Hon retar mig ständigt för min analoga kalender och blandar ihop min
förtjusning över att lösa Melodikrysset med Ring så spelar vi. Hon har satt mig
i en taxi hem när dagens intag av föda inte matchade intaget av mängden vin eller om det var tvärtom. Vi
har firat alla hjärtans dag tillsammans. Hon har bäddat ner mig under en filt i sitt uterum och serverat te när livet varit tungt och hon har räddat mig från argsinta
småkryp i stugan i Nedralid samtidigt som hon jämförde oss med tanterna i Helt
hysteriskt.
Hon är bloggvännen som blev min chef som visade sig vara min tvillingsjäl och en lördag i början av augusti försökte jag på hennes och Fredriks bröllop sammanfatta vår vänskap på
de där fyra minuterna som det är kutym att att hålla sig inom i ett
bröllopstal. Det var lättare sagt än gjort och det som inte sades då sägs nu, i text och bild.
Historien börjar för tio år sedan, 2007. Hemma vid skrivbordet på sjätte
våningen under Malmös takåsar skrev jag de första orden på bloggen som skulle
dokumentera min viktresa. Jag hade en tanke om att jag kanske till och med var först på bollen med detta tema, men det skulle visa sig att jag var ute
och cyklade rejält. Där i djungeln av bloggare hittade jag en som tilltalade
mig lite mer. Hon skrev rasande bra, ärligt, rappt och igenkänningsfaktorn var
hög. Och så kom hon från Linköping, en stad jag kände till efter några år som
Linköpingsbo. Hon kallade sig Viktdrottningen och efter ett tag förstod jag att
det var kopplat till hennes efternamn, Drott. Förnamnet var Anna. Hon jobbade
på den stora tidningen här i Linköping, Östgöta Correspondenten, i folkmun kallad
Corren och mer specifikt som chef på deras TV-kanal, 24Corren. Vi började följa varandra. Hon hakade så
småningom på mina Rivstarter och peppade och motiverade både mig och många
andra.
2009 bestämde jag mig för förändring. En gammal barndomsdröm gick i uppfyllelse
och jag flyttade från Malmö till Kalmar för att läsa till journalist. Utan att
ens ha träffats slängde Anna in en kommentar på bloggen. "Om du är
intresserad av praktik är det nog ingen omöjlighet här på 24Corren". Sagt
och gjort, när det var dags att söka praktikplats under andra året av utbildningen kontaktade
jag Anna och platsen var min. Ungefär i samma veva hade vi också bestämt
oss för att packa våra pinaler och flytta tillbaka "hem" till
Linköping.
En måndagsmorgon i februari 2011 hördes klackar i spiraltrappan från redaktionen
på andra våningen och Anna uppenbarade sig i Correnhusets entré. Som om vi känt
varandra i alla år fick jag en kram och ett varmt välkomnande. I bloggen skrev
jag den dagen:
Ni har väl inte missat
att jag börjat praktiken idag.
Den gör jag hos en av Rivstartsdeltagarna och tillika en bloggskribent jag
följt länge
- Anna Drott.
Hittills har hon lärt mig att hitta till kaffeautomaten, hon har visat mig ett
fantastiskt system som heter Final cut och en hel massa annat.
Det känns som att jag kommer att trivas här.
Anna är chefen som stod på telefonkataloger för att nå upp och se prompten med texten när hon läste nyheter (se bildbevis ovan). Anna är chefen med en idérikedom som aldrig sinade. Anna är chefen med skrattet som hördes på flera kvarters avstånd men som inte går att beskriva, det måste höras. Anna är chefen som gärna levererade både frågorna och svaren på uppslagen hon skickade iväg sina videoreportrar att göra. Anna är chefen som ledde sin arbetsgrupp med ett skratt och hade vårt fulla förtroende och vår respekt utan undantag.
 |
Chefen på väg ut på uppdrag.
Måste förevigas |
Jag skötte mig nog ganska bra för några månader efter praktiken började jag
mitt sommarvikariat som sedan övergick i lite av en timanställning och en
septembermorgon när jag just kommit tillbaka till redaktionen från ett jobb och
inte mådde så bra satt jag vid mitt skrivbord och importerade materialet.
Anna kom förbi. Hon behövde bara en snabb blick för att se att något var på tok. Hon
hämtade upp varsin kopp kaffe till oss och så slog vi oss ner i fåtöljerna en
bit bort precis utanför studion där vi spelade in.
Hon frågade vad som tyngde mig och jag berättade. Hon frågade mer och jag
berättade. Sedan berättade hon och vi rös båda två. På två skilda håll hade vi
under alla år levt nästintill identiska liv. Med alltifrån våra sökande mammor, som inte alltid mådde så bra och med speciella idéer som lämnat sina döttrar och jordelivet i allt för ung ålder. Med en
barndom som inte varit spikrak. Med religiösa erfarenheter som präglat livet.
Kärleken till journalistiken. Rädslan för döden och kampen mot kilona. Och så
allt det där som vi behåller för oss själva. Vi talade i munnen på varandra och
avslutade varandras meningar och många timmar senare när kaffet för längesedan
var uppdrucket hade ett starkt vänskapsband knutits.
Som kollegor jobbade
vi sedan vidare. Dök ibland ner i ett djupare samtal men värnade om att ha en
relation som chef och medarbetare.
2011 blev 2012 och jag hade sakta men säkert börjat känna att
journalistyrket inte var mitt kall. Kärleken till det skrivna ordet och bilden
finns kvar men som jag brukar säga, jag är journalist på pappret och
kontorsråtta i hjärtat. I februari 2012 avslutade jag min anställning hos Anna
och hittade tillbaka till kontorslivet. Men innan dess tog jag, i sann Rivstartsanda, ett av mina
uppdrag på största allvar. Uppdraget att uppmärksamma när chefen högg in på en
kaka (inför stundande Thailandsemester om jag inte missminner mig). Och uppdraget, det kom från chefen själv.
 |
| Och då stod fotoblixtarna som spö i backen. |
 |
| Och en gång till... |
Med fullbokade kalendrar höll vi kontakten på SMS och sociala medier. Vi
stötte på varandra då och då som på Stadsfesten. Och tant Anna fick för alltid
en plats i lilla V:s hjärta med hjälp av nåt så enkelt som en Festis.
Så under sommaren hade jag bestämt mig för att dra ihop en bloggträff i
Linköping. Hon är vass på mycket Anna och att fixa tillställningar är en av de
där sakerna. Så det slutade med att jag påbörjade planeringen och hon tog över,
med den äran. Utan henne hade det inte blivit godiebags till exempel. Sista
dagen i augusti det året slöt ett härligt gäng bloggare och icke-bloggare upp
för käk och dricka på stan.
 |
| På Riva MED goodiebags |
Bloggträffen avslutades med ett "nu måste vi ses snart igen" och denna gången blev det inte bara ord. Denna gången blev det verklighet och vi bokade in en ny träff på Riva snart igen.
Den 27 oktober 2012 tog vi vid där vi slutade sist i
fåtöljerna utanför 24Corren-studion och resten är som det brukar heta -
historia.
 |
| En spegelbild på Riva. |
Att inför talet leta igenom fem års mobilbilder i jakt på de förevigade ögonblicken var inte bara en härlig tidsresa, det var en ren vitamininjektion. Som Anna själv säger - woop woop - håll till godo här kommer det. Tidigare visat och ibland av olika anledningar inte visat material.
(Bildtexterna är i flera fall klickbara och länkar till tidigare blogginlägg)
 |
December 2012.
Pepparkaksbak med våra tjejer i Kaga. |
 |
| I sällskap av mitt stora hjärta och ett penntroll |
 |
Oktober 2013.
Riva. |
 |
Varför ändra på ett vinnande koncept?
Senare samma månad är vi tillbaka. |
 |
Mars 2014.
På stan. Och ett oplanerat möte. |
 |
Mars 2014.
Yellow fellow.
Och en helt omöjligt bakgrund att föreviga Anna framför.
Om man inte älskar kamouflage. |
 |
Augusti 2014.
En catch up över en kaffe på Espresso house
med en sovande B i vagnen. |
 |
December 2014.
På Verandan. |
 |
December 2014.
Ännu lite mer julpyssel i Kaga.
Victoria glömmer aldrig när kulan gick sönder, Anna. |
 |
| Lilla Anna och den stora stickningen. |
 |
Mars 2015.
Lunchdate på Hälsofreak.
Och Snapchat-kurs. |
 |
Också mars 2015.
Och födelsedag.
Den sista på trettio-något.
Och med en uppenbarelse jag sent ska glömma. |
 |
Maj 2015 och man kan ha turen att hitta Anna på web-TV.
Om man fick för mycket abstinens. |
 |
Juni 2015.
I Kaga. På tweetup.
Här med Tirrebirre. |
 |
Augusti 2015.
Lunchdate. |
 |
Augusti 2015.
Post-semester-AW på Storan. |
 |
Juli 2016.
En date på Storan som inte förevigades på bild. |
 |
September 2016.
Vi får dela Anna och Fredriks sommar
i vinupplevelser med vänner. |
 |
December 2016.
SEB:s julfest. På Pinchos. |
 |
Augusti 2017.
Med nyblivna fru Björk och bubbel i Kaga. |
Olika tider i livet ger olika möjligheter till att ses. Både gällande plats och frekvens. Men varje tillfälle har sin egen alldeles speciella plats i mitt hjärta. Och så finns det bilderna från de där tillfällena som har en alldeles särskild plats av en eller annan anledning.
 |
Som dygnet i Nedralid.
Magiskt.
Vi köpte vartenda snacks som fanns i den lilla butiken.
"Vi" badade i Vättern och jagade insekter.
Och så pratade vi och löste världsproblem. |
 |
Som den där kvällen på Storan.
När blicken säger mer än ord. |
 |
Som en stund med dessa två.
De som var så ment to be som nu är man och fru. |
Älskade Anna.
Att sammanfatta en vänskap med dig på fyra minuter var inte så lätt. Och det finns inte heller det blogginlägg i världen som kan sammanfatta det helt rättvist. Vänskapen med dig är värd långt mer än vad som kan mätas i någon form av enhet. Att få dela Er dag var en ynnest ända från hjärteroten. Att få ser er två bli Ett är det yttersta beviset på att allt är möjligt och att kärleken övervinner ALLT.
Från botten av mitt hjärta. Stort grattis till er. Love U both ❤
