måndag 16 januari 2017

Drive-in till ohälsohetsen


Magsjukan kom på besök i helgen. Två har däckat hittills. Håll nu tummarna att jag klarar mig.

Men nu skulle detta inlägg inte alls handla om magsjuka. Enda anledningen att jag berättade det var att jag skulle förklara hur det kom sig att ni för en liten stund sedan kunde hitta mig i en drive-in-kö på McDonalds. Nog för att El Maco är en av mina stora svagheter och att den är på tillfälligt besök just nu men nej då, jag har inte fallit ur de goda vanorna.

Men sambon som legat däckad och levt på juice och soppa och precis börjat kunna äta fick önska sig precis vad han ville och när en cheeseburgare stod på önskelistan åkte jag.

När jag rullade ut från utfarten till drive-in-kön slog det mig som en blixt från klar himmel hur vansinnigt det är att vi har förenklat det för oss så till den milda grad.
Det tog mig mindre än en och en halv minut att med bil köra fram till en talande pulpet vilken jag gav min beställning, innan jag fortsatte fram några få meter till lucka nummer ett och betalade för att sedan rulla vidare till lucka nummer två och i princip i farten få min beställning i en liten påse.

 Vi ser inte bara till att denna ohälsosamma mat finns lätt tillgänglig i vart och vartannat kvarter och gathörn. Vi ser dessutom till att vi inte behöver röra oss mer än nödvändigt för att få tag i maten. Vi är bra uppfinningsrika i det 21:a århundradet eller vad säger ni?

Rivstart 2017 - resultat vecka 1


Sisådär ja, vecka ett är avklarad och här kommer resultaten som trillat in fram till nu. Alla rapporterar inte varje vecka och vissa har nog inte hunnit rapportera så trillar det in fler resultat så uppdaterar jag.

Deltagare - Mål - Resultat hittills/senaste veckan
Cornelia - 4 kg - 1,7 kg
Anna R - 5 kg - 1,7 kg
Jessica - 3 kg -  1,7 kg
Yvonne -  Tre gympass i veckan, ett litet dagligt hemmapass - Två gympass, fyra hemmapass
Ingeli - 6 kg - 0,6 kg
Kia - 5 kg samt träna på gym två gånger i veckan
Sandra N - 4 kg
Heidi A - 4 kg - 0,7 kg
Anna J - Träna på gym två gånger i veckan
Alva - Fyra promenader och tre yogapass i veckan - Fem promenader och tre yogapass
Anna F - 5 kg samt 70 000 steg i veckan och inget godis och fikabröd 9/1-5/2 - 70424 steg vecka 1
Karin M - En daglig yogastund - 1 timme måndag till fredag
Jenny F - 5 kg
Heidi W - 3 kg
Nathalie S - 8 kg
Kathrin J - Minst 12000 steg/dag samt tre rejält svettiga träningspass i veckan -12000 steg 6 av 7 dagar och 4 träningspass

Jag har funderat lite på resultaten men även målen detta året. Generellt känns det som sansade mål men även sansade resultat vilket jag tror är en nyckel till framgång. Inga jätteras hittills, inget överarbetande.
Mål som inte är mål i kilo har precis nåtts eller nästan inte nåtts. Men det är inte det viktigaste, det viktigaste är att vi skapat nya rutiner och sunda vanor att hålla fast vid resterande sju veckor och sedan hela året.

Riktigt bra jobbat allesammans

lördag 14 januari 2017

Sist på bollen igen (!) och lite barnasinne ändå

Så har det hänt igen. Jag är sådär lite toksist på bollen. Trenden har både hunnit peaka och gå över innan jag idag till sist lärde mig funktionen i Snapchat som kan lägga på lite olika filter och förvränga ansiktet.
Jag fastnade aldrig för alla faceswap-appar och roades inte så mycket av det men när jag idag hittade denna funktion så skrattade jag så jag kiknade åt vissa funktioner, såsom den på bilden här intill.

Kanske har jag ändå lite barnasinne kvar, eller så har jag funnit det på nytt i min livsstilsförändring. Och ja... Jag sitter här och fnittrar fortfarande så fort jag sneglar på bilden.

I övrigt knatar helgen på. Kosten funkar fint men än så länge har det inte blivit så mycket träning som jag önskat. Imorgon planerar jag för långpromenad förutom jobb och städning. Sen är det dags för att på riktigt börja förbereda packningen. Nästa lördag spenderar vi kvällen på Gran Canaria.

torsdag 12 januari 2017

Om bling bling och den egentliga planen


Jag fortsätter på mitt tema - lite mera rosa! Både bokstavligt talat och lite mer bildligt. Det kan handla om en rosa kalender (jajamensan, fortfarande analog), en rosa penna och så lite bling bling på naglarna. Nygjorda för igår.

En annan sak som är lite mera bildligt rosa för mig är att en onsdagskväll i januari dimpa ner i soffan och njuta av Renées brygga.


Nu ska jag njuta av att vara riktigt nära de små några dagar. Men sen ska jag svara grundligt på en fråga jag fick i Rivstartsgruppen på Facebook. Den löd såhär:

Är nyfiken på vad du äter. Du skriver att det inte är någon diet men jag antar att något måste förändras och speciellt när du skriver att det ska bli ett sunt leverne (och antyder då att det inte har varit det hittills). Vad tänker du äta? Om du vill får du gärna dela med dig av det i form av mattips eller veckomatsedel! Känner att jag behöver tips och inspiration!

Håll ut kära frågeställare och övriga undrande. Svaret kommer.

onsdag 11 januari 2017

Om hur jag blev debattör och vann över Trump


För några kvällar sedan hade en bekant till mig på sin Facebooksida delat en debattartikel från Aftonbladet. Det var träningsexperten Terese Alvén som skrev om ämnet att hälsohetsen skadar våra barn. I sak håller jag med henne men jag ville ta frågan vidare ett steg och jag satte mig och skrev ner mina tankar i syfte att publicera dem här på bloggen för er kära läsare. Men så fick jag en ingivelse och skickade in den till Aftonbladet och de ville publicera den så det gjorde idag.

Det är ju inte varje dag man slår Trump om man säger så men idag är det jag skrivit mer läst än det som handlar om honom.

Utan att någonsin ha skrivit en enda debattartikel tidigare, om vi inte räknar de jag plitade ihop på journalistutbildningen, visste jag egentligen inte alls vad som väntade mig och det har varit en spännande dag. Flera vänner och vänners vänner har skrivit värmande och uppskattande ord på Facebook men även andra vinklar på frågan som är viktiga och som jag inte behandlar i texten. Det finns ju så otroligt många nyanser av detta tema att det skulle kunna bli en bok. En bok till bland alla andra böcker skrivna i ämnet.

Min text handlar om att jag tror att det är ohälsohetsen snarare än hälsohetsen som skadar våra barn. Självklart ska vi inte gå runt och visa våra barn att vi är missnöjda med oss själva men är det inte minst lika illa att vi visar att vi är nöjda med en situation och en kropp där man ligger i riskzonen för sjukdomar som gör att man i för tidig ålder lämnar dem ensamma kvar utan föräldrar. Det är vårt eget beteende och vår egen ohälsohets som vi vill dölja för våra barn, det är den vi inte vill att de ska se och ta efter. Men istället för att ta tjuren vid hornen och brottas med det som ligger bakom vårt osunda leverne väljer vi att ta avstånd från den hälsofrämjande inspiration som finns att tillgå och kalla det överdrivet för att släta över vårt eget beteende. I värsta fall skulle vi ju kunna förlora lösgodisskålen vi plockar fram när barnen har gått och lagt sig för att de inte ska se.

Flera har reagerat på mina tankar kring BMI och tycker att det är ett förlegat sätt att  mäta om man är hälsosam eller inte. Och visst är det så att BMI likt vågen i många fall har fått förpassas till garderoben eller skämshörnet på senare år. Utdömda som felaktiga sätt att bedöma hälsa.

Jag tycker nog ändå att man på senare år har just justerat informationen kring BMI utifrån dessa upptäckter, fakta och rön. På 1177.se står följande fakta att läsa om BMI:

BMI-testet passar inte lika bra för kroppsbyggare, äldre, samt barn och ungdomar upp till 18 år. Alla andra kan använda testet oavsett kön och ålder, men allra bäst är att komplettera även med att mäta midjemåttet. BMI säger inte allt om just din vikt och hälsa. Därför är det viktigt att även se till midjemått eller bukomfång. Den som hamnar på ett BMI inom normalviktgränserna kan ändå ha mer fett runt midjan än vad som anses hälsosamt. Den som hamnar inom överviktsgränserna kan ha vikten välfördelad och inte ha så mycket av det skadliga bukfettet.

Självklart måste man se från person till person, från fall till fall. Återigen - nyanserna i ämnet är många. Med erfarenhet från 15 år av ett eget ohälsohetsande och jojo-bantande vill jag ändå framhålla ordet lagom. Är det någon gång vi ska använda det så är det här. Ät inte allt eller inget, ät lagom. Träna inte för mycket eller för lite, träna lagom. Men framför allt - känner du att du själv har ett osunt förhållande till hälsa. Ta reda på rotorsaken, jag lovar att det finns en sådan. Ta hjälp om det behövs. Men börja där. När du är bekväm med den är du redo att ta tag i och förändra din livsstil.

Dagen som debattör gav mersmak, jag känner att jag brinner för ämnet och för de olika infallsvinklar jag får ta del av i kommentarer och meddelanden. Tack för att du läser och tycker till!

Jag var vad jag åt - nu ska jag bli vad jag äter

Minus 9 i pulkabacken igår.
Brrrrr....
Det är nu två veckor sedan jag kom hem från akuten med order om fasta och konstaterandet att mina tarmfickor återigen ställde till problem. Eller om jag ska vara helt ärlig, jag hade sett till att mina tarmfickor återigen ställde till problem. En vecka senare dristade jag mig till att här på bloggen kungöra att det minsann skett en stor förändring. Så, hur går det för mig då när nu både julafton, nyårsafton och en spontanresa till Stockholm med hotellövernattning passerat? Jo, tackar som frågar, det går alldeles förträffligt måste jag säga. 
Jag håller mig fortfarande till mestadels flytande föda och den mat jag äter är snäll för magen. Sakta men säkert börjar jag införa mer fibrer i kosten. Och bäst av allt. Det är inte ens svårt.

Efter vår spontantripp till Stockholm häromdagen roade jag mig med att jämföra hur kostintaget troligen sett ut om allt vore "som vanligt" eller snarare som förr, kontra hur det nu såg ut denna gången. Och det är ingen vacker syn listan på hur det såg ut förr. Ha också i åtanke att resan skedde strax innan den årliga dietstarten som brukar infalla några dagar efter nyårsafton och att det därför troligen inte skulle funnits några hämningar alls.

Dag 1:
Troligen stopp på Burger king på resan upp för en meny, eventuellt en Oreo milkshake till efterrätt.
Ett glas vin i baren på plats på hotellet.
Middag, troligen i form av en ordentlig hamburgare med pommes. Några glas vin till.
Sötsuget sätter in och jag avslutar dagen med en påse lösgodis som får följa med upp till sängbordet.

Dag 2:
Kanske hinner det slinka ner någon överbliven godisbit innan vi är redo för:
Hotellfrukost! Kaffe. Vitt bröd. Äggröra. Prinskorvar. Köttbullar. Kanske en eller två våfflor som ju går att grädda själv på frukosten på Clarion Arlanda. Eller så hade jag lyxat till det med en chokladfylld croissant.
Vi lämnar Arlanda och beger oss mot Mall of Scandinavia. På plats där måste jag ju testa Dunkin' donat. 
Lunch intas kanske efter gårdagens burgare på ett ställe som serverar thai, om vi inte bestämmer oss för en burgare till. 
På väg hem stannar vi och tar en kaffe på en mack. För att känna mig lite piggare kanske det slinker ner en liten godisbit.
Väl hemma i Linköping ekar kylskåpet tomt och vi tar till vår "nödmat" som vi brukar handla när vi varit iväg och inte vill hämta en pizza. Nödmaten består av rostbiff, potatissallad, baguett och brieost. I lite för stora mängder för mitt eget bästa.
Skulle några godisbitar från påsen som köptes kvällen innan, mot förmodan, fortfarande finnas kvar slinker de ner efter maten.

Det är som taget ur ett avsnitt av Du är vad du äter och vet ni, det är inte ens jätteöverdrivet för ett drygt dygn på resande fot. 

Istället såg det denna gången ut såhär, och kom ihåg att jag just nu äter lite mindre och mer flytande än vad jag kommer att göra när magen är helt återställd.

Dag 1: 
En naturdiet-drink med smak av Kaffe latte på vägen upp. Vatten!
Ett glas vin i baren efter några kilometers promenad utanför och på Arlanda.
En halv ceasarsallad, ett glas vin till.

Dag 2:
Hotellfrukost! Yoghurt. En smörgås med Philadelfiaost, lite lite äggröra. Två koppar kaffe.
En naturdiet-drink med smak av jordgubb på väg till Mall of Scandinavia.
En tredjedels portion vegetarisk pasta. Väl hemma gör jag en härlig sallad som vi äter till lax som Andreas grillar.

Ja vad säger ni? Jag är medveten om att jag verkligen ätit extremt fel tidigare. Men jag är inte ensam, det vet jag också efter att sett otaliga säsonger med Du är vad du äter och Biggest looser. Nu hoppas jag att jag inte heller är ensam om att analysera matintaget. Har du verkligen vågat tänka på hur du äter?
Jag läser om felet i att vikthetsa. Helt sant. Men vad är grundproblemet? Jo att det bara finns svart eller vitt, inget mellanläge. Vi äter endra på tok för mycket eller på tok för lite. Vi tränar endra inte alls eller sju dagar i veckan. Vi svenskar som är så bra på lagom. Varför kan vi inte applicera det även på vår hälsa och bli hälsosamma?

tisdag 10 januari 2017

Ta inte ut segern i förskott, eller?


Jag tror att du är ganska bekant med uttrycket. Du har kanske fått höra det eller till och med sagt det, till någon annan eller dig själv.
"Ta nu inte ut segern i förskott".
Orden dök upp i mitt huvud tidigare idag när jag påbörjade det inlägg jag ska publicera här på bloggen den dagen jag har nått mitt mål.
Jajamen, du läste rätt. Jag har REDAN börjat skriva just det inlägget.

Mitt mål är att gå ner 32 kilo. Och jag skulle ljuga om jag sa att kilona inte spelar någon roll, men mer om det i ett annat inlägg. Arbetet att nå dit däremot, den livsstilsförändring som det innebär och kräver att jag gör för att jag ska nå målet, det är det allra viktigaste. Och det är när jag har lyckats med den förändringen och nått mitt mål som jag ska publicera just det där inlägget här på bloggen.

För mig, som älskar de skrivna orden och att forma dessa till texter som andra tycker om att ta del av, var det en självklarhet att redan nu påbörja formuleringarna. Men det är inte bara en ynnest att få forma just dess ord. Det är också en del av vägen mot målet.

Men vilken hybris har slagit mig i huvudet? Hur kan jag drista mig till att redan nu vara så säker så att jag skriver på mitt segertal? Ska jag verkligen ta ut segern i förskott?
Självklart ska jag det! Hur ska jag annars nå målet? Om jag inte tror på att jag klarar det hur ska jag då lyckas? Vilken av alla de medaljörer som kliver högst upp på pallen i någon tävling tror du har gått och haft som mål att bli tvåa? Jag kan lova dig att det inte är någon av dem.

Jag säger inget om när jag ska nå målet. Men jag säger att NÄR jag når målet, då är det dessa orden jag vill säga. När jag skriver orden ser jag mig själv vid målet. Jag ser mig själv lyckas med det jag vill och det tror jag är nyckeln till framgång!

Tji fick ödet


Minns ni att jag förra veckan fick avboka min första klipptid på nästan ett år på grund av magsjuka barn? Minns ni att jag bokat en ny klipptid snart igen men vägrade säga när så att inte ödet skulle se till att jag fick avboka igen.
Tada - done!
Ny färg men ändå ganska likt det tidigare. 
Fast nu med en tanke bakom, inte bara utväxten som skapat något oklart.
Nåt med ombre heter det tydligen detta. 
Själv litar jag helt på Lotta.
Och nu finns nästa tid redan bokad i kalendern.
Om jag tänker berätta när - aldrig i livet!

måndag 9 januari 2017

Lite mera rosa 1949 m ö h

Om elva (!!) dagar drar vi till Gran Canaria på semester. Oj så skönt det ska bli. Vädergudarna ser ut att ge bättre och bättre väder allt eftersom dagarna går och jag följer prognosen på yr.no med stor entusiasm.

Men denna resan blir det inte enbart slappande. För en tid sedan halkade jag av en slump in på ett program av Landgång i svtplay. I just det avsnittet besteg programledaren Anne Lundberg Afrikas högsta berg Kilimanjaro och jag satt som trollbunden i 59 minuter. När programmet var slut fanns det ingen tvekan, jag ska också bestiga Kilimanjaro. Sedan dess har jag sett programmet ytterligare två gånger och när jag nu googlade fram länken för att kunna tipsa er så blev jag sugen på att kolla igen, vem vet - jag har inget planerat ikväll.

Jag är inte dummare än att jag förstår att det krävs noggrann förberedelse för detta, Kilimanjaro är trots allt 5895 meter högt. Men man måste ju börja någonstans. Och den rosa tröja ni ser på bilden ovan som jag shoppade idag och tänker packa med mig i väskan till Gran Canaria ska bäras på min första förberedelsevandring. En av dagarna på semestern ska vi nämligen vandra Camino de la Plata, även kallad Silverleden, upp till Gran Canarias högsta punkt Pico de las Nieves på 1949 meters höjd.

Det ska bli så galet spännande och säkert skitjobbigt - håll nu tummarna för bra väder och fin utsikt från toppen!

Skönheten i allt



Utan affischer på stora reklampelare eller trailers på bästa prime-time och i en av biografens minsta salonger såg jag för några dagar sedan en film som jag utan tvekan kategoriserar som en av de absolut bästa filmerna jag någonsin sett. Collateral beauty eller som den heter på svenska, Skönheten i allt. Med toppskådisar som Will Smith, Edward Norton, Keira Knightley, Kate Winslet och Helen Mirren som alla gör fantastiska rolltolkningar och ett manus som känns nytt men också med en djupare mening bakom. Att i det som kan kännas oöverkomligt svårt eller jobbigt se bortom det och se skönheten som finns i allt. Mitt råd till dig, se den! Du gör det inte oberörd.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...