisvärt. Det enda vi behövde komplettera med var vinet och till och med det serverades på ett exemplariskt vis. Eller vad säger ni om Rasmus förslag på stort glas rött.
Klockan var över tolv när tanterna på bilden som inleder detta inlägg kröp till korset och tog hissen upp till rum 311 för att sova en stund. En ganska liten stund innan det var dags för frukost kl 07:00 - pip. Pigga och fräscha som små nyponrosor chockade vi receptionisten, samma som sett oss lulla upp för att sova strax efter midnatt, med att vara först av alla vid frukosten. Efter sju koppar kaffe, kopiösa mängder supergod äggröra och en ny bekantskap i form av solrosgroddar tog vi oss en liten  powernap innan det var dags att checka ut och möta upp Andreas för lunch på mycket trevliga O´learys. Två flugor i en smäll så att säga. Fia fick träffa Andreas för första gången och jag slapp fyra tåg, tre byten och sju svåra år.
Nu får det inte ta ett och ett halvt år igen innan vi försöker oss på att få till en anständig groupie med varierat resultat. Älskade vän, du betyder så mycket för mig.

måndag 20 februari 2017

Rivstart 2017 - resultat v 5 & 6


Bara att par veckor kvar av Rivstart 2017! Livet kommer emellan och förra veckan presenterades inte något resultat. Istället kommer två på en gång. Här:

Deltagare - Mål - Resultat hittills/senaste veckan
Cornelia - 4 kg - 0,6 kg
Anna R - 5 kg - 3,4 kg
Jessica - 3 kg -  2,7 kg
Yvonne -  Tre gympass i veckan, ett litet dagligt hemmapass - ?
Ingeli - 6 kg - 1,8 kg
Kia - 5 kg - 0,9 kg
Sandra N - 4 kg - 5,6 kg
Heidi A - 4 kg - 4,1 kg
Anna J - Träna på gym två gånger i veckan - 2 gympass
Alva - Fyra promenader och tre yogapass i veckan - ?
Anna F - 5 kg samt 70 000 steg i veckan och inget godis och fikabröd 9/1-5/2 - ?
Karin M - En daglig yogastund - En bra vecka helt enkelt :-)
Heidi W - 3 kg - 1,3 kg
Nathalie S - 8 kg - 1,1 kg
Kathrin J - Minst 12000 steg/dag samt tre rejält svettiga träningspass i veckan - ?

Totalt har vi som väger oss tappat 22 kilo på dessa sex veckor. Och de som inte har viktmål har skapat flera goda vanor och hållt i. Grymt jobbat allihop!

söndag 19 februari 2017

Om de senaste tio åren och en dag...

Grattis på 10-årsdagen bloggen.
Och tack för att DU läser.
Massor av kärlek och rosa till dig.
Tre städer. Fyra flyttar, eller egentligen sex flyttar om man ska vara petig. Tre jobb, varav en TV-karriär som nog troligtvis inte ens blivit av utan bloggen. En utbildning. Ett giftermål och en skilsmässa. Två små juveler, lilla V och lille B. En massa Rivstarter. Viktnedgångar och viktuppgångar. Omvälvande insikter och livshändelser. Artiklar om hypokondri och vikthets. Två sjukhusvistelser och en divertikeldiagnos. Ett nytt namn såväl på bloggen som i verkliga livet. Betraktelser, om varför jag bloggar, om skilsmässor, om hur jag hamnade här, om utmattningssyndrom och Isabell Boltenstern, om att få frugan på köpet och om att känna sig oövervinnerlig som kvinna, mitt första och enda inlägg i den feministiska debatten. Återblickar på inte mindre än sju av dessa tio. Möten med nya människor. Anna, Benita och så en helt annan Anna. Min tvillingsjäl som jag aldrig hade mött om det inte varit för bloggen. Resor till Mallis, Österrike, Turkiet, Kreta, Rhodos och Gran Canaria och så en hel massa tuffande på vägarna här hemma i Sverige. Men också drömmen om en helt annan resa. En vandring. Och så plötsligt, en ny riktning i livet. En kärlek som kom så plötsligt att det inte kunde vara annat rätt. Och en förlovning.

Ändå är allt detta bara ett litet axplock av det som hänt sedan den där dagen i februari för tio år sedan när jag satte mig ner och skrev de första orden i det som skulle bli det första inlägget i bloggen som följt mig och mitt liv sedan dess. Då var jag 29 skulle bli 30, nu är jag 39 och ska bli 40. Undrar just om jag när jag är 49 på väg att bli 50 firar mitt tjugoårsjubileum av bloggen?

Jag hade stora planer för mitt inlägg på bloggens tioårsdag. Det var igår. Och inget inlägg blev det. Det är ju lite det som är min blogg och mitt bloggande. Inget tvång. Då är det inte längre roligt. Istället för att skriva inlägg höll jag på att somna sittandes i soffan framför mello tillsammans med mitt stora hjärta och Andreas. Och på bloggens tio-år-och-en-dag-dag vill jag istället tacka dig för att du vill läsa det jag vill förmedla. Du är så välkommen att hänga med i tio år till. Minst.

måndag 13 februari 2017

Ni fantastiska som engagerar er


Jag gick in i 2017 med planen att göra livet #litemerarosa. Jag berättade mer om det här på bloggen redan i årets första inlägg. Temat har följt med mig både till Facebook och på Instagram och jag har lyckats få till ganska mycket rosa redan, vill ni veta vad så kan ni söka på hashtagen #litemerarosa. Men vet ni vad som glädjer mig ännu mer? Jo det är ni andra som också engagerar er. Ni som skickar över små meddelanden om saker som fått er att tänka på mitt tema, ni som tipsar om rosa saker, ni som bidrar till mitt rosa och ni som också använder taggen för saker som gör ert liv #litemerarosa - DET är ännu häftigare och gör mitt liv mycket mera rosa. Tack! Från hjärtat tack! Fortsätt gärna så kan vi bidra till att flera människors liv blir #litemerarosa.


Susanne tipsar om en rosa sida på Fejjan

Denna har jag redan visat, en inofficiell rosa variant på
mitt jobbs logo, tack B 💗

När dagens tema i
Snapchat passar lite
extra bra och Lina
kämpar med att lära mig
Snapchat.

Och när Sandra passar på att
använda #litemerarosa
till sitt eget fredagsfika.
Eller när Mia sänder över en bild som
fick henne att tänka på mig.

Tack alla - det värmer så otroligt!

söndag 12 februari 2017

Allt annat än rosa

OK - lite rosa i alla fall...
Nä nu behövs det lite motvikt.
Motvikt till det rosa.
Det behövs vardag och verklighet.
Och hur det är egentligen ibland.
Som idag.
När jag vaknade upp med ett uppsvullet och inflammerat vänsteröga och begynnande förkylning.
Och inte bara det - utan även PMS.

Ja ni kan säkert själva räkna ut resten. Den kvinnliga läsekretsen vänder säkert huvudet lite på sned och avger en medkännande liten suck medan de eventuella manliga läsarna jag har med skräck drar sig till minnes en sambo, flickvän, mamma eller syster som ibland vaknade en morgon och plötsligt var förvandlad till ett monster.

I morse försökte jag med allt. Försökte ta kontroll på känslorna. Drack inte bara en utan två koppar kaffe ur favoritmuggen innan jag ens funderade på att kliva ur sängen och när inte det hjälpte satte jag på mig lurarna och försökte lyssna på uppiggande musik för att komma i ett annat mood.
Sedan gav jag upp. Klev ur sängen. Retade mig på allt ifrån att sambon glömt att ta med de använda strumporna som låg bredvid min säng i den nyss igångsatta tvätten till att blommorna fortfarande inte verkar vattna sig själva. Skakade morgonshaken sönder och samman för att få ur mig lite av min frustration och bestämde mig sedan för att skriva ner hela skiten. Här. För att visa på att det finns en vardag. Som är allt annat än rosa. Men imorgon är en annan dag. Förhoppningsvis utan PMS, eller vad säger du Andreas? Over and out.

lördag 11 februari 2017

Födelsedagshelg i hufvudstaden


I 39-årspresent fick jag av min kära sambo och min älskade vän Johanna ett besök på Cirkus i Stockholm och inte till vilken föreställning som helst utan till The phantom of the opera med min favorit-Peter. Han som jag å det bestämdaste hävdade att jag skulle gifta mig med ända tills han en olycksalig dag i april 2004 kom ut som lagd åt andra hållet en sen kväll med Luuk. Vänner och bekanta hade i ur och skur påpekat det uppenbara som såklart även jag förstod men så länge han inte kommit ut så fanns chansen vidhöll jag. Hade Facebook funnits den där kvällen hade jag troligen haft lika många meddelanden på min tidslinje om Peters avslöjande som jag nu får varje år på min födelsedag. Engagemanget var överväldigande. SMS, samtal och personer i min närmaste omgivning som alla på ett eller annat sätt informerade om den stora nyheten och att ett giftermål därmed var omöjligt. Nåväl. Jag fick gå vidare i livet.



Igår morse hämtade vi upp Johanna och begav oss mot Stockholm. Startade med ett besök på Mall of Scandinavia innan vi drog vidare in till stan och basecamp för vistelsen. Ännu en gång föll valet på Scandic Park. Min avkoppling. Centralt men ändå lite vid sidan av. Lite bubbel på rummet innan piff och middag på Vapiano. Och sedan testade vi Uber. Ett vansinnigt smidigt sätt att boka transport. Taxi - släng dig i väggen!

Att ta en selfie - älskade vän!

Bästa valet! Chevrepizza - perfekt för mig
som inte är förtjust i tomatsås...

Förevigade på Vapiano 💗

Under föreställningen får man inte filma eller fota och hur man än skulle försöka skulle det vara rejält bortslösad kraft att ge sig på att föreviga det. Det upplevs bäst live och herregud vad bra det var! Tårar, skratt och gåshud avlöste varandra i en magisk föreställning. Mentalt utpumpade landade vi på hotellet igen strax innan midnatt och avrundade med ett glas vin i hotellbaren där vi stötte på fler Linköpingsbor. Världen är bra liten!

En god natts sömn senare laddade vi upp med gofrukost innan vi drog med oss Johanna ut till Arlanda för lite flightspotting. Vi var ju liksom tvungna att inviga henne i detta intresse och i min terapi och trots att det var lite kallt så tror jag hon gillade det - lite i alla fall.

Nu har vi just landat hemma och laddar upp för deltävling två i mello men innan det måste jag få visa er onyttigheterna jag hittade på Circle K i Järna när vi stannade för kaffe.

Cruffins! Croissant och muffins i ett!
Kan ju inte bli fel!
Tusen tusen tack Andreas och Johanna för världens bästa födelsedagspresent. Nu får jag vila upp mig en vecka innan jag är mig själv igen.

torsdag 9 februari 2017

Om Parneviks och kärlek

Parneviks. Parneviks Parneviks. Jag vet inte hur det kom sig att jag började titta på programmet. Men jag tittade en gång och sedan var jag fast. Jag plöjde de avsnitt som redan varit och längtade ihjäl mig till nästa vecka. Härliga dialoger, udda och intressanta människor. Lyx i överflöd. Sånt man bara kan drömma om. I kombination med helylle som man undrar om det är på riktigt. Och så Mia. Underbara Mia. Som man verkligen undrar om hon är på riktigt.

I två säsonger har jag skrattat och njutit. Ikväll hade jag sparat det första avsnittet på den tredje (och sista?!) säsongen som uppladdning inför en härlig födelsedagshelg i Stockholm. Vi dukade upp plockmat och hällde upp varsitt glas rött och välkomnade Marko, Börje och Pia till Casa Mia.

Det jag nu kommer att skriva kommer säkert flera av er ta för givet. Gör inte det! Det jag tar med mig från detta avsnitt har inte att göra med en tokig finne eller en hockeylegend. Det berör en helt vanlig 19-årig tjej som gjort slut med sin pojkvän och hennes föräldrar som stöttar. Inte mer "fancy" än så. Men som jag önskar att jag var den där tjejen när jag var nitton. Jag önskar inte att jag hade ett hus i Florida, jag önskar inte att min pappa var golfproffs och tjänade miljoner. Jag önskar att min mamma och min pappa hade gett mig den omsorg, det engagemang och den kärlek som Pennys föräldrar ger. Det ovillkorliga stödet och den självklara närvaron!

Mitt i programmet visas en scen där Mia och Jesper fått ett samtal från Penny som gjort slut med sin pojkvän sedan tre år tillbaka. Det låter inte så känslosamt eller djupt kanske och det är svårt att förklara men det som händer framkallar spontana tårar hos mig. Det är så långt ifrån min egen verklighet jag någonsin kan komma. Det är så fint men inte alls en verklighet för alla. Mia och Jesper - I wanna be like you. Om ni inte redan vet det så är ni unika och fantastiska. Den innerliga kärlek ni ger. Det genuina stöd och den omtanke som flödar ifrån er till era barn (och många andra!). Så som ni sluter upp i enad trupp när något hänt. Måhända fick jag aldrig uppleva det själv i min barndom, snarare den fullständiga motsatsen. Men må jag bara kunna prestera ens hälften av det ni gör i engagemang för mina barn så kommer jag att vara den stoltaste mamman i världen.
Kärlek! Och tack för att ni är ni och för att ni delar med er!


tisdag 7 februari 2017

Rivstart 2017 - resultat vecka 4


Det är halvtid i Rivstart 2017! Och såhär ser resultatet ut hittills.

Deltagare - Mål - Resultat hittills/senaste veckan
Cornelia - 4 kg - 0,6 kg
Anna R - 5 kg - 2,8 kg
Jessica - 3 kg -  2,4 kg
Yvonne -  Tre gympass i veckan, ett litet dagligt hemmapass - ?
Ingeli - 6 kg - 1,8 kg
Kia - 5 kg - 0,9 kg
Sandra N - 4 kg - 5,6 kg
Heidi A - 4 kg - 4,2 kg
Anna J - Träna på gym två gånger i veckan - 2 gympass
Alva - Fyra promenader och tre yogapass i veckan - Fem promenader och tre yogapass
Anna F - 5 kg samt 70 000 steg i veckan och inget godis och fikabröd 9/1-5/2 - ?
Karin M - En daglig yogastund - ?
Heidi W - 3 kg - 1,3 kg
Nathalie S - 8 kg - 1,1 kg
Kathrin J - Minst 12000 steg/dag samt tre rejält svettiga träningspass i veckan - ?

Totalt har vi som väger oss tappat 20,7 kilo på dessa första fyra veckor. Och de som inte har viktmål har skapat flera goda vanor och hållt i. Grymt jobbat allihop!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...