söndag 23 april 2017

"Än är inte det kokta fläsket stekt" - eller helt enkelt lite odling i antågande

"Än är inte det kokta fläsket stekt" sa alltid min pappa. Jag tror inte att han använde uttrycket helt korrekt eftersom jag vid närmare efterforskning insåg att det kokta fläsket faktiskt är stekt när det är en smärre katastrof i antågande.

Istället använde han uttrycket när något förvånade honom riktigt ordentligt. Och det kan jag lova att detta hade gjort, det förvånar till och med mig själv. Bredvid mig här står det ni ser på bilden tillsammans med diverse fröpåsar och på uteplatsen står ett nymonterat litet växthus av mindre format, mer som ett skåp.

Tänkte vänta till nästkommande lördag med själva sådden då jag har för avsikt att de små ska vara en del av händelsen men ska jag var helt ärligt hade jag helst av allt släng mig på arbetet nu med detsamma. Vad är det som händer med mig?

lördag 22 april 2017

Påsken kan man lita på - eller när det var ordning på Hoppetossan

Till skillnad från julen, 1:a maj och nationaldagen som när man som minst anar det kan placera sig så illa till i almanackan att ledigheten i det närmaste uteblir så vet man med säkerhet att påsken alltid kommer med fyra dagars härlig ledighet just när man behöver den som mest. I år var inget undantag.

Efter den allra bästa starten på påsken spenderade jag hela, och då menar jag verkligen hela (!), långfredagen utan att göra någonting. Vaknade därmed på lördagen full av energi och redo att ta tag i ett efterlängtat projekt. Köket. Och storstädning.

Det tog utan överdrift hela dagen och kommer troligen bli ihågkommet mest för att jag lackade ur på överskåpen ovanför kyl och frys. I min mening kökets absolut mest meningslösa skåp. Svårt att hitta något vettigt att förvara i dem i mitt tycke. Ställde frågan på Facebook och kan konstatera att överskåp engagerar OCH att de flesta av oss nog har liknande saker i dem, flingor, vaser och våffeljärn dominerade.

Köket var lagom klart till det var dags att piffa sig för påskmiddag hos min älskade vän Johanna. Och kan man bli annat än glad när nedanstående öppnar dörren?


Tre rätter och en hel del vin senare anlände vi hem när påskafton just blivit påskdagen. Efter några timmars sömn var det sedan dags för resten av huset att få sig en omgång. Efter sex timmar, en halv flaska Fête de fleur och min bästa spellista på Spotify på högsta volym, var det klart och om så bara för några timmar var det perfekt ordning i både Villa Villekulla och på Hoppetossan.


På Annandagen fick vi sedan efter lite schemaändring hit de små och njöt till fullo av de sista påsktimmarna med dem. Det kan ha blivit den bästa påsken i mannaminne. Vänner, städning, vila och de små. Bättre kombination än så är svår att hitta.

Och är ni nyfikna på min bästa Spotifylista som stackars Andreas fick stå ut med hela söndagen så går den bra att hitta här. Jag är en allätare när det gäller musik, bokstavligt talat så på den listan får man förvänta sig allt ifrån Vikingarna till Volbeat via Victoria Silvstedt till Springsteen, Sean Banan och Carola.


fredag 14 april 2017

Att inleda en påsk med Lina

Sedan början av februari har jag sett fram emot påsken. 
Fyra lediga dagar. 
Att kunna sova så länge man vill. 
Hinna storstäda hela huset och bara göra ingenting. 
Träffa vänner och mysa med sambon. 
Och igår var det så dags att inleda påsken 2017. 
På allra bästa sätt dessutom. 
Tillsammans med Lina. 
På Brasserie Bouquet. 
Med bubbel! 

Senast vi var där skapades idéer och troligen historia. Idéer som får ligga till sig och mogna det är vi båda överens om. I stället spenderades gårdagens träff med prat i kvadrat och uppdateringar på djupare delar av våra liv som vi inte tidigare pratat om - ett sätt att komma ännu närmare en redan nära och mycket betydelsefull vän. När dessa ämnen var avhandlade fortsatte vi kvällen några bord längre bort med nyfunna bekanta och intressanta ämnen och diskussioner. Och ett och annat glas bubbel till och en avslutande drink. Eftersom jag inte varit lika förutseende som Lina och laddat upp med Resorb var det med ett tungt huvud jag vaknade upp i morse och jag lämnade inte sängen förrän klockan slog sen lunch. Men att döma av Linas berättelse från gårdagen verkar det inte som att Resorben hjälpte så mycket. Och de där citaten som omnämns kan väl möjligen såhär dagen efter taget ur sitt sammanhang få oss att framstå som totala idioter men för ordningen skull måste de väl ändå dokumenteras.

Servitrisen: - Är ni redo att beställa?
Vi: - Jaaaa ( i kör)
Servitrisen (med huvudet på sned lite medlidsamt): - Jag förstod nästan det...
Avdelningen: Hur desperata verkade vi liksom???!!!

Lina till mig: Det var ju kul att det var du som var ett vrak idag.
Avdelningen: Ja men tack då...

Lina: Ja alla är ju inte lika fertila som vi.
Avdelningen: Öh, det ska nog inte vara mer att dricka nu.

Nu har jag snart spenderat hela långfredagen utan att göra ett dyft. Slösurfat, kollat bloggar och vloggar. Bloggat och handlat mat till kvällen. Vi tänker trotsa vädret och grilla, så det så. Eller vi och vi. Kalla honom gärna Andreas. Imorgon ökar jag tempot, kavlar upp ärmarna och rensar och städar och så tänker jag avsluta dagen med ännu en vän. Vi är bjudna på middag till Johanna och det ser vi fram emot mycket. Jag ska inte klaga. Livet är snällt just nu. Och jag är tacksam för det.

söndag 9 april 2017

Ett annat Stockholm

För en vecka sedan hade vi just avslutat en minihelg i Södertälje och Stockholm. 
Ett annat Stockholm. Stockholm före den sjunde april tjugohundrasjutton.
💔


Från Junibackens panoramafönster beskådade vi hur planen gick in för landning på Bromma strax ovanför söders hustak. V fick se slottet för första gången och äpplet faller inte långt från trädet - det skulle självklart förevigas. Vårsolen visade vår huvudstad från sin allra bästa sida och jag längtade efter att få ta med mig mina små dit snart igen för att upptäcka mer av Djurgården, mer av vårt vackra Stockholm. Jag vill inte ens tänka tanken på om det ofattbara skulle hänt någon av dem precis som det hände de som i fredags inte kom hem till sina nära och kära. Vreden och ilskan vet inga gränser inom mig när jag tänker den tanken och bilderna som tyvärr flashat förbi i flödet på sociala medier önskar jag att jag aldrig behövt se. Önskar att de inte vore verklighet.

Så mycket är sagt, ord som ska befästas men även ord som varit så onödiga. Jag kan inte säga något som inte redan är sagt eller tänkt. Bara konstatera att livet måste gå vidare för oss alla.

Det blev trots allt en alldeles underbar helg förra veckan. Vi begav oss norrut på lördag förmiddag och landade på Tom Tits i Södertälje lagom till lunch.


V konstaterade efter dryga tre och en halv timme att hon gärna åker tillbaka och det kan vi nog alla skriva under på. Det är svårt att hinna med att ta in allt härligt som går att uppleva, testa på och göra här. Men resan var inte slut där och vi begav oss vidare norrut med ett ord på vägen i bagaget.


Lille herrn somnade gott i bilen och vaknade ganska förvirrad upp på Lidingö för incheckning på Scandic hotell Foresta. En härlig liten pärla som var ny för oss alla. Andreas hittade den av en händelse när mycket annat var fullbokat och det är jag mycket nöjd över.


Prisvärt, barnvänligt och med en härligt vy utanför fönstret. Hit kommer vi garanterat tillbaka! Efter lördagsgodis-inhandling (i hotellobbyn som faktiskt till och med hade lösgodis!!!) och en liten stund framför Barnkanalen var det dags att piffa till sig för middag i hotellets restaurang.


Jag valde Halloumiburgaren på bilden ovan och det kan ha varit det godaste jag någonsin ätit. Du milde tid - det är så det vattnas i munnen när jag tänker på det. Riktigt bra mat! Alla var nöjda till ett hundra procent. Reser du med barn kan jag verkligen varmt rekommendera Scandic Foresta. Gott om utrymme att springa av sig, en bra lekhörna och generellt en barnvänligt hotell.


Men också föräldravänligt. På rummet fanns vattenkokare, snabbkaffe och ovanstående budskap - det måste ju uppskattas! En kopp kaffe och lite piff medan de små mornade till sig. Och sen var det dags för frukost. Mina hotellupplevelser brukar jag bygga mycket på frukostupplevelsen, för mig kan en sämre frukost förstöra en annars god upplevelse helt. Frukosten står för minst 75 procent av min upplevelse av ett hotell. Denna frukosten förevigades inte på någon bild och i detta fallet är det enbart positivt. Vi hade fullt upp att fylla på med gott från buffén och avslutade med en nygräddad våffla. Frukosten var lite som hotellet i övrigt. Inget överflöd men det som fanns var genomtänkt och av god kvalité. Alldeles perfekt.

Ett stenkast från hotellet ligger Millesgården och det var ju såklart ett måste att besöka. Där hade nämligen stora hjärtat spanat in ett Pokémongym! Tyvärr hade muséet inte hunnit slå upp portarna innan vi begav oss mot nästa äventyr, men det löste sig genom att trycka sig mot gallergrinden. Dagen var räddad!


Därefter begav vi oss mot resans sista stopp. Junibacken på Djurgården. Ett ställe jag själv var nyfiken på men delvis hade blivit avrådd från att åka till av olika skäl. Jag gillar dock att gå på känsla och bilda mig en egen uppfattning. Såhär i efterhand kan jag förstå att det finns de som tycker att det är lite litet. Men av barnens reaktion att döma så var det definitivt väl värt både tiden och pengarna. Det var en fröjd att se dem springa runt i sagolandet bland små miniatyrer alla olika hemvister för Pettsson, Lasse o Maja och Alfons.


Sagotåget var häftigt men ganska läskigt och mest tid spenderades sedan i Villa Villekulla där det knappt gick att få barnen att slita sig, inte ens med löfte om att inhandla presenter i shopen.

Vi kan summera en toppenhelg i Stockholm helt enkelt. Och oavsett så kan jag lova att vi kommer tillbaka!

tisdag 4 april 2017

Jag hängde inte riktigt med

Vad sägs om att helt oblygt börja detta inlägg med att citera mig själv?!

"Dagarna försvann som de brukar göra i mars.
Försvann i ett gytter av jobb, timmar med barnen och så lite mer jobb."

-Årskrönikan 2016

"Mars var annars som så många år tidigare en månad med mängder av jobb.
Mars och september tenderar att bli sådana månader."

Mars, mars, mars o du hektiska månad. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Var mars månad tar vägen det är en gåta varje år! 2017 är inget undantag. Det var den femte och jag skrev om mat i kvadrat. Nu är det plötsligt april. Vad hände? Jag tar hjälp av min partner in crime, min rosa iPhone och bildarkivet helt enkelt.

En morgon i början av månaden stod blodprov på schemat.
Blodprov inför kommande hälsosamtal som man inom
Region Östergötland erbjuds när man är
40, 50, 60 eller 70 år.
Och vad har denna mackan med det att göra tänker du då?
Jo, blodprovet skulle tas på fastande mage
och då går det som det går.
Då hinner man ta en tugga innan man tar Instagramfotot.
 
Det är den där månaden när man kan få hem donnan i kläder
som ser ut såhär efter att hon hade lite otur när hon valde
kläder innan hon gick ut på rast.
Vi hade ett lite snack - och jag tror inte det händer igen...



Det finns kollegor som är lite utöver det vanliga.
Som tar sig tid att skriva en liten lapp med några ord.
Några ord som finns där och peppar när det som bäst behövs.
Tack Johan!



Helgjobb och uppgradering av vår växel.
Det är liksom inte glamourösare än såhär.
Ligga under bordet och fixa med kablar.
Förlåt Jörgen...


Åh så när man som allra mest behöver det och inte ens
på självaste våffeldagen så serverar sambon
våfflor till lunch!
 
Sen åkte sambon iväg till Stockholm på utbildning en vecka.
Det var veckan när vi hade tre större störningar i telefonin
och diskmaskinen var sönder. Men det var också
veckan när jag en kväll tog en stund i absolut tysthet
med färsk pasta med chevré, ett glas rött och lite blogg.


Teknikstrul och tekniska konstiga saker var ordet.
Som här. När jag lyckades med konststycket att låsa endast
en av mina två skärmar på jobbet.
I bakgrunden - bästa kollegan som nu jobbar sina sista
dagar innan pension. Shit vad jag kommer att
sakna dig Eva-Lena, jag är så glad att jag fick vara din
kollega de sista fem av dina totalt 47 (!!!) år i "landstinget".



Teknikstrul sa ja va?
Om skärmen ser ut såhär, är det bra? skrev jag på Insta.
Till min glädje ser jag ändå att flera av mina följare förknippar
denna totala katastrof med färgen och #litemerarosa

Jag vet inte om jag nämnde teknikstrul?
Teknikstrul som i när växeln brakar ihop tjugo över åtta
en tisdagkväll och inte är uppe och rullar förrän runt halv fyra
på onsdagsmorgonen. Det är då man behöver en sådan
som på bilden ovan när man slirar in på jobbet runt åttatiden.


Mars bjöd också på sol.
Och på lugna stunder.
Med kaffe.
I favoritglaset.
På uteplatsen.
#litemerarosa


Och så bjöd mars på en bokning av boende.
I Paris.
Några dagar i början av maj.
Måste nästan nypa mig i armen.
Är det sant?
Och hur bokar man bäst boende i Paris?
Sippandes på ett glas rött såklart.

April har redan börjat. Med en rivstart. Men mer om det i nästa inlägg.

söndag 5 mars 2017

Veckan som gick och mat i kvadrat

Fulladdad med energi efter mina timmar med Fia attackerades veckan som gått i 180. Fullbokad kalender på jobbet och de små hos mig veckans tre första dagar. Bättre start än så blir det inte.


Och med full fart hinns det med så mycket mer av bara farten. Måndag lunch inmundigades tillsammans med Benita på Hälsofreak. Kycklingwrap med tzatziki och oliver. Även tisdag lunch spenderades med vänner på Ett rum & kök, som dock inte dokumenterades på bild. En härlig och inspirerande lite dryg timme tillsammans med Tom och Maria blev det i alla fall.


Denna veckan blev det en total genomklappning i vår plan att alltid ha med matlåda och på onsdagen testade vi av Linköpings nyaste gatukök, Flott. Vi hoppade över dagens och valde en burgare med både bacon, ost och syltad rödlök. Betyget blir totalt en medelmåttig fyra. Den näst godaste hamburgaren jag någonsin ätit, verkligen god! (Den godaste är Andreas verk och innehåller chevré, honung och valnötter) Minus blir det för överfritterade och smaklösa pommes samt att hamburgaren serverades utan bestick.


Torsdag så och inte vilken torsdag som helst utan Smålands nationaldag. Fössta tossdan i mass. Och det firades på IKEA på allra bästa sätt. Med en rosa bakelse såklart. Hur den smakade? Inte en aning, jag fick bara se den på bild...


Fredagen avslutads med datenight men började med jobb på hemmaplan. Finns det något bättre än att sätta på sig myskläder, raggsockor och krypa upp vid köksbordet med en massa jobb? Fick massor gjort. Helt underbar fredag som fortsatte i samma anda. Inplanerat sedan länge var datenight och vi hade tänkt testa en av de nyare restaurangerna i Linköping - Pappa Grappa men tack och lov kikade Andreas på menyn innan och konstaterade ganska snabbt att det inte var något för oss. Jag inbillade mig att Pappa Grappa var ett lite mysigare medelsvensson hak med god pasta men jag måste ha blandat ihop det med något annat ställe. Vi valde istället vårt favorithak Mörners och den beprövade och megagoda Ceasarsalladen. Som vi dock inte orkade äta upp eftersom vi slog på stort och tog Mixtallrik till förrätt.


Supergott, men oj så mättande, bara halva salladen gick ner sen. Det blev en ganska tidig datenight efter en vecka i full fart. Redan klockan åtta satt vi på bussen hem där vi kollade ikapp Parneviks och lite vloggar innan det blev en ganska tidig kväll. Allt för att ladda upp för vårens happening.


Mellofuckingdifestivalen. Jag och Vic på plats i SAAB arena. Och för att på något sätt fullborda denna veckans totala genomklappning på matfronten så blev det hamburgare på Ledgends innan avfärd till arenan. Vi hejade på FO&O, De vet du, Lisa Ajax och Axel Schylström. Roadtrip var definitivt den bästa livelåten men har såklart inget i finalen att göra. Lisa Ajax låt säger mig trots många försök absolut ingenting. Och med risk för att få hela schlagersverige emot mig så förstår jag inte heller något av Loreens låt och eller framförande. Alldeles för mörkt och deprimerande. Svårt helt enkelt. Precis som Loreen brukar vara men som hon gjorde ett avsteg ifrån när hon tog hem hela tjottaballongen för ett par år sedan. En slagen liten hjälte fick dock se sig besegrad av tröttheten och efter alla låtar hade framförts hade vi bett om skjuts hem. Är det innebandycup på söndagen så är det. Då gäller det att ladda med sömn. Nu väntar en lugn söndag med Vasalopp, några enstaka ärenden, lite städning och förberedelser för ännu en härlig fullspäckad vecka. Ha en härlig söndag vänner!

lördag 4 mars 2017

Rivstart 2017 - resultat vecka 7


Näst sista veckan av Rivstart 2017 och jag ligger på latsidan med att rapportera resultat. Helt utpumpad efter en superduperhelg, eller snarare dygn, med Fia landade jag i vardagen med hämtning och lämning av de små och ingen tid över för bloggen. Men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge och sent om sider kommer nu resultatet för vecka 7. Här:

Deltagare - Mål - Resultat hittills/senaste veckan
Cornelia - 4 kg - 2,0 kg
Anna R - 5 kg - 3,6 kg
Jessica - 3 kg -  2,7 kg
Yvonne -  Tre gympass i veckan, ett litet dagligt hemmapass - ?
Ingeli - 6 kg - 1,8 kg
Kia - 5 kg - 0,9 kg
Sandra N - 4 kg - 5,6 kg
Heidi A - 4 kg - 6,9 kg
Anna J - Träna på gym två gånger i veckan - ?
Alva - Fyra promenader och tre yogapass i veckan - ?
Anna F - 5 kg samt 70 000 steg i veckan och inget godis och fikabröd 9/1-5/2 - ?
Karin M - En daglig yogastund - En bra vecka igen helt enkelt :-)
Heidi W - 3 kg - 1,3 kg
Nathalie S - 8 kg - 1,1 kg
Kathrin J - Minst 12000 steg/dag samt tre rejält svettiga träningspass i veckan - ?

Totalt har vi som väger oss tappat 25,9 kilo på dessa sju veckor. Och det innebär att vi på måndag har hållit på i åtta veckor. Håll i hatten så fort tiden gått. Och vilka bra vanor vi har startat. Än är det inte för sent att rapportera resultat för vecka 7. Har du glömt? Maila mig på corneliasrivstart@gmail.com så lägger jag till det.

söndag 26 februari 2017

Fiatid är den bästa tiden

Det var drygt ett och ett halvt år sedan sist vi sågs. Jag och min soulmate, min "syster", min partner-in-crime, min bästa Fia. Ofattbara ett och ett halvt år. En tid i livet när vi båda haft anledning att fokusera på annat. Men så i fredags var det dags. Vi möttes upp på halva vägen. Eller tja, nästan halva vägen. Hon bor i Helsingborg och jag i Linköping, så att säga att Jönköping är halva vägen är kanske att ta i och att jag drog vinstlotten men för att inte "behöva" spendera dygnet på motell i typ Markaryd så bestämde vi oss för att Jönköping var grejen. Att hitta ett humant pris på tåg till Jönköping var inte det enklaste så tre byten och fyra tåg senare (eller egentligen tre då ett av tågen var samma som det jag satt på innan men de promt skulle ha ut oss på perrongen i fem minuter innan vi fick gå in igen) var jag på plats i staden vid Vättern.
Jag hann precis checka in, lägga bubblet på kylning och göra mig lite hemmastadd innan Fia också var på plats. Och sen följde förutom några få timmars sömn 20 timmars prat i kvadrat och uppdatering på livet. Av en slump hittade jag ett hotell som jag föreslog för Fia och vi ångrade oss inte. Clarion Collection Hotell Victoria. Centralt och bra hittas denna lilla oas i en byggnad med anor från 1800-talets slut. Ett supermysigt och hemtrevligt hotell med världens bästa personal.
I priset för superiour-rum ingick även evening meal så när bubblet var inmundigat traskade vi ner i hotellets härliga ljusgård. Där stod buffén uppdukad. Pulled pork, ugnsbakade rotgrönsaker, pita- och tacobröd, såser, grönsaker och dessert bestående av kaffepannacotta och ostbricka. Riktigt gott och mycket prisvärt. Det enda vi behövde komplettera med var vinet och till och med det serverades på ett exemplariskt vis. Eller vad säger ni om Rasmus förslag på stort glas rött.
Klockan var över tolv när tanterna på bilden som inleder detta inlägg kröp till korset och tog hissen upp till rum 311 för att sova en stund. En ganska liten stund innan det var dags för frukost kl 07:00 - pip. Pigga och fräscha som små nyponrosor chockade vi receptionisten, samma som sett oss lulla upp för att sova strax efter midnatt, med att vara först av alla vid frukosten. Efter sju koppar kaffe, kopiösa mängder supergod äggröra och en ny bekantskap i form av solrosgroddar tog vi oss en liten  powernap innan det var dags att checka ut och möta upp Andreas för lunch på mycket trevliga O´learys. Två flugor i en smäll så att säga. Fia fick träffa Andreas för första gången och jag slapp fyra tåg, tre byten och sju svåra år.
Nu får det inte ta ett och ett halvt år igen innan vi försöker oss på att få till en anständig groupie med varierat resultat. Älskade vän, du betyder så mycket för mig.

måndag 20 februari 2017

Rivstart 2017 - resultat v 5 & 6


Bara att par veckor kvar av Rivstart 2017! Livet kommer emellan och förra veckan presenterades inte något resultat. Istället kommer två på en gång. Här:

Deltagare - Mål - Resultat hittills/senaste veckan
Cornelia - 4 kg - 0,6 kg
Anna R - 5 kg - 3,4 kg
Jessica - 3 kg -  2,7 kg
Yvonne -  Tre gympass i veckan, ett litet dagligt hemmapass - ?
Ingeli - 6 kg - 1,8 kg
Kia - 5 kg - 0,9 kg
Sandra N - 4 kg - 5,6 kg
Heidi A - 4 kg - 4,1 kg
Anna J - Träna på gym två gånger i veckan - 2 gympass
Alva - Fyra promenader och tre yogapass i veckan - ?
Anna F - 5 kg samt 70 000 steg i veckan och inget godis och fikabröd 9/1-5/2 - ?
Karin M - En daglig yogastund - En bra vecka helt enkelt :-)
Heidi W - 3 kg - 1,3 kg
Nathalie S - 8 kg - 1,1 kg
Kathrin J - Minst 12000 steg/dag samt tre rejält svettiga träningspass i veckan - ?

Totalt har vi som väger oss tappat 22 kilo på dessa sex veckor. Och de som inte har viktmål har skapat flera goda vanor och hållt i. Grymt jobbat allihop!

söndag 19 februari 2017

Om de senaste tio åren och en dag...

Grattis på 10-årsdagen bloggen.
Och tack för att DU läser.
Massor av kärlek och rosa till dig.
Tre städer. Fyra flyttar, eller egentligen sex flyttar om man ska vara petig. Tre jobb, varav en TV-karriär som nog troligtvis inte ens blivit av utan bloggen. En utbildning. Ett giftermål och en skilsmässa. Två små juveler, lilla V och lille B. En massa Rivstarter. Viktnedgångar och viktuppgångar. Omvälvande insikter och livshändelser. Artiklar om hypokondri och vikthets. Två sjukhusvistelser och en divertikeldiagnos. Ett nytt namn såväl på bloggen som i verkliga livet. Betraktelser, om varför jag bloggar, om skilsmässor, om hur jag hamnade här, om utmattningssyndrom och Isabell Boltenstern, om att få frugan på köpet och om att känna sig oövervinnerlig som kvinna, mitt första och enda inlägg i den feministiska debatten. Återblickar på inte mindre än sju av dessa tio. Möten med nya människor. Anna, Benita och så en helt annan Anna. Min tvillingsjäl som jag aldrig hade mött om det inte varit för bloggen. Resor till Mallis, Österrike, Turkiet, Kreta, Rhodos och Gran Canaria och så en hel massa tuffande på vägarna här hemma i Sverige. Men också drömmen om en helt annan resa. En vandring. Och så plötsligt, en ny riktning i livet. En kärlek som kom så plötsligt att det inte kunde vara annat rätt. Och en förlovning.

Ändå är allt detta bara ett litet axplock av det som hänt sedan den där dagen i februari för tio år sedan när jag satte mig ner och skrev de första orden i det som skulle bli det första inlägget i bloggen som följt mig och mitt liv sedan dess. Då var jag 29 skulle bli 30, nu är jag 39 och ska bli 40. Undrar just om jag när jag är 49 på väg att bli 50 firar mitt tjugoårsjubileum av bloggen?

Jag hade stora planer för mitt inlägg på bloggens tioårsdag. Det var igår. Och inget inlägg blev det. Det är ju lite det som är min blogg och mitt bloggande. Inget tvång. Då är det inte längre roligt. Istället för att skriva inlägg höll jag på att somna sittandes i soffan framför mello tillsammans med mitt stora hjärta och Andreas. Och på bloggens tio-år-och-en-dag-dag vill jag istället tacka dig för att du vill läsa det jag vill förmedla. Du är så välkommen att hänga med i tio år till. Minst.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...